I Tankarna På Linda Medina Karlsson

orkeslös

2012-01-19T11:12:00.002+01:00

Ja, jag har massor av tankar och jag vill egentligen kunna sätta dom i pränt, svart på vitt... Men jag har även noll procent i ork. Ingen ork alls. I tisdags så var Alice inne på sjukhuset för ännu en nedsövning med MR. Det var så kallt på sjukhuset så jag frös och huttrade heeela dagen. Från 8:30 till nästan 18. Frös frös frös.
Vad händer när jag blir kall och fryser... Jag får ondare, och blir helt utslagen. Där är jag nu, fast idag är det bättre än igår. Igår kunde jag knappt röra mig och var i dvala i stort sett hela dag.
Edward föreslog en tur till solariet i går kväll så att jag kunde få värma upp mig ända in på djupet. Så sagt och gjort- jag blev körd till solariet (klarade inte köra själv) och låg 28 heta minuter i ett av de sämre solarierna- jag ville ha lång tid där inne så jag blev varm- mer än vad jag ville ha effektivitet med att få solbränna :) Det var skönt!!!

Vid ett samtal med kusinen nämnde hon någonting som hette Infraröd Bastu. Jag VILL så så så gärna prova detta. Jag kollade upp på nätet och man kan installera en egen infraröd i sitt egna hem. Det finns stora dyra men om man bara vill ha en liten så kan man köpa dessa för ca 12-13000 kr. Jag tror vi ska skaffa en sådan och ha i källaren. Det ska vara superbra för oss med värk, det stod till och med nämnt att fibromyalgi-patienter mådde bra av basta ca 3 ggr per vecka i sådan bastu. Bea vet ett ställe i Malmö som har det. Ska ju dit om några helger... Är rätt så sugen på att testa det då. Kanske kan skippa något annat som vi ska göra?? Vill så gärna testa och se om det är bra och om det kan vara något att skaffa hit till oss!

Nu ska jag försöka bli såpass pigg att jag kanske orkar tvätta en maskin tvätt... Urk
Ork ork ork... orkar inte

17 och 19 januari

2012-01-04T14:43:00.002+01:00

Den 17 Januari ska Alice sövas ner för ännu en MR-röntgen. VAD dom ska röntga då har dom glömt berätta för oss. Jag blir lite tokig på informationen snart, men jag får väl gorma lite om att JAG som förälder vill veta vad de gör med mitt barn och varför... En självklarhet för mig men tydligen inte för svensk sjukvård.

Den 19 januari ska vi träffa den nya läkaren. Jag måste nog skriva ner punkter om vad jag vill ha svar på, vad jag vill ta upp och sånt för annars kommer jag bara sitta där helt hjärndöd och glömma allt- som jag brukar.... Suck!

Nästnästa vecka blir fullmatad med aktiviteter.
Vad som känns kul är dock att Alice och jag ska gå på Disney on Ice fredagen den 13 Januari. Så innan den jobbiga veckan så får vi en go inledning på den helgen. Hoppas hon kommer gilla det!!!

Nu orkar jag nog inte skriva mer... känner mig lite "off" just nu.

Vart tog Dec vägen?

2012-01-04T14:27:00.002+01:00

Livet, det där livet vi lever... det pulsar på, det snurrar runt, spinner snabbt och lämnar dagar bakom sig man knappt hinner med att minnas. Det går så fort nu. December slukades upp i et jagande av klara av att jobba, ta hand om familjen, sitta på sjukhus med en dotter helt ur fas och vips så var det 2012. Vart tog december vägen?

Jag känner mig fastklämd i en fälla- den ena delen av mig mår dåligt, har ont ont ont och orkar ingenting. Den delen börjar också närma sig en depression tror jag. Smärtan, stressen och livet tar ut sin tullavgift på mig, mer än vad jag har att betala är jag rädd.
Den andra delen är stark, kämparglöd och vägrar ge upp. Men det är inte lika ofta den delen orkar visa sig. Min realitet är att min familj behöver mig, och att jag inte borde jobba alls nu när familjen har det så tufft. Att jag borde lägga all min fjuttiga energi på det som jag bryr mig mest om här i livet istället för att lägga den på ett jobb som just nu äter upp mig och som sliter mer än vad jag trodde det skulle göra på min kropp.

Jag är kluven. Den där ekonomiska pressen man har i livet för att allt ska gå ihop... Den försvinner ju inte bara för att min familj behöver ha mig hemma. Eller hur? Så jag vill så gärna ha tro på at det kommer lösa sig, att jag kan ta det där hoppet rakt ut i intet och bli fångad av trygga armar. Jag är inte så bra på det där med att inte ha kontroll på läget. Inte min grej. Det verkar som om det som inte är min grej kommer testas nu för jag känner mer och mer att jag behöver göra just det: släppa kontrollbehovet och bara skutta rakt ut!

Jag tar sats. Jag laddar. Jag vet att jag kommer behöva hitta en lösning som passar oss som familj snart. Jag kan inte fortsätta som nu. Jag måste hoppa. Jag måste helt enkelt göra det rätta valet oavsett vad konsekvensen av det blir. För barnens skull. För Edwards skull. För min skull. För oss.

Ja, vart tog December vägen? Vem äter upp all tid? All dyrbar tid. Vart tog 2011 vägen kanske passar bättre. Året då Linda jobbade ihjäl sig och knappt såg sin familj. Det är vad som hände.
2012 ska bli familjens år. Det måste vara så. Med Alice så sjuk som hon är och alla turer in och ut på sjukhuset så funkar det inte att jag sliter som jag gör med att få ihop sömn till att klara av alla jobbpass. Jag jobbar med att ta hand om ett sjukt barn när mitt egna barn behöver mig, vilken paradoxal situation! Min plats är med MITT barn. Jag födde henne och har ansvar för henne.

Jag vill inte sitta i slutet på detta året och känna sorg över att även det åts upp av jobb, för så som det är i familjen just nu så kanske jag inte har råd att slösa bort någon minut ens på annat än att vara med mina barn. Jag är i alla fall inte villig att ta den chansen. Skulle du?

Alice (Uppdatering)

2011-12-25T20:48:00.003+01:00

Nu känns det lite lite bättre här i Karlssonska huset. Alice fick komma hem från sjukhuset på Julafton med löfte till Doktorn att dricka massor så att hon inte skulle behöva komma tillbaka dit uttorkad igen. Hon lovade med stora ögon och verkade knappt fatta att vi fick åka hem.

Dom hittade ett kraftigt virus i hennes avföring, så det var på sätt och vis ett magsjukevirus i tarmarna som ställde till det för henne. Hennes kropp var redan ur fas med den där mystiska okända sjukdomen som dom ännu inte vet vad det är för något och med ett virus som toppade den så var det inte mycket som behövdes för att hennes kropp skulle lägga av. När hon kom in var hon kraftigt uttorkad och helt frånvarande. När vi åkte hem hade hon fortfarande inte ätit något men med dropp och dryck så var hon pratsam och drog den ena väskan själv till garaget. Skillnaden var markant. Som natt och dag.

Den bästa julklappen någonsin var att vi fick fira jul hemma som familj tillsammans, i vårt egna hem, vid vår egna gran... VI, tillsammans. Högsta vinsten på LOTTO kändes det som.

När vi var där så röntgade dom lungor och hjärna, dom kommer ev. boka in en till bukröntgen och sen så har vi en inbokad tid hos vår vanliga läkare den 19 Jan 2012. Det kommer tuffa på som innan, långsamt och stilla och frustrerande. Men det kommer i alla fall gå framåt.

Nu tycker dom att vi ska köra mjölkfri kost, så det gör vi. I Fyra veckor ska hon undvika mjölkprotein för att sedan göra vissa undersökningar och sen provocera kroppen med mjölk igen... Jag tror inte hon är mjölkallergiker. Men vi lyder. För varje sak de bockar av från listan med misstankar om vad det vara, ju närmare kommer de förhoppningsvis det rätta svaret.

Just nu njuter vi av julhelgen tillsammans. Alla iklädda pyjamas hela dagen :) Som det ska vara.

Inga större krav, bara ledigt. Och att få vara tillsammans.

ALICE

2011-12-22T10:15:00.003+01:00

Mitt hjärta blöder, min själ är ur balans, Min Alice är sjuk och blir snabbt sämre och sämre. Maktlös kan jag bara se på när ingen hittar felet eller ens vet vad de ska ta sig till. Jag finner tröst i mina böner och samtal med Herren men min oro över hennes tillstånd ökar för varje dag. Hur länge ska hon behöva lida? Hur länge ska hon ha det så här?

Den senaste tiden har hon fått ondare och ondare i magen/buken. Hennes Hypoglykemi har hållt sig rätt OK i två veckors tid men Smärtan får henne att kräkas. Hon gråter sig igenom nätterna. Vi ger henne Alvedon men till ingen nytta. Sista dagarna har hon inte kunnat behålla någon mat. Allt kommer upp, eller vill inte ens komma ner.

Inatt låg hennes blodsocker på 2,7 men dextrosol och vatten fick upp det snabbt- sen kräktes hon upp allt. Det blev för Edward att ta henne barnakuten -igen- nu har dom lagt in henne, med dropp. Hon var tydligen väldigt illa däran när de kom in. Det gör mig ont att inte kunna vara med henne, att gosa och kramas och klappa hennes hår. Hon blir snabbt sämre och om dom hittar varför snart så kommer jag ställa mig och skrika högt någonstans. Antagligen skrika på någon oförtjänt stackare. Känner hur paniken väller fram inom mig och att den snart är ohanterbar. (är det ens ett ord?)

Chansen är nog rätt stor att hon ligger kvar en till två nätter, eller rättare sagt, Edward kommer inte tillåta att de blir hemskickade i det tillståndet hon är i nu. Man vet ju aldrig vad de kan få för sig... Så chansen att vi får fira jul hemma är ju liksom på håret. MEN om hon är inlagd på julafton så drar vi dit med alla klapparna och har en mysig stund ihop där helt enkelt. Eller, ja kanske inte ALLA julklapparna :) Några stycken så att alla får något var. Så kan man ha en efterskottsjul sen när hon kommer hem i så fall. Jag förbereder mig mentalt för allt.

Idag när jag hämtade Albin så tror jag att han såg rädslan i mina ögon. När jag sa att vi skulle till sjukhuset och lämna grejjer till Alice ( i lugn och glad ton, inget speciellt alls, nämnde att hon hade dropp för ingen mat stannade kvar i magen...) så tittade han på mig länge, sen sa han "Jag vill inte Alice ska dö!" Vad tänker detta barn? Allt som pågår inom honom som han aldrig delar med sig av? Hur rädd är han egentligen? Hur når jag honom på bästa sätt? Detta med Asperger är inte alltid så lätt alltså!! När jag frågar så pratar han bara om annat- typ spel, lego, minecraft osv. Jag får nog ligga bredvid honom tills han somnat ikväll för att luska fram lite och prata och förklara... <3 Min älsklingskille!!

Nu ska jag packa ihop saker till Alice och Edward, sen ska vi äta lite och sen åker vi in. Astrid somnar förhoppningsvis i bilen för jag hinner inte invänta att hon ska ha sovit också...

Det gör ont...

2011-09-22T05:42:00.004+02:00

Jag jobbar natt just nu, en ganska så tuff natt har det vart. Jag har ca 1,5 timmar kvar innan jag få bege mig ut i ösregnet för att ta mig hem och förbereda mig och Alice för att åka till doktorn inne i Borås.

Natten har i dess jobbiga tillstånd öppnat upp för en hel del tankar. Jag har gått in på djup av saker som jag egentligen aldrig bearbetat för jag har inte ansett mig behöva det. jag inser nu att det behöver jag nog visst. Det finns en sorg och det finns känslor som behöver sorteras och läggas bakom mig.

Jag trodde att jag accepterat både Albins och Alices olika tillstånd, Albins Aspergers och Alice blindhet. Jag trodde att jag var OK med det, Alice har ju trots allt varit blindförklarad sedan 4 månaders ålder, och hon närmar sig 6,5 år nu! Att Albin haft någon form av autism har jag ju känt på mig ända sedan Alice föddes, om inte innan... här sitter jag nu massor av år senare och känner smärta över deras olika tillstånd och fattar noll. Hade jag inte godtagit allt detta redan? Var inte jag lättad när Alice blev blindförklarad så vi skulle slippa allt detta med linser som ramlade ut, resor till och från Stockholm flera ggr i veckan mm? Kände inte jag mig lite "victorious" när Albin äntligen efter år av slussande fram o tillbaka mellan instanser fick sin diagnos, den som jag misstänkt hela tiden? Varför gör det mig då ledsen nu?

Självklart så har jag ju önskat att dom skulle få slippa sina prövningar av den art som dom är, inte någon mamma skulle hurra över dessa tillstånd, men jag trodde ändå att jag va OK med allt. Jag är rätt så logisk och jag har resonerat fram att jag kan inte ändra på något, jag kan bara stötta dem och göra det bästa av situationen... sedan efter denna logik så har jag glömt att tillåta MIG att känna efter. Jag har som vanligt bara tuffat på, för känslor är jobbiga att ha och göra med.

Så, mitt i natten, i ett litet mörkt rum, hos en pojke med bra mycket värre situation än mina barn så öppnar jag stilla på hjärtats pansardörrar och smyger ut den ena känslan, den andra tanken efter varandra... och det gör ont.

Min vackra tjej, som strålar av lycka och godhet, som har så vackra drag och som är så ljuvlig... kommer någon/några gånger få höra hemska saker om sitt lilla lilla öga som gör hennes utseende lite snett och hennes blick lite konstig... till och med jag som är hennes mamma tittar oftast in i fel öga när jag pratar med henne- mina ögon dras liksom dit.... hur är det inte då för andra som inte bor med henne? För dom som ser henne för första gången? Barn kan vara riktigt grymma, och jag hoppas att hon är stark nog att förvandla deras kommentarer till "damm" och låta sig gå vidare oberörd...

I förrgår så blev Albin nerbrottad av en kille i andra klassen. Denna terminen har vart helt underbar eftersom Albin ända tills nu har gillat att gå till skolan. De första två åren var pest, han vantrivdes, grät och var ledsen jämnt. Nu har vi haft flera veckor av leenden och glädje... tills nu. Att vara grabbig och fysisk är inte Albins grej. Han är översensorisk i huden och gillar inte bråk. Han har många ggr vart ledsen över typiska grabbiga situationer som hänt på skolan och han förstår dom inte. Varför vill någon göra honom illa? Hatar dom honom? Mobbar dom mig? Detta är frågeställningar jag får dras med och försöka redan ut och besvara så gott jag kan.
Det sociala spelet är lite av en gåta för min Albin, jag önskar jag kunde hjälpa honom mer än vad jag gör, att han ska slippa alla dessa situationer där han missförstår och blir ledsen ända in i hjärteroten. Jag undrar hur jag ska reda upp denna situationen, det var inte hans lärare som avslutade nedbrottningen av Albin, det var ingen av hans vänner som sprang efter en lärare heller... Och jag jobbar natt en natt till... vilket gör mig sovande när han hämtasfrån skolan. Sedan så är han ledig på fredag... "Studiodag" :)
Jag måste ringa till skolan tror jag...

Jag ska försöka bli bättre på att känna.
Jag ska öka mitt hjärtas öppenhet.
Jag ska växa av händelser både i logik och känslor, inte bara i mitt tänkande...

Det gör mig ont att mitt ena barn lider av Aspergers Syndrom och det andra har en missbildning vilket gör hennes ena öga litet och utan funktion. Det smärtar mig allt som dessa två tillstånd kommer resultera i för dom under deras liv....

Det gör mitt stackars modershjärta ont helt enkelt

Aktiv dag

2011-09-13T12:49:00.002+02:00

Idag försov vi oss lite, men den där kvarten som man missar ställer liksom till det, den ökar stressen och tempot blir inte så behagligt som det borde när man vaknar för att starta sin nya fantastiska dag.

När jag lämnade barnen 4 min försent i skolan och såg hur de sprang upp för backen så blödde mitt hjärta lite för dem. Albin har så svårt med att få dagen att funka om han inte är med direkt från den organiserade början liksom... Jag hoppas hans dag vart OK. Alice är mer lättsam, hon glider med och gillar oftast läget... <3

Direkt från skolparkeringen med en gnällis i baksätet så susar jag in till Kinna, till kommunens kontor inom handikappsomsorgen. Där träffar jag min chef och hon tar fram mitt anställningskontrakt som vi skriver på - detta är på 3 månader. Jag hoppas på förlängning, men det ser mörkt ut för det för just nu i skrivandets stund så ligger lilla L på operationsbordet och får sin track uttagen. Han ska vara på IVA och så får vi se om han klarar av det eller om den ska in igen... Den goda och snälla och 0%-igt osjälviska Lindan hoppas på att han ska vara fri från tracken, att han ska få kunna andas själv, att han ska kunna få lära sig att prata och svälja och äta vanlig mat... Den dumma, själviska och egotrippade Lindan hoppas på att tracken åker in igen och att dom skjuter på det ett år tills han har vuxit till sig lite...

Usch så kluven jag är. MEST är jag snäll, men för mig så innebär ju det arbetslös igen, så det är svårt att vara snäll i tanken hela tiden... Så svårt!!

Men, jag har mitt på det torra fram tills den sista Nov 2011 iaf. Alltid något.

Direkt från kontoret drog Astrid o jag till Willys och handlade. Hon är så go att ha med, ja, hon vill ställa sig upp etc och det blir lite knöligt ibland- men för det mesta är hon bara ljuvlig! Jag handlade 4 pappkassar och 4 plastkassar... och hon bara är med och är glad. Hon pekar så saker hon gillar och på det hon är nyfiken på, hon ler och vinkar till alla som ser henne mm

Ljuvlig!!

Hem i ösregnet med full bil och nu inte så ljuvlig Astrid, hon är hungrig och less på att sitta fast. Nästan hemma kollapsar min mage. Jag har lite problem med magen, med att vara för hård och inte kunna gå på toa och sådär. Nu när Alice ska äta Lactulos varje dag så skulle jag stötta henne med att också svälja den äckliga sörjan. Jag pallar inte det så bra MEN blev så impad över effekten lactulosen hade på mig och magen min... Så jag hittade tabletter på apoteket som jag började ta i förrgår. Man ska ta dom på kvällen, så jag har hunnit med 2 piller... och idag i bilen, några kilometer från hemmet kunde jag knappt hålla emot längre.

Jag hade haft lite kramper inne på Willys och tänkte att Oj Oj Oj, hur ska detta gå? Men sedan som jag brukar, bara bitit ihop och gjort mitt :)

Jag fick ringa hem och be Edward vara beredd på att jag skulle storma in och sedan inte vara anträffbar på en stund...

Effektiva små piller det där... Ska fortsätta ta dom. Väldigt effektiva :)

Nu är det mesta upp-packat och på plats, kylen är full, frysen skramlar inte tom och huset är i KAOS... om 20 minuter ska Albin o Alice hämtas- de ska båda ha varsin kompis med sig hem idag, jag borde plcokat undan, vikt tvätt och kanske dammsugit lite nu istället för att blogga och vara på datorn - men jag ville ha den här stunden som min. När Astrid sover, det är den enda stunden jag har till att göra vad jag vill, och den brukar oftast läggas på att göra sånt jag måste! Inte idag. Alla måsten tar vi sedan, när dom är omöjliga att utföra- hahahahaaa

Ikväll ska vi på cirkus inne i Göteborg.

Våra grannar har köpt biljetter till hela vår familj, svindyrt!! Dom bjuder oss! Superbästaste grannarna i världshistorien! Vi sitter på rad ett längst fram i logen. LÄNGST fram!!!

Barnen kommer somna lyckliga, alldeles för sent ikväll, men det är det ju värt! Lite trötthet i utbyte mot gratis cirkus- anyday!!!

Ha en bra dag i regnrusket alla underbara!

Goda Gärningar

2011-09-12T20:28:00.003+02:00

Idag på våran hemafton bestämde vi oss för att göra något för de förra ägarna till huset. Dom fullkomligen älskar äppelträdet som finns på tomten och det är dom som planterade det i början på 70-talet. Det är ett Aroma, den sorten som är storsäljare i butikerna nu om några veckor.
En bekant hade hört dom nere på Ica butiken för två år sedan när de skulle köpa en påse Aroma-äpplen för dyra pengar, om hur de längtade så efter sina goda äpplen. Vi planerade då att åka dit med äpplen till dom redan förra året, men naturligtvis så kom det knappt några äpplen alls 2010. Vi plockade inte ens de få små mini varianterna som fanns utan lät de få sitta och dö på grenen. Men i år, i år är det äpplen så att trädet ser ut att ha fler äpplen än löv! Så nu kunde vi äntligen plocka ihop en rejäl påse med ca 45 äpplen i och som samlad familjetrupp ge oss ner in i Fritsla By och besöka de goa gamla paret..

Vilken lycka för en påse äpplen. LYCKA!
Vi blev emottagna som kungligheter och det skulle sniffas och inandas ljuvliga aroma-äpplen så till den milda grad att jag nästan blev tårögd. Dessa gamla underbara människor som bott på samma plats i hela deras liv, och en av dem i samma hus i hela sitt liv... tänk vilken hjärtefröjd att få se dom blomma upp likt en våräng över en kasse äpplen. <3
Eftersom det är vinteräpplen vi har så är de egentligen inte redo att plockas för att ätas än, men hon skulle göra mos och kräm för dessa - sen får vi se till att de får en rejäl kasse till när frosten har haft sin första natt så att de kan få de där perfekta Aroma äpplena som de haft under så många år innan.

Det där trädet där ute är bara lite äldre än mig... Får se till att visa en jämnåldrig lite mer respekt kanske....

Check!

2011-09-06T04:58:00.001+02:00

Alla punkterna på min lista är nu av-bockade på ett eller annat sätt, känns gött!!

Nu skall jag läsa igenom, eller ja, så långt jag hinner, Personlig Tillväxt och se vad som finns där i... CHECK!!!

Nej!!!

2011-09-05T23:19:00.003+02:00

Halloj i lingonskogen- det är mitt i natten och jag borde göra vettigare saker än att typ blogga, twittra, spana in FB och surfa runt. MEN några vettigeheter har jag fått gjort; jag har beställt vår nya ytterdörr som har 7-9 veckors leverans (oups!! skulle vi beställt för typ 7-9 veckor sedan kanske??) Jag har fixat några ämbetes-saker så nu har jag 3 saker att bocka av på min "to-do-list"

Jag sitter på jobbet i det lilla och mörka rummet och inväntar de stora klockslagen då jag aktivt ska utföra viktiga nattliga jobbsysslor. Har två avbockade på den listan med faktiskt. Bara 7 timmar o 40 minuter kvar då :) *gäller att vara pooositiv*

Fick precis (eller ja, runt 21 tiden) reda på att killen jag tar hand om ska in för att få tracken borttagen redan nu den 13 September... Klarar han av att andas själv nu så försvinner mitt jobb. Då behövs inte jag här längre, vakandes och vårdande... Skrutt!

Klart att jag är överlycklig för L del, han kommer få ett helt nytt liv med antagligen mindre infektioner etc när tracken tas bort. Men jag, jag vill ju ha ett jobb, en trygghet - en fast stadig inkomst som tickar in varje månad då jag gjort min del. Dags att ta i med hårdhandskarna för att få jobb på Gruppbostaden. MÅSTE ringa chefen där i morgon. Gör jag inte det så får jag inte.... hmmm, vad skulle vara ett tufft straff för mig.... hmmmm - ja jag får återkomma för jag kommer inte på ngt som skulle svida illa nog just nu!

Tillbaks till listan med "To-Do" saker

tjing!

Pussel

2011-09-03T22:43:00.003+02:00

Fru president har svårt att få livet, dvs familjen, jobbet, orken och tiden att gå ihop med det stora ämbete hon har tagit på sig.... och jag har bara vart UK President i EN vecka. Hur ska detta lsuta, jag det är vad jag undrar- HUUUUR ska detta sluta?

Blogg:Siggedarling

2011-09-02T02:32:00.002+02:00

Det finns ett par som gärna vill få barn, men de går inte den vanliga vägen. faktum är att deras enda väg till att få barn är adoption. Dom är unga. 24 och 29 år gamla. Adoption är Dyrt...

Istället för att bli nedslagna i skoskaftet så kom de på en briljant idé!

De startade en blogg där vi, vem som helst, kan hjälpa och stötta dem genom att adoptera ett gosedjur som de sytt och gjort själva. Du betalar 40 kr för att få igenom din adoption, men kan naturligtvis vara mer generös om du känner att det inte skadar din plånbok.

Du får ett gosedjur, ett glatt och givmilt växande hjärta och de får pengar att sätta in på sitt egna adoptionskonto. Done Deal! Jag är så imponerad av detta glada och helt fantastiska sätt att brottas med ett ganska så tufft problem. Heja Heja Heja Siggedarling!

Gå in på deras blogg och se hur du kan bli fadder till en pingvinliknande liten "nalle"

http://siggedarling.blogspot.com/2011/09/projekt-lilla-langtan.html?m=1

Tacksamhet

2011-09-02T01:40:00.002+02:00

Idag har jag ett behov av att uttrycka min tacksamhet

Jag är tacksam för den röda tråden i mitt liv som Himmelske Fader sett till att välplanerat lägga dit. Jag är tacksam för kärleken och för det naiva barnasinnet som jag fått. Jag är djupt tacksam för mitt medlemskap i Jesu Kristi Kyrka, ord kan inte beskriva HUR tacksam jag är... Mest tacksam är jag för min familj; min man och mina barn.

Jag är också tacksam för alla mina prövningar, mina problem och mitt slit, för i det långa loppet så skapar dom mig, de formar mig och gör mig till den jag är här, nu och idag. Utan konstant och nästintill olidlig smärta i över 10 år hade jag nog inte vart lika öppen och lika lyhörd för andras smärta i livet. Så jag tackar dig Fibromyalgi, jag tackar dig RLS, jag tackar dig sneda bäcken och ryggrad... Tack Tack Tack!

Tack mamma för livet som så lätt kunde valts bort.

Tack alla för spåren ni satt på min själ

Tack

Mormor: Harriet

2011-09-02T01:21:00.003+02:00

Harriet Irene f. Svensson gift Jönsson

Det är min mormor det. Hon är en speciell kvinna i mitt och har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Hade det inte varit för henne så hade jag varit en helt annan människa idag än den jag är. Hon var stabiliteten och tryggheten under hela min uppväxt och den enda anledningen till att jag bara var i USA i två år när jag väl bodde där. Hade det inte varit för henne så hade jag kanske inte valt att komma hem alls. jag var orolig att hon skulle dö medan jag inte fanns där och var tillgänglig, att hon bara skulle vara borta en dag, utan att få ha lärt känna min familj och mina framtida barn. Beslutet togs och jag åkte hem - och tur var väl det!!! Bara 8 månader senare träffade jag Edward som nu är min man och den bästa man kan ha <3

Min mormor fyllde 81 år i Tisdags (30/8-11) och allt jag kunde erbjuda var ett telefonsamtal. Med häcken full hade jag missat att få barnen att rita teckningar och skicka iväg, jag hade missat att köpa ett kort och skicka iväg... jag hade missat alla de viktiga ingredienserna till ett lyckat "Grattis på din dag" receptet. Hon fick ett samtal. Suck. Ibland undrar jag över det där ekorrehjulet vi kutar runt i, är det värt det? vad går det Egentligen ut på? jag skulle önska att jag kunde ha min mormor boende närmare mig, jag har flera ggr fört på tal de fina lägenheterna och även serviceboenden som finns i Fritsla, men det har lett till arga utskällningar av "morfar Bruno"

Tydligen gällde det endast mitt val om boendeområde trots att ursäkten var att han aldrig ska flytta igen, för nu är det på G att de flyttar ner från Mellerud till Nol. Jag hoppas för mormors skull att dom får tag på ett fint och bra boende där och att morbror Ulf kan se efter dom på allra bästa sätt. Dom börjar bli till åren och jag oroar mig ofta för min älskade mormor!

Hon var en rejäl krutgumma förr men nu börjar åldern ta ut sin rätt och hon får mer och mer krämpor, blir mer och mer medtagen av förkylningar och infektioner. Nu 13-14 år efter min hemkomst från USA är det mer aktuellt än någonsin att se till att hon får vara med och lära känna mina barn och bli en naturlig del i deras liv. Jag saknar min mormor, jag vill dra bort 10 år från hennes ålder och köpa mig lite mer tid med henne. Min goa underbara och bästaste mormor!!!

Ska planera in ett visit till henne snart... ska kolla schemat och se när det passar!!

Älskar dig så, Harriet Irene Jönsson!!!

Lycka är

2011-08-30T12:02:00.004+02:00

... att känna en smygande arm komma runt stussen och ens annars så kel-skygga son ger ut spontan kramar!

... att få ett vackert leende tvärs över rummet från dottern som mitt i sitt egna skoj och bus vill förmedla sin kärlek och ler kärleksfullt mot sin mamma!

... att ha en make som gör allt han kan för att göra dig glad och lycklig!

... att få en blöt, lite slemmig och full-med-matrester-runt-munnen-puss av sin goa dotter när man minst anar det och inte har tiggt sig till den!

... att bara vara nöjd med sitt liv precis som det är!

In-laws

2011-08-30T11:02:00.006+02:00

Jag har 4 svägerskor, två bor i Mölndal, en i Södertälje/Hölö och en i England utanför Manchester. Dom är talangfulla och fantastiska kvinnor allihop! Jag imponeras alltid av dom alla på ett eller annat sätt, och ofta har jag inte "sett mig själv" och upplevt känslan av att vara rätt liten i deras jämförelse. (och denna känsla ligger enbart i min egna dåliga självbild... fast jag är kortast - så fysiskt sett så stämmer det- hahahaha)

Efter att ha varit en del av familjen Karlsson sedan hösten 1998 när Edward och jag förlovade oss så har min bild på alla i familjen växt, ändrats lite och djupnat. Med åren så har jag kommit att älska mina nya systrar, var och en på sitt sätt och jag är glad över att få ha fantastiska kvinnor så nära till hands :)

Therese visste jag vem det var redan innan jag ens lärde känna Edward. Hon är en stark kvinna, lättsam att prata med och otroligt driftig och påhittig på alla sätt och vis. Vi är rätt lika i våra tankar och åsikter, men hon har några års försprång och har tänkt igenom saker och ting mycket mer än vad jag kanske gjort :) Den otroliga kärlek och respekt jag känner för henne går inte att sätta ner i ord. Hon är ett enormt exempel för mig i mångt och mycket, det mesta alldeles FÖR personligt för att skrivas ner här. Men sammanfattat så är hon en som lever livet i nuet, njuter av stunden och verkar inte tycka att någonting är omöjligt <3 Sådan vill jag vara! En som ser livets möjligheter mer än dess hinder och motgångar...

Tess, I love you

Jannice lärde jag känna efter vi gift oss, kan man säga. Hon bodde inte i Göteborg på den tiden och vi träffades endast då hela familjen träffades. Sakta men säkert såg jag kvinnan hon var- helt fantastisk hon med! Händig, kärleksfull och driftig. Inget var svårt att fixa för henne, ville hon något så gjorde hon det, såg hon något hon gillade så skapade hon det själv... Hon födde 4 barn på närmare 8 år och hann ändå med bra mycket mer på en dag än vad jag gjorde då, utan barn. Jag har alltid gillat Jannice, men eftersom hon bodde en bit bort så tog det längre tid för mig att inse HUR mycket gemensamt vi har, hur lika vi är inombords och hur jag med lätthet kunde prata, relatera och ha kul med henne. När de flyttade upp till Göteborg så växte min relation till henne med stormsteg. Själv bodde vi i Södertälje då, men tillgängligheten ökade.

Jannice, du är verkligen min syster! Jag älskar dig <3

Marie är Edwards brors fru och är liksom jag ingift i Karlsson klanen. Jag har bollat många tankar och mycket saker med henne genom åren. Mest precis i början av mitt äktenskap, då

fanns hon där som en god vän och stöttade.

Marie är liksom jag en bokmal, hon läser MER än vad jag gör, vart hon finner tiden till allt läsande fattar jag inte! Förvisso läser hon fort, men det gör jag med (kanske inte lika snabbt som henne... men ändå) Men ändå hinner hon plöja alla de böcker som jag gärna hade haft tiden att läsa och fördjupa mig i :) Hon brinner för matlagning, ekologiskt och närodlat... ja, rena matvaror som är nyttiga och som kan ge kroppen det den vill ha och behöver i denna tid då vi för det mesta kastar i oss skräp och snabb mat... Se hennes blogg nere i min blogglista, den är jättebra med massa tips och idéer och recept <3

Hon är full av passion och lever livet som hemmafru, så som jag vill ha det! Att alltid kunna vara där för mina barn, se till att de har det de behöver (mig) i alla tider på dygnet...

Marie - du är fantastisk i allt du gör!! Much Love <3 <3

Josefine är lillasystern i Karlsson klanen, men hon ska inte tänkas på som liten längre!

Jag tror att hon hålls kvar i det facket för att hon vart minst så länge, hon har haft föräldrar som tagit extra väl hand om henne och hon har haft en hel drös av syskon som gärna hjälpt till med det... Jossan är en riktigt god vän, hon är som min egna lillasyster. Hon är så talangfull och fantastisk. Hon är mångfacetterad och har så många olika talanger. Hon är utbildad frisör och är väldigt duktig på det hon gör, hon brinner för att skapa och skapandet i sig är nog det som får henne att må bra! Hon är konstnärligt begåvad och har den senaste tiden hittat ett forum att uttrycka sig i, nämligen bakning. Baka är väl inte konst tänker ni nu, men ni har fel... kolla in hennes blogg i min lista nedanför- det är hon som är Sloppy Joe :)

Josefine är en kvinna full av känslor och empati och omsorg. Hon är känslig och har en vacker själ... jag saknar henne men jag tror att hennes egna personliga tillväxt blir bäst om hon bor i England. Även om egocentrikern i mig vill ha henne i huset bredvid så vet jag att hon mår bäst av att få blomma upp utan att vara stämplad som "minstingen"

Josefine- jag saknar dig och älskar dig och saknar dig och älskar dig!

Jag växte upp utan syskon, ensam med min mor och pojkvänner som kom och gick... jag ville alltid ha syskon och hade mina två kusiner Javi och Bea som substitut under en lång tid. Jag låtsades att vi hade samma mamma och att vi var syskon på riktigt :) Bea och jag presenterar oss som varandras systrar ibland.... men blodsbanden gör oss till kusiner... i hjärtat är vi systrar <3

Att nu tillhöra en familj med så många syskon känns lyxigt och fullt av kärlek. Ibland får jag för mycket, då drar jag mig undan och andas lite... för att sedan vara redo att dyka rakt in i det igen! Att alltid ha varit ensam gör att man inte är van vid all kärlek och all gemenskap och till och med efter 13 år behöver jag ta en längre toa-paus lite då och då- hahaahha

Det är mitt hjärta som inte klarar av överflödet tror jag. Jag behöver tid att få reagera och reflektera ifred... och toan är ett bra ställe har jag märkt *fniss*

Jag ÄSLKAR mina systrar, dom är viktiga för mig och dom har blivit en förlängning av mig själv... "We are family, I've got all my sisters with me!!!"

2011-08-29T22:02:00.002+02:00

Här på Sloppy Joe kan ni se vad min svägerska gör nu för tiden :) Hon är makalöst duktig!!! Eller ska jag säga "bakalöst"?

Vilka kreationer hon gör, jag är helt blown away över vad hon kan skapa som dessutom är ÄTBART och gott. Bästa Jossan!!

Unga Kvinnors President

2011-08-29T21:47:00.002+02:00

Nu är det klart!

Nu är jag inröstad, avskiljd och redo att ge järnet!

Jag har blivit kallad att verka som Unga Kvinnors President i Borås Församling i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag är något "swept away" av känslan att jag tagit mig vatten över huvudet. Något rädd över att jag inte komma kunna vara en bra ledare och att jag inte kommer kunna vara det som dom behöver... Rädsla funkar på två sätt: förlamande eller sporrande. Jag tänkte leta djupt inom mig och göra denna till den sporrande sorten för jag vill inte att mina rädslor ska förverkligas direkt :)

Det kommer bli tufft, det vet jag. jag har tre barn varav den minsta är 15 månader, jag har precis tackat ja till ett vikariat som innebär att jag jobbar natt var tredje helg och var tredje Onsdag då vi har aktiviteter. Jag kommer få kämpa, slita och vara disciplinerad, och den sistnämnda är inte direkt min starkaste sida :)

Utmaning utan dess like helt enkelt.

Jag älskar min Unga tjejer (kvinnor) och inspireras av dom och deras visdom, livsglädje och styrka. Dom är ett fantastiskt gäng och vi kommer ha kul ihop!

Jag har själv aldrig gått i Unga Kvinnor eftersom jag blev medlem 1995. Jag har aldrig fullgjort "personlig tillväxt" men har bestämt mig för att nu ska jag göre det programmet tillsammans med tjejerna. Vi ska stötta varandra helt enkelt :)

Jag är peppad inför allt vad detta innebär, men hoppas också att min kropp kommer orka all press jag lägger på den nu. Personligen tycker jag att den SKA klara av detta för jag, tjejen som bor i denna kroppen behöver få känna att jag räcker till, att jag KAN och att jag är frisk. SÅ bara för den saken skull så borde allt gå lysande *fnissar olydigt*

Håll tummarna för mig (oss)

En våg av förändring och ansvar

2011-08-25T17:21:00.003+02:00

Livet verkar fungera som havet, ibland ligger det still, spegelblankt och lugnt. Man kan slappna av och allt lunkar liksom på utan större ansträngningar. Sen blåser vinden upp och havet börjar bli guppigare och guppigare, vågorna piskar och plötsligt så kämpar man för sitt liv.

Livet är fyllt av förändringar, ibland små små saker som inte verkar spela roll och ibland stora saker som betyder att man växer och då oftast att man tvingas att växa mer än att man väljer det själv :)

Just nu vekar livet vara i ett vägskäl - ett livligt sådant. Det händer saker på alla håll och kanter och jag försöker ha koll på allt men det får det bara att gå runt i huvudet på mig!

Jag har två skolbarn, jag har en dundervild 15 månaders tjej och jag har fått vikariat på ett nattjobb. Jag har fått vårdnadsbidrag för att slippa jobba heltid och på sätt kunna pussla häcken av mig för att få ihop veckorna utan dagis till min lilla vilding, det känns skönt men läskigt på samma gång. Jag ska ju orka. Min kropp ska orka. För jag, hon som bor inne i denna kroppen- jag orkar det mesta - det är kroppen som är boven i dramat. Jag har ett krävande ämbete som antagligen kommer suga varje extra droppe av energi ur mig (får hoppas att det ger dubbelt upp då!) men som jag älskar! Att få vara ledare till alla dessa underbara goa tjejer som jag har i Unga Kvinnor- det är bara WOW (eller för att sammanfatta det coolt och ungdomligt:det är Fett Coolt!)

Jag kommer behöva extremt mycket stöd från alla håll och kanter nu den kommande tiden tror jag, och jag måste svälja stoltheten och kunna med att be om den också. Det blir svårt. Det bästa är väl kanske att Edwards föräldrar har köpt hus 25 minuter ifrån oss och att farmor Astrid kanske kan finnas tillhands som barnvakt lite då o då nu! Yay!!!

Mina barn är eld och lågor över att få vara närmare farmor o farfar och det riktigt lyyyser i deras ögon när dom pratar om det.

Ja, med lite hjälp så kommer kanske denna tid av förändring och nya ansvar gå att klara av. Vinden blåser upp och jag gör mig redo för de piskande vågorna för som någon vis person sa:

The sailor doesn't pray for better weather, he learns to sail the wind

(eller nått i den stilen)

Min man

2011-08-24T11:25:00.003+02:00

Min man världens bästa man, han är Snygg, händig, företagsam och en fantastisk pappa till våra barn. Han är så himla bäst!!

Just nu kämpar han som en tok med att fixa i ordning vår uppfart till huset, där man parkerar bilarna mm. Den har sett hemsk ut länge nu, vi dränerade för 2 somrar sedan och sedan dess har det vart riktigt illa :)

Men nu, på sin semester, lägger han all sin tid på att gräva gräva, fylla igen, köra efter bärlager och sand och gör fint och jämnar ut och lägger ut stenplattorna vi ska ha. Vi har en stor yta som ska stenläggas och för att det inte bara skulle se stelt och platt ut så planerade vi att göra gångar i stenläggningen för ge mer liv åt uppfarten... jag kluddade lite på ett papper och Edward går ut och förverkligar det. Det är helt magsikt! Allt gör han på känn, han lär sig medan han håller på. Han är noga och gör inget halvdant eller fuskar... Jag är så imponerad av honom!

Vår framsida kommer bli så himla fin nu!!!!

Heja Edward!!!

11 dagar ledigt skulle det vara -

2011-08-24T11:19:00.002+02:00

Det trodde jag när jag kom hem från jobbet i måndags morse (förra veckan) men redan på fredagen blev man inbeordrad att jobba natt... och idag ringer det igen.... helgen blir inte tre nätter lång, utan fyra- med start redan torsdag kväll...

Det verkar vara en bristvara på tillgängliga natt-arbetande arbetstagare just där jag är! And by the way- jag får vikariatet hos lill-killen. Ska skriva papper sen så jag har inte full koll på situationen än, men muntligt löfte DET har jag fått från chefen iaf!

Det är slut

2011-08-15T07:35:00.002+02:00

Är just nu arbetslös - and LOVING IT!!!

Det är visserligen bara 11 dagar tills jag jobbar nästa gång, men jag har inget fast, inget schema, inget som jag ska ansvar för... inte än... och den lilla stund det kommer vara så känns finnemang

Jag avslutar den galnaste jobbsommaren ever med att vara med min familj, mina barn är sjuka och i natt insåg jag att även jag blivit smittad. halsen värker och pulserar, men vet ni vad? det är OK. Jag har inget dåligt samvete, inget som måste göras mer än att jag klarar av det här hemma. Jag tror att mina barn uppskattar en lugn titta på TV dag med snörvlande näsor och hostande halsar :) I know I will!!!

Ha det!

Snart över

2011-08-13T09:03:00.003+02:00

Jag har två nätter kvar på mina sommarvikariat!

2 nätter!

Slutet i tunneln!

Sen kommer min semester: 11 dagar.

Det kommer bli så skönt att bara få vara och jag antar att just de dagarna kommer suuuuusa fram i 190 km/timmen, men sånt är livet... Jag får njuta i leva i stunden helt enkelt.

Jag är så osäker på vad hösten har att erbjuda, jag vill ha klarhet och allt bestämt och klart. Tänk om jag kunde få bestämma och fixa? *fnissar* Men en sak som känns skönt ät att jag fått beviljat 12 månaders vårdnadsbidrag för Astrid. Det är en liten trygghet på 3000 kr/mån som bara kommer ramla in varje månad. Skönt. Nu är det bara alla andra delar som ska tas tag i och ge mer trygghet :)

Jag ska gå och sova nu, nere i Edwards kontor. Där får jag vara ifred och med öronproppar så blir det rätt bra faktiskt. Det var lite väl kallt härom dagen... då fick jag ge upp och komma in i huset, men vis atte på elementet igår så nu ska det vara behagligt där nere. Det var bara 10 grader i natt tror jag - det var runt 10 när jag gick från jobbet vid 7 i alla fall. Såg på SMHI.se att i natt kan det bli så lågt som 5°c under natten!!! det är ju mitten av Augusti! Inte oktober... men det känns som det på vädret. Hua! nej, dags att krypa ner i sängen!

Ha en bra lördag alla goa!

PS: Anna Carin, jag kom på lösenordet!!! yay!!!! DS

2011-06-24T09:41:00.001+02:00

Astrid

Astrid & Albin

Alice

Midsommar

2011-06-24T09:33:00.002+02:00

Är trött och seg, har jobbat tre nätter i rad och känner mig som en urvriden trasa just nu. Barnen myser i soffan här bredvid och Astrid river ner allt hon kan nå och få tag på... Jag sitter bara här i kaoset hon skapat under flera dygn och tittar på. Njuter lite av att se henne leva loppan. En unge som kan/får busa är en glad, nöjd och lycklig unge... Mitt barn mår bra :)

Jag har en hel del på listan av vad som ska klämmas in innan jag lägger mig om 2-3 timmar men jag känner på mig att inget av dessa saker kommer bli gjorda. Lägga in all vikt tvätt... Näh, tvätta och torka mer tvätt.... Näh, dammsuga??? Nähhh

Jag tror jag bara ska sitta här och njuta av mina underbara barn och bara vara "in the moment" som jag egentligen aldrig har tid med... man får passa på och stjäla sig stunder som dessa.

Om 11 timmar ungefär ska jag vara tillbaka på jobbet och jobba en till natt, sen är jag ledig några dagar. Då ska vi ha lite midsommarfirande i efterskott nere i Emmaboda- det ska bli skönt.

*fniss* Astrid sitter i soffan mitt emot och vinkar till mig... Älsklingen!

Jag älskar mina barn!!!

GLAD MIDSOMMAR på er <3

Nattprataren

2011-06-14T23:40:00.003+02:00

Sitter nu på jobbet i Rydal och har precis kopplat maten på den lille killen. Jag inser att han kanske inte kommer behöva mig till hösten trots allt. Om han ska behålla sin track så behövs jag ju som natt-anställd... men de ska prova att ta ut tracken om bara någon vecka och klarar han sig utan den... jag då försvinner vi allihopa som jobbar här. Då behövs det ingen personlig assistent längre...

Låter som "the story of my life"

Varje gång en öppning visar sig så händer något som slänger igen den dörren rätt i nyllet på mig.

" P A N G ! "

När ska öppningen visa sig vara rätt öppning, när ska det visa sig vara precis rätt, precis perfekt och helt underbart? Egentligen så vill jag ju att möjligheterna ska komma till Edward, att han får ett bättre jobb, att han får möjligheter att håva in stora pengar och att jag... att jag bara kan vara hemma, få ta hand om barnen och pyssla och lägga ner all tid på dom och vårt hem. Att inte behöva bli stressad av alla läkartider, habiliteringstider, protesavgjutningar och allt som vi har som krockar med mina arbetspass och sovtider mm. hela tiden. Albin och Alice kan med sina olika problem fylla hålen i en almanacka väldigt lätt :)

I går var vi på B&UM Viskans inne i Borås med Alice och hennes hälsoproblem. I morgon bitti (15 Juni) så ska vi tillbaks för provtagning på fastande mage. De har även pratat om att lägga in henne för observation under någon/några dagar längre fram samt att röntga hennes buk.

jag måste ju säga att B&UM Skene har inte imponerat på mig alls, ett enda besök på Viskans var tillräckligt med stöd för att jag känt rätt gällande läkarmottagning vi gått till innan. Alice behöver bli utredd, hon behöver få lov att må bra och bli frisk igen. Hon behöver få vård och bli tagen på allvar! Inte få gliringar om att hon nog bara vill ha våran (föräldrarnas) uppmärksamhet. (!!!!)

Jag har fullt förtroende för Dr Ruben. Han verkade seriös :)

Med Albins Asberger-diagnos, Alice blinda öga + protesen,samt dåliga synen på det vänstra ögat och sedan även min egna problematik med fibromyalgi, scholios och RLS... ja det är liksom inte plats för så mycket annat känns det som. Med mig jobbandes så har jag ingen ork eller tid för mina älskade barn och min goa man. Dom förtjänar väl att få det bästa av mig, inte det sämsta?

Den bästa lösningen kanske kommer? Det kanske inte alls är ett fast jobb för min del, utan ett nytt jobb för Edward. Ett med den feta lönen han förtjänar och den arbetsbelastningen som är normal i ett yrke... Tänk att få lov att ha fritid ihop! :)

Jag är nyfiken på framtiden, jag är rastlös efter en lösning men inser att jag nog behöver träna på att ha tålamod för när det är dags :)

NYTT UTSEENDE

2011-06-12T20:12:00.003+02:00

Skulle vila mig lite, sova en halvtimme typ.... istället fastnade jag med datorn och började leka med ny design och nya mallar på bloggen.... När jag lekt en stund hittade jag inte min gamla mall så då var jag plötsligt TVUNGEN att byta utseende på bloggen. Det fick bli klatchigt och rosa efter en lång tids mulliga jordtoner. Det är ju sommar och jag älskar glada färger som lyser upp som solen på en svensk sommarhimmel!

Vi får se om jag leker och tappar bort denna mallen om några månader- hahahahaha

Lite Kalasbilder

2011-06-12T17:17:00.002+02:00

Astrid mumsar i sig tårta med bara händerna. Hon började så fint med sked, men eftersom hon knappt fick upp något med den så gav hon upp och slukade i sig med nävarna- så bra så!

I famnen hos Gammelmormor är livet mjukt och underbart!!

Tårtslukartjejen nöjd med sin smaskiga måltid!

"Jag äääälskar ballonger mamma!"

Så här fin var tårtan innan "slakt"

Ettårskalas

2011-06-11T20:47:00.002+02:00

Nu idag, ungefär 1 månad efter att lilla Astrid fyllde ett år har vi ÄNTLIGEN haft kalas för henne. Hon har varit ljuvlig hela dagen, glad och söt och full fart!

Vi hade god middag som mästerkocken Edward lagat; fetaostfyllda kycklingfiléer med knaperstekt bacon och spenat, ris, ungsstekta grönsaker, sallad och en god sås. MUMS!! Mitt enda avtramp på middagen var såsen- resten var Edwards! Alla åt och tyckte det va så gott så :)

Jag gjorde en tårta som blev superfin (kort kommer snart) och Edward hade fixat en grymt god fruktsallad och så hade vi småkakor och sånt med. Astrid åt tårta själv. Hon va så söt med sin lilla sked... till att börja med - för sen blev det med händerna, sen tog hon ta i tallriken och slickade på den! Så fort jag fört över bilderna ska jag dela med mig av lite kalas-skoj!

Så skönt att ha de avklarat. Det har vart ett litet dåligt samvete som gnagt, att inte ha kalaset när hon är över ett år nu. En vecka hit och dit är väl OK, men en hel månad... Men nu är det klart! Tjooo

Astrid har fått leksaker, en fin stickad klänning som gammelmormor kämpat med, pengar till skor, mer leksaker... jag- en perfekt dag för henne helt enkelt :)

Hon sover lyckligt nu. Det har vart full fart på henne med bara EN sömntur vid 11 tiden idag... hon brukar sova två ggr på dagen, men idag hände det för mycket för att hon skulle kunna slappna av och lägga sig mitt allt det roliga!

När hon fick lägga sig i sängen, och man stack ner flaskan så skelade hon nästan av trötthet :)

Sov långt innan sista klunken!

Gonatt min lilla prinsessa!

Nu har Albin sommarlov- han har räknat ut hur många dagar.... *lyrisk* är väl det ord som beskriver hans känsla mest just nu. Jag tror att Alice ska få sin dagishörna utrensad nu i veckan med, hon lär ju inte gå något alls nu när han är hemma hela dagarna <3

Nu ska jag borsta deras tänder och så ska jag stoppa ner dom i sina sängar

God Natt

Skolavslutning

2011-06-10T11:49:00.002+02:00

Min Albin är stor nu
Han har slutat Ettan idag... i Spöregnet...
Jag och Astrid stod och frös under paraplyet och jag led med varje barn som bara blev blötare och blötare i sina fina "skolavslutningskläder". En del flickor hade knappt något på sig alls, en tunn kort klänning och sandaler typ. Brrrrrrrrrrrr

Jag hade Astrid i Bärselet för jag tänkte att knö omkring med vagn land alla syskon och föräldrar - det är inget för mig (oss)
Efter två timmars sång, tal, mer sång, mer tal, byte av högtalare, flammsighet vid mickarna, en skrikig blockflöjt i solo och stämmande av gitarr och bas innan ROCK-framförande... ja då var det likosm Liiiiite toooooo Much. I ÖSregnet dessutom.

Jag fattar, man ska ha en grymt bra skolavslutning, man ska fira in sommarlovet med en skräll, absolut!! Men ska verkligen Förskoleklassarna och ända upp till Niorna göra detta avfirandet ihop?? Jättegulligt att de yngsta 6 åringarna ger 9:orna rosor och skriker "Lycka Till" - jag gillade verkligen det, men att köra två timmars (om det ens räcker...) avslutning gemensamt???
Phew!!!

Ja, jag gnäller lite. Men jag hade nog inte gnällt så om jag inte vart vaken sedan klockan 18:30 igår, jobbat vaken-natt och sedan fått stå i regnet och lyssna på den ena grejjen efter den andra :)
kanske hade jag vart lite mer tålig om jag haft Astrid i vagnen som en normal mamma!
Hahahahahaa

Men, NUUUU har iaf Albin sommarlov!!
Hurra Hurra Hurra!!!!

jobb

2011-05-26T23:11:00.003+02:00

Min lilla Astrid på utflykt

Jag sitter nu vid datorn och borde förbereda mig för sängen för jag är så trött så ögonen går i kors, men jag jag ville bara skriva några ord om jobb. Kul ämne va?

Jag har ju haft en 25% tjänst som personlig assistent till en kvinna här i min lilla håla, men varje sommar reser hon iväg och kommer inte hem igen förrän i September - så då har jag uppehåll i min tjänst kan man säga. Idag när det var sista badturen för denna gången så kände jag att det kommer vara så himla skönt att slippa allt vad det innebär, för denna turen sliter så enormt på mitt tålamod och jag är oftast arg och retlig när den är över. Själva badandet är OK, men det är av & påklädning + den väldigt hatade tvagningen i duschen som tär på mig! Fy vilket meck!!!

Som min jobbsituation ser ut just nu med 2 jobbställen till där jag är timvikarie så hoppas jag att hösten ska låta nya vindar vina och föra med sig en mer permanent anställning på något ställe. Det finns eventuellt en tjänst på kanske 60% till hösten som jag kanske kanske kommer bli erbjuden. *hoppas hoppas hoppas*
Det skulle vara så skönt att ha en tjänst, att ha ett schema, att ha en planerbart liv!!!
Nu så tar jag vecka för vecka liksom... ingen koll alls, allt bara flyter ihop och min kalender är dn som dikterar min vardag! Phu! jag ill ta tillbaka kontrollen och de lediga dagarna på riktigt känner jag. Vecka 33 får gärna komma snart- eller iaf beskedet om vad som händer då, om jag fortsätter på timmar eller blir anställd! Jag vill veta NU NU NU ((sa hon tålmodigt)

Det bästa med denna tjänsten är att det är natt, att det gör så att jag kan hålla lilla Astrid från dagis lite till. Med mycket pussel så ska vi nog klara oss fram till 3-4 årsåldern hoppas jag. MEN jag måste nog ta mig till öppna förskolan eller nått så hon får lite "barnvana"
Med två såpass stora syskon så är hon ju lite bossig och vildsam kan jag tycka. Dom tål ju en hel del och sen så är dom så "snälla" att hon får typ det mesta hon vill av dom :) Det har ju skapat ett beteende som säkert finns i hennes natur ändå, men med allas hjälp så har hon liksom inte tränats direkt i att inte få som hon vill. Sistingen blir en bortskämd unge har jag alltid hört... jag fattar varför nu! Servad till max av syskon och föräldrar- hahahhahaha

Jag vill så gärna ha ordning och reda i livet och om jag kan få en fast tjänst nattetid så skulle det vara TOPPEN!!! Helst vill jag väl jobba natt på gruppbostaden här i Fritsla men man kanske ska vara nöjd med det som erbjuds :)

NU ska jag sova - men jag slänger med en bild på mitt minsta troll. Hon är så söt!! <3

Morognstund...

2011-05-24T06:40:00.002+02:00

...känns mer som den har en död råtta i min mun mer än att jag skulle finna något guld eller gyllende i min tillvaro här och nu... ZNARK!!!

jag är så himla trött men ska vara på jobbet om 30 minuter så jag borde inte skriva här utan äta och klä på mig- OCH borsta tänderna!!! Vissa dagar här värre än andra när man vaknar och denna känns hemsk, både på andedräkten och viljan att röra sig den minsta lilla millimeter.

Ha en bra dag alla underbara!

(jag hör kossorna nere i svängen som vrålar! De verkar minst lika morgontrötta och protesterande som mig!!)

Oj, det händer inte att jag är här inne så ofta....

2011-05-15T21:22:00.002+02:00

Tiden springer iväg, det är mitten av MAJ 2011 och jag insåg att "Men hallå, jag har ju faktiskt en blogg som jag har övergivit!"

Livet tar upp all min tid, det är barnen och familjen, jobb och ämbeten - ja livet helt enkelt. Jag har till och med svårt att få tid till att göra inlägg på Facebook nu för tiden. Skillnaden mellan mig för ca 14 månader sedan och den jag är idag är som natt och dag. Självklart har jag fortfarande ont! Jag har ju trots allt en kronisk smärtsjukdom, men med medicinen är det genast himla mycket bättre än vad livet var utan den :)

I Torsdags fyllde min lilla bebis 1 år...
Hon är inte en bebis längre. Hon är stor. Hon går. Hon är bestämd och ha ren stark vilja! Full fart hela dagen och jag har svårt att hänga med emellanåt, men hjälp vad ljuvlig hon är!!! Hon var värd varje minut av smärta och lidande. Varenda minut!

Jag har ju tagit tag i min jobbsituation lite och är timvikarie på två ställen, fast 25% på ett annat och nu i sommar har jag två sommarvikariat! Det blir inget sommarlov för Medina inte. Trist för familjen kanske men jag får tänka på vad det bär med sig efter sommaren. Hur det kan löna sig att visa framfötterna nu och ställa upp så gott man kan - för det kan komma erbjudanden när man visar sig pålitlig och arbetssam! har jag tur så kommer hösten föra med sig en fastanställning. Det finns två eventuella möjligheter som jag hoppas hoppas hoppas på!!!
Men först våren och sen sommaren! Sen får vi se!

Nytt för oss, eller för Alice, är att hon har fått väldigt dålig syn på sitt vänstra och enda fungerande öga. Hon fick glasögon för ca två veckor sedan. Dom har redan gått sönder en gång :) Skönt att vi tog extra försäkringen!!!
Hon har 60% syn på sitt enda öga, så det är inte så konstigt att ungen ser ut som en blåmögelost med alla sina blåmärken. För bara några dagar sedan galopperade hon med pannan först in i trappräcket på utsidan. Är just nu helt grön i pannan dör smällen tog i... och nu fattar jag ju hur dessa saker går till! Hon med ett öga ser inte ens med det hon har... ett tunnt stålräcke försvinner väl i hennes suddiga värld och då *PANG* så smäller man huvudet in i det.
Stackars lilla tjejen vad hon slår sig flera gånger varje dag. En liten liten minskning har vi fått med glasögonen men de har inte kunnat ge henne den starka styrkan hon behöver - det måste ske gradvis. Så nu har hon +1.75 och ska ner till +4,5.
Det blir dyrt dyrt dyrt!!!
men älskar sina brillor, hon är snygg i dom och det är allt som jag tycker spelar någon roll. Jag hatade mina första glasögon och de "gick sönder" ganska så snart! Alice kommer aldrig vilja pajja sina glasögon, de är Hello Kitty bågar och hon är överlycklig över dom!

Albin har äntligen fått kontakt med Habiliteringen i Borås för att vi ska få hjälp med lite småsaker, han kommer antagligen få avslag på våran ansökan om LSS assistanstimmar, men det ska vi överklaga (råd från handläggaren) och sedan så ska jag snart ha telefontid med Försäkringskassan angående Vårdnadsbidrag för hans Asperger. Det händer grejjer.

Edward jobbar på som vanligt, fullt ös på alla plan. Han är en klippa i alla lägen!!! <3

Så, det var min uppdatering det... återkommer om typ.... några månader?

Hur bebisen blev stor

2011-02-06T22:11:00.002+01:00

Jag har blivit lite chockad av insikten att min lilla bebis som jag offrade så mycket för att få inte längre kan kallas för bebis. Hon är snart 9 månader gammal och har en utveckling i rasande fart. Jag som tidigare var orolig över att hon var lite sen i sin utveckling då hon visade NOLL intresse för att vilja krypa eller ta för sig... Hon var nöjd med att sitta i sin babysitter och bara vara och roas av allt som hände omkring henne...
Det har ändrats inom loppet på bara några veckor. Det började med att hon blev säkrare på att sitta själv på golvet, sen när hon välte så lyckades hon fort värja fallet med att ta sig runt på mage, vilket in sin tur ledde till att hon försökte ta sig fram...
Tyvärr så använde hon bara armarna vilket blev till ett bakvänt resultat- hon tryckte sig bakåt helt enkelt och blev alltid vansinnigt arg när det inte gick som hon ville.
Vips en dag så fattade hon och började ta sig upp på händer och fötter i en slags krypteknik som såg rätt så rolig ut :) Bara någon dag efter detta så kröp hon och någon dag efter det så drog hon sig upp till stående och det bästa hon vet nu är att gå omkring när man håller i hennes händer...
Jag som hade en slags romantisk dröm om att hon skulle vara bekväm och kanske börja krypa om några månader och börja gå först efter hon fyllt ett kan glömma detta direkt.
Hon lurades helt enkelt med att vara lugn och nöjd i ca 7.5 månader och exploderade i upptäckarvilja mellan 8 och 9 månaders ålder...
Jag tror att hon kommer börja gå utan stöd om några månader, inte alls sen utan bara lite senare än sina syskon.

Albin gick själv runt 9,5 månaders ålder
Alice gick själv runt 10-11 månaders ålder
Nu återstår det och se när Astrid knatar iväg utan oss

Hon charmar oss på alla möjliga sätt och är väldigt gosig av sig
Hon har en stor kärlek till mjuk-djur och kuddar och täcken som hon gosar in sig i
Kramar och pussar delas ut till både syskon o föräldrar

Hon har ögon som alla bara älskar, och hon vet hur man ser blyg ut för att övervinna allas hjärtan, hon kommer bli farlig i tonåren kan jag lova :)

Oftast glad och pratig, social och sällskapssjuk och med bus i blicken fyller hon min dag till bredden med händelser. Hon fullkomligt "avgudar" sina syskon och saknar dom när dom är i skolan och på dagis på dagarna.

Lilla Astrid förgyller våra liv och alla i familjen älskar denna vackra flicka som vi offrat så mycket för att få till oss. Att hon redan är snart 9 månader känns overkligt och man inser att varje dag är värdefull och måste tas tillvara på allra bästa sätt.

Jul, nyår och livet

2011-01-03T21:42:00.004+01:00

Länge sedan jag skrev något nu, förr när man satt fast i en säng och inte hade så stora krav på sig, ja då kunde man klämma fram inlägg efter inlägg... men nu när man har lite mindre ont (väldigt lite nu i kyliga tider) och har kravet av hem och hus och barn på sig.... ja då är det ett litet inlägg på facebook lite då och då- mer hinns inte med.

Men nu ska jag stjäla mig lite datatid och uppdatera lite.

Vi firade gemensam Karlssonjul i år i Mölndal vilket alltid är trevligt. Barnen fick massor av julklappar och jag är glad att vi såg till att de fick sånt de verkligen ville ha för barn i åldrarna snart sex och sju år gamla blir ju så besvikna om det inte blir saker från önskelistan! I år så fick jag pengar av gammelmormor att köpa för när jag var i Ullared vilket var toppen. Hennes julklappar blev superbra och hon slapp ge sig ut på isiga vägar för att lämna dom till oss. Klart att några klappar hade hon fixat själv och dom vi fick barnen i efterhand vilket var en bonusjul som dom verkligen gillade! Nu är ju inte julen enbart julkapparna, eller hur?

Vi hade en jättefin stund tillsammans allihopa och läste julevangeliet och njöt av att känna julens sanna anda en stund. Julen i övrigt i år var väldigt "laid back" och lugn vilket var sååååå skönt. Jag upplevde bara stress i mina försök att lämna ett rent och fint hem innan vi åkte iväg och detta var rätt så tufft på kroppen så jag kom ju kanske inte fram i bästa skick, men eftersom jag är ett proffs på att håla masken så gick det hela rätt OK tror jag.

När vi njutit av gemenskap och familjemys i 6 daagar så packade vi in allt i våran extemt knööökfulla bil och åkte hem till vårt iskalla hus. (vi hade vart smarta och sänkt värmen medan vi var borta vilket kanske blev lite för mycket kallt och kanske inte något spar alls med tanke på vad vi fick göra för att värma upp huset igen :)

Nyårsafton var lika lugn och skön den. Vi hade blivit inbjudna till vänner och det var härligt att komma och få god smarrig middag (grillat kött och potatisgratäng), ha trevligt sällskap, lekande barn, grevinnan och betjänten, smälla lite smällare, äta äta äta.... sen när klockan var sent i barnens ögon mätt så åkte vi hem... DÅ gick barnen in i en slags andra andning, vi poppade popcorn och ladda med StarWars II och gosade ihop oss under täcken i sofforna. lagom till TOLVSLAGET så pausade vi filmen, skålade in det nya året, tittade på alla fina fyrverkerier utanför vårt fönster.... sen "pausade vi upp" och myste vidare i kampen mellan de goda och onda! perfekt nyårsafton!!!

Om en vecka börjar vardagen igen med skola, dagis och allt som hör till.... Jag skulle vilja pausa denna tillvaron lite till.... men vet itne hur jag ska bära mig åt för att få det att gå ihop. Vet någon vart pausknappen på livet sitter? meddela mig om ni hittar den!

JO, jag kollade även på HarryPotter filmen under julhelgen - superbra!
Första gången jag INTE var helt besviken efter filmen var slut, nice!!!

NU ska jag ta mitt gnälliga huggtandsbarn (japp - hörntänderna i överköken är på väg ut..... FÖRE de andra tänderna som ska sitta i mitten!!!) och se om vi kan få henne att sova snart *hoppas hoppas*

Första, andra, tredje, fjärde, femte...

2010-12-14T06:20:00.002+01:00

... hur mycket kan en liten flicka kräkas på 8 timmar? Magen är egentligen tom men kroppen verkar tömma sig nerifrån... ser ut som tarmgegga nu. Jag som är SÅ himla känslig för spyor har verkligen testats här i natt!

Nummer fem hamnade på golvet nedanför och under hennes säng... Hon hade bara en timme innan krypit in och lagt sig i sin egna säng istället för den obekväma och lite intryckta madrassen på dasset. Eftersom hon hade vart spyfri i ca 2,5 timmar så tyckte jag att hon nog var "klar" nu... men icke icke - kaskader av gegg letade sig upp och nu efter att jag fått spraya alla korgar med leksaker som bor under sängen med spray-sprit, skrubbat av sängen, golvet och väggarna samt tagit bort alla alla leksaker, mattan och kläder som låg nedanför sängen när allt kom ut så känns det lagom tungt att se henne nybadad och nedtryckt på den där lilla böjda madrassen på toan igen... Min lilla lilla tjej mår verkligen inte bra! Jag lider med henne!

Skönt att Edward var hemma nu för självklart vakade Astrid (Som sov bredvid mig på den tillfälliga madrassen på golvet) och blev ledsen och grät och grät när jag susade runt med Alice för att få henne ren och varm innan jag tog uti med hennes rum.
Hur gör dom som är ensamstående med fler barn när sådant här händer? Korta stunder- FINE, men jämt??? Nej tack...

Nu ska jag hitta några minuter sömn till, stackars Albin blev väckt men jag tror att han har somnat om igen *hopppas hoppas*
Alice sover nu igen och Edward och Astrid sover nere i "min" säng
Bara jag kvar

Zzzzzzz

Nattsudd med spyor och julgranskulor...

2010-12-13T22:37:00.002+01:00

Här sitter jag på hallgolvet på övervåningen... bredvid mig in på toan, på en inknökad madrass i skålformad stil ligger min lilla Alice nerbäddad bredvid toaletten redo att bara kuna sätta sig upp för eventuella kommande spyattacker. Hon har kräkits tre gånger redan, varav en var på täcket med mera.... suck!

Jag har lagt ut en madrass för mig med här bredvid henne... men hallen är rätt så liten och trång så jag ligger delvis under barnens julgran och har två grenar som är rejält retsamma med hur dom sticks.... för att inte tala om den envetna grankulan som hänger direkt över mig när jag lägger mig ner.... riskerar att inhalera den om jag väl somnar med ansiktet åt det hållet :)

Jag tycker så synd om min lilla Alice. Vart kan hon ha fått magsjukebacillerna ifrån. Vi har bara vart inne hela dagen, igår var vi visserligen i kyrkan och efter det var vi på middag hos bekanta... finns över 100 personer som kan ha delat med sig av sina baciller... Usch, stackars vem det nu är, för den ligger väl och mår pyton just nu med kan jag tro. Jag hoppas verkligen att det stannar med Alice, för vi har ju två barn till som kan bli smittade. Jag ser helst inte att Astrid som nu är 7 månader får det! Nu spyr hon mycket redan som det är - så jag skulle kanske inte se skillnad på om det är hennes vanliga kaskader eller magsjukan? Hmmm och idag har hon faktiskt haft stinkiga blöjor bra mycket mer än vad hon brukar! Hon kanske redan är smittad? vad vet jag? Nada som vanligt :)

Åh vad störig den där julgranskulan är! Jag stöter i den HELA tiden!!! *Morr*

Ska lägga mig ner en stund så att jag är lite utvilad när nästa attack kommer... det värsta jag vet är att spy... för att inte tala om doften av spya... Blääää Vad man gör för sina barn, man trotsar sina största rädslor med ett lugnt leende (spindlar), man äter det dom inte gillar på tallriken (lök, paprika, - grööönsaker i övrigt), man är vaken trots man är supertrött och lite småsjuk själv enbart för att finnas till hand när de behöver en....och även när det gäller sånt man i vanliga fall aldrig skulle klara av att göra för någon annan. Ja, att vara förälder sätter verkligen världen på sin spets, det går itne att vara EGO när man är mamma, fast man ska inte utplåna sig själv heller... hmmm hur hittar man balans? Nej, nu ska vi inte bli djupa, inte nu - jag måste vara på hugget när nästa kaskad av tidigare tuggad mat vill landa i våran toa! Tjohoo!!!

Harry Potter och andra filmer

2010-11-03T22:36:00.003+01:00

NU är jag bra sugen på att se Dödsrelikerna del 1, den släpps snart, biljetterna går att reservera.... Eftersom jag sitter fast i bokserien "wheel of time" så hinner jag inte läsa om alla HP böckerna innan... men filmerna kan jag ju plöja innan det är dags att gå på bio- yay!!!

Vem vill gå på bio med mig när det bär sig av??? Anmälan mottages skriftligen antingen här, på Facebook eller genom min mail. Hahahahahahaa Såg också att Eclipse finns att hyra nu på Hemmakväll. Det innebär ju att man kan beställa den då med ju!!! Är det regnet, rusket och den viiiinande vinden utanför som gör mig så filmsugen? har även ett starkt sug efter att plöja alla 6 StarWars filmerna, men det är Albins fel... han andas, lever, spelar, pratar och är StarWars varje vaken timme på dygnet. Jag har inte sett trean ännu, man vet ju vad som händer, men att se den är ju egentligen ett måste. Edward drog på bio utan mig när den gick på bio... snyft. Sen har det inte blivit av att jag sett den - det är ju dags nu kanske.

Hösten skapar verkligen ett filmsug. Jag vill ha popcorn och bra film nu!!
Borde gå och sova.... så mycket man borde.... ska se vad jag har i filmbibblan här hemma =)

Skrutt och bajs

2010-11-02T12:17:00.003+01:00

Är trött, sur och inte alls på humör idag.... har ont till max trots medicin men jag har ju lärt mig att pissigt väder ger mig mer värk.... och idag är det grått och pissigt om något!!

Kan man sätta sina barn på paus i några timmar? vet någon vart pausknappen sitter...?
Jag behöver bara ha en liten liten stund där jag får falla ihop i en blöt hög och vara avdomnad någon timme- eller tre....

Dagar som dessa vill jag inte ha min skruttiga Fibromyalgi, jag vill bara vara själv med bara mig och inte ha en massa ansvar.... synd att verkligheten inte alltid går ihop med dessa diffusa små önskningarna som behövs lite då och då =) Att man sedan är ensam med tre barn fram tills på Onsdagkväll känns ju inte toppen just i skrivandets stund- återkommer senare om det blivit bättre då

Blääääää

Bästa Alicen

2010-10-27T22:26:00.003+02:00

Idag har Alice vart på vårdcentralen för hon har under lång tid haft problem med magont och illamående. Förra hösten kollade dom upp laktos och glutenallergi men fann inget, men nu ska dom kolla gluten igen + en massa andra grejjer. Dom tog 4 rör med blod från hennes lilla kropp, + att dom tog urinprov och jag har idag på kvällen även grävt i avföring =) Hon skulle lämna in bajsprov, två olika.

Det var intressant men vad som är ROLIGT med hella detta är hur Alice har skött det hela. PÅ VC när doktorn klämde och kände på henne så satt jag kvar på stolen när hon gick och la sig på britsen- det gick bra. Hon är kavat min tjej!! Sen inne på Labb så skötte hon sig bättre än man någonsin kan önka sig, avslappnad och underbar medan de fyllde rör efter rör... När det var klart skämtade hon om att hon hade suttit och undrar över varför dom aldrig stack in nålen och så var det plötsligt klart!!!! *Goingtjejen*
Länge leve Emla!!!

Nu på kvällen när hon behövde bajsa och den lilla klutten hamnar på pappbrickan vi fått med oss så är hon med när jag tar fram de olika provtuberna/stickorna. När jag öppnar den med en liten spade på pinne i locket säger hon snusförnuftigt "Mamma- det skulle ta tre skedar och lägga i röret, det minns du väl?" Jag fnissar inombords men nickar och tar lydigt tre skopor bajs och stoppar in i röret... Sen kommer den med en bomullstuss på... "Mamma... du skulle gegga runt i bajset med den så att den är helt täckt..." *fniss fniss* "Ja Alice, jag ska"

Min lilla tjej är så stor. Vilken annan femåring hade över huvudtaget kommit ihåg hur man skulle göra med de olika testerna och ens sett skillnaden på de två?? Jag äslkar min världens bästa Alice!!

För fem år sedan så hon ut så här och var min lilla gobit!!! Nu är det Astrid som är liten och go... snart är det hon som är fem och ger mig råd och förmaningar precis som storasyster Alice har lärt henne...

Att tjäna sin nästa

2010-10-26T21:53:00.004+02:00

Att få vara Herrens händer under en dag

Denna bild är på mig får några år sedan under påsklovet i fjällen, ville ha med en bild på mig när jag lagar mat och ser lagom duktig ut- hahahaha

Jag har vart med om detta fler gånger, ändå så slår det mig häpnad varje gång det händer...

Jag var "död" fram tills typ klockan 11 idag... kanske t.o.m. 11:30 =)
Allt jag kunde tänka på var att min kropp var slut, att jag ville sooooova! MEN, igår kväll när jag gjorde "det sista" innan jag kröp ner i sängen och la mig... precis när jag stod och stoppade in det sista i diskmaskinen, där och då som kom en stark känsla över mig. Det var inte en viskning som man hör om annars när Den Heliga Anden vill säga en något... den skrek så det ekade i mitt sinne. Det var stark och kunde inte förklaras bort på något sätt- vilket var bra, för Herren känner mig och min skröpliga kropp och alla ursäkter som är så lätta att göra för sig för att slippa göra något alls...

Därför skriker han när han vill ha min uppmärksamhet, antar jag =)
Jo, där står jag slänger in lite bestick mm och plötslig så skriker det i mitt huvud att en viss vän behöver mig.

Hon är höggravid, har gått över tiden, mår piss, svullen som en vattenmelon och ont överallt... Hmmm- det känner ju jag igen, så jag om något vet vad hon behöver. Allt kan jag inte ge henne... men när jag stod där så var det två saker som jag tänkte på direkt. Ett samtal, att få prata om sin eländighet- det kan vara skönt ibland. Speciellt om det är till rätt person... jag hoppas jag är det för henne =) Jag gjorde en "mental note" om att jag skulle ringa henne idag... när jag vaknade... Det andra var mat. Hennes familj behöver få lyxen av att sätta sig till bords, utan att en trött och utarbetat far som kommer från jobbet ska behöva göra jobbet. Utan att en svullen, övergravid och totalt avdomnad, trött och miserabel mor ska behöva anstränga sig mer än nödvändigt... Jag ska fixa middag!!

En buffé som jag gjorde när jag tillfrisknat och bjudit hem familjen

Sen, när jag väl hade tagit mig upp, klätt på mig, matat Astrid o allt det där... då knatar vi iväg till skolan för att hämta Albin... då, då ringer jag, när jag går där i solen och njuter av mitt vackra barn inbäddad i en varm god vagn. Vi pratar lite, väninnan och jag, hon får babbla av sig lite - kanske en bråkdel av allt hon behövde säga, men ändå lite grann.

Jag själv mådde rätt piss när dagen började, men promenaden till skolan och dagis när jag hämtade upp barnen gjorde susen. Solen piggade upp och barnen i sig gjorde mig lycklig. Jag fick min energi och när vi kom hem så susade jag runt och gjorde dubbel middag. En till familjen X och en till oss. Fullt ös, med en liten 5 månaders baby på ena armen och två större i hasorna... Man kan ju tro att man skulle bryta ihop för mindre men icke. Jag fick kraft från "ingenstans" och körde mitt race- när den andra familjens middag var klar, ringde jag upp och frågade vad hon hade för middagsplaner... "ehhh, dom får väl äta macka eller nåt tills Mr x kommer hem" SÅÅÅ himla gott det kändes att säga att "potatisgratängen såg ut att vara klar och den ungsbakade falukorven med... jag är på väg!!!"

Bild på en annan middag gjord av Edward när jag var sjuk och gravid...

Väl där så hade hon dukat fram på bordet med tallrikar och allt- det var bara att sätta fram ugnsformarna och så kunde de sätta sig! Hon såg trött och rejält svullen ut. Hon har gått över två veckor redan, ökar ca 5 kilo per vecka i vatten bara... jag liiider så med henne och är så glad att jag kunde få vara Herrens händer till att ge henne lite avlastning idag. Jag önskar bara att jag kunde göra mer. Jag önskar att jag hade kraften till att ge ge ge- för jag har viljan men inte kroppen! När jag ser henne och verkligen vet hur det är att vara i hennes sits då värker mitt hjärta och jag vill sudda bort allt jobbigt för henne, jag vill plocka ut barnet om det kunde göras =)

Jag VET hur hon har det, jag vet hur hon mår... det är som att leva i ett eget personligt litet helvete helt enkelt. Jag har en man som jobbade hemifrån, som tog hand om allt allt allt. Hon har inte lyckan att kunna ha sin man jobbandes innifrån vardagsrummet för att ha öronen öppna till barnens behov och önskningar och allt vad de kan behöva ha hjälp med så att hon med ett gott samvete kan ligga kvar i sängen. För hon har onekligen dåligt samvete då och då... hon är ensam med barnen om dagarna, ensam med hämtning och lämning på skola och dagis - fast sista veckan hade hennes mamma hjälpt till med det tack och lov! Det behöver hon verkligen!

Idag fick jag vara ett verktyg då Herren visade henne hur mycket han älskar henne. Jag är glad att jag lyssnade, men framför allt att jag GJORDE det han bad mig om. För min välsignelse av att göra detta har vart ett glatt sinne, kraft till mer än vad jag brukar ha och framför allt, jag har känt Hans kärlek till henne jag med...

Så än en gång har jag upplevt det som om och om igen förvånar mig... När man gör det lilla extra för någon annan, trots att man knappt har ork till sig själv, så välsignas med med extra kraft och styrka, man får en inre glädje och man får känna på det som oftast kallas för Kristi Rena kärlek! Jag är trött, helt slut just nu. Kroppen skriker men jag mår bra inne i hjärtat. jag mår bra in i det allra innersta rummet i min själ. Det känns bra. Det känns bra att vara god =)
Borde prova på det lite oftare- hahahahahaaa

No Doubt's Ache

2010-10-23T23:16:00.000+02:00

Woke up this morning and felt no too cool -
ooh ooh ooh ooh
'Cause every time I tried to make my mouth
move - ooh ooh ooh ooh
The pain I'm having is so discomforting
Please make this suffering go away
Wo wo wo wo I told my mom what I was
feeling
And how long I've been dealing with it
I knew it was coming, but didn't know how
soon
She said I've reached another adolescent
monsoon - oon

OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand

He was a well-educated man, had his degree in
medicine
I noticed his hairy hands... he was a very, very
hairy man
He looked right down in, shook his head and
then said
"these teeth must be pulled right away hey!"

OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand
OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand

He turned around, rolled up his sleeve
I rolled my eyes then suddenly
A horrible pain grew, the next thing that I
knew
The doc had pulled my wisdom teeth... OUT!
Well along with my teeth my money also left
me
As he made out the bill, I was moaning
OOoo Ahh... the pain is tremendous
Where the hell is my prescription.... of
codeine?

Ooh but when will I speak, how long until my
mouth feels natural?
How long will they bleed, when will they heal,
where's the real meal?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?

I feel good... I feel great... there's no pain...
there's no ache
I feel good... I feel great... just let me
recuperate
I feel good... I feel great... there's no pain...
there's no ache
I feel good... I feel great... just let me
recuperate

Because the codeine has left me drowsy, leave
me be... just let me sleep!

Feber

2010-10-22T23:07:00.002+02:00

Har suttit uppe i soffan och kollat på Idol med familjen. Plötsligt så började jag frysa och behövde hämta täcke och kudde och kura ihop mig på soffan.
Operationshålet bultar och gör ondare och ondare. Jag har sköljt med Listerine och saltvatten, jag har haft på Aloevera Gele´ och borstat tänderna 2-3 ggr idag redan- men nej nej nej.... Jag får feber.

Skickar precis iväg Edward till macken för att köpa Ibumetin och hoppas att detta ska hjälpa. Antibiotika känns inte riktigt lockande men måste man så måste man ju! Vi har huuur mycket Paracetamoltabletter som helst i huset från mina recept på Alvedon under graviditeten, men det är de antiinflammatoriska jag behöver. Kan man tänka sig att man inte har ett enda antiinflammatoriskt piller i hela huset?! Något att skärpa till sig på!
Jag längtar efter när Edward kommer tillbaka med en liten ask tabletter som förhoppningsvis ska hjälpa min feber, min smärta och min stadigt växande kind (bultande!)

Sluta klaga Linda!!
Snart så kommer du få sova gott, du har en tand som inte finns kvar som därför INTE kommer bi inflammerad 5 ggr per år... YAY!!!! Jag har 3 underbara barn som förgyller och fyller min vardag med kärlek, jag har världens mest underbara, fantastiska och hjälpsammaste man som jag älskar enormt mycket.... jag har inte så mycket att klaga över egentligen, eller hur???

Visheten är borta, för alltid

2010-10-22T10:31:00.003+02:00

Jahopp. Då ligger man här med en kind som ser ut som om jag försöker dölja en golfboll innanför den. Operation av visdomstand nummer tre är avklarad, den är utplockad och kommer inte störa mer igen. Doktorn hade lärt sig en hel del med tanke på hur svårt dom hade det förra gången dom skulle ha ut en. Båda i nederkäken var vinklade åt fel håll. Vanligtvis så är de vinklade snett in med kronan mot den intillliggande tanden. I mitt fall så låg dom vinklade utåt- med kronan in mot svalget istället. VÄLDIGT svårt att operera bort en sån tand tydligen. Förra gången så kämpade dom så att jag trodde jag skulle ha hela käken knäckt ur led... nu blev det en hel del sprickor i den men den satt på plats tack och lov...

Denna gången avr jag förberedd på det värsta eftersom jag genomled det förra gången. MEN de hade lärt sig av alla sina misstag förra gången och hade en plan denna gången, som funkade rätt bra tror jag. Det var itne lika mycket slit och drag och knäckande av käkben, det var mer borra borra borra, sliiiipa sliiipa slipa och sen lite vickande... Det tog en knapp timme, men sen låg den där på duken: den onde tanden som skapat så mycket problem i min mun! BORTA!!! YAY!!!

Nu, ett dygn efteråt gör det ju himla ont, jag kan endast dricka och är svullen, men dock inte lika svullen som förra sommaren, inte lika öm som förra sommaren och absolut inte lika knockad!

Det fina med det hela är att jag föddes med endast tre visdomständer, så nu alla tre dragna och borta för alltid. Gött gött gött!!! Om dom gjorde mig så mycket visare än innan vet jag inte, hahahaha Jag är glad att jag om några månader kan vara bra ihopläkt och att alla munhåleproblem då kommer vara ett minne blott.

ha en bra dag ut i snön allesammans!
SNÖ! I Oktober???? Skönt att bara gosa ner sig under täcket igen, brrrrrrrrr

Cystoskopiunersökning

2010-10-19T12:12:00.002+02:00

en bild på en blåsa, dock ej min

Inatt blev det inte mycket sova av för min del. Jag sov lätt och blev störd många gånger under natten, vaknade av ingenting och kände mig allmänt ur fas när det gäller sömnen. Trött som sengångare så tog jag mig upp när klockan ringde och började förbereda mig för mitt otrevliga läkarbesök på Borås Sjukhus, på kirurgavdelningen...

I gårkväll innan jag la mig hade jag duschat av mig mer än ordentligt så att man kunde känna sig fräsch när man skulle upp i den blottande gynstolen. Den förhatliga gynstolen!

Jag kom dit i tid, betalade för förnedringen och satte mig och inväntade min tur. Jag hör hur läkaren kommer och börjar prata om dagens upplägg med en sköterska; dom talar om mig. "Vi börjar med Cysten (smeknamn på min förnedrings-akt). Det blir snabbt avklarat och sen så går vi vidare med..." jag slutade lyssna. Jag ville stänga av öronen. Om bara någon minut så skulle jag få upp rör, kamera och annat otrevligt i mitt urinrör. Det enda häftiga var väl att jag skulle få se min urinblåsa ifrån insidan :) (ja, man måste hålla de positiva tankarna nära i sånna här tillfällen förstår ni!!) Jag försöker andas lugnt och se obesvärad och cool ut. Om inte annat så är jag grymt snygg för jag hade lagt tid på ansiktet på morgonen! (en nödvändighet med endast ryckiga små stunder av sömn... concealer är bara förnamnet på vad jag sminkade på i morse!!)

Jag blir uppropad av sköterskan och hon släpper in mig i en cell med den där grymt obekväma stolen väl placerad och upplyst likt ett konstverk. Jag får gå in bakom ett skynke och ta av mig nertill. Sen är det bara att hoppa upp för hon ska preparera mig inför doktorn. Glädjebesked gott folk!!! Hon skulle spruta upp lite bedövningssalva i urinröret!!! Jag blev så glad, för att inte tala om lättad. BEDÖVNING! yay!!!! Så även om man är utlämnad och totalt blottad inför en främling så gladde jag mig åt att få bli bakteriedödad och bedövad- fniss fniss!
När detta är gjort (som i och för sig var obehagligt men det tycker man ju att bedövningssprutan hos tandläkaren är med, eller hur?) så tar hon ett sånt där plastat pappersskynke som hon klipper ett litet hål i mitt på... Hmmm, pyssel på jobbet undrar jag, men ack nej. Det var inte pyssel, den var till mig. Den skulle skyla mig och endast visa det nödvändigare för farbror doktorn.. ja alltså mitt kön!! Vem bryr sig om om han ser hela baken, lår och mage när han ska in i mitt urinrör och rota???? Men men, jag låter henne få pyssla på och täcka mig och mina ben och what not! Sen kommer Dr. Stefan in. Han skakar hand så hårt att jag fick svin ont i handen. Ja - lite är det mitt egna fel, jag har en stor kumkum ring på ringfingret och han lyckade mosa ihop lillfinger och långfinger in i denna bamsing... AJ!
Hand hårda handslag gör mig något orolig för hur han ska hantera mitt underliv och urinrör...

Han drar på sig handskar direkt, effektiv kille vill jag lova. Sen vill jag svimma. Han tar fram ett stålrör, en pistol typ med et tjockt lååångt stålrör istället för pipa. Den är någon mm eller två bredare i diametern än ett McDonalds surgör. DEN ska upp i urinröret! jag börjar tvivla på den lilla salvan som kladdats på mindre än 2 minuter innan...

Han smetar på glidmedel och sätter igång. Kan bara sammanfattas på ett sätt: AJ.
Efter lite meckande och så drar han runt med slangar och grejjer och sen ger han sig in i blåsan med kameran. Det gör inte så ont längre, det spänner mest lite obehagligt. Dom sprutar in vatten så att blåsan ska vara full så att dom kan se ordentligt. Kallt vatten. Imagine that! Inte så mysigt, men i jämförelse med det andra så var det en bagatell. Plötsligt blev jag helt uppslukad av det jag såg på skärmen. Min urinblåsa är ju fin! Ett tunt fint nätverk av blodkärl, släta fina vit/rosa väggar. Han vevar runt med kameran, kollar varje hörn. Han visar mig vart Njurarna släpper ut sitt avfall och precis när han visar det så öppnar sig det lilla hållet och pumpar ut lite skräp. Det syns ju inte att det kommer ut något men hålet är öppet en stund sen stängs det och då susade han över till den andra öppningen med kameran och där öppnade den sig med och gjorde samma som den andra. "Det är inte så ofta man tajmar in det här bra" sa han glatt. Jag satt (nej låg) där och var helt imponerad över min kropp, denna fantastiska skapelse som är jag! Tänk ens insida kan vara häftig, cool och i vissa vinklar rent av vacker!

Nu ska jag vara ärlig. Jag har vart rädd för det här, för om man kissar blod så borde det rimligen vara något fel på en, eller hur? Jag har iscensatt flera olika scenarier med alla tänkbara dåliga utgångar. En av dem var blåscancer. Jag var livrädd för att vi skulle se en massa tumörer där inne i blåsan på mig. Att då istället se en slät och fin vägg som ser oförskämt mycket friskare ut än vad jag på utsidan klarar av att göra, då är det som luften går ur en. Av lättnad. Men sen kommer frågorna igen.... "varför kissar jag blod?"

Svaret får jag inte denna gången. Doktorn var snäll nog att gå iväg och se vad röntgenresultatet på min datortomografi eller vad det nu hette som gjorde förra tisdagen för att kolla njurarna. Även njurarna var fina och inget fel på vad man kunde se på röntgen och eftersom det är en väldigt bra metod att röntga just njurar på så litar jag på att det stämmer =)

En timme efter att jag åkte hemifrån är jag redan på väg tillbaks hem igen. Allt var klart, jag överlevde och tyckte nog att det inte var fullt så hemskt. I alla fall inte nu 8 timmar senare... Vi kvinnor glömmer smärta så lätt och denna är redan undanstoppad och hanterad under fliken "obekvämt" men det slutar inte med det... För för endast 4 timmar sedan så kissade jag för första gången efter undersökningen. Ni som haft urinvägsinfektion av högre grad någon gång och som vet hur fruktansvärt ont det kan göra... dubbla den känslan så vet ni hur det känns att kissa efter att någon stoppat upp ett rör i kisseriet. Fy bubblan vad många aj aj aj aj aj det blev när jag satt där på dass. Eftersom mina barn är goda barn så kom de rusandes och med ett barn på varje sida om mig, klappandes mig på huvudet respektive ryggen står dom där tills jag lyckats klämma ut den sista droppen urin för den här gången! Den stora frågan nu är hur länge kan jag hålla mig och hur fort läker en skavd urinledare sig själv???
Om jag känner att det är en livsviktig information att dela med mig av så kanske kanske jag lägger ut resultatet här sedan... men bara kanske =)

Gener, blod och familjedrag

2010-10-14T21:32:00.003+02:00

Kan man se en viss likhet mellan mor och dotter?
Finns det inte ett eller annat bekant drag?

Jag har vid flertalet gånger den senaste tiden sett glimtar av mig själv i min annars så söta lilla tjejvariant av en mini-Albin. Att Astrid är ruggigt lik sonen är det ingen som kan ta miste på, men att hon var lik mig har jag inte kunnat se i alla fall... förrän nu.

Kommer då osökt att tänka på det där med genetik, hur våra drag vandrar vidare från generation till generation. Hur vissa kan få starka drag som någon över 100 år sedan hade och levde med... är det inte häftigt?

Jag minns hur jag som liten letade och letade efter min mamma i mitt egna ansikte men kunde inte se några drag alls från henne. Vi hade inte samma ansiktsform, inte heller samma näsa.... hakan var absolut inte hennes... ögonbrynen önskar jag att jag hade fått hennes.... men jag stod där framför spegeln och sökte efter ett okänt ansikte, och när man inte har en aning om vad man letar efter så är det svår att se det!

Min pappa som fram tills jag var 25 var helt okänd för mig. Ja, jag kunde hans namn och så men vem han egentligen var hade jag ingen aning om. Därför kunde jag ibland nog misstolkas som aningen "Vain" när jag satt framför spegeln och sökte efter mina okända rötter... Nu har jag lärt känna honom, jag kan se vad som är från honom, vad som är från farmor osv. Jag har hittat det jag letade efter i mig själv.... men att få sina drag i den nästa generationen- det är ju om möjligt ännu coolare!

Albin är väldigt mycket Edward, men samtidigt supermycket Linda. HUR går det ihop? Det är inte mina färger alls, barnen är ljusa och ser så helsvenska ut så. Att dom är 1/4 spaniorer kan ingen tro. Alice är något mörkare än Albin men ändå ljus. Hon är en ljuvlig kompott av Karlsson och Medina tycker jag. Man kan även se tydliga likheter mellan henne och hennes kusiner, både i Jansson och Murphy-familjerna. Jag roas av det. Att dragen kommer igen.
Alice är lik sin farmor tycker jag. Det roliga är att Astrid har fått namn efter farmor när det är Alice som är mest lik henne. Skulle kanske vart tvärtom?

Tillbaks till det här med gener....
När jag stod och sökte mina rötter i spegeln så undrade jag ofta om jag var lik min pappa till sättet med? Om våra andar var mer lika än vad min och mammas ande var? Jag upplevde ofta som barn att jag inte hade något gemensamt med min mor, att vi tyckte och tänkte olika i stort sett alla frågor. Jag kände mig så ensam med min okunskap om vem jag var och ofta grubblade jag på om man kunde ärva personlighetsdrag. Det kan man. Och detta även om man socialt inte påverkats av personen i fråga- vilket är så häftigt! Våra personligheter finns även lagda i vårt blod, våra gener... i DNA spiralen =)

Jag insåg när jag lärde känna mannen som var min pappa, som var "spermiedonatorn" till att jag blev till, att hans personlighet var i mångt och mycket samma som min. Han var bestämd, hans åsikter stod han fast vid och han hade en djupt andlig ådra. Han var en grubblare men inte en babblare (jag är både ock) och han satte stort värde på andra människor. Inte deras åsikter alltså utan på deras existens. Han var väldigt mån om folk i hans omgivning och var hjälpsam och generös. Nu låter det som jag pratar väl om mig själv vilket är så himla osvenskt men jag är sån jag med. Jag bryr mig om folk, inte vad de tycker, utan OM dom. Jag kan ofta försätta mig i en situation där jag vrider mig själv ur led för jag bara måste hjälpa till... och jag mår bra av det.

Genetik.... arvet från våra förfäder är starkare än vi tror.

Så om man släktforskar så skulle det vara av enormt stort värde att få hitta dagböcker och levnadshistorier från ens släktingar - för genom dessa kan man få mer än bara ett foto, namn och födelsedata... man kan få en bild av VEM personen var! Och mest intressant av allt- vad den personen har skickat vidare med sina gener i arv till just dig.

Astrid snusar i sängen bredvid, Albin och Alice ligger i sina sängar där uppe och sover de med... Tre små barn med genetik från så många många människor. Så många möjligheter, så många kombinationer.... som blev till just dessa tre underbara små varelserna som sattes i min vård.
Kommer jag med tiden se mer och mer av mig i dom? Kommer jag tom kunna säga att nu, nu gör du precis om gammelmormor, eller titta, nu är du som farfar....?

Så många möjligheter, så himla spännande att sitta på första parkett!!!

En artikel värd att läsa

2010-10-05T19:15:00.004+02:00

Hittade denna på DN.

Jag gillar denna artikel just för att den belyser en viktigt vinkel i vårt samhälle. Kvinnor har en förmåga att utföra arbeten på en helt annan nivå än mannen vilket oftast resulterar i att man som kvinna tar på sig för mycket trots att det på pappret ser ut som om man endast gjort några få uppgifter när man i själva verket styr och ställer på alla möjliga nivåer för att få bra trivsel, ha koll på arbetskamraters välmående etc etc. En man i samma situation ser mer till momenten av att utföra sitt jobb, den del han är betald för.... En kvinna engagerar sig på ett helt annat plan.

Detta gäller naturligtvis även i hemmet.
Många anser det vara en kvinnofälla att fastna i hemmet med sina barn när man istället skulle kunna göra karriär - men i hemmet med sina barn lär sig kvinnor förfina sina talanger med att ha många bollar i luften, att hålla hemmet i rullians med alla tusen och en sysslor det innebär samtidigt som de vårdar, uppfostrar och undervisar sin barn i hur man ska överleva i samhället.

Det osynliga arbetet som kvinnor utför både i hemmet och på sina arbetsplatser är ofta inte belysta- så jag hurrar över att denna artikel tar upp detta och att det talas positivt om kvinnans förmåga att arbeta på flera olika plan på samma gång, att de koordinerar och tar hand om, vårdar och förbättrar samtidigt som de gör en grundgörande syssla.
Om arbetet som kvinnor gör i det tysta kunde få ett större erkännande, bli värderat och erkänt så skulle även hemmaarbetande kvinnor som valt att göra karriär i hemmet få det erkännande som de ofta upplever sig gå miste om.
Kvinnor som ger upp sitt förvärvsarbetande för att ge av sig själva till sin familj klassas ofta som bakåtsträvande och konservativa kvinnor som sättar käppar i hjulen för feminismens framfart. Dessa kvinnor får i stort sett bara skit för det de gör- gratis, utförsäkrade och utan skydd. Deras jobb har inget värde i dagens samhälle.
Om denna nya mallen för att värdesätta jobb skulle kunna föras in i vårt arbetsliv så skulle även allt jobb som görs i hemmet bli värdefullt, vi skulle få kvinnor som skulle växa i sina val de gör och kunna med sina erfarenheter sedan gå tillbaks till arbetslivet utanför hemmet med rak rygg och kött på benen med kunskap och "arbetspoäng"

Jag är en av dessa "bakåtsträvande konservativa kvinnor" som anser att mina barn är värda att få uppleva den tid de har som barn med mig, med sina syskon och jag vill att de jobb jag gör här hemma skall värderas om värdefullt.
Idag viskar man nästan när någon frågar vad man jobbar med.... Jag har en 25% tjänst som personlig assistent. Ofta när jag säger att jag är hemma med barnen så köper folk inte det, utan de frågar om jag inte har ett "riktigt jobb".... Jo, får man svara då och känner sig löjligt tacksam för att man har det.... 10 timmar i veckan.
Just nu i denna stund så är jag mammaledig, men jag vet att sen när dagarna är slut och jag itne följer strömmen och skriver in mitt barn på dagis så komemr jag få börja försvara mig igen.
Jag vill att det jobb som jag gör här hemma gratis ska värderas, att samhället ska värdet av det jag gör här hemma. Att jag lägger grunden för en trygg generation som har fått tid att vara med mig, fått tid att gå igenom barndomen i sin takt, fått tid att vara där de utvecklas bäst i de tidiga åren: i Familjen.

denna artikel gjorde mig glad för det belyser ju en del av det som jag anser vara viktigt även om det handlade mest om ute i arbetslivet... men ett steg i taget är alltid på väg åt rätt håll =)
____________________________________

Den del som är ovanför strecket har jag lagt till den 7-8 oktober i gensvar på de kommentarer jag fick på att endast skriva detta som inlägg:

Håll till godo, läs, grubbla och försök komma på en bra lösning =)

Jag var stressad och ville bara få ut artikeln på bloggen, hade ingen tanke alls på vad som händer man länkar till en artikel... Men nu vet jag och jag ska bättra mig =)
MVH
Linda

tänder

2010-10-05T16:45:00.002+02:00

Lilla fisen Astrid har nu äntligen bitit fram de 2 första tänderna som gjort henne gnällig och smått "vampyrig" de senaste 2 månaderna. I söndags (3 okt 2010) bröt den första igenom och igår (4 okt 2010) tittade även den andra fram. Två små riskorn kommer snart synas tydligt i nederkäken på min lilla mystjej. Man kan ju bara hoppas att hon kommer vara gladare nu tills alla andra grynen ska ta sig igenom tandköttet :)

synligt sjuk är erkänt sjuk...

2010-10-04T16:20:00.003+02:00

Är det inte konstigt detta med vad som är "sjuk på riktigt" och vad som folk inte godkänner bara för att det inte "syns"...
När man har en osynlig sjukdom som tex fibromyalgi, eller MS eller någon psykisk åkomma... då är det som att folk inte fattar att man är sjuk. Det är ofta som man får större medlidande eller förståelse om något annat händer. Tex, en bekant till mig har MS och för ett tag sedan skadade hon sin fot (eller sitt ben, är lite osäker på vilket) och fick gå med kryckor än längre tid. DÅ plötsligt fick hon hjälp, medlidande och förståelse! Men när hon varje dag brottas med sin MS och med att finna kraft och ork till att ta sig upp ur sängen då är det ingen som förstår eller hjälper till på samma sätt som när hon synligt haltade fram med kryckor. Varför är det så?
Om man vet om att någon har ett osynligt problem eller en osynlig sjukdom... kan man då inte komma ihåg att ge den personen den hjälp och det stöd som behövs trots att man inte påminns av ett stort gips, eller ett par kryckor... eller en rullstol...
Suck!!

Jag önskar att vi alla med osynliga sjukdomar ska bli mer godkända för de problem som vi har och brottas med och att vi ska slippa försvara oss och våra handikapp bara för att folk verkar tro att man överdriver dem eller ljuger om hur man har det. Man tas inte på allvar helt enkelt och jag vill ändra på det!!! NU!!!

Men först ska jag äta middag =)
Kram på er alla med osynliga åkommor som tynger ner er!

Länge Leve valfriheten

2010-09-30T20:15:00.003+02:00

Visst blir man glad när tidningar VÅGAR skriva artiklar som inte är politiskt korrekta och som stämmer överens med ens egna åsikter.
HÄR har vi en som gladde mig så in i bomben så jag bara måste dela med mig....
Enjoy

Fåfänga

2010-09-21T22:40:00.002+02:00

Ligger nu i min säng- dödstrött! Har inte fått många timmars sömn de senaste dygnen. Astrid har vart förkyld och att vara 4 månader gammal och inte kunna andas- det är inget kul alls det!

Idag när jag mår piss, för förutom sömnbristen så har jag drabbats av en enveten och smärtsam huvudvärk, så har min man ringt Stora Astrid, eller "farmor" som hon heter jämt nu för att hålla isär dom :) Hon satte sig direkt i bilen och körde hit för att avlasta mig några timmar så att jag fick sova ut.... UNDERBART!! Hon är ute och knatar med lillan i vagnen i nästan 3 timmar, hon hämtar upp barnen från skola och dagis.... hon är helt bäst helt enkelt.... Men... vad gör jag???
Jo jag ligger i min säng med huvudvärk så svår att det gör ont att blunda t.o.m. Där ligger jag i ca 1 timma sen inser jag att min hjärna på högvarv med bultande och tankesurr INTE kommer tillåta mig att sova.... Med tunga steg går jag upp och dammsuger... Och plockar undan i köket... Och lägger upp lite vikt/strykt tvätt där den hör hemma.... Jag hade kunnat få 3 timmars djup ihållande sömn men NEJ DÅ, itne jag inte.... Jag kan inte sova när jag får det- jag kan bara somna när det itne är så passande, som när man typ borde laga middag eller ta hand om sina 3 barn...

Och nu- vad är klockan??
22:45.
Vad borde jag göra?
Jo- sova.... Gör jag det? Nej jag sitter här med den här datorn och låtsas som om jag har ett socialt liv och att jag faktiskt umgås med facebook och tradera och allt vad jag är inne på...

Sen har jag en hemlis. Jag har en viss sida jag går in på ofta och drömmer om att få använda mig av en dag. En sida som enbart talar till min fåfängliga person och inte alls är logisk eller vettig.... Men jag bryr mig inte- jag går in där då och då och läser och kollar på bilder, och läser en gång till, och grubblar och läser lite mer.... Jag är liksom beroende av att få gå in där lite då och då....
"Some day"
*Sigh*

Nu gott folk drar vi ner rullgardinen

val 2010

2010-09-19T23:39:00.002+02:00

Jaha, nu verkar det vara klart, Alliansen lever vidare men har ingen egen majoritet. SD kommer vara kappan som vänder sig efter sin egna vind i varje fråga som gynnar deras egna politiska åsikt, men frågan som ingen verkar ta på allvar är VILKA frågor är samma för dom som för Alliansen?
Vilka frågor kommer de kunna ge stöd i och vilka frågor kommer de sätta ut "fällben" på?
Vad är det som är så fel att med deras stöd kunna driva igenom frågor som gynnar Sverige om det är för Sveriges bästa? Många av deras politiska program handlar inte alls om rasistiska åsikter utan om sånt som även de borgliga partierna värnar om... Jag har inte röstat på SD och jag är inte en rasist.... men frågan är ändå i slut och botten vad tycker man lika och hur kan man driva de frågorna på bästa sätt?

Det är svenskar som valt in dessa människor i rikstaden så tydligen så har dom många sympatisörer, dom har fler röster än både V och Kd har och för mig innebär det att vi är en demokrati... dom representerar många svenska röster, låt dom föra sin politik så får vi se vart det bär hän. OM dom har helt galna rasistiska förslag så innehar dom endast 20 mandat i skillnad från 157 + 172 som de röda och blå har tillsammans. Nog ska väl de gemensamt kunna stoppa allt tokigt som kan tänkas läggas fram av dem isf??

Jag tycker att tyngdpunkten på det hela läggs helt fel....
Låt dom visa vad dom går för och klaga sedan på hur dom sköter sig!

Barnens rätt till sina föräldrars tid

2010-09-14T11:40:00.002+02:00

Det var föräldrar-möte på "dagis" igår. Vårt dagis jobbar med barn satta i åldersrelaterade "positioner" som går på rullande schema. Just nu är Alice's grupp på Kök och sagorumspositionen. de fördjupar sig även för tillfället i husdjur.... Det är 8 barn i just hennes grupp.
4 Föräldrar dök upp. Alltså 50% avfall från truppen.

När vi sitter där och informeras av vad våra barn gör på dagis just nu så verkar de andra föräldrarna förvånade och de går och tittar sig omkring på avdelningen i övrigt för att se vad deras barn kan sysselsätta sig med under dagen. De verkar inte veta alls vad som pågår under de timmar de själva sliter och jobbar för att få in pengar till mat, hyra och räkningar... verkar inte veta alls vad deras barn gör då de sliter så för att få det att gå runt....

Jag undrar om jag har allvarliga kontrollbehov, om jag är abnorm som frågar ut mina barn dagligen om deras dag, som vill veta vad som gjort dem glada eller ledsna, vad de har fått uppleva de timmarna de inte har vart med mig.... Är jag abnorm? Eller är det jag som är normal och alla andra som helt enkelt inte orkar engagera sig för ekorrehjulet spinner på så fort att de suckar av lättnad när maten är uppäten och Bollibompa tar över så att de själva kan andas ut en stund innan barnen ska somna...

Jag sitter där och känner mig udda. Jag sitter där och lider med några få av barnen i gruppen som är på dagis mellan 6:30 och 17:30 varje dag. 11 timmar/dag.... jag tänker på hur bra dom hade kunnat ha det om samhället var uppbyggt så att de kunde få se och vara med sina föräldrar mer än vad de får idag.

I en undersökning av partipolitiska programmen så har organisationen HARO kommit fram till att endast ett av våra partier i regeringen har barnens bästa i fokus. ETT parti! Det är så klart Kd som alla politiskt korrekta socialistiska och feministiska människor avskyr. "Det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn, det är inte självförverkligande att offra sitt liv och sin karriär på att ta hand om sin avkomma..." Resultatet blir att barnen föds, och vid ett års ålder så sätt de på förskolan och är där upp till 11 timmar per dag om ens det räcker? Har inte våra barn rätt till att få se oss sina föräldrar lite mer.... Med tanke på att de ska få in 12 timmar sömn eller mer per dygn så har vi inte många "minutrar" kvar att på verka dom på, att lära känna dom på, att få njuta av deras existens på.....

Har inte våra barn större rättigheter än så i vårt land?
Jag kan inte för något i världen tänka mig att lämna in lilla Astrid på dagis om bara 8 månader.... Kommer INTE att ske! HUR vi ska lösa det vet jag inte men hon ska då inte börja på någon form av förskola före hon är 3 i alla fall! Hoppas vårdnadsbidraget inte tas bort om valet blir "åt fel håll" om någon vecka.... För med hjälp av det skulle vi kunna knaggla oss fram....

Jag anser att mina barn här rätten att vara med mig, har rätten att få känna sig trygga och "wanted", att de ska få känna att de är det mest värdefullaste jag har fått och att jag sätter det högre än många andra saker och bekvämligheter... Jag vill ha ett Sverige där vi kan välja och göra det som vi själva anser vara det bästa för våra små barn. Att börja på förskolan innan man kan prata eller ens gå kan knappast vara det tryggaste och bästa för barnet?

19 September kommer snart och det smärtar mig att det bara finns ett parti som ser till människans värde.... borde finnas fler med den fokusen.
Jag väljer att finnas där för mina barn och att vara den som är deras trygga punkt i livet.

Ingen vågar göra något!

2010-09-11T12:37:00.003+02:00

Hittade denna idag, den 11 september 2010.... man blir lite mörkrädd över hur regler ignoreras och hur polis och regering inte VÅGAR ta tag i att deras regler bryts!!!

Klicka på ordet "denna" om ni vill se hur Frankrike och Paris hanterar brott mot deras lag.... hur de inte vågar göra något alls för det är muslimer som bryter mot lagen i fråga, och muslimer är fridlysta - tydligen.....

Skulle det vart kristna eller buddister eller judar hade polisen inte tvekat en sekund! Skrämmande!

Magont

2010-09-07T22:39:00.002+02:00

Nej, Astrid har inte kolik längre. Det är jag som hade ont i magen idag. Och nej, jag är inte magsjuk, inte heller har jag ätit något olämpligt (om man inte räknar med godisarna jag lyckades smyga i mig förut?) och jag är inte sjuk...

Varför har jag då ont i magen undrar ni nog...
Jo, idag såg jag något som fick mig att få ont i magen. Det var när jag lämnade av Alice på dagis, vilket är en historia sig, men den tar vi inte nu...

När jag skulle gå så var det en pappa som skulle lämna sin son Sebastian där. Sebastian var hjärteslitande ledsen. Han såg trött och hängig ut och han ville nog helst av allt vara hemma i sin goa vrå, med en förälder... Han såg ut att vilja vara så långt bort från dagis som möjligt. Jag hade stått och pratat med en av dagisfröknarna när Sebastian och hans pappa kom. Hon började ofrivilligt dras mot dom två lååångt innan pappan ens hade börjat säga hejdå. Hon visste vad som skulle komma. Detta var inte en engångsföreteelse, detta hände nog varje morgon. De hade rutin på det där, pappan och fröken alltså. Alla verkade vara med på noterna - det vara Sebastian som inte ville...

Fröken kapar av vårt samtal abrupt, rör sig mot Sebastian och börjar sträcka sig efter honom. Pappan tar i exakt samma sekund några steg bak, bort från sin son och säger med konstlat stadig röst "Hejdå Sebastian, nu måste pappa gå till jobbet". Sebastian börjar klösa och sträcka sig efter sin pappa, men fröken är beredd, hon fångar in honom i sin famn och försöker att inte bli skadad av hans alla vevande och slingrande rörelser. Hon ser van ut. Hon säger sitt vardagliga (antar jag) mantra: "Nu får du vara här på dagis för mamma och pappa MÅSTE vara på jobbet, det VEEET du ju" Sebastian gråter. På riktigt. Ni vet hur barn gör när dom gråter på låtsas, det låter en hel del men inga tårar... Så var det inte. Sebastian var ledsen på riktigt.

Man kan ju tro om man inte har sett det hela att Sebastian kanske bara är 1,5 år... men nej, han är på stora-barn-avdelningen med min 5 1/2 åriga dotter. Han ser ut att vara i hennes ålder... kanske lite yngre. Jag börjar röra mig mot dörren jag med, har ont i magen och känner gråten i halsen på mig själv...

Det där barnet är inte lycklig. Jag frågar Alice sen om Sebastian leker och har kul med de andra barnen på dagis... för ibland så slutar barn gråta så fort mamman eller pappan har gått för det är en del av ett skådespel som dom kör. Dom känner sig övergivna och vill inte att mamma eller pappa ska gå, men de har det rätt så kul ändå sen.... Inte Sebastian verkar det som. Alice rapporterar att han leker ibland. Han är helst med en fröken under dagen och saknar ofta sin mamma.... Detta har min dotter uppfattat. Att han längtar bort från dagiset, som för övrigt är ett av Sveriges bästa!

Jag älskar dagiset som min dotter går på. Hon fick välja om hon skulle utnyttja rätten till 15 timmar/vecka eller vara hemma med mig och Astrid. Hon valde 15 timmar för jag förklarade att hon kan alltid ångra sig sen om hon hellre vill vara hemma med oss... Hon går frivilligt 3 dagar /vecka- det blir inte ens 15 timmar totalt för tiderna krockar lite med Albins hämtning från skolan... så max 14 om vi kommer i tid varje dag (hrm... ja.... hålla tiden på morgonen kan vara svårt faktiskt!!)

Hon har aldrig vart på dagis heltid... ni vet 45+ timmar/vecka.
Hon fattar inte riktigt varför Sebastian inte gillar dagis. Jag försöker så pedagogiskt som möjligt förklara att han hellre vill vara med sin mamma eller pappa... men dom kan inte vara med honom för dom jobbar.... Jag inser att jag håller på att försvara system för att "förmildra" omständigheterna som min dotter har lagt märke till.

Jag får avbryta mig själv och börja om.... berättar på riktigt att alla mammor kan inte vara hemma med sina barn så länge, vissa kan inte för dom har inte en pappa med i familjen, andra vill inte, dom längtar till sina jobb för att vara hemma är så mycket svårare för dom än vad det är för dom att vara på jobbet. Jag berättar att många TROR att man måste ha sina barn på dagis när föräldraledigheten är slut. Många har inte råd med att göra annat än att gå tillbaks till jobbet fast dom egentligen bara vill vara med sina/sitt barn. Hon tar nyktert emot all info och kommer fram till att hon gillar dagis, för hon är ju där så lite ju!!! Hon har sommarlov som skolbarnen har och hon längtar till dagis-dagarna nu när hon inte vart där sen i slutet på Maj/början på Juni. Jag ler....

....men jag har ont i magen. Jag undrar hur Sebastians mamma och pappa har det med sina magar? Har dom också ont i magen när dom ser sitt barn gråta och försöka klösa sig fram till dom när dom går? Eller "tror" dom att han slutar så fort dom stänger dörren, att han då torkar krokodiltårarna och skuttar glatt iväg paxar kuddrummet för han vill ha kuddkrig?

Jag undrar hur gammal Sebastian var när han började på dagis. Jag undrar hur ofta han är rädd över att bli lämnad? Förstår han att dom kommer tillbaka nu, men skräcken som skapades som liten sitter kvar... då när han inte fattade om dom skulle komma tillbaks eller inte...?

Dagis.
Dom som jobbar där kämpar och tar hand om andras barn dagarna i ända och dom tar den här fajten dag ut och dag in. Hur mår dom i sina magar??? Är det jag som är känslig?
Jag kan se Sebastians panikfyllda sårade ögon och bestämmer mig för att "nej, jag är inte för känslig. Det är samhället som är för känslokallt"

* Pojken har ett annat namn såklart*

Mormor blev 80 år den 30/8-2010

2010-09-02T16:43:00.002+02:00

Min mormor är en riktig krutgumma.
Hon fyllde 80 år i måndags & i Lördags var vi uppe hela gänget i Mellerud för att fira henne tillsammans med alla miljontals människor som hon känner. Det blev livat och hon var uppvaktad från alla håll och kanter!

Hon har haft en hel del poster i en massa olika sammanhang och har kvar en del av dem fortfarande, men detta gjorde ju så att de flesta på bygden som var över 65 visste vem hon - och de flesta ville visa sin uppskattning genom att närvara vid hennes födelsedagsfest.

Man kan väl lugnt påstå att släkten var underrepresenterad då vi inte är så många! Hahahhaaa
Det var kul, för vi hade alla samlat in foton på henne som vi har tagit genom åren och eftersom jag även scannat av en hel del bilder så hade jag även kort på henne som barn och ungdom att dela med mig av... att sedan se alla dessa bilder i ett helt underbart bildspel var nästan magiskt. Det var så fint, bilderna, texten till dom och sedan musiken till... Wow vad bra det var gjort! Jag tror att mormor skvätte en och annan tår när hon såg så fint Ulf och Cecilia hade gjort bildspelet till henne. Hon fick sedan behålla det på en Cd-skiva som en del av födelsedagspresenten. Najs!

Den 24 September ska jag iväg på en helkväll med henne, Bruno, min mor och hennes man samt med kusin Javi för att äta gott på restaurang och sedan roa oss med "En mor till salu" på Lisebergsteatern. Det är våran present till henne och jag hoppas att hon kommer ha en underbar kväll, att vi alla är friska och krya då och framför allt att vi ska ha en underbart trevlig kväll =)

Inte så långt kvar tills dess nu- lääängtar redan!!

2010-09-02T01:25:00.003+02:00

Min lilla Alice blev en dag en liten katt

Astrid sitter (satt, nu sitt-ligger hon) i sin höga barnstol och plötsligt gav hon upp och somnade.

En liten docka som är på stranden och tycker nog att solen är en himla stor och retligt stark lampa!

Alice på stranden ute på Öland...

Albin på stranden i Tärnaby (Laxnäs)

Tid

2010-08-31T23:24:00.003+02:00

Gammelmormor Harriet med Albin, Alice och lilla Astrid

Har ni tänkt på tiden? hur den rusar när man inte vill och slingrar sig likt en snigel när man har det tråkigt?

Jag har kommit fram till att tiden rusar när ens barn är små, och det för att vi någonstans i reptilhjärnan ska inse hur värdefull och viktig tiden man har med sina barn är, så att man maximerar och utnyttjar den på bästa sätt! Tid. Ett intressant begrepp som jag har svårt att greppa egentligen. Alltså jag fattar hur den funkar och hur timmar etc är men om man försöker se på det eviga perspektivet så är tid luddigt. Tydligen så är det begreppen "tid" som vi upplever här och nu på jorden inget vi använder oss av innan födseln eller efter döden.

Tid: Något som alltid vill ha mer av och som alltid verkar rinna som sand mellan fingrarna!
Mina barn är snart 7 år, 5 år och snart 4 mån. gamla. Hur kan sju år glida förbi så fort? Hur kan jag redan vara närmare 40 än 30? Hur kan min nyfödda lilla ängel redan vara 3,5 månader gammal, gilla och stå och hoppa på min mage eller sitta i sin höga barnstol i köket och vara med i allt som jag gör där... Hon skrattar och gurglar, sjunger och skriker glada tjut dagarna i ända och är älskad av 4 hängivna familjemedlemmar som inte kan få nog av att överösa henne med kärlek, kramar och pussar!

Hur kan mina äldre barn vara stora nog att gå i skolan och hur kan Alice redan vara 5 år och redig på alla sätt och vis? Jag önskar jag kunde förstå begreppet tid som vi kommer ha sedan, tid utan början eller slut.... Min hjärna klarar inte av det, kan inte ens tänka på det utan att det gör ont i huvudet :) Men jag ser fram emot att fatta det till 100% sedan...

Är så trött och borde sova nu (min standard kommentar numera!! men tid för sig själv är ibland viktigare än sömn tycker jag!) men jag är så lycklig över att ha en dator igen! och att kunna blogga igen.... och för att alla sover och det bara är jag här och nu =) Härligt!

Astrid är förkyld och snoret sprutar och bubblar (stackarn), Alice är hes och har en riktigt cool whiskeyröst för tillfället. Hoppas att det inte blir mer av det hela- cool röst räcker tycker vi båda.
Albin har vart hos frisören för första gången i sitt liv och har en fint klippt frisyr som sedan sprayades svart för att han vill vara C.Ronaldo (hans stooooooooooora hjälte) Han ser så cool ut, och äldre med!!!! På Torsdag ska dom ta kort i skolan- tills dess ska det svarta vara urtvättat tack!!! Alice tar kort nästa vecka- ska putsa till hennes frisyr tills med- men det gör jag själv som vanligt!
Det är så mycket hela tiden och det känns som jag inte hänger med alls. Min TID räcker inte till för alla "måsten" och alla "jag Vill"..... tyvärr är det mina "jag vill" som inte blir av utan mestadels alla "måsten"

Nu kommer ett måste: SOVA
GoNatt och jag hoppas på en underbar dag imorgon- jag ska bli fattig på zonterapin- NICE!!!

Jag finns och excisterar trots att jag inte syns på bloggen, fejjan, mm

2010-08-30T01:00:00.002+02:00

Hej,

nu har jag åter fått ny h-disk på min älskade dator och processen i detta har tagit lång tid för semester, resor, annat med högre prio mm kom före så nu har jag äntligen min dator tillbaka och kan ta mig ut på nätet igen och skriva luddiga suddiga tankar mm som ingen läser eller verkar bry sig om mer än jag...

Ville bara visa på riktigt att I'm back and here to stay genom ett litet inlägg efter över 2 månaders frånvaro!!!

Nu ska här passas på att sovas för lill-tjejrn är förkyld och sover inte så bra som man skulle kunna önska. I morgon blir det ett varv på lindex med tjejerna och sen sjukgymnastik!! Borde sova nu!!!

Tandlöse

2010-06-09T20:56:00.003+02:00

Min 6 åriga son har nu tappat sin förta tand.
Den andra är inte långt bakom- den lossnar nog när som helst, vilken dag som helst.

Här ser vi tandens sista minut fast i munnen- den sticker ut =)

Så här glad och så stolt kan man vara när tanden är ute.
6 år och ett steg närmare vuxen-tänder
=)

Bröllop, Sjukhus, barnskrik och nattvak

2010-06-09T19:56:00.005+02:00

"Min lilla prinsessa när hon sover"

Bröllopsfeber i Sverige. Det är lite intressant att se allt som folk tycker och tänker om just kungafamiljen, bröllopet mm - det är mycket på TV om detta. Jag slås av hur många det är som är negativa till Kungahuset och vill att Sverige ska ha en president istället för monarki. Ser man itne vilken enorm tillgång kungahuset är för Sverige? Eller jag bara naiv? Är det jag som är omodern och inte kan tänka nytt? Jag gillar att vi har ett kungahus i vårt land, jag gillar att dom är ett ansikte utåt, att dom kan medla mellan oss och andra länder- att dom är ett varumärke som är värt enormt mycket.

Ja ja, tycka vad man vill om vår Kronprinsessa, hennes Daniel och hela kungahuset- jag är glad att dom har ett bröllop att fira och att Sverige kommer få en jättefest att fira med i om några få veckor!

Själv är det inget glamoröst som pågår just nu. Jag får aldrig sova, jag har ett barn som lider av någon form av "semi-kolik" och min kropp är långt ifrån återställd och värker hela tiden: MEN... jag mår bättre. Den där helvetiska känslan av att inte komma någon vart, att sitta fast i en situation- hur frivillig den än må vara... det är skönt att vara på andra sidan av allt detta. Även om jag fortfarande mår dåligt så är det en enorm skillnad från hur det var för 4 veckor sedan innan Astrid föddes. De sista fem dygnen var fruktanskvärda och jag är glad att jag har det bakom mig.

Jag är så glad över att det fanns ljusglimtar i mitt inferno med Borås Sjukhus. Ljusglimtar som var få, men som stavas Dr. Linda Englund-Ögge. Utan denna läkares glada leende och förståelse för min situation så hade de sista två veckorna av graviditeten varit nattsvart, men tack vare henne så känns det faktiskt som om det fanns någon som var villig att hjälpa mig.
Bemötandet från i stort sett 90% av alla andra personal var hemsk. Kan man fatta att endast 10% av en avdelnings personal som jag råkade ut för var trevliga och bra.... resten var otrevliga och insinuerade om och om igen att jag var mesig, att jag överdrev eller att jag var oresonlig.

Dr. Ögge var fantastisk! Helt fantastisk!

Nu, 4 veckor efter hela den här persen så är jag en lycklig men trött trebarnsmor. Mitt ljuvliga lilla barn har en tendens att inte kunna sova i långa perioder utan matavbrott... hon har magknip, svårt att rapa och riktigt tufft med att prutta och bajsa.... Hon äter en gång i timmen till varannan timme.... mer sällan blir det inte. Det var EN gång förra veckan då hon sov i tre timmar, men då var vi ute och gick och jag fick henne att somna om i vagnen under promenaden trots att hon egentligen var hungrig. Annars är det varje till varannan timme som maten ska fram. Jag håller på att avtrappa amningen vilket är jättesvårt för hon älskar att ligga och snutta. (som vilket barn som helst =)

På natten vill hon gärna sova med ett bröst i munnen om hon hade fått - hur tar man sig ur detta så här tidigt?? Jag har aldrig avslutat en amning så här tidigt. Albin ammade minst- tills han var 4,5 månader. Alice ammade tills hon var 8-9 månader... och att nu avsluta amningen redan vid 4 veckors ålder känns helt fel, men jag har inte sjukskrivning längre än så här och jag har nog inte kraften att att må så här så himla mycket längre. Kroppen säger ifrån med all smärta den kan- trots behandlingar med zonterapi, akupunktur mm.

Så om ca 1-2 veckor kommer jag börja med mina Tiparol Retard igen. Och Astrid får gå över helt till ersättning på flaska då. Det gör lite ont i mig, men en frisk mamma får nog stå höger i kurs än bröstmjölk i detta fallet. Vad som är lite skönt är att då kan även Edward ge henne mat - vi skulle kunna turas om om nätterna på ett annat sätt. Bara magknipet försvinner!
Jag ger henne Miniform, och jag har bytt ut ersättningen som vi hade (från Semper) till NAN från Nestlé. Jag är ju inte ett speciellt stort "fan" av Nestlé sedan innan men om denna ersättningen är bättre för hennes mage så är det väl bara att bita i det sura äpplet och ge henne denna istället... (Lovade mig själv en gång att inte köpa deras produkter.... dom skickade dålig bröstmjölksersättning till Afrika en gång- återkallade produkter.... jag gick i taket över detta minns jag....=)

Så om några dagar får vi se om NAN passade Astrids mage bättre, och om miniformen tar hand om luften i tarmarna.... Hoppas hoppas!!

NU ska jag ta och äta något litet innan hon vaknar igen för nästa matning. Sen börjar nattvaket igen- låt oss hoppas på lite bra sömn inatt när vi ändå håller på att hoppas- hehehehe =)

Sorry

2010-06-06T18:34:00.003+02:00

"Minifoten"

Måste be om ursäkt men jag är helt slut och återkommer nog om några veckor med att blogga flitigt igen. Nu är jag glad om jag får en snabb titt på facebook lite då och då för att hålla mig uppdaterad av vad som händer nära och kära... Att skriva något avancerat känns alldeles för stort, jag får ta tag i detta när barnet mitt sover mer jämnt och stadigt... nu är det amning varannan timme större delen av kvällen och natten... Suck... Det kommer förhoppningsvis bättras på redan när jag byter till ersättning om någon vecka eller två. Problemet är bara att den lilla "fisen" har ruskiga magsmärtor så man måste ju bära på henne större delen av tiden, klämma och trycka på den stackars magen... *prutt prutt* Astrid har så ont att jag verkligen lider med henne. Antingen blir det bättre av att jag slutar amma för att jag inte äter "snälla saker" eller så blir det värre för det är ersättningen som ger henne knipet.... Återstår att se (gulp)

Eftertanke

2010-05-29T10:09:00.002+02:00

Har precis insett att jag inte kommer få sova något mer just nu. Jag har fått mig ca 2 timmar inatt, och inte pga smärta, inte pga panikångest eller andra otrevligheter... utan helt och hållet pga min underbara baby som bökar och gnyr och vill gosa, ligga nära, bajsar och vill äta mera.... skall rapas och sen äta lite mer... för att sedan bajsa lite till....

Att ha sömnbrist när anledningen är trevlig är inte alls samma sak som när man är helt mentalt slut av smärta och ångest, men man är kanske inte piggare för det.... skillnaden i ens inställning och humör finns dock där och det känns himla mycket bättre på denna sidan av sömnlösheten än vad det gjorde för 3 veckor sedan när jag bara grät och grät och grät mig igenom nätterna.

Sen, när Astrid somnar om så ska jag med sova lite.... då ska jag ta igen, komma ikapp. Ljuvliga tanke!! De stora barnen + maken är på Monster Jam idag, så vi är helt solo i huset. Lugnt, skönt, ostört. Jag älskar mina barn men ibland är det skönt med tystnaden =)

Att få privilegiet att ligga här i sängen bredvid ett nytt litet liv, se hur hon tittar stort på allt som hon kan fästa blicken på, hur hon gör ansikts-grimager och sprattlar ofrivilligt med armar och ben.... det är underbart. Jag kan inte se mig mätt på henne. Hon är Underbar!

ASTRID

2010-05-28T15:25:00.002+02:00

Söta Astrid gör en "sömn-grimage" som vi alla gillar och tycker är söt =)

Lill-fisen i söt mössa.
Hon ligger på en liten handduk... svårt att fatta att man kan vara så pluttig!

Mjölk-mustasch runt munnen, mätt och nöjd och SÖT!!!

Mina Ljuvliga 3 barn; Albin, Alice och Astrid!

Vi avslutar med det första fotot taget på Astrid, här är hon ca 30 minuter efter att dom plockade ut henne ur min mage, ruskigt lik sin storebror....

Tystnaden...

2010-05-24T00:35:00.002+02:00

Hej alla som läser här,
jag har inte gått under jorden, jag har bara fött barn :)

Snart kommer jag igång igen med bloggen, behöver bara landa lite i rollen som 3 barns mor
Kram på er!!!

Linda

Trials Head

2010-05-09T13:19:00.002+02:00

Såg denna på You Tube Mormonchannel- tack Jannice för att jag fick den av dig!
Klicka här för att se och bli andligt berörd du med!!!!

Albin Emanuel Jafeth Karlsson

2010-05-08T05:22:00.002+02:00

Tänk att jag för 6,5 år sedan födde fram denna underbara pojk! Tänk att han har varit en liten (eller nja.... rätt stor faktiskt) bebis och att han nu har vuxit upp och blivit så stor.

Han är en väldigt stark känsla för vad som är rätt och fel och för att följa regler... Han älskar att göra andra glada, han är omsorgsfull och empatisk och gosig till tusen. Han uppskattar skämt och gillar att skämta själv, han är snabb på att följa med om man själv ska luras - då är han med på noterna innan man själv hinner blinka!! (och skrattar bäst sen då det är "över")

Han älskar att skapa; måla, rita, bygga ihop saker och att sedan såklart få visa upp dessa alster och bli berömd! han tänker djupa tankar och oroar sig ibland lite för mycket, men är i övrigt en glad, lycklig liten självständig kille som med stormande steg tar sig upp i åldern... för fort tycker mamma!!

Han är vetgirig och älskar att lära sig nya saker, bara det är av intresse för honom alltså. Han är hjälpsam här hemma med det mesta och smyger gärna iväg och är i sin egna värld en stund för att sedan komma och berätta om livet i den :)

Jag älskar denna fantastiska grabb som har kommit till mig (oss) och är lycklig över att han kallar just mig mamma!

Alice Leona Elise Karlsson

2010-05-08T05:09:00.002+02:00

Min lilla Tjej Alice är inte så liten längre. Hon är smart, sprallig, omtänksam och villig till att på alla sätt och vis vara till hjälp. Hon är en pärla helt enkelt!!!Jag är så glad över båda mina barn men detta är just bara om Alice.

Hon föddes med svårighter i sitt bagage redan från början med sitt missbildade lilla öga och fick utstå operationer efter bara någon vecka på jorden... Hon visade sig vara tuff och ha en "fighter-inställning" redan då. Hon har gång på gång imponerat på mig (inte så svårt kanske med tanke på att jag är rätt så partisk eftersom jag ÄR hennes mamma!) och jag är så glad att just denna lilla flicka kom till oss i våran familj

Jag har kvar hennes namnvälsignelse (tack vare en snäll faster som skrev ner stödord från den!) och i den står det att hon kommer ha glädjen som en röd tråd genom sitt liv. Jag kan verkligen se det! Hon är glad för det mesta och även om hon liksom de flesta andra gråter och är ledsen då och då så är det lätt at få henne på gott humör och det är lätt att sätta ett leende på hennes läppar...

Hon är våran lilla solstråle! Jag älskar henne sååå mycket!!

Upprättelse av Dr Pihl

2010-05-07T20:15:00.002+02:00

Ja, på ett tidigare inlägg med fallenhet för svordommar så var jag väldigt upprörd över en viss Dr. Pihl på Borås Sjukhus... jag tyckte inte alls hon var snäll eller väl bemötande...

Har i efterhand varit i kontakt med förlossningen för att få klarhet i alla de dubbla budskapen och allt som jag tyckte var jobbigt och fick en journalanteckning uppläst för mig... skriven av just Dr. Pihl.... vilken skillnad. Hon hade ansträngt sig till MAX för att ge mig en bokad tid för snitt redan nu på måndag den 10 Maj, när hon försökt med det ett tag och fått nej som svar försökte hon få in mig den 11:e, och efter nej på nej så fick hon helt enkelt ta det som fanns kvar: den 17 maj. Och det var det jag fick höra.... alla hennes ansträngnignar berättade hon inte om för mig, hon nämde inte heller någon om vad hon själv tyckte om min situation.... DET kom däremot fram i journalen... <3

I Onsdags åkte jag in för att sova en natt på förlossningen med ljuvlig morfin och sömntablett.... TYVÄRR så hade jag massiva värkar när jag kom in och barnmorskan som tog emot gav mig Bricanyl för att stanna av dom.... av tidigare erfarenhet så är bricanyl och jag inte kompisar.... Jag blir helt överstimulerad, får hjärtklappning och är som om jag tagit amfetamin ellr något liknande. Så gissa om jag sov något? Svar nej!!! Trots morfin och sömntablett så var jag klarvaken med hjärtklappning och skakningar hela natten...

På morgonkvisten så kom Dr Karin Pihl in till mig på mitt rum och satte sig på min sängkant och pratade ut med mig. Jag blev erbjuden att få med mig insomningstabletter hem samt även morfin-suppar att ta varannan natt... På detta sätt så slipper vi flänga fram och tillbaks mellan Fritsla och Borås, vi slipper lämna barnen ensamma hemma på kvällen när Edward kör in mig för att jag ska få sova där.... OCH får jag itne hjälp av detta hemma så får jag naturligtvis komma in och nu är jag såpass långt gången att det är inget snack om att dom lägger in mig på ett akutsnitt i så fall....

Hon var lugn, sympatisk, förstående, trevlig, proffsig och helt fantastisk!!
Jag är glad att hon tog sig tid till att komma in och prata igenom allt med mig, jag är glad att jag fick en bra bild av henne- en bild som stämde mer överens med sanningen. Hon är GREAT.

sömntablett och morfin

2010-05-04T22:27:00.002+02:00

Efter världens jobbigaste dag igår, med gråt och smärtor och ilska tillsammans med en stor dos hjälplöshet så fick jag åka in till förlossningen för att övernatta där och få en sömndos.
Det innebar att dom kollade en kurva i ca 1 timma, sedan kom dom och gav mig en spruta i skinkan (morfin 5 mg) och en tablett som heter något outalbart som var en insomningstablett.
30 minuter efter detta minns jag inget mer- jag sov som en stock under natten och tillät mig själv att verkligen dra ut på det hela på morgonen med... slumrade om och om tills klockan närmade sig 10.... men jag vakande på riktigt runt 7-8 tiden... Underbart!!!

Den här dagen har känts mycket bättre och jag har varit på akupunktur och sedan även solat för nu när jag legat inne så har jag inte tagit mina Tavegyl mot eksemet... lite sol skyndar på läkningen av det som började blossa upp igen :)

Vad som också känns bra är att jag fått Citodon. Jag tar den och Dexofenen tillsammans för bästa effekt. OCH tro det eller ej, men det hjälper faktiskt lite granna. Klart att jag fortfarande har ont, men citodonen är en ny favorit, dexofen har ju inte varit särskilt hjälpsamt under mina månader "in hell" om man kan säga så, så när läkaren frågade varför jag inte tog båda två (jag sluta med dexofen när jag fick citodon av dom på förlosningen) och jag fattade att jag fick kombinera dom- Halleluja moment!

jag överlever kanske till 17 maj utan mentala skador för livet trots allt.... Om jag får komma in och få en sömndos på BB varannan natt (kan komma varje med om jag vill men att flänga så mycket och inte vara i min egna säng något alls.... NEJ TACK!!) och har lite bättre smärtlindring dagtid... ja då kanske jag överlever detta! Hoppet ÄR det sista som lämnar en, det märker jag nu.

Såååå, imorgonkväll är det jag som ringer till förlossningen och blir lämnad utanför deras dörr vid 22 tiden av Edward.... och vid midnatt kommer jag få mina doser av det jag behöver för att kunna slappna av och sova.... Längtar redan för just nu har jag en sömnlös natt i mitt egna hem framför mig.... Och nyfunna vännen kom in på BB precis när jag åkte idag... hennes vatten hade gått och vid halvåtta födde hon fram en liten tjej..... Och jag har som mest 13 dagar kvar..... Suck!!!

Snart är det min tur att vara klar!!!
Can't wait!!!

Får man svära lite???

2010-05-03T09:37:00.003+02:00

Jag har under helgen legat inlagd på förlossningen. Kom in runt 20 tiden på fredag kväll och någon gång mitt i natten till lördagen så var jag så gott som lovad ett kejsarsnitt runt 8 tiden på morgonen - jag hade värkar.... tydliga jämna starka värkar. Bricanyl i dropp tog inte bort dom och bebisen blev stressad av bricanylen så detta var deras lösning.... MEN dom skulle bara ta sig en tit på hur påverkad livmodertappen var... Det var där korthuset av lycka som hann vara i några minuter bara FÖll. Som Berlinmuren, knall fall.
Livmodertappen var inte alls påverkad. Såg så lång ut så, 25 mm vanlig opåverkad dum livmodertapp!!! Dom behöll mig under natten, jag fick ha kvar droppet med bricanyl under hela natten men inte på 120 som innan utan på 30 vilket gjorde så att jag inte blev riktigt lika sjuk av den.... På morgonen skulle dom ta beslut om mig igen efter ännu några kurvor och en titt på livmodertappen.... Suck!!

Förlossningens definition av "morgonen" kan betyda allt- bara det är "i morgon"
Jag sov ingenting den natten men jag fick morfin som höll mig skönt lugn när det gäller smärtorna. Det var skönt, även om jag önskar att jag skulle fått sova lite i alla fall.

Hela lördagen gick, och jag mådde dåligt, ingen kom in till mig på nästan hela dagen, och jag hade ont i kroppen, ont i bäckenet, ont i ryggen och hade värkar ca var 5-7 minut. (Dom glömde av mig med kurvan påkopplad i över 2 timmar...... Det var high life på barnafödarfronten på förlossningen i lördags vill jag lova) Till sist bestämdes det att jag skulle behållas en natt till för det var ju tydligt att jag hade värkar och dom gjorde ont.
Mina vanliga fibrosmärtor var helvetiska och jag mådde hur dåligt som helst. På kvällen fick jag bada och sedan vid midnatt fick jag en till morfinspruta i baken. Denna natten sov jag. Jag vaknade varannan timme för att konstatera att "wow- jag har nog sovit" och på detta sätt fick jag knaprat i hop en 6-8 timmar till sist!!! Yay!!!!

Läkarna på avdelningen sa att om det inte blev någon påverkan på livmodertappen så skulle dom få skicka hem mig, men att jag med största sannorlikhet skulle få mitt snitt tidigare pga min egna situation med den smärtbild jag har. Att så fort jag gått över 37+0 i gravidveckor så var det fritt fram att ta ut min lilla bebis. Alltså innan Kristi Himmelfärdshelgen så mellan den 10-13 maj. Jag tyckte att "Ok, en vecka till- jag kan nog klara en vecka till även om det skulle vara ett totalt vrak som skulle dyka upp till operation.... Om jag skulle ta en dag i taget så skulle jag nog klara en vecka.... Så jag tog det beslutet att så gör vi, jag packade ihop mig och vi åkte hem.

Idag på morgonen ringer läkaren som bokar in för snitt. Den 17 Maj kunde hon ge mig, 3 (TRE) dagar innan mot vad jag hade från början. 2 (TVÅ) veckor till av lidande och smärtor och sömnlöshet och värkar och elände!
Som lite stöd på vägen så kan jag få komma in och sova där en natt då och då och få spruta med morfin så att jag orkar.... What kind of BS is that???

Är det bättre för mig att vara i totalt upplösningstillstånd och då med mina känslor och mitt tillstånd påveka barnet i magen än att bara ta in mig akut?? Är det bättre för min bebis att jag pumpas full med morfin varannan natt och att jag då ska ta mig in till Borås för att sova där dom nätterna? Tror dom att vi inte har andra barn eller att min man inte har tufft nog som det är än att han ska köra taxi fram o tillbaks om kvällarna när våra barn borde sova för att orka upp till skolan dagen efter?? Vissa läkare tänker inte på helheten, vissa tror att deras budgetering måste gå före allt...

Jag är bitter, arg, besviken och känner mig lurad. Jag har gråtit hela morgonen efter att Dr Pihl ringde och jag kan inte sluta gråta heller. Jag är så utlämnad och flyttas runt som en spelpjäs utan någon som helst egen kontroll, så som det alltid är i det svenska systemet! Man har ingen talan, man tar inte hänsyn till alla aspekter och man har inget som helst sammarbete i vad man säger till patienten. Jag har fått helt andra indikationer från läkarna på avdelningen.
Det kändes som läkaren som ringde mig knappt hade tittat i min journal. Ena stunden nämnde hon att när jag får värkar.... HALLÅ, jag har haaaar värkar nu, även om dom inte klassas som riktiga i deras mått mätt så har jag dom och dom gör ont. Det som har stoppat allt från att bli gjort nu denna helgen har varit min livmodertapp....hade den bara varit kortare och påverkad av värkarna så hade jag vart snittad och klar nu....den ansåg hon inte alls behöva sig titta på för att göra en ombedömning - tiden till henne nu på Onsdag avbokade hon för om nu livmodertappen var kortare eller ej spelade ju ingen roll.... VA???
Jag fattar ingenting och tycker att jag bara vill kräkas på allt vad sjukvård heter.
Varför hade hon inte satt sig in i min situation mer så att hon kunde föra ett samtal som gav någon som helst trovärdighet? Nu kändes hon oseriös och oupplyst - hade hon ens läst min journal eller rättare sagt, vad står det i min journal??? Allt som läkarna har sagt till mig på avdelningen verkar iaf inte nått fram till henne...

jag vill skrika!!!!!
Orkar inte mer nu, orkar inte mer....

BabyReady

2010-04-27T20:32:00.003+02:00

Jag har ju som känt väldigt svårt med att sova om nätterna pga min smärta. Jag brukar försöka sysslesätta mig med lite olika saker för att förhoppningsvis fördriva min smärta så att jag till sist fram på morgonkvisten kan somna....
Härom natten satt jag grät i vardagsrummet och tyckte att livet var pest och orättvist (mitt i natten är jag inte så tuff och kavat som dagtiden tillåter mig att vara) Jag tittade ner på min mage genom tårarna och insåg att "this is it! This is soooo worth it"
Mobilen låg bredvid så jag knäppte av en mobilkamerabild i "mörkret".... magen ser lite lurvig ut.... jag kallar den "kiwi" för det var vad magen hette när Alice låg där inne också :) Hahahahaha

Om tre veckor så kommer denna mage vara som en stor gigantisk bulldeg, mjuk och fet och utan innehåll... eller ja, fett och utdragna muskler mm, men inget livsmirakel - det kommer jag få hålla i min famn istället - Yay!!!

För några veckor sedan så hämtade vi även den nya svindyra vagnen vi köpt till vår lilla tjej. Ja vet, den är svart... men vi försökte tänka på begagnat-värdet.... den ska ju ge tillbaks lite kronor den dagen vi inte behöver den längre! Den är i svart kontgjort läder.... Emmaljungas Mondial Classic Chrome *Me Like*

Visst är den superfin??? Här kommer en bild till så man får se den lite framifrån/ovanifrån också....

