Här sitter jag på hallgolvet på övervåningen... bredvid mig in på toan, på en inknökad madrass i skålformad stil ligger min lilla Alice nerbäddad bredvid toaletten redo att bara kuna sätta sig upp för eventuella kommande spyattacker. Hon har kräkits tre gånger redan, varav en var på täcket med mera.... suck!
Jag har lagt ut en madrass för mig med här bredvid henne... men hallen är rätt så liten och trång så jag ligger delvis under barnens julgran och har två grenar som är rejält retsamma med hur dom sticks.... för att inte tala om den envetna grankulan som hänger direkt över mig när jag lägger mig ner.... riskerar att inhalera den om jag väl somnar med ansiktet åt det hållet :)
Jag tycker så synd om min lilla Alice. Vart kan hon ha fått magsjukebacillerna ifrån. Vi har bara vart inne hela dagen, igår var vi visserligen i kyrkan och efter det var vi på middag hos bekanta... finns över 100 personer som kan ha delat med sig av sina baciller... Usch, stackars vem det nu är, för den ligger väl och mår pyton just nu med kan jag tro. Jag hoppas verkligen att det stannar med Alice, för vi har ju två barn till som kan bli smittade. Jag ser helst inte att Astrid som nu är 7 månader får det! Nu spyr hon mycket redan som det är - så jag skulle kanske inte se skillnad på om det är hennes vanliga kaskader eller magsjukan? Hmmm och idag har hon faktiskt haft stinkiga blöjor bra mycket mer än vad hon brukar! Hon kanske redan är smittad? vad vet jag? Nada som vanligt :)
Åh vad störig den där julgranskulan är! Jag stöter i den HELA tiden!!! *Morr*
Ska lägga mig ner en stund så att jag är lite utvilad när nästa attack kommer... det värsta jag vet är att spy... för att inte tala om doften av spya... Blääää Vad man gör för sina barn, man trotsar sina största rädslor med ett lugnt leende (spindlar), man äter det dom inte gillar på tallriken (lök, paprika, - grööönsaker i övrigt), man är vaken trots man är supertrött och lite småsjuk själv enbart för att finnas till hand när de behöver en....och även när det gäller sånt man i vanliga fall aldrig skulle klara av att göra för någon annan. Ja, att vara förälder sätter verkligen världen på sin spets, det går itne att vara EGO när man är mamma, fast man ska inte utplåna sig själv heller... hmmm hur hittar man balans? Nej, nu ska vi inte bli djupa, inte nu - jag måste vara på hugget när nästa kaskad av tidigare tuggad mat vill landa i våran toa! Tjohoo!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar