Solen lyser, himlen är ljus ljus blå och det är svinkallt ute. Höstn med alla sina kännetecken är här. Dagar som denna när det inte är grått, regnigt och deprimerande, då älskar jag hösten. Hög himmel, klart väder och med lite bett i luften :)
Det enda jag har på mitt "schema" idag är att när barnen kommer hem från Skola/Dagis så ska jag ta Albin till Lindex för att prova ut vilken jacka som är hans storlek och sedan köpa den. Jag hände undan två stycken i olika storlekar. Båda är blå... suck. Ville hittat en bättre färg, men det var redan utplockat tyvärr. Han blir säkert fin i blå, det är inte det... men han har alltid dragits till andra fäger den här grabben. jag är något orolig att han tycker att den är ful och inte vill ha den... Den ska bli en present nu när han fyller år den 9 Oktober. Det är mormor och gammelmormor som ska lägga en slant var så får vi se om det räcker till hela eller om jag får lägga till med....
Sedan har jag problemet med presenter som han skulle vilja ha! VAD ska jag köpa? Han är något enformig i sin önskelista.... MonsterTruck är ju liksom det han andas äter och sover just nu, så det får väl bli till att leta upp någon sådan... Kanske lite nya pennor? Med tanke på vår ekonomi nu så känns det som om det blir ett "snålt" år :)Bara man kan hitta det där "wow" som han verkligen blir överlycklig över! Vad det nu kan vara......
Idag hade jag tänkt att plocka en påse med äpplen till min brukare och hennes mamma. Jag skulle gjort det igår men energin och orken infann sig aldrig. Så idag ska jag gör det hade jag tänkt. Det blir inte så många, kanske 30 st eller så... så det går rätt fort. Vi har en sådan där pinne med äppelplockarpåse så att man kan nå 3 meter upp i trädet... från marken ;)
Borde ta mig en promenad idag med... det är ju så vackert ute! På med iPoden och traska en halvtimme.... det borde väl gå bra?
Nu ska jag snart t amig ner till köket och äta något, men lite mer slappartid i sängen vill jag norpa åt mig först för jag har haft en tuff natt... så mysandet behövs känner jag ;)
onsdag 30 september 2009
måndag 28 september 2009
Svullen
Jag undrar en grej.
Om det lilla fostret i min livmoder är stor som en äppelkärna, varför är jag så svullen och har gått upp 2 kilo redan? Jag känner mig allmänt "paddig" (som en padda) och tjock- och det är helt otroligt hur en kropp kan balla ur så som den gör nu. Ja Ja, livmodern växer och kroppen ökar sin blodvolym och bla bla bla, men 2 kilo!!!!! Jag vägrar! Jag måste vara super duper noga denna graviditeten för att inte ha en repris av Albin (+30 kg och allmänt köttbullig) Min kropp som har så ont redan nu av att bara vara kommer inte må bra av onödig viktuppgång. Kommer bli väldigt Aj Aj- det vet jag. Här måste det has koll!! Jobbigt men viktigt!
Dags att forska i bra supermat som jag kan knö i mig för att få en mättnad men inte en fläskvolang av!!
Ha en bra dag i kylan och regnet!
Kram
Om det lilla fostret i min livmoder är stor som en äppelkärna, varför är jag så svullen och har gått upp 2 kilo redan? Jag känner mig allmänt "paddig" (som en padda) och tjock- och det är helt otroligt hur en kropp kan balla ur så som den gör nu. Ja Ja, livmodern växer och kroppen ökar sin blodvolym och bla bla bla, men 2 kilo!!!!! Jag vägrar! Jag måste vara super duper noga denna graviditeten för att inte ha en repris av Albin (+30 kg och allmänt köttbullig) Min kropp som har så ont redan nu av att bara vara kommer inte må bra av onödig viktuppgång. Kommer bli väldigt Aj Aj- det vet jag. Här måste det has koll!! Jobbigt men viktigt!
Dags att forska i bra supermat som jag kan knö i mig för att få en mättnad men inte en fläskvolang av!!
Ha en bra dag i kylan och regnet!
Kram
FK vs. Mig
DÅ var det klart! Min SGI är satt på Försäkringskassan, vilket innebär att dom nu kommer kunna ta ett beslut i frågan om jag kommer bli beviljad Sjukpenning eller ej. Jag ringde till handläggaren - som är på tjänsteärende tills på Torsdag.... vilket antiklimax! Jag var sååå laddad och så km den där inspelade rösten, pust!!
Men vad som är skönt är att min SGI höjdes, jag har jobbat som gnu de senaste året och det har betalat av sig- trots att man är en lågavlönad timanställd slav :) Steg ett är klart och positivt, nu gäller det bara för steg två att också ge positivt besked också... jag är så nervös och rädd för vad som kommer ske nu. Dom håller denna familjens framtid och välfärd i sin hand.
Hoppas hoppas hoppas!!!
Men vad som är skönt är att min SGI höjdes, jag har jobbat som gnu de senaste året och det har betalat av sig- trots att man är en lågavlönad timanställd slav :) Steg ett är klart och positivt, nu gäller det bara för steg två att också ge positivt besked också... jag är så nervös och rädd för vad som kommer ske nu. Dom håller denna familjens framtid och välfärd i sin hand.
Hoppas hoppas hoppas!!!
söndag 27 september 2009
Djup tanke (stulen sådan!)
Jag har en vän som lägger ut djupa tankar på sin profil på FaceBook... och denna snodde jag av honom för den är så underbart bra!
"I can picture in my mind a world without war, a world without hate. And I can picture us attacking that world, because they'd never expect it."
Visst var den klockren??? Fniss Fniss
"I can picture in my mind a world without war, a world without hate. And I can picture us attacking that world, because they'd never expect it."
Visst var den klockren??? Fniss Fniss
lördag 26 september 2009
Luringen
Idag har vi avslutat ett skämt mot den nya missionären som kom förrförra veckan. Äldste XXX har sagt till honom ända från början att jag inte är döpt, men att jag kommer till kyrkan och allt, och dom skulle nu ställa mig mot väggen och få ett dopsdatum.... och även om det så skulle kräva en pengamuta - då så skulle dom ge mig det!! (typ 100 kr) ASGARV!!!!
Han gick på det och vi skrattade så gott allihopa! Hans min när jag sa att jag döpte mig i april 1995 = oslagbar!!!!
Det är härligt med humor :)
Nu ska jag bada och försöka ta död på lite smärta med varmt varmt vatten...
Han gick på det och vi skrattade så gott allihopa! Hans min när jag sa att jag döpte mig i april 1995 = oslagbar!!!!
Det är härligt med humor :)
Nu ska jag bada och försöka ta död på lite smärta med varmt varmt vatten...
Miss i Nassen....
.... och endast Linda är vaken!
Mormor snarkar gott på nedervåningen (förlåt mormor - men du snarkar faktiskt!) och barnen sover djupsömn med tillhörande ljud och rörelsemönster och Edward, ja Edward sover som en stock här bredvid.
Jag tyckte vid 3 tiden att det var dags att prova bad-metoden för avslappningsövning och sömnmedel... och väl i det välfyllda badkaret så somnade jag i ca 30 minuter (jippey) men nu ska jag lyckas somna i sängen med... känns tufft men en liten lysande dataskärm gör kanske sitt för att öka möjligheterna för framgång :)
Jag ville bara skriva att det finns en kvinna i min församling som ringer och pratar med mig ibland, en underbar kvinna som också lider av fibromyalgi men även andra enorma problem och prövningar. Hon ringde under kvällen och vi fick pratat en stund - mitt hjärta går verkligen ut till henne och jag önskar så att hon kunde få må bättre! Hon bor ensam och jag är glad att vi har hittat varandra, att hon känner att hon kan ringa till mig och spy ur sig emellanåt men samtidigt lyfta mig och låta sig lyftas av mig! Hon är äldre, har tom barn i min egna ålder men det känns som vi är systrar.... Jag önskar jag hade kraften att ta bort delar av hennes sjukdomsbild så att hon inte hade fullt så mycket att släpa runt på. När jag ser hennes liv och hennes dagliga fight for survival så skäms jag över att jag ens klagar på mitt egna personliga berg av prövningar. De ser ut som en liten kulle bredvid hennes bergskedja... Jag är tacksam över att hon finner mig värdig att ha som stöd emellanåt och att vi kan hjälpa varandra. Hon är en underbar kvinna!
Idag har mormor gjort äppelmos, 5 burkar i varierande storlekar. En får hon med sig hem, en ska kvinnan från kyrkan få... sen skulle jag vilja dela ut några till till människor som hjälper oss... fast ajg behöver göra mer äppelmos då. Vi har ju ett helt träd fullt av äpplen såklart, jag ska bara orka och klara av det :) Kankse nästa vecka.... Vi har packat två banankartonger med äpplen och tidningspapper för vinterförvaring på balkongen... Produktiv dag idag :) från mormors sida iaf!
Sömnförsök pågår! Kram alla goa!
Mormor snarkar gott på nedervåningen (förlåt mormor - men du snarkar faktiskt!) och barnen sover djupsömn med tillhörande ljud och rörelsemönster och Edward, ja Edward sover som en stock här bredvid.
Jag tyckte vid 3 tiden att det var dags att prova bad-metoden för avslappningsövning och sömnmedel... och väl i det välfyllda badkaret så somnade jag i ca 30 minuter (jippey) men nu ska jag lyckas somna i sängen med... känns tufft men en liten lysande dataskärm gör kanske sitt för att öka möjligheterna för framgång :)
Jag ville bara skriva att det finns en kvinna i min församling som ringer och pratar med mig ibland, en underbar kvinna som också lider av fibromyalgi men även andra enorma problem och prövningar. Hon ringde under kvällen och vi fick pratat en stund - mitt hjärta går verkligen ut till henne och jag önskar så att hon kunde få må bättre! Hon bor ensam och jag är glad att vi har hittat varandra, att hon känner att hon kan ringa till mig och spy ur sig emellanåt men samtidigt lyfta mig och låta sig lyftas av mig! Hon är äldre, har tom barn i min egna ålder men det känns som vi är systrar.... Jag önskar jag hade kraften att ta bort delar av hennes sjukdomsbild så att hon inte hade fullt så mycket att släpa runt på. När jag ser hennes liv och hennes dagliga fight for survival så skäms jag över att jag ens klagar på mitt egna personliga berg av prövningar. De ser ut som en liten kulle bredvid hennes bergskedja... Jag är tacksam över att hon finner mig värdig att ha som stöd emellanåt och att vi kan hjälpa varandra. Hon är en underbar kvinna!
Idag har mormor gjort äppelmos, 5 burkar i varierande storlekar. En får hon med sig hem, en ska kvinnan från kyrkan få... sen skulle jag vilja dela ut några till till människor som hjälper oss... fast ajg behöver göra mer äppelmos då. Vi har ju ett helt träd fullt av äpplen såklart, jag ska bara orka och klara av det :) Kankse nästa vecka.... Vi har packat två banankartonger med äpplen och tidningspapper för vinterförvaring på balkongen... Produktiv dag idag :) från mormors sida iaf!
Sömnförsök pågår! Kram alla goa!
fredag 25 september 2009
Dreams
I smärtans tecken idag så har jag längtat lite efter att få åka bort, typ som om allt man har här och nu lämnas bakom en när man lämnar Sveriges gränser. Tänk om det var så skönt, då skulle jag resa mycket och ofta :)Edward och jag firade ju vår 10 åriga bröllopsdag i April med att åka till London över en långhelg. Vi hade det så underbart där, för kort tid såklart men det var kul att träffa Josefine och Nick (svägerska och svåger) och bara vara turister. Vi hade en underbar helg och jag längtar tillbaks- skulle vilja stanna mycket längre nästa gång jag får en chans att ta mig till London!!!! fast Nick efterlyste ett Walesbesök häromdagen... Kanske måste jag stanna i flera veckor för att hinna med allt :) Drömmar, dom är underbara, nu ska jag sova, förhoppningsvis hamnar jag i London eller någon annan trevlig plats så fort jag somnat in! Natti Natti
torsdag 24 september 2009
Angels in my house
OK, idag har det varit en riktigt skitdag. Jag har haft ont så ont, jag har riktigt ont i magen/livmodern och har halft om halft förväntat mig att jag ska börja blöda och få missfall. Än så länge bara ont och inget blod :) - ursäkta den grafiska kommentaren, but that's me!!!
I eftermiddags när jag klev upp efter min dag i total dvala i min säng så kom det två kvinnor från kyrkan som drog över mitt hem med dammsugare, mopp och dammtrasa. Nu är det rent och dammfritt i stort sett överallt. Så skönt. Det knastrade riktigt under fötterna pga allt grus i hallen och nu är det fiiint igen. Jag som är lite pedantisk har väldigt svårt av att vara så hjälplös och beroende av andras goda tjänande... Naturligtvis så kunde jag inte klaraav att sitta ner när dessa två änglar svepte omkring i mitt hem utan jag såg väl till att plcoka lite och att vattna lite blommor som såg döda ut (fick slänga tre olika krukväxter som det bara var att ge upp på) och hittade en blommande orkidé inne i "skräprummet" hur lnge den har blommat vet jag inte men den verkar trivas med att bli totalt ignorerad under en två hela månader i alla fall- hahahhaha
I morgon kommer min mormor hit och ska göra äppelmos mm av våra äpplen. Edward har varit ute och plockar två påsar så det här kommer bli trevligt. hon får visa mig hur man gör helt enkelt så att jag nästa sommar kan ta hand om mina stackars äpplen själv. Edward kom in förut och mumsade på ett helt ENORMT äpple som han plockat ur trädet.... Jag vill också plocka en massa fina äpplen och packa in för vinterförvaring på balkongen.... När ska jag klara av det tror ni... september 2010? - rätt svar!!
Min syssling från Spanien som bor i Helsingfors har skickat ett mail idag. Fullt med info om honom och has familj. Så kul!!!!! Jag har redan svarat såklart, men jag ska försöka komponera ihop ett som är något mer informativt snart... jag svammlade nog mest bara :) Ni vet hur jag är!
Min svägerska Marie och jag hade en halvtimme av trevligt telefonprat idag.... hon ska skicka med en påse med böcker till mig att låna nu när jag kan läsa så mycket. Lääängtar! Hon skulle se till att en drös av hennes pappas Orson Scott Card hittade hit :) Lycka
Nu ska jag ta mig ner till familjen som ska få lite tid med mig innan barnen ska lägga sig. Vi har börjat läsa i Mormons Boks berättelser för dom varje kväll och detta är en höjdpunkt vill jag lova! Dom är alltid 3 rutor längre fram (serietidning stuk på den boken) än vad Edward är - där han läser.... nyfikna till max :)
4 + 3 idag.... snart kommer hjärtat börja slå.... om 4 dagar om allt stämmer....
I eftermiddags när jag klev upp efter min dag i total dvala i min säng så kom det två kvinnor från kyrkan som drog över mitt hem med dammsugare, mopp och dammtrasa. Nu är det rent och dammfritt i stort sett överallt. Så skönt. Det knastrade riktigt under fötterna pga allt grus i hallen och nu är det fiiint igen. Jag som är lite pedantisk har väldigt svårt av att vara så hjälplös och beroende av andras goda tjänande... Naturligtvis så kunde jag inte klaraav att sitta ner när dessa två änglar svepte omkring i mitt hem utan jag såg väl till att plcoka lite och att vattna lite blommor som såg döda ut (fick slänga tre olika krukväxter som det bara var att ge upp på) och hittade en blommande orkidé inne i "skräprummet" hur lnge den har blommat vet jag inte men den verkar trivas med att bli totalt ignorerad under en två hela månader i alla fall- hahahhaha
I morgon kommer min mormor hit och ska göra äppelmos mm av våra äpplen. Edward har varit ute och plockar två påsar så det här kommer bli trevligt. hon får visa mig hur man gör helt enkelt så att jag nästa sommar kan ta hand om mina stackars äpplen själv. Edward kom in förut och mumsade på ett helt ENORMT äpple som han plockat ur trädet.... Jag vill också plocka en massa fina äpplen och packa in för vinterförvaring på balkongen.... När ska jag klara av det tror ni... september 2010? - rätt svar!!
Min syssling från Spanien som bor i Helsingfors har skickat ett mail idag. Fullt med info om honom och has familj. Så kul!!!!! Jag har redan svarat såklart, men jag ska försöka komponera ihop ett som är något mer informativt snart... jag svammlade nog mest bara :) Ni vet hur jag är!
Min svägerska Marie och jag hade en halvtimme av trevligt telefonprat idag.... hon ska skicka med en påse med böcker till mig att låna nu när jag kan läsa så mycket. Lääängtar! Hon skulle se till att en drös av hennes pappas Orson Scott Card hittade hit :) Lycka
Nu ska jag ta mig ner till familjen som ska få lite tid med mig innan barnen ska lägga sig. Vi har börjat läsa i Mormons Boks berättelser för dom varje kväll och detta är en höjdpunkt vill jag lova! Dom är alltid 3 rutor längre fram (serietidning stuk på den boken) än vad Edward är - där han läser.... nyfikna till max :)
4 + 3 idag.... snart kommer hjärtat börja slå.... om 4 dagar om allt stämmer....
Ett under
Igår när vi kom hem från sjukhuset så hämtade jag in posten. Där fanns det ett rött kuvert med min adress på i spretig handstil. Avsändaren var skriven på kuvertet- en viss Stefan i Helsinki... Jag började gå igenom missionärer vi känt och om någon av dem var från Finland.... Jag sliter upp brevet och börjar läsa, det är på engelska. Det visar sig att jag har en släkting från min spanska släkt som bor i HELSINGFORS!!!! Han har bott där i tre år pga hans finska flickvän. Han är min syssling, alltså hans pappa och min pappa är kusiner. Och nu skrev han till mig. Så häftigt! Ett initiativ från den spanska sida- det upplever jag itne varje dag om man säger så. Och att inse att det finns fler släktingar än den lilla skaran jag visste om, det är ju helt underbart!! Att han nu bor väldigt nära är ju inte helt fel. Här ska det lära kännas vill jag lova!
Både han och hans pappa tyckte att det var dags att någon gjorde en ansträngning till att inkludera mig i släkten :) De har hört om alla mina ansrängningar men att det inte givit någon direkt frukt...
Så gött!!!!
Jag undrar om han har mer syskon... om det finns fler sysslingar mm där nere. Vill veta mer, nu!
Både han och hans pappa tyckte att det var dags att någon gjorde en ansträngning till att inkludera mig i släkten :) De har hört om alla mina ansrängningar men att det inte givit någon direkt frukt...
Så gött!!!!
Jag undrar om han har mer syskon... om det finns fler sysslingar mm där nere. Vill veta mer, nu!
onsdag 23 september 2009
Hemma
Nu har vi kommit hem igen efter en händelsefull dag på Sahlgrenska Sjukhuset. Alice har verkligen skött sig helt exemplariskt. Lugn, glad och nöjd. Hon fick något att dricka innan vi gick in till operationsrummet som gjorde henne något vimsig :) Sedan så lyckades dom inte sätta in någon kanyl i hennes händer... så dom fick söva henne med mask först för att sedan sätta dit en kanyl... och när hon skulle andas i masken och "blås upp ballongen" - hon var såååå söt. Edward och jag småfnissade och kände bara att wow vilken go tjej vi har. Sköterskorna och läkaren var helt otroliga och Alice var så lugn... När väl gasen sattes på i masken så tog det inte lång stund innan hon var borta. En kort kort stund så knöt det sig i magen och jag kände den där lilla rädslan som en förälder gör ibland... men jag var egentligen aldrig orolig eller så... Det var bra mycket mer rädsla när hon bara var en vecka gammal.... den operationen var tuff att sitta i väntrummet på. Dom hade ju så duktigt informerat om att spädbarn under 4 månader var en stor risk att söva pga att de lätt kunde sluta andas... I dag var det en helt annan känsla, Alice som är med, som kan säga vad hon tänker och som är söt, så söt.
Allt gick fort, och när hon vaknade var hon lite... "borta" men vaken... nu när vi kom hem så inser jag att stora delar av det som hände på uppvaket efter hon var vaken... det minns hon inte.
Hon och jag spenderade eftermiddagen ihopkurade på soffan hemma hos Murphy's (faster med familj) Hon har vart vimmelkantig och lite dåligt med balansen även sedan vi kom hem nu... Jag kom på henne med att hasa ner för trappan så som små små barn gör.... bra att hon är smart och känner att hon inte har kontroll som hon brukar...
Hon ska få vara hemma imorgon med. Vila upp sig.
Den 13 oktobe ska vi tillbaks, då är den första skalprotesen klar, utan öga på, den är genomskinlig... och om den blir så att den skaver så får hon bygga upp den så att den inte ligger mot hornhinnan- då kommer det se riktigt flummigt ut, för då blir det ju luft emellan.... Detta är en helt ny vetenskap och jag fattar itne ens hälften av allt som Marie (hon som gör ögonen) pratar om.... Hon är i alla fall en underbart god människa och hon tycker att Alice iris är så vacker. Hon ser oftast inte så vackra irisar, dom hon ska gömma är oftast rätt obefintliga eller helt skadade... Hon sa om och om igen att "hur ska jag kunna toppa detta? Hur ska jag kunna skapa ett öga som är precis lika fint?" Jag tror hon kommer lyckas alldeles utmärkt. Hon visade mig flera av ögonen hon gör som var inne i hennes verkstad... Hon är grymt duktig på det hon gör.
Jag tog några bildar från uppvaket... det hamnar väl en här sedan...
Allt gick fort, och när hon vaknade var hon lite... "borta" men vaken... nu när vi kom hem så inser jag att stora delar av det som hände på uppvaket efter hon var vaken... det minns hon inte.
Hon och jag spenderade eftermiddagen ihopkurade på soffan hemma hos Murphy's (faster med familj) Hon har vart vimmelkantig och lite dåligt med balansen även sedan vi kom hem nu... Jag kom på henne med att hasa ner för trappan så som små små barn gör.... bra att hon är smart och känner att hon inte har kontroll som hon brukar...
Hon ska få vara hemma imorgon med. Vila upp sig.
Den 13 oktobe ska vi tillbaks, då är den första skalprotesen klar, utan öga på, den är genomskinlig... och om den blir så att den skaver så får hon bygga upp den så att den inte ligger mot hornhinnan- då kommer det se riktigt flummigt ut, för då blir det ju luft emellan.... Detta är en helt ny vetenskap och jag fattar itne ens hälften av allt som Marie (hon som gör ögonen) pratar om.... Hon är i alla fall en underbart god människa och hon tycker att Alice iris är så vacker. Hon ser oftast inte så vackra irisar, dom hon ska gömma är oftast rätt obefintliga eller helt skadade... Hon sa om och om igen att "hur ska jag kunna toppa detta? Hur ska jag kunna skapa ett öga som är precis lika fint?" Jag tror hon kommer lyckas alldeles utmärkt. Hon visade mig flera av ögonen hon gör som var inne i hennes verkstad... Hon är grymt duktig på det hon gör.
Jag tog några bildar från uppvaket... det hamnar väl en här sedan...
tisdag 22 september 2009
Other Eye
Här en bild på Alice fungerande öga, det vänstra ögat. Antagligen så kommer skalprotesen skapas med detta ögat som en mall för hur den ska se ut... Spännande att i framtiden se TVÅ sådana här stora grå-gröna ögon istället för bara ett........
Mikropauser???
Nu har snart hela dagen susat förbi och jag har varit olydig. Jag har överansträngt min kropp. Jag känner det nu... Jag tog min gigantiska hög av kläder som skulle säljas och gick ner i vardagsrummet och började fota dom... Nästan alla är fotade, och en del är lagda i tvätten för av någon konstig anledning så har dom lyckats bli smutsiga av att förvaras på trånga skrymslen (hur detta nu går till- fläckar och konstigheter)
Sedan har sommarkläderna packats ner i resväskan som har säsongskläder i sig, kommer nog mer iden snart- det brukar vara ett himla flängande på den där innan allt har hittat hem så att säga.
