Skillnaden mellan mat och mat, varför jag blev vegan

I över ett år har jag ätit vegansk kost. Växtbaserat.
Varför?
Jo för att det visade sig vara en enorm vinst i hälsodepartementet.

Jag har Fibromyalgi.
Jag har ME
Jag har Kroniskt Trötthetssyndrom.
Jag är Utbränd.
Jag har IBS.
Jag har en kropp som kämpar med smärtor och med liten energi.

Efter att jag läst en del om hur en sur kropp (alltså, sur, som i pH-halt, inte allmänt pissed off) ger vissa symptom som stämmer väldigt väl överens med hur jag har det och hur en alkalisk kost kan ge många hälsovinster så tog jag steget att först bli vegetarian för ungefär 2 år sedan. Efter ännu mer googlande och läsande och tittande på filmer om vinsterna i att leva helt växtbaserat i kosthållningen så tog jag steget och blev Vegan den 1 september 2015.

Ganska så omgående märkte jag fördelar.
Mjölksyra i musklerna av att bara försöka borsta håret tex, det försvann.
Gå ut med hunden, orken till att gå de längre rundorna infann sig oftare och oftare.
Att kunna duscha och ha kraft kvar efter duschen till att faktiskt göra något och inte bara stupa tillbaks ner i sängen hände oftare och oftare.
Energi över lag fanns det mer av än vad jag var van vid.
Att ibland få en ide och sedan direkt inse at tman redan tagit tag i det och att det går bra. Det funkar!!
Att känna hur energin till att göra arbete i trädgården infinner sig och även på en sk dålig dag så lyckades jag göra någonting som fyllde på mig själ.

Och magen, min mage och mina tarmar var gladast tror jag. Min IBS gjorde volter av lycka och visst, det tar tid att få ordning på en mage som min, men förbättringarna var tydliga och underbara att få uppleva. (mindre bloating, svullnad, smärta, gasighet. Toalettbesöken blev enklare och mer produktiva utan kraftinsatser så att säga)

Jag kan skriva sida upp och sida ner om vilka förändringar som kom sig av att byta bort allt animaliskt i kosten till rent växtbaserat. Men det största vittnet till att det var ett hälsosamt bra val ligger i min f.d. hög av receptbelagda mediciner. Just nu finns det endast 2 tabletter som tas dagligen som behöver skrivas ut av läkare. 2! Och det är samma tablett, en morgondos och en kvällsdos.
Därutöver har jag kvar vid behov-medicin att ta till natten vid svåra smärtor. De tar jag numera väldigt sällan.
Dessutom trappar jag ner styrkan på den där dagliga dosen som jag fortfarande nyttjar. Planen är att bli helt fri.

Visst saknar jag vissa saker med att kunna äta vad som helst, men faktiskt var det lättare än jag trodde att vänja sig av med det man ätit sedan barnsben. Yoghurt och mjölk till exempel. Det var mycket lättare än vad jag kunde föreställa mig att sluta med mjölkprodukter, och då har jag älskat yoghurt och fil och mjölk i hela mitt liv. Det finns sojayoghurt som är OK, eller havreyoghurt om man inte vill äta soja. Men jag tycker att det lättaste är att inte äta de heller, för smaken blir ju aldrig densamma och då klarar jag mig hellre utan. Men de olika mjölkalternativen som finns på marknaden är jag riktigt nöjd med. Havremjölk, mandelmjölk, andra sorters nötmjölk, rismjölk, sojamjölk. Mums.
Havrefras med frukt och nötter och en iskall härlig havremjölk över det- oh yeah!

Så, funderar du på att införa mer vegetarisk kost i din vardag- go for it, men jag skulle vilja uppmuntra dig till att ta det ännu längre- bli vegan. Din kropp kommer att tacka dig.
För, tro det eller ej, det är skillnad på mat och mat. Det är skillnad på hur kroppen tar upp ämnen och hur mycket det krävs av den för att ta till sig av näringen som finns i vår mat. När du äter växtbaserat så är ansträngningen för kroppen minimal, och upptaget är optimalt. 

Du kommer att känna hur du blir mer energisk, hur du är mindre dimmig i hjärnan och hur du lättare tar dig för att göra saker. och kan man tänka sig att jag, med alla mina tillstånd av smärta och trötthet har klarat av att ta mig ut och jogga vid två tillfällen den här sensommaren som varit.
2 km jogging x 2.
Jag som knappt kunnat gå fort utan att vilja lägga mig ner och gråta!
Jag har fått en längtan efter att få springa, jogga, röra på mig, och att få känna hur musklerna ger steget språng och kraft och glädje.

Det hade jag aldrig trott för över ett år sedan när jag tog det första steget till att plocka bort allt animaliskt ur min kost.

Min viktresa ner började när jag fött mitt tredje barn 2010. Efter något år märkte jag att det gick åt fel håll - jag gick upp igen. Då tog jag sats och november 2012 mätte jag hur rund och mjuk jag var och började mina ansträngningar till ett mer hälsosamt liv. Viktminskningen som skedde efter jag blev vegan är ca 10 kg. Måttet jag håller med måttbandet visar det midjemått jag hade Nov '12

Då vägde jag 84 kg.

På kortet väger jag 54 kg.

Den 1 september 2015 vägde jag alltså 64-65 kg. All minskning har skett långsamt och med noga kontroll på kosten och målet var alltid att vara hälsosam. Inte att tappa vikt enbart.

Livets gilla gång

Jaha

Nu hittade jag precis blogger-appen på mobilen i en av alla samlingsmappar för apparna... Jag hade ärligt talat glömt bort att jag hade en blogg.

Det är år sedan jag skrev något, jag har haft dåliga tider med hälsan och inte orkat någonting mer än det nödvändigaste. Nu mår jag stundtals bättre och kanske orkar engagera mig mer utåt. Vi får se.

Tills dess

Ha det gott

Jag är då en kass bloggare jag- jag har så lite energi till att blogga, jag orkar ju knappt med livet som det är så att lägga till ännu ett moment som jag inte klarar av -nä, det orkar jag inte just nu.
Men jag fick en kommentar på ett annat inlägg och nu när jag ändå var inne på sidan så tänkte jag att jag kunde kanske få ihop någon slags uppdatering.

Trots att vintern inte släpper sitt grepp om Sverige i år så är det ljusare ute och bara det ger sådan glädje. Även om jag många dagar inte ens orkar njuta och ta vara på solskenet så är det enorm skillnad på att vakna när det är ljust ute, att få se solen lysa in genom de r u s k i g t  smutsiga fönsterna.

Alice började rida för ca 8 veckor sedan så varje måndag är numera en "Stallet-dag"
Hon älskar att rida och tycker verkligen att detta med hästar är jättekul. Det är väldigt kul att få bli en häst-mamma :) Jag får ju lära mig hur man sköter om, sadlar och tränslar och hela den biten - jag är ju den som gör det mesta eftersom Alice inte når alltid. Hon sköter borstningen och allt ompysslande och jag bråkar med sadelns påsättning och allt det där kluriga :)

Albin har växt till sig rejält, han kämpar vidare i skolan och tycker att det är rätt så pest-igt men han kämpar och kämpar. Jag har varit med i skolan vid tillfällen då det varit extra tufft för att stötta och titta och se vad som händer när han bryter och går och gömmer sig.... Fy för att vara lärare idag. Vilket otacksamt jobb! Albins lärare kämpar lika mycket som han gör och jag hoppas att de tillsammans ska kunna få hitta en lösning :) Som det ser ut så blir han inte beviljad extrastöd trots hans svårigheter och diagnos... Budget räcker inte till det. Suck.

Astrid är en riktig liten skrutt! Hon är väldigt bestämd, busig och framför allt nyfiken på allt. Hon pillar sönder och upptäcker, kladdar och drar fram och håller sina föräldrar i gång. Hon är en dam med mycket kraft i sig och hon vet vad hon vill- alltid. Treårstrotset har tagit fart på allvar och det blir en hel del högljudda stunder på time-out, men däremellan är hon ljuvlig, kärleksfull och underbar!! Hon pratar hela tiden och har tusen och en tankar som hon gärna vädrar högt.

Vi vuxna kämpar på vi med- alla måsten och krav äter upp så mycket av ens energi och tid och det som finns kvar som ska lägga på de viktigaste vi har- där räcker inte alltid våra krafter till. Så vi kämpar på som vi alltid gjort.

Hunden vi är fodervärdar till stormtrivs vi med, och han trivs med oss. Han har säkert åsikter om hur mycket han vill bli lämnad ifred från Astrid och sånt där, men förutom det så är kärleken besvarad <3 p="">
Den 20 April ska Alice ha sitt 8-års kalas och då kommer hon att döpas, om jag springer på en enorm laddning energi och kraft inom kort så ska jag skriva lite om detta- vi får se om det blir så eller ej... tanken finns där i alla fall :)

//Linda

Aragon

Som de flesta numera vet så blev vi med hund den 16 Nov 2012. Jag har inte bloggat så mycket sedan dess (hrm- knappast innan heller) men jag tänkte bara göra en kort sammanfattning för jag är verkligen så lycklig över att denna del av vårt liv äntligen blev av och att det blev som det blev!

Vi har i ca 4 års tid planerat att vid tillfälle ta en valp på foder ifrån www.ramitadepalma.se - men det har inte varit rätt tillfälle, saker har hänt, det har fötts för lite tikar i den kullen hon ville ta en tik ifrån, det har helt enkelt blivit omständigheternas omständigheter kan man säga.
När jag sedan slänger iväg ett litet mail för att kolla läget då jag tycker att nu, nu borde det väl ändå kunna få till det, då visar det sig att hon, tillsammans med en annan kennel (www.aberlours.se) på G att importera en vuxen hanhund att användas till avel och att de behöver placera honom på foder hos någon  "- hur ställde du dig till att ta emot en vuxen hund istället för en valp?" frågar hon tillbaka...
Efter några minuters betänketid så ser jag direkt att fördelarna är fler än vad jag tyckte första sekunden så jag svarar ja- sen går det undan. Lite mer än en månad senare står vår hund i vår hall, mager och tanig och alldeles LJUVLIG!

Under dessa veckors väntan som blev så bollade vi runt med vilka namn vi gillade och under lång tid såg det ut som att han skulle heta Amigo, men efter en liten kort introduktion till fantasyvärldens jätte - Sagan om Ringen, så kom vi fram till att Aragon är ju ett finfint namn. Alla andra namn bara försvann och Aragon fick det bli.

Nu har han bott med oss 2,5 månad och ibland överväldigas jag verkligen över hur perfekt för oss han är. Han är lugn, han är gosig, han tål så mycket från Astrid att jag ibland undrar hur han står ut. Hade jag varit honom hade jag nog nafsat lite bestämt för att markera för länge sen! Men inte vår Aragon inte. Nej, han går undan om hon är för på... that's all.
Han är lekfull, busig, tillgiven, rolig... och han följer mig överallt som en- ja- som en hundvalp!
Han är 4 år gammal men rör sig som en liten valp när han skuttar och leker och är glad. Han är snabb som blixten och älskar att rusa omkring i trädgården och leva loppan. Han uppskattar bollar väldigt mycket och nu även lärt sig att lämna tillbaka den till mig efter att han jagat efter och hämtat den :)

Han har nosen i marken i stort sett hela tiden och luktar och luktar sig fram på våra promenader, han kan tvärnita och vända om som på en fem-öring om han får upp en intressant doft så det gäller att vara med ibland.

Han har noll koll på "vardagslydnad" men vi ska introducera det snart. Jag ska bara få tummen ur och kolla upp lite kurser mm. Sen är planen att börja träna spår när vi är tryggare med varandra. När jag VET att han lyssnar, lyder och kommer tillbaka i alla lägen...
Jag tror att det komma passa honom väldigt bra och jag har funderingar på att om han verkligen är bra på det kanske anmäla oss till att vara sådana där som hjälper til att spåra förvunna människor och skadat vilt vid bilolyckor mm.... får se....

I början av december så parades Aragon med Zoe som väntas föda sina valpar vilken sekund som helst just nu. I helgen parades han med Zilla som jag hoppas blir dräktig och föder sina om ca 8 veckor då :)
6 kullar skall tas ifrån honom, sedan blir han MIN på "riktigt"
Jag leker med tanken att fortsätta para honom- att "låna ut" honom till olika kennlar som är i behov av en fin hane <3 att="" avgifter="" det="" funkar="" h="" hur="" j="" jag="" l="" ller="" mig="" och="" om="" p="" r="" rimliga="" som="" ta.="" ter="" ttekul="" vad="">

Håll koll på både Ramitadepalma och Aberlours om ni vill se valparna när de kommer- men känner jag mig själv rätt så kommer jag länka till det när det väl händer!
Zoe är helt brun med stubb så jag är väldigt nyfiken på hur det blir där, Zilla är svart/vit men såg helt grå ut i det svarta nu när hon var kortklippt vilket jag gillade. Murrigt grå... very nice <3 p="">Aragons svarta skimrar ju också åt det grå hållet.... kan bli väääldigt intressant tror jag.
Zilla hade väldigt liten och späd kroppsbyggnad, även huvudet var väldigt smalt- jag gillar ju Aragons breda huvud så där får gärna hans gener ta överhanden  - men den hade båda två ögon att drunkna i - vilket bådat gott!!! :)

Är så nyfiken!!
Uppdatering om Zoes valpar kommer nog snart eftersom hon ska ha när som helst!
Kram

Räkningar...

.... varje månad så kommer de och slukar allt innehåll och mer därtill på kontot, och varje månad TROR jag att det ska hamna på plus när allt är klart. Naivt- jag vet...

Det är det här som får mig att hela tiden dras till tanken att börja jobba, även om kroppen inte räcker till just nu. Det där med pengar är liksom rätt bra att ha :)

Ja, ja- snart börjar en ny månad om ca 27 dagar sitter jag där och är hoppfull igen för att bara dras tillbaka ner på jordelivet med en smäll. Tur att man har annat att le över i livet.
Nati Natti

Min sjuka lilla tjej

Lilla Astrid åkte med sin pappa och sina syskon ner stugan i Emmaboda i fredags. Där nere hade det varit -21° c och våra små element som skulle hålla minusgraderna ifrån att frysa vår stuga hade inte räckt till. När Edward och barnen kommer fram så är det gott om minusgrader inne och allt vatten är fruset, toaletten med. Det tog flera flera timmar att komma över till andra sidan termometerns plusgrader och barnen låg under 5 täcken med ytterkläderna på och sov i 7°c medan Edward eldade för fullt!

Helgen blev inte vad de tänkt sig och som pricken över I.et så fick Astrid feber den natten. Dagen efter var tjock förkylning ett faktum och hon hostade så mycket slem att hon kräktes stackarn!
I går Söndag var hon piggare även om nätterna är extra tuffa med hög feber och mycket gråt, men ännu en gång blev det så mycket slem att hon kräktes och jag lider verkligen med min lilla tjej.
Natten till idag måndag var samma som de tidigare 2- hög hög feber med tillskott av ruskigt ont i snippan, så hon har nog början till UVI just nu. Hon har ju alltid bakterier i urinet, men inte alltid symptom. Jag antar att kölden utvecklade det hela till en UVI med symptom - skrutt!

Jag skulle behöva få tag på Oregano-olja. Jag har en länk någonstans i ett mail om vart jag hittar detta och på vilka sätt det är bra vid just urinvägsproblem...  Återkommer kanske och eventuellt med information om detta en annan gång. Inga löften, inget tvång... ingen press :)

Hon är så ljuvlig min lilla tjej, trots att hon är ynklig, snorig och väldigt gnällig.
Att vara sjuk är en speciell förmån när man är liten. man behöver liksom vara extra omhändertagen och älskad på sådana dagar. *mys i soffan* till exempel...

Det här med att få saker gjort

Mitt sista inlägg utlovar löften om mera bilder på ett julfint hem i adventstider... I lördags tog jag ner de sista julsakerna- julgardiner och adventsstjärnorna. Det verkar som om jag inte kommer hålla mitt löfte om bilder på ett ombonat hem redo för julens fridfulla firande :)

Nu är ny-sydda vita, sköra gardiner upphängda som släpper igenom det lilla ljus som denna årstiden har att erbjuda oss nordbor. Jag trivs bäst med vitt eller naturliga ljusa färger i mitt hem. Är det inte konstigt att vi när det är som mörkast och murrigast ska slänga upp mörka röda färger, djupa gröna färger och i julens tid och mörkaste vinter så stänger vi ute det lilla lilla ljus som solen har att ge oss. I stället lyser vi upp med lampor, ljusslingor och annat vackert för att ge våra hem det där mysiga och fina känslan i sig.

Var je år när jag byter från julgardiner till mina älskade ljusa, sköra och mer somriga gardiner så säger jag mig att "nästa jul ska vi ha en VIT jul här hemma. Gardiner, dukar- allt ska vara vitt!!" Än har det inte blivit så, men även i år säger jag detsamma. Vi får se i December hur det blir :)
Det hela handlar ju oftast om att ha råd att fixa fram jul-fint tyg som är vitt och orka sy nya gardiner av det.

Just nu njuter jag av ha det vårfint - redan i slutet på Januari.
Förra året då livet var kaos med stress, hjärnblödning, sjukdomar med sjukhusvistelser för både mig och Alice fram och tillbaka under våren så ska jag erkänna att mina julgardiner satt uppe ända till April. Då fyllde Alice år och svärmor bestämde sig för att det var dags för tomtegardinerna att komma ner!
I år så slipper min kära svärmor ta ner julen i mitt hem.
Känns skönt!

Advent

I morgon är det första advent, jag har i några dagar städat och tagit fram julen, låda för låda, steg för steg... Krubban är framme, julgardiner i vardagsrummet och barnens rum är på plats, adventsstjärnorna är uppe... och jag skrubbar och städar så gott det går.

I veckan kommer jag även sätta upp julgranen så att vi får njuta av julmagin i flera veckor!
Bilder läggs upp snart- i år ser jag fram emot julen. I år ska vi ha det fint, mysigt och bara njuta!!

Mikron såld

Nu har jag gjort det som jag skulle, eller nja- jag skulle slängt mikron om jag var riktigt duktig och human mot mina medmänniskor... men ekonomiskt så kan jag tyvärr inte göra det.

Det är rent hälsoskadligt att använda mikron så som vi gör idag, att tänka på alla vällingflaskor jag värmt där och hur detta kan ha eller har påverkat mina barn... jag får ont i magen!

Läs allt på den här länken om det som finns att läsa angående hur mikrovågslagad/värmd mat påverkar oss. Jag orkade inte ens läsa allt. Får ta det i omgångar tror jag- men livet utan en mikro känns redan bra. Att värma vällingvattnet på spisen eller i vattenkokaren går precis lika bra - om inte bättre när jag gör det med vattenkokaren faktiskt!

Marianne på hormonkursen berättade att ett gäng läkare hade testat genom att ta blodprov på varandra innan och efter de intagit vatten som de kört i mikrovågsugnen. Innan såg blodet ut som de skulle- friskt och fina röda blodkroppar i blodplasman. Efteråt så såg blodbilden helt annorlunda ut. Det såg ut som de var gravt sjuka i leukemi allihopa. De röda blodkropparna såg ihopskrumpna ut och de kletade fast i varandra likt tuggummi. Bara tanken på hur jag i alla år värmt barnmat, välling, tinat frusen mat, värmt middagar mm mm - vi har ju förgiftats om och om igen... tänk alla vällingflaskor barnen druckit- dricker... Astrid är fortfarande ett vällingbarn!
F.r.o.m. nu kommer vårt blod inte se sjukt och förgiftat ut. Ett steg närmare ett friskare liv för familjen Karlsson.

Sonen kommer får värma sin varma mjölk med honung på spisen istället, får se om han orkar göra det alls nu när det inte är att ställa in glaset i mikron bara - ja ja, om jag visar honom några gånger så kanske han klarar det själv sen. *fnissar då han säkert inte orkar bry sig längre*

Men men- det jag ville säga var i alla fall att mikron är SÅLD. Borta ur vår vardag. Detta hemmet är en mikrofri tillvaro! Heja Heja!!!

Naturliga Hormoner

I går den 25 November var jag på en Hormonkurs i Växjö som hölls av Marianne Arnström. Hon är sambo med Kinesiologen som jag besökt och behandlats av.
Hon har under många många år forskat och läst på om våra hormoner och vad vi som kvinnor (ja, även män faktiskt) behöver för att må bättre- vilken slags balans som är optimal för våra kroppar.

Läkemedelsföretagen och läkarna har i åratal pumpat oss fulla med Östrogen. Jag och många av mina vänner "tål inte" denna behandling med p-piller, hormonbalansering mm. utan har fått klara oss med minipiller istället som har lägre doser av östrogen samt påverkar gulkroppen om jag fattade allt rätt.
Tyvärr är inget av dessa det som vår kropp behöver.
Vi behöver Progesteron - den NATURLIGA och nyttiga versionen, inte den syntetiska och farliga versionen. Med den naturliga kan många bli av med krämpor som värk, PMS, fibromyalgi, endometrios, infertilitet,, huvudvärk, migrän, trötthet - ja massa massa massa olika tillstånd!! Klart att jag med min kropp blev nyfiken och ville lära mig mer!!

Kursen är på ca 6 timmar och kostar 500 kr. Väl spenderade pengar om du frågar mig. Detta är en rejäl ögonöppnare! Marianne ska till våren ha kurser i bl. a. Västra Götaland och jag kommer peppa alla kvinnor jag känner till at gå på denna kurs. Jag tänker gå en till gång. Jag anser att detta är så viktig information att ta del av att det aldrig skadar att gå om kursen.
För att se om Marianne är i din stad till våren- kolla hennes hemsida här.
Hon ska vara i Borås och Ulricehamn vet jag- jag återkommer med pepptalk när det är dags :)

Jag slutade med mina minipiller efter mitt besök hos Kinesiologen i höstas. Nu efter 4-5 veckor har min ägglossning ännu inte kommit igång. Min kropp led av mkt pga östrogendominans i hormonhalterna. För att må som bäst ska vi kvinnor ha 300-500 ggr så mycket progesteron än östrogen i våra kroppar. Inte alls den bild vi kvinnor lever med idag!

Marianne Arnström och hennes Brian håller även kurser om mat, om mental balans mm för den som är intresserad. De håller till i Karlskrona och ja, jag har rest dit för mina besök hos honom. Det har det varit värt. Jag har blivit så hjälpt av de råd som han givit mig!

Under de senaste månaderna har även Edward och jag fått upp ögonen för allt skadligt omkring oss- ni har sett ni mig kollapsa i chock över alla farliga E-ämnen, eller hur jag delar länkar på Facebook om bra mat, dåliga effekter av Fluor mm. Marianne och Brian är av samma skola. VIlken lättnad det va att få träffa andra som också undviker parabener, krämer med gifter i, tvål, schampo och kroppsprodukter som går in genom huden och lagras i samt skadar våra kroppar... Likasinnade!! <3 p="p">
I somras beställde jag ekologiska schampon och balsam, fluorfri tandkräm, tvättlera mm.
Jag fördjupade mig i www.nopoo.se och tvättade håret med honung, bikarbonat, tvättlera mm
Jag intresserade mig för vad som skulle vara riskfritt och "rent" för min och familjens kroppar.
Mitt mål var att kunna klara sin kroppsvård på medel som jag lätt kunde ha hemma- naturliga produkter.

Jag har i över 15 år lidit av rosacea. Det är en hudåkomma. Igår fick jag höra att även denna åkomma kan försvinna när jag byter till det naturliga progestronet. Det är hormonell obalans som skapar denna hudåkomma! Sedan i somras/höstas har jag använt olja till att tvätta mig med, smörja mig med mm.
Mitt ansikte har hurrat av lycka- huden har blivit finare och klarare och jag har känt hur huden blivit jämnare i sina feta områden. Jag har inte alltid ett glanisgt fett ansikte utan ett matt, slätt ansikte... eller ja- tills jag slutade med mina p-piller :) NU är jag ett pizza-fejs igen. Jag ser fram emot att även detta löser sig när jag fått hem salvan med progesteronet.

Så till alla ni kvinnor där ute med massa dyra krämer och salvor och hormonell obalans och p-piller och PMS och andra problem... Håll utkik efter vårkurserna som Marianne håller här till våren. Jag kommer hålla er underrättade!!