Det känns så bra att ha allt klart nu!!! Förra veckan åkte vi till Ikea och köpte den nya spjälsängen och monterade ihop den. Jag bäddade rent och la ner det påslakan-setet som jag sydde för någon månad (?) sedan - det blir jättefint!!! Nu fattas det bara en garderob som också finns på IKEA så vi kan ha hennes kläder, blöjor och salvor etc i någonting nära till hands. Vårt sovrum kommer se rätt så trångt och KNÖKfullt men men, vissa saker behöver man och då får det blir trångt!!!
Alla barnkläder i storlek 50/56 är tvättade och ligger i en plastbox under min säng... dom inväntar sitt nya hem i den där garderoben vi hittat. Den är bara 40 cm bred... vilket är typ det enda vi har plats med- hahahaha Ibland hittar man det perfekta oväntat! Så var det för oss med denna här. Vi hade tänkt att köpa köksskåp och ha på väggen över sängen vilket skulle göra det rätt så trångt.... detta blev bättre, eller ja, vi TROR att garderoben kommer se bättre ut.... You never know until it's there....

Får se om jag kan ta lite kort sen när Allt är på plats.... jag glömmer säkert av det, men om inte- håll utkik så får vi se....

Drömmar

2010-04-27T14:42:00.002+02:00

Det finns så mycket jag längtar efter och så mycket som jag vill göra, ha eller utföra.
Drömmar.....
Det är tur att man har dom men nu när jag varit "Invalid" i snart 10 månader så kliar det i hela mig med allt jag har tänkt, längtat efter och klurat ihop under hela denna tiden. Självklart så stoppas man av mindre problem som exempelvis ekonomiska möjligheter (hahahahaha) men drömmen ligger och svalpar i ens hjärna/hjärta ändå. Den bryr sig inte om om man har tid, råd eller kompetens - den lever vidare på ens längtan....

Så jag längtar.... tills jag har tid, råd och kompetens nog för att förverkliga drömmen (drömmarna)

24 dagar kvar

2010-04-27T01:56:00.003+02:00

Har blivit väldig dålig på att skriva här känner jag... Det finns liksom ingen ork till det. Men idag var det varmt, termometern i bilen visade på 20°c vilket kändes helt overkligt. Det var molnigt men varmt... som en klassisk svensk sommardag- hahahaha

Idag (eller mer ikväll) har bebisen levt loppan i magen på mig, revben har bändits och sviktat mot fötter och ben... jag har t.o.m. känns fötter långt bak på höger sida så att man nästan skulle kunna kalla det sidan av min rygg... DET var läskigt värre. Och mitt i all strechning och vem vet vad hon håller på med där inne så blev jag rädd... Alice lyckades ju sparka på min njure när hon låg där inne i magen. En total fullträff, så jag fick ju ligga inne nästan en hel vecka om jag inte minns fel. När sparkarna mot sidoryggen började så fick jag en slags Deja Vu känsla och nu är jag helt nojjig över att det ska bli en repris... Det gjorde HIMLA ont ska ni veta, jag bara föll ihop av smärtan. Usch usch, jag vill inte råka ut för det igen!!!

Så håll tummarna för att mina njurar ska förbli orörda av detta barn ;)

24 dagar kvar... snart är det Maj, snart kommer hon, snart får jag hålla henne i mina armar. 20 Maj, vi närmar oss med stormsteg... trots att varje dygn känns som ett år så susar tiden fram. Jag känner verkligen att Gud hjälper mig där. Han får tiden att susa fram :) Swisch!!!!!

Urk, klockan är 2.10 och här ligger jag på soffan. VARFÖR ska det vara så svårt för denna kropp som är så trött, så utslagen och så nerkörd i botten, varför ska det vara så svårt för den att bara slappna av och total-somna i 12 timmar??

Ska ta lite filmjölk och se om det får sömnen att komma snabbare... one can dream right???

falsk alarm

2010-04-23T22:16:00.003+02:00

Igår trodde jag att jag hade en vattenavgång- eller ja, jag misstänkte det för under natten till igår tyckte jag att det verkade som det... (inga detaljer nödvändiga antar jag...)
Efter min tid hos BM runt 12 tiden så rådde hon mig att kontakta förlossningen för att komma in och kolla upp det hela. Men jag ville först gå på min zonterapi, jag var inte orolig och visste att jag hade 2 dygn på mig egentligen... Så zonterapi it was.... skönt att fått det gjort, jag behöver ju verkigen varje stund där jag kan få! När jag sedan ringer förlossningen kommer den "roliga nyheten" att OM det är vattenavgång och jag inte har någon infektion så kommer de hålla mig sängliggandes och INLAGD i en vecka innan dom snittar mig... Hmmmmm

Så väl hemma vid 15.30 tiden så packade jag en väska med allt jag kunde tänkas vilja ha unde ren veckas tid ifall det nu skulle bli så... sedan körde Edward in mig, strax innan 17 kom jag in och runt 10 tiden blev jag undersökt av en läkare... härlig långtråkig väntan.

Undersökningen var helt hemsk! Hon var så hårdhänt, det var en smärre våldtäkt av diverse vertyg och apparater vill jag lova. Trots att jag varnade henne om mitt ärr som gör extra ont etc från förlossningen med Albin så var hon allt annat än "gentle"... Jag var sur som ett bi efteråt...
Det var iaf inte någon vattenavgång- de försölte rucka på bebisens huvud och inget vatten kom ut då... Hon ligger fixerad - lååångt ner! och precis framför huvudet så ligger det lite lite vatten så om mitt vatten skulle gå så skulle det komma så att det skulle rinna ner för benen om jag stod upp, men inte forsa ut... för hon kommer täppa till med sitt huvud isf...
Skönt att veta ifall det sker... för jag vill helst itne bli undersökt av just den läkaren igen- hon var alldeles för hårdhänt. AJ!

På MVC så var mina värden på blodtryck bra, mitt socker var bra men trots att jag äter enorma mängder järntabletter och annat tillskott så ligger jag på 113 i hb. MEN hade jag inte tagit några tillskott alls hade jag garanterat legat långt under 100 så dom är postiva till dom värdena ändå.
Känns ju bra...

Jag har dessutom en bakterie i urinet som heter GBS, den kan tydligen bli resistent om man behandlar den för flitigt, men eftersom jag hade en urinvägsinfektion för bara några månader sedan och fick selexid för det då så kan det vara så att ja gredan är resistent. Nytt odlingsexemplar skall skickas- sedan får vi avgöra om jag ska få antibiotika nu eller innan snittet för just den bakterien är inte bra om barnet får... Skulle lämnat in ett prov idag men missade labb-bilen så det får bli ett nytt försök på måndag... nu vet jag iaf att bussen går kl 12!!!

Lill-tjejen fixerade huvudet natten till igår, det gjorde ont- kändes inte alls lika hemskt som när Albin gjorde det... men min fram-fog på bäckenet skrek i högan sky. Kändes som om det låg brännande kol på den.... fy bubblan!!!
Nu ligger hon långt ner och jag kan andas bättre- det tackar vi för. Jag har 33 cm i symfus mått vilket är mitt på kurvan - bra... då var det bara den andra BM som mätte för tajt när hon sa att magen hade stannat av.... tänk att det kan skilja så från en person till en annan när det gäller att mäta samma sak...

Nu när hoppet dog om att få ut mitt barn tidigare än beräknat är jag tillbaks på hur många dagar det är kvar till den 20 Maj... När jag vaknar i morgon så är det 26 dagar kvar.... Tick-tack-tick-tack, tiden går sakta framåt.

jag är superförkyld just nu så nätterna känns extra jobbiga... så jag är extra kinkig nu med... Jag vill att det ska vara den 20 maj nu!!! NUUUUUUUU!
Otålig till max... Barnvagnen står här o väntar, spjälsängen är uppe och bäddad, babykläderna i stlk 50-56 är tvättade... jag är trött på att vara gravid... hon kan mer än gärna få komma nu :)
Fast min nyfunna vän Ofelia blir knäckt om jag får före henne - så våran lilla tjej får först komma när Ofelia ligger inne på BB och krystar.... för hennes egna mentala hälsas skull - hahahahaha
Hon är beräknad den 9 Maj... samma dag som Alice var beräknad till....och hon kom den 16 April... Så om deras baby kommer i tid om man kan säga så så kan ju min lilla bebis få komma ut typ den 10 Maj... på Faste Jannices födelsedag :)

Önskedrömmar ----- 20 maj blir det! Ingen idé att tänka något annat!

32 dagar kvar

2010-04-18T13:32:00.002+02:00

Ligger i min säng, fin musik på i bakgrunden, en tjattrig supergo tjej bredvid mig och jag har megaont. Då behöver man fokusera lite på annat - så då räknade jag ut hur många dagar kvar av graviditet jag har kvar att genomlida... 32 st är det... TRETTIOTVÅ hela dagar kvar... Just nu känns det enormt länge... så som saker och ting alltid tycks kännas som när man är mitt i det... men jag vet att det kommer var den 20 Maj innan jag vet ordet av det... Eller hur? ELLER HUR???

6 am och fågelsång

2010-04-14T06:01:00.005+02:00

Jag har en önskan om att få kunna sova djupt, tryggt och fantastiskt länge... Hittade denna bild som uttrycker rätt så bra vad jag längtar efter- vilken härlig sömn vi har här.... Jag vill också!!!!

Nu sitter jag här igen- efter att ha vart vaken hela natten... Klockan är just nu 6 på morgonen och jag är trött. Jag har provat att ligga i sängen i ca 1 timme... började med att bada avslappnande i en timme sedan sängen - men när man inte har somnat ännu vid 4-5 tiden så kommer man över det magiska klockslaget då alla fåglar vaknar och tar igen alla de tysta timmarna dom har vilat upp sig på under mörkrets timmar. Hjälp vilket liv dom för- kvitter kvitter kvitter i allra högsta grad!

Om det inte var för att fåglarna i sig symboliserar våren och värmen som jag har längtat efter i flera månader så hade dom väl kanske drivit mig till vansinne men nu kan jag inget annat än att le och vara glad för deras glädjesång över att en ny dag har kommit... En ny dag.... och änne en avverkad... 36 dagar kvar till Kejsarsnitt... 5 veckor... SNART!

Att ha framförhållning

2010-04-13T16:03:00.002+02:00

Jag vet ju om att jag ska få barn den 20 Maj 2010. Att veta exakt datum är trevligt, det ger möjlighet till framförhållning. Så nu har jag redan bestämt vilket datum vi ska ha Namnvälsignelsen på - perfekt!!!

Då kommer jag kunna förbereda mig en hel månad efter bebisen kommit och dom som är bjudna kommer kunna planera in i god tid att de ska komma till oss och käka god mat och ha trevligt sällskap med oss!!!

Jag har satt exakt en månad efter att vår lilla tjej föds, så den 20 Juni kommer vi öppna huset för inbjudna släktingar. Det gäller att vädret är tipp topp för vårt hus har inte plats för alla som jag bjudit/vill bjuda - hahahaha

Jag längtar så efter att få träffa alla mina nära och kära och att få ha ett barn att "visa upp" och få känna mig frisk igen om jag kommer äta min medicin igen då. Detta med amning och medicinering är lite jobbigt tycker. En del av mig vill bara strunta i allt och bara amma någon vecka för att ge bebisen råmjölken medan en annan del av mig vill ge det en chans... Undra hur pass jobbigt det blir? Ja ja... vi tar det när vi kommer dit! :)

Men det känns skönt att planera inför framtiden, att planera aktiviteter och skojigheter! Albin har längtat efter att vi ska hem släktingar i överflöd ett bra tag nu... han minns när vi hade midsommarfirandet här 2008 och vill ha en repris! Söta killen är ett party-djur!

37 dagar kvar tills hon kommer... wow!

Jo, tårtan är en hämtad bild från nätet, jag tänker inte ge vår tjej namnet Tilda utan detta r bara en bild jag hittat :)

KRAM!!!

Mitt hem och min Trädgård

2010-04-12T23:02:00.002+02:00

Med två dagars strålande solsken och värme på över 12-14° så spenderar man osökt tid utomhus. För min del har detta inneburit att jag suttit invirad på en "solstol" i trädgården med min bok... men det är inte hela tiden som jag läst utan jag har suttit där och plirat mot ljuset och tittat mig omkring på våran katastrofala trädgård... Den är vildvuxen och skräpig och under ombyggnad- det ser hemskt ut helt enkelt...

Hjärnan spinner på och gör tusen och en planer för vad som måste åtgärdas, vad som måste prioriteras och vad som vi kan be om hjälp från missionärerna att göra osv... knak-knak-knak... en stycke hjärna på högvarv!!! Sen när man tagit sig igenom alla dessa tråkigheter i huvudet så kommer drömmarna... man börjar se saker - en fin liten gång bort till Edwards kontor, en hörna nere vid komposten, nu utan kompost utan istället fina plattor runt 4-5 vinbärsbuskar som är fulla av både svarta och röda vinbär... Vi har endast svarta nu och dom växer på ett annat ställe... måste flyttas... Jag ser den påbörjade muren längs häcken klar och den fina, i mina drömmar, plana gräsmattan ser frisk och mossfri ut (ha ha ha) Min planerade och förhoppningsvis uppnåbara dröm om en örtagård blommar upp i mitt huvud- och ett litet miniväxthus för vindruvor- mums!!! Överallt ser allt välvårdat och idylliskt ut... MIN TRÄDGÅRD!!

Och så landade jag tillbaks till verkligheten igen och ser mig omkring....
Jo, det kan ske
Det kan bli verklighet
Ett litet steg i taget!

Det kommer kräva energi, disciplin och många arbets-timmar... men bilderna jag ser inne i mitt huvud vill komma ut och förverkligas--- Japp... dom vill och dom ska!!!!
Om några år kommer jag sitta och njuta av det i verkligheten- Yapp yapp yapp!!! :)

33 done- 6 to go

2010-04-09T19:33:00.002+02:00

Nu har jag avklarat 33 veckor och är alltså då i vecka 34.
Känns bra, känns jättebra, känns UNDERBART att närma sig slutet!!!!

Jag kan fortfarande inte fatta att jag fått mitt datum, idag kom brevet med alla papper från sjukhuset om hur jag inte får äta eller dricka och hur jag ska duscha av mig etc både på kvällen innan och på morgonen när jag ska infinna mig där... 06:30 blev min tid. (Barnmorskan sa att det skulle vara 06:00 så jag tar tacksamt emot den där "extra halvtimman" som jag känner att jag fick!)

Man får ju en kateter när man ska göra Kejsarsnitt - det hade jag glömt bort... den sätts ju in INNAN man är helt bedövad och bortdomnad... tänk att man kan fasa för en sådan sak när dom sedan strax efter ska skära upp mig- hahahahahaha Ja man är allt lite skum ibland :)

6 veckor kvar.... Underbart!!! Hoppas dom springer fram med ilfart och att dessa sammandragningar jag har hela tiden inte ska sluka allt för mycket energi.... icke-existerande energi.

L Ä N G T A R!

Jag har ett Datum!!!!

2010-04-08T20:12:00.002+02:00

I dag var jag på MVC och mätte magen, kolla Hb, socker och urin...
Tydligen har livmodern inte växt som den ska, den skulle vara 32 cm men var bara 29... hade bara växt 1 ynka cm på 3 veckor... det var inte bra så istället för att ha min nästa tid om 3-4 veckor så ska jag tillbaks redan om 2! Hon ville inte "skrämma upp mig" men jag såg på henne att det inte var så där jättebra direkt. Hon mätte om och om, sedan var hjärtljuden svåra att finna... jag tror hon hann bli lite rädd...

Jag var hos en annan BM idag för min stackars Annika låg hemma och var magsjuk och hon som jag kom till istället var helt Ok hon med, men jag saknade min Annika- hon är bäst!!!!
Hon hade fixat så att det fanns besked till mig om när jag skulle få komma in och snittas - det låg färdigt och trevligt på datorn så att hennes Stand-In bara kunde läsa innantill: 2010-05-20

Så skönt att få veta NÄR det ska ske- vilken lättnad!!! Nu ska jag bara räkna ner (42 dagar kvar) dag för dag, bara att bocka av en i taget!!!!!! Ska göra ett litet avbockningsark tror jag... Hehehehee...

Så 20 Maj- Here I come!!
kl. 6:00 ska jag infinna mig på Sjukhuset och förberedas för operation.... bra tid va?

:)

Vaken

2010-04-07T02:25:00.002+02:00

Sitter som vanligt mitt i natten med värk som gör mig tokig och så försöker jag fly ut hit på nätet för att förhoppningsvis fördriva smärtan bort en stund...

Har inte skrivit på ett tag, det finns ingen ork och sen så har jag varit borta med... Jag har vart i Skåne och "firat" påsk med mina kusiner Bea och Javi och deras familjer... Den barnlösa Linda sökte sig till barnfamiljer med sjuka, trötta, gnälliga och livliga småbarn.... Yay!!

Stackars lilla E. hade höstblåsor, ögoninflammation och vattenkoppor... samtidigt. Det kan inte varit lätt att leva med! Det fanns även en förkylning i botten där och storebror hostade konstant och hade ont i halsen... gissa vad jag har nu? Japp, ont i halsen! Strålande!

Påsken firades så "o-påskligt" man kan tänka sig och eftersom jag är i sånt bra skick så tillbringade jag mycket tid i sängen eller på soffan med min bok.
Nej, detta funkar inte- jag har fööööööör ont... jag får dra min påskhelg en annan gång, eller inte alls...

GoNatt

Lever Än

2010-03-31T11:41:00.002+02:00

Har inte vart här inne på ett tag... ska alldeles strax bli upphämtad av H.M som ska köra mig till tågstationen i Borås för jag ska ner till kusinvitamin Bea över påsken. Kommer bli intressant...
Jag mår ju inte direkt bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan så jag hoppas att jag kommer vara trevligt sällskap :)

Märkte tydligt när jag höll på att packa att jag har ingen hjärnkapacitet kvar efter alla dessa sömnlösa smärtfyllda månaderna... jag har ingen aning om vad som finns i väskan :) hahahahaha

Nu ska jag stänga resväskan och börja förbereda det sista
Wish Me Luck!!!
över 4 timmar på ett tåg... AAJ....

JA!!!

2010-03-26T13:10:00.003+01:00

Igår hade jag min första ensamma natt i huset. Måste säga att när jag låg i badet så lät det som om det var någon mer i huset... gissa om min puls ökade med 100%. Låg blixtstilla och lyssnade i säkert 10 minuter... Kom till sist fram till at huset är gammal, det rör på sig och att jag skulle bada vidare... men jag kunde inte riktigt släppa känslan av att jag inte var helt ensam...

Självklart var dörren låst, men jag hade inte larmat huset så när jag kom ner så blev det gjort i ett nafs. Väl i säng så låg jag där som vanligt med värkande kropp, som nu även var mörbultad av zonterapin :) Efter 1,5 timmar gick jag upp och öppnade sovrumsfönstret... vilket jag hade diskuterat fram med mig själv skulle vara ofarligt eftersom det har en hasp... ett sånt där lås på sig... Jag hittade min lösning!!! Den svala luften fick mig till sist att somna!!! OCH jag var bara uppe på toaletten 3 ggr i natt!!! (annars blir det något besök i timmen!) Temperaturskillnaden mellan sovrum och resten av huset var rätt markant... Så i natt ska jag testa "öppna-fönstret-metoden" igen! Jag vakande vid 10 men lät mig somna om några ggr för att riktigt ge kroppen allt den ville ha... skönt!
Så... därför heter detta inlägget "JA!" För natten var bra i den mån mina nätter kan vara bra!

Klappar mig själv på axeln...

2010-03-24T18:12:00.003+01:00

Min man skriver i en blogg som han sällan har tid att skriva på, men för ett tag sedan skrev han en hyllning till mig och det jag gör/ går igenom...
Jag läste den DÅ men idag (nu) när jag satt och läste runt på olika bloggar så läste jag den igen och blev så glad över det han skrivet om och till mig...

Så för att ge mig själv lite uppmuntran och en rejäl klapp på axeln så delar jag med mig av det hans skrev till er... igen... :)

Klicka här: Edwards blogginlägg om mig

Det VÅRAS för VÅREN!!!

2010-03-24T16:33:00.002+01:00

Vilket härligt väder det har varit idag!!
Nej, solen har inte lyst från en klarblå himmel men den har anats bakom en molnvit himmel och det har vart 7°c i luften- YAY!!
I morgon ska det tydligen bli upp till 13°c så då ska jag allt njuta... och man tur så blir det lite solstrålar då med!

Snön smälter sakta bort, den är ju helt borta än men jag tror att morgondagen kommer nog göra en hel för att jobba bort det MESTA av det som ligger kvar.

Min gamla saab som har vart helt begravd i snömassorna i vinter har hittat fram, jag provkörde den in till Kinna idag- den går hur bra som helst! Borde ge den ett namn som visar vilken kämpar bil det egentligen är!! Inte körd alls på över 7 månader och efter att ha fått laddat batteriet så går den som en klocka - NICE!

Jag satt på trappan en stund, med öppen dörr bakom mig... i solen... Mmmmmm Om man blundade och låtsades som om man inte alls frös lite om sina barfota-fötter så kunde kan man nästan (*nästan*) inbilla sig att det vi var längre komna än slutet på mars... fåglarna kvittrade och var lyckliga i träd och buskar och när vinden stod stilla så värmde solen på kinderna...
Kan det bli bättre??

OM mitt kejsarsnitt blir i vecka 20 i Maj så är det inte sååå långt kvar nu... eller jo, det är det väl och de sista 4 veckorna är ju de hemskaste... men 9 veckor.... det kan susa fram - eller hur?
Kan man hoppas på den 17 Maj så att man är hemma från BB till Pingst?? Låter perfekt tycker jag i alla fall :) 5 så fall är det 8 veckor och 5 dagar kvar- Hahahahahahahaa

Jag har plockat undan de mest varmaste vinterkläderna som inte är packade för fjällen så nu ser det rätt fint ut i hallen... det mesta ska ner i källaren för att tvättas innan det packas undan igen så en hel del jobb för att få undan det finns ju kvar... Sedan ska väl något av det läggas i "säljas-högen" för att hamna på nätet till hösten... Detta med att rensa och sälja ÄR ett deltidsjobb- sluukar tid!!! Men jag är glad för varje slant som åker in på det redan tomma kontot! Då först känns det värt det :)

I morgon ska jag klippa mig. Hos en frisör... alltså i en salong!! DET har jag inte gjort på år och dar. Oftast så har jag klippt mig själv, eller så Ed's lillasyster Josefine gjort det... och några ggr har en tjej från "jobbet" fått sätta saxen i mitt hår... Men nu, nu ska här slås på stort! Nej inte alls- det ska bara toppas + att jag nog kommer köpa mig en inpackning av dunder-kur-slaget för eftersom jag ligger så mycket på mitt hår och badar varje natt... ja, man kan säl lugnt säga att håret aldrig varit så risigt som det är nu pga denna fina behandlingen jag har gett det i 7 månader nu...

Mycket händer i morgon...
* Zonterapi
* Klippning
* Mat-handla
* Vinka hejdå till familjen som åker till Tärnaby...
* Posten för att skicka paket...

Hoppas jag får sovit nått i natt då!! Annars blir detta tufft!!!

NU ska jag kura ihop mig en stund så jag orkar kvällen :) Lät väl lustigt... får vila för att orka med kvällen... hahahahaha

Anonym

2010-03-22T15:55:00.002+01:00

Jag har någon som följer min blogg som har skrivit kommentar till mig, och om det är från en och samma person vet jag inte men om så ej är fallet så har jag två "Anonym" personligheter som vill med en kort mening få mig att veta att kyrkan jag är medlem i har fel.

Snälla Anonym.
Jag uppskattar dina försök till att få mig "på bättre tankar" men jag är rätt så nöjd med mina val i livet just gällande kyrkan och religion. Jag hyser inga agg till någon annan kyrka utan anser att det är genom vår fria vilja som vi väljer och om mina val i dina ögon är "fel" så får det vara så.

Detta är en privat blogg som kan läsas av alla, en blogg om mitt liv, mina tankar... Jag väljer vilka kommentarer jag publicerar under min inlägg eller ej och jag har valt att inte ge mig in i den här fajten med att kommentera andras religiösa tillhörighet för det är inte därför jag bloggar... jag vill inte ha något negativt käbbel eller så om min tro eller min kyrka... Jag hoppas att detta ska respekteras.

Tack för lyckoönskningarna angående det barn jag bär, dom tar jag tacksamt emot och hoppas att du som kallar dig Anonym kan lämna ämnet om religion som en sak att peka på eller vilja rätta när du i framtiden är välkommen att kommentera innehållet i mina inlägg. Är det kommentarer som inte startar en diskussion i det ämnet eller är till för att vara negativa så publicerar jag dem gärna!!!

TACK på förhand
MVH/ Linda

La Familia

2010-03-22T12:48:00.002+01:00

Ibland så flummar tankarna runt i huvudet och jag önskar att jag kunde fånga in dem med en håv. Idag har jag tänkt mycket på min familj, på mina barn och vad de har i sina liv... och vad de har att få uppleva i framtiden...

Barnen. Mina ljuvliga barn. dom växer! Ibland när jag ligger och vilar med hög smärtnivå så brukar jag försöka få sållat bort det onda genom att lyssna på konversationer mellan Albin och Alice. Det kan vara väldigt underhållande. Och ibland slår det mig... Dom pratar, resonerar, dom försöker få med den andra på sina egna infall och idéer, dom köpslår och är precis som små miniatyr-vuxna. Dom tränar på att bli vuxna, på att mogna, på att ta över denna världen som nästa generation efter mig och Edward. Dom går i livets skola just nu.... och jag ska leda dem rätt.

Läskigt!!

Jag älskar mina barn.
Jag minns saker som hände och som gjordes av Albin när han var under året gammal och nu är han 6 år och är 124 cm lång... (jag är 163 cm.... han kommer vara ikapp mig innan han är 10 känns det som!!!)
Jag har svårt att förstå hur den lilla (OK, stora) bebisen kunde växa upp så fort. När blev han så stor, så gammal?? Om han har åldrats 6 år så har ju jag det med.... varför känns det bara som ett litet ögonblick? Jag blinkade och han var stor liksom... Min goa Albin!!!

När Alice föddes så var Albin bara 18 månader. Dom har hängt ihop sedan dess, på ett väldigt kamratligt och bra sätt tycker jag. Självklart bråkar dom ibland, man tycker ju inte alltid samma så det är inget konstigt med det... Alice var så annorlunda i sitt sätt som bebis mot vad Albin var. Det var mer krävande för hon var mer beroende, samtidigt som hon var lättare när det gäller sömn och så... det var som natt och dag i skillnad med hur dom ville bli omhändertagna.
Hon har alltid haft större behov av sällskap än vad han har haft (och har ännu)... Nu är hon, min bebis snart 5 år (fyller 5 den 16 April) och även där känns det förvirrande att hon redan är så stor! Hon har redan fått gå igenom mycket den lilla tjejen, med sitt öga och allt och än är inte det slut, det kommer ju följa henne under resten av hennes liv!! Men hon är stark och en riktig liten tuffing. Jag ser fram emot att se henne utveckla dessa styrkor hon har... jag undrar ibland vilka mina barn kommer bli som vuxna... Hur kommer deras prövningar se ut och hur kommer de forma dem?

Jag är så glad över min familj, över min man och mina barn... Jag är så nyfiken på vad detta nya lilla livet ska tillföra oss i våran familj. Hur kommer hon att vara?

Min familj är mitt allt och jag älskar dom såååå. Tänk att vi snart kommer ha en till liten familjemedlem att välkomna. Tiden kan inte gå fort nog nu tycker jag. Jag är otålig som få över att få träffa henne!

kyrkan idag

2010-03-22T01:23:00.003+01:00

Idag pallrade jag mig upp och åkte till kyrkan trots att jag hade ont ont ont. Men med en klänning, lite smink och ömma skor bar det iväg... Jag anade redan från början hur kasst jag skulle må!
Jag anade rätt.
HELT rätt.

De första timmarna gick jättebra. Dom var ju under tiden som min halvkassa medicin faktiskt gör någon nytta. Sen kom sakramentsmötet... och jag hade ingen smärtlindring kvar alls....
FY vad jag kämpade. Jag var på väg att brista flera gånger, sådär när bägaren rinner över och man bara bölar okontrollerat ni vet... Jag lyckades hålla det till lite rinnande tårar och snörvel från näsan medan jag vaggade, sparkade, skakade etc för att inte smärtan skulle sluka mig med hull och hår... De sista 20-30 minuterna var det endast Oscarssons som höll mig kvar i min stol.
Tempelpresidenten och hans fru var de sista talarna och dom trollband mig med sina ord, dom talade med mjuka stämma men med kraft i det dom sa... Jag ville höra vad dom hade och säga, jag ville verkligen lyssna på dom, så istället för att rusa ut och släppa lös "Smärt-Monstret" så satt jag kvar och lyssnade. Det är jag glad för. Dom verkar vara helt underbara som människor och jag är glad att jag fick träffa dem och prata lite med Mrs Oscarsson innan kyrkan började. ME LIKE HER!!

Efter kyrkan försökte jag göra det som jag lovat mig själv när jag blev av med mitt ämbete pga min hälsa... att jag skulle försöka se någon varje söndag som inte alltid blir sedd, eller att jag skulle se någon so var i behov av att bli sedd... det är mer rätt skrivet.
Idag hittade jag denna person rätt snabbt, men fick kämpa kämpa kämpa för att kunna ge av mig själv och att kunna lyssna och vara en god vän till det som personen i fråga hade att säga... bara vanligt snack, inget särskilt men ändå det som han/hon valde att prata med mig om.
Efter det så fick jag en välsignelse av Biskop Murray.

Wow.... (inte world of warcraft utan wow som i "wow")
Varför blir jag förvånad varje gång?
Varför har jag inte efter 15 år i kyrkan fattat att Gud känner mig och vet i detalj hur jag mår, att Han finns där om jag bara sträcker ut min hand... så kan jag känna det!
Jag blev väldigt stärkt av att få just denna välsignelsen och är tacksam för att jag har denna möjligheten... att jag kan få höra det som bara är för mig och som är precis det jag behöver höra.
Jag är så tacksam!!!

Jag har det så bra så det är nästan oförskämt av mig att klaga som jag gör på min situation. jag är så omhändertagen av min man, och jag har så mycket att glädjas över... Ja, jag har det tufft. Ja, jag lider verkligen. Ja, jag kan med ett mer övergripligt perspektiv se att detta bara en kort kort stund i mitt liv.... och belöningen som kommer plockas ut ur min mage om endast ca 9 veckor är väl värt det! VÄL som väldigt... inte som i väl i frågande form....

Snart har jag ett barn i min famn, tre barn i min familj och jag kommer inom några månader bara minnas att det var lite tufft under graviditeten... typ... Men varje leende, varje blick och varje ny lärdom som mitt barn kommer ge mig/ gå igenom kommer vara som ringar på vattnet av goda känslor!! Detta barn kommer glädja mig i all evighet tillsammans med mina andra två barn. Jag kommer ha så mycket mer än vad jag betalar för om man säger så!

Nu längtar jag ännu mer... :) och lilla tjejen i magen knuffar på från insidan för att visa att hon håller med- eller hur!?

sälja sälja sälja....

2010-03-22T01:04:00.003+01:00

Jag har skaffat mig ett deltidsjobb... jag säljer barnkläder som legat på vinden och i andra boxar för ev. framtida bruk....
Det går säkert få mer för det jag säljer men ibland vill man bara rensa och bli av med sakerna liksom.

En del av kläderna och sakerna jag sållar bort kör jag till insamling eller Erikshjälpen, en del till en Seconhand butik i Kinna som sysslar med välgörenhet... och resten det säljer jag på www.tradera.com

Jag har just nu ca 30 annonser som jag har ute, elelr som är på G att säljas... det blir mycket pysslande, vägande, packande, fotandes etc

Egentligen orkar jag inte detta alls!! Men om man biter ihop, letar djupt inom en så hittar men reservkrafter lite då och då. Jag har beställt nya kläder till barnen och pengar är ju bra om det kommer in då när man har dom som en utgift med! Så om pengarna kan gå runt runt runt så är väl ingen mer nöjd än jag??
Nja... miljön är nog rätt glad också kan jag tro!

Jag gillar att göra bra begagnatfynd själv så det är inte bara på det ena hållet - jag köper begagnat med!! Oftast gör man sig en bra affär, ibland blir det nit-lotter men så upplever jag att vanlig shopping kan vara med!

Jag hoppas på bra med pengar på den kullen kläder som ligger ute nu för det är ju mestadels Polarn & Pyretkläder och dom säljer bra... vanligtvis! Om man vill ta en titt på vad som ligger ute just nu så kika på min sida på tradera.com. Mitt användarnamn där är Karlia (länk nedanför... men jag tror man får klippa&klistra....)

http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=643405&listtype=1

Mer kläder läggs ut efter påskhelgen eller precis innan den.... så det kommer uppdateras hela tiden tills alla mina högar är borta!! (ligger ca 200 plagg på övervåningen som ska bli till olika klädpaket :)

Befriande att göra sig fri från saker, Befriande att göra sig av med alla pojklkäder helt samt delvis av flickkläderna med för den delen... BEFRIANDE!!! Vi har för mycket grejjer helt enkelt. När jag är klar med kläderna så ska jag ge mig på leksakerna!!!! :D

Snön smälter....

2010-03-20T09:50:00.002+01:00

....och lervällingen har kommit med stormsteg.

När vi hade minusgrader under hela 4 månader så glömde vi svenskar tydligen bort hur geggigt det brukar vara i vårt land under vintern och våren. I alla fall vi i Västra Götaland... Vi gnotade och klagade (jag med.... brrrr - det va ju KALLT ju!!!) över kylan och den eviga snön som bara fylldes på till att ligga högre och djupare omkring oss...

NU när plusgraderna har kommit och snön smälter när regnet faller på det så upptäcker man fler och fler fördelar med frusen mark, med snö som gömde en hel läskigheter verkar det som.
Hallå, varför ligger det bajs överallt??
Varför halkar man omkring på brungul sörja och luktar apa?

Hundägarna tyckte nog att all den varma bajsen som hunden dumpade på den kalla snön, vilket resulterade i att den säkerligen sjönk som en sten i havet inte alls var deras ansvar att gräva fram och plocka undan- man såg den ju ändå inte!!! Men nu, nu ser man den, och den, och den, och ca 100-tals stinkande korvar till som pryder vårt landskap. Blääääää

Hittade tom en artikel om hur mycket bajs det är... i GP.... Ni kan ju läsa den här om ni vill få lite rolig men ändå allvarlig läsning. För hur mycket man än kan skriva kul och skämtsamt om detta så är det ju inte så himla kul att halka runt på hundbajsen, det är verkligen inte kul att hamna på ändan i det... Sen är det rätt oansvarigt att bara strunta i det... har man en hund och man tar ut den för att den ska få bajsa och kissa så skulle det väl inte vara så svårt att använda den där "prydnadspåsen" som hänger på kopplet!?

Dom är införskaffade nu!!!

2010-03-18T20:30:00.003+01:00

Om man kollar på mina inlägg under mars månad så finns det ett som börjar med "Åhhhhhh.... " den handlar om en polarn o pyret klänning som jag blev helt nerkärad i och som jag ville se mina två små flickor i... matchande och söta....

Min mamma flängde idag Göteborg runt för att få tag i den allra sista i Alice storlek.... den är slut på lagret, dom vet inte om det kommer sys upp fler... Men jag har en till henne nu- YAY!!! En i storlek 68 beställde jag från deras internetbutik och den kom med posten idag...

Alice ska få sin när hon fyller 5... lilltjejen får väl sin i sommar när man vill göra dom söta ihop... den kommer nog vara lite stor då men minsta storleken var 68.... och jag SKULLE bara ha dom!!! Kanske kan dom matcha varandra fint när Lillan ska ha sin namnvälsignelse..... eller nåt....

Snart har jag lagt ut alla Polarnkläder som skulle säljas på tradera, så innan Mars är slut så ska dom vara sålda hela gängen- hoppas jag så klart. Dom tickas av en efter en i långsam takt... och en liten slant här och en liten slant där ramlar in... underbart. Gamla kläder blir till nya kläder för barn i större storlek :)

Älskar mina barn

2010-03-17T16:45:00.002+01:00

Mina barn är ljuvliga, jag älskar dom, dom är helt fantastiska.... Om 7 dagar så tar min lika underbara man dom med sig upp till nordligaste Sverige för att ha härligt påsklov i Tärnaby. Dom kommer vara borta i 10 dagar eller kanske mer... Jag kommer sakna dom!!

Helt ensam kommer jag vara under den tiden (OK, jag överdriver.... jag ska säkert få lite besök och sen ska jag iväg till Skåne under själva påsken:) och jag kommer längta längta längta efter dom! Jag får passa på att njuta av dom under denna sista veckan jag har med dom nu...

Borde börja packa för fjällenresan också... sen, när jag njutit lite av mina små troll...

bytte lite layout

2010-03-16T23:28:00.002+01:00

Jag kände att jag tröttnade lite på allt rosa rosa på min blogg så nu testar jag lite olika mallar ett tag så får vi se om jag kommer tillbaks till det rosa eller fastnar någon annan stans :)

Denna va rätt fin faktiskt
Lite mer "mogen" (host host)

Nattavak (som vanligt)

2010-03-16T00:36:00.003+01:00

Trodde jag var smart...
Trodde jag kunde lura kroppen...
Trodde att jag skulle sova nu...
Trodde HELT fel!

Jag tyckte jag var smart som tog mitt "nattbad" redan kl. 22 för att sedan vara helt klar och redo för sängen när medicinen skulle tas. Bok i högsta hugg och en stor förhoppning på att ögonen skulle gå i kors och att jag skulle sova innan midnatt.... Tyckte själv att jag var supersmart!

Men värken.... den där värken som alltid håller mig vaken och lidande... av någon anledning hade jag "glömt bort" den (jag vet... HUR glömmer man bort kronisk värk som håller en lidande dygnet runt... inte klokt, men faktiskt trodde jag att jag skulle vinna över den!)

Nu är klockan snart 01.00 och här sitter jag med sprattlande värkande ben, onda armar, axlar och nacke och en rygg som skriker dumma saker.... Men magen verkar vara glad. Lilltjejen där inne sprattlar som en glad liten fisk. Tur att någon verkar trivas med situationen iaf!!!

Jag hittade en bild på ett foster i min vecka- detta är en liten kille men så här ser min bebis ut just i stora drag... Ser rätt så trångt ut!!! Snacka om att ligga ihop-rullad som en liten räka.

Här har vi en till från vecka 30. (Jag är 29+3 tror jag...) Det är ju ett mirakel detta här med hur barn blir till och växer inne i magen. Hur kan en enda cell bli allt det där, en liten människa med kropp och ande? Ja, ett mirakel! "Buff buff" kom det innefrån magen nu, jag tror hon håller med! :)

Jag är något innesluten i en bubbla så som jag lever nu. Med ständig smärta, med ständig sömnbrist... Men det är inte så himla långt kvar nu. Det är verkligen nedräkning som gäller... Om mindre än två veckor åker Edward och barnen till Tärnaby och dom kommer vara borta i nästan två veckor! När dom kommer hem runt den... 8 April (?) så kommer jag ha ca 5-6 veckor kvar bara. Så om jag sätter upp "delmål" på vägen att sikta in mig på så kommer jag ligga på operationsbordet inne på Borås Sjukhus innan jag ens fattat att det är dags. Känns bra att tänka så...

Under påskhelgen ska jag ner till min kusin i Löddeköpinge. Ska vara där mellan den 31 Mars och den 5 April. Där kommer en hel vecka susa förbi :) yay!!
Jag hoppas att jag inte ska må allt föööööööör dåligt där nere - som när jag typ tappar kontrollen och bara gråter och gråter... Ni som läser och som ber ibland får jättegärna ha mig i era böner när det gäller den saken. Att jag ska kunna ha smärtan i så pass bra kontroll att jag inte tappar fattningen helt där nere... Det är ju som så att jag gråter nästan var och varannan natt pga trött het, smärta och allmän uppgivenhet. Men jag vill inte störa alla andra i huset där nere... Det kommer finnas 8 personer till att ta hänsyn till...........
Jag är lite (ok mycket) orolig för hur det ska gå under den veckan...

Nej, om man skulle ge sängen ännu ett försök. Jag vill så gärna somna nu. I morgon ska jag till MVC på läkarkontroll. Han ska då även göra en viktuppskattning på bebisen :)
Gör dom det med UL eller? Måste ju vara så...
Jag ska ta upp mina sömnproblem- kanske finns det en liten tablett jag kan få ta en gång per vecka så jag iaf får en natt per vecka att sova ut på?? (ja eller hur, det lär ju inte ske!!!)

Efter MVC ska jag på lunch med en tjej som är gravid som började prata med mig i väntrummet på BVC för några veckor sedan. Hon ska ha barn 2 veckor ca innan mig.... Vi ska bli "lattemammor" ihop sen när våra barn pluppat ut- hahahahahaha
Såååå, om jag ska orka med allt det där i morgon så BORDE jag sova NU!

Melodifestivalen 2010

2010-03-14T02:04:00.002+01:00

Nu är jippot Melodifestivalen 2010 avklarat. Sverige har korat en vinnare!!! Det blev lilla 18 åriga Anna med den coola rösten som tog hem hela alltet :)

Länge trodde man verkligen att det var Salem Al Fakir som skulle vinna men ack nej- lilla Anna vann Svenska folkets hjärtan och fick storpotten! Grattis!!!

MEN vad jag hade kul när Salem framförde sitt bidrag. När han reser sig upp från pianot anar jag en skum gänglig kille som påminner enormt om Björn Gustavsson släntra in på scenen och slår sig ner vid pianot och "tar över" fingervalsen medan Salem tar i för fulla muggar med enbart micken i handen. Så bra gjort, så klockrent, så underbart att det inte ens togs upp eller kommenterades eller någonting alls... Han bara slank in och gjorde sitt och sedan var det klart... jag skrattade så jag tjöt här hemma i soffan. Grym fingerfärdighet Björn!!! Piano är verkligen hans grej- hahahhaha

Jag gillade flera bidrag i år men Anna är en värdig vinnare, hon har en speciell röst och hon är för många helt okänd och hon var en otippad favorit vilket gör hennes "skräll" så mycket bättre.
När är Eurovision Song Contest??? Någon som har koll??

Lördag

2010-03-13T12:43:00.002+01:00

Trött trött tröttelitrött trött....

Dagen ser underbar ut, solen skiner och snön smälter sakta men säkert bort. Jag har haft en rätt så jobbig natt och önskar att man med gott samvete kunde få dra täcket över huvudet och bara somna om... Jag har vart vaken i två timmar nu ungefär och ögonen är grusiga, huvudet är tungt och kroppen skriker sin vanliga "aj-aj-aj-chorus" Solen skiner och jag kan inte med att dra täcket över huvudet... och jag vill inte sova mitt på dagen heller för DÅ kommer jag verkligen ha problem med sömnen i natt!!

Tänk om man kunde trycka på FastForward och så skulle jag bara ha en vecka kvar till Kejsarsnittet- skulle inte det vara magiskt och härligt och alldeles underbart!! Om först en månad kommer jag ju få ett datum satt som jag kan räkna ner till "på riktigt"... nu känns det lite flummigt med +eller - 7 dagar.... Men men- helt oklart är det ju inte. Jag vet att Borås gör Kejsarsnitt 10-7 dagar innan BF så det kommer ju ske någon gång däremellan... :)

Barnen har varit hos farmor och farfar mellan torsdagen och idag lördag. Farmor kom och kidnappade dom så att Edward kunde fokusera på jobbet som han ligger efter i. Att han dessutom har extrajobb från andra håll med deadline på gör ju inte hans stress direkt mindre.
Jag är orolig för min man som knappt verkar hinna andas, och jag kan inte hjälpa honom på något sätt för jag är ute ur leken själv. Min energispurt jag upplevde för några veckor sedan är borta- allt känns tufft och tungt och svårt - ALLT!

Nu vill jag räkna ner i snabb takt för att sedan vara förbi detta tuffa svåra jag är mitt i just nu!
Jag är så trött, fysiskt, psykiskt- på alla plan... bara trött!

Den Eviga Familjen

2010-03-07T15:26:00.002+01:00

Idag för 28 år sedan dog ett litet barn som tillhörde en stark familj som hade mottagit evangeliets fullhet.

De sörjde sitt förlorade barn och syskon men de har inte låtit denna sorg bryta ner dom. De har inte låtit detta bli en avgrund för dem själva att falla ner i, eller låtit bitterhet eller arga känslor hamna mellan dem och deras Himmelske Fader. De har tagit lärdom av deras prövning, de har växt sig starka och bundits samman av denna händelse på ett sätt som många kan tycka är overkligt! Istället för att se det hemska i att förlora en familjemedlem så har de fokuserat på det positiva... de har sett Herrens hand i deras familj och de har sett hur lilla Marie-Elise har knytit dem alla samman till en starkare familj som genom henne har ett ankare i Celestiala riket som håller dem på rätt kurs och som hjälper dom att alltid visa en speciell kärlek för varandra.

Marie-Elise har med sin frånvaro lärt dom hur värdefullt det är att dom har varandra och att dom tar hand om varandra. Hon har visat dom hur omsorg, kärlek och omtanke kan öka deras kärlek och föra dem närmare varandra på många olika plan...

De har blicken riktad bakom döden, på det eviga livet, på deras eviga familj och det är det som utgör skillnaden mellan hur man tacklar en prövning. Dom har inte släppt siktet på sin eviga familj hur lockande det än varit att titta på ett kortare plan och bara se allt de förlorade under sitt jordeliv... Med blicken på evigheten så får man ett bättre och mer rimligt perspektiv!!

I dag för 28 år sedan lämnade en liten flicka sitt jordeliv bakom sig och tog steget in i evigheten och nu kan man se frukten av det i den underbara härliga och kärleksfulla familjen Karlsson.

Osandets ursprung funnet

2010-03-07T14:54:00.003+01:00

För några dagar sedan skrev jag om hur det "osade illa" i vårt sovrum och hur jag trodde detta kom från vår stackars skorsten/murstock som fått fukt i sig efter att ha varit oanvänd i 1,5 år...

Jag hade fel!!
Och jag är överlycklig över att det istället är en fuktskada i golvet runt röret till ett handfat!!!
Jippey!!! PÅ riktigt!!!
Det är bra mycket lättare och billigare att fixa till fuktskadan som är än att hacka loss all vägg runt en hel murstock från källare till vind och renovera, torka, mögelbehandla och fixa om den! Vi har underbar underbar tur!!!

Vi har beställt en offert för att sätta på en kåpa + kajnät på skorstenen i vilket fall som helst men jag är verkligen så lycklig för hur saker och ting kan vändas till något gott när man väntat sig något ännu hemskare!!! Ja vi kommer behöva riva upp golv och dra om rör och ja- you name it... MEN jag tar hellre den kostnaden än den vi var oroliga för att vi skulle råka ut för- any day!!!

TACK för Blessings in Disguise - dom är speciella!!

SOL, igen... what's wrong?

2010-03-05T10:47:00.002+01:00

Nu har det varit strålande sol FLEEERA dagar i rad... har vädret missuppfattat och fastnat? Har den hicka? Man har ju vant sig i att bo under ett snömoln liksom och nu är det klarblå himmel och strålande sol dag efter dag efter dag....

Synd bara att det är även är typ -15° om nätterna och hmmm, kollade nu och såg att vi har -13° här just nu!!! I går var det "bara" -6°...

Så även om det ser varmt och mysigt ut så är det alltså svinkallt!

Inatt kände man riktigt hur huset kämpade emot kylan, våra fönster är ju så dåliga att det blåser in genom karmarna... dom har suttit där måååånga år... Vissa av ytterväggarna är inte isolerade och ja - man kan väl säga att huset läcker värme som ett såll!!!
Vill gärna ha solen här, men får man tigga sig till sig lite värme också??? Elen är inte billigt just nu så det skulle sitta bra om inte alla 4 vintermånaderna var på väldigt låga gradantal... SUck!!!

Vi ska till Göteborg nu för att Alice ska till Sahlgrenskas Titanklinik (dom gör ansiktsproteser och ögon) Idag ska vi nog påbörja arbetet för att göra en protes som har ett öga på sig och inte bara är helt genomskinlig... DET kan ju vara spännande! Den sista tiden har Alice blivit spänd och rädd för att använda protesen så vi hoppas kunna vända den trenden på något sätt!!
Wish us Luck!!!