Jag har gjort en liten påse med kläder till en flicka i kyrkan som är något mindre än Alice, och två påsar med "återvinningskläder" Det känns ju skönt att få ha gjort grejjer, men fy vad det gör ont nu. Men detta är så typsikt mig, jag har en plan, sedan vet jag inte hur man portionerar upp denna i små lagom stora och hanterbara portioner- utan jag vill liksom få allt gjort och undanstökat direkt... vilket leder till att jag får rätt så ont och livet blir jobbigare än vad det varit om jag bara kunde lära mig portionera ut sysslorna bättre!! När jag gick på utredning och sånt på ett 8 veckors program på Huddinge Sjukhus för hundra år sedan (sommaren 2002) så fick jag alltid höra att jag var dålig på mikropauserna.Dom där "Livsviktiga" mikropauserna som man skulle ta ca var femte minut för att släppa koncentrationen och spänningen i kroppen... bla bla bla.... Jag klarade inte av dom då, och uppenbarligen klarar jag inte av dom nu heller - hahahahahah
Så nu ska jag mikropausa en stund- bara ligga och glo innan jag tar tag i några av våra måsten innan vi reser in till Mölndal....
Sedan har sommarkläderna packats ner i resväskan som har säsongskläder i sig, kommer nog mer iden snart- det brukar vara ett himla flängande på den där innan allt har hittat hem så att säga.
Jag har gjort en liten påse med kläder till en flicka i kyrkan som är något mindre än Alice, och två påsar med "återvinningskläder" Det känns ju skönt att få ha gjort grejjer, men fy vad det gör ont nu. Men detta är så typsikt mig, jag har en plan, sedan vet jag inte hur man portionerar upp denna i små lagom stora och hanterbara portioner- utan jag vill liksom få allt gjort och undanstökat direkt... vilket leder till att jag får rätt så ont och livet blir jobbigare än vad det varit om jag bara kunde lära mig portionera ut sysslorna bättre!! När jag gick på utredning och sånt på ett 8 veckors program på Huddinge Sjukhus för hundra år sedan (sommaren 2002) så fick jag alltid höra att jag var dålig på mikropauserna.Dom där "Livsviktiga" mikropauserna som man skulle ta ca var femte minut för att släppa koncentrationen och spänningen i kroppen... bla bla bla.... Jag klarade inte av dom då, och uppenbarligen klarar jag inte av dom nu heller - hahahahahah
Så nu ska jag mikropausa en stund- bara ligga och glo innan jag tar tag i några av våra måsten innan vi reser in till Mölndal....
Regn, rusk och tankar
Jag har en regnig dag som alla andra anar jag. Det bara över ner där utanför! Jag har gått igenom lite vinterkläder, insett att overallerna från förra vinern passar nu med (jag köpte dom rätt så mycket för stora förra året... det var en bra idé för nu har vi ju inga pengar alls... Försäkringskassan har ju fixat det så bra så!!) och att några av höst/vinterskorna klarar sig nog fram tills årsskiftet i alla fall. PHEW!!!Så nu ahr jag letat fram lite mössor och vantar- vanliga tunna vantar har vi inga, så det får jag köpa, men vintervantar, och regnvantar... det har vi.
Albin behöver en vinterjacka, annars så har han regnkläder och snöbyxor och som sagt overall från förra året. Jag har även plockat undan lite sommarkläder, men dom tar lite mindre plats i garderoben än vad tjocka vinterkläder gör... så jag får nog rensa ut lite. Kommer man verkligen använda alla stickade tröjor man har? Jag har en enorm hög med kläder som ska säljas, en hög med kläder som ska skänkas... och en liten hög med kläder som ska kastas. Jag ska se om jag får lite kraft och energi till att fota och lägga ut annonser på tradera sedan. Det är ju ett väldans meck dettta med att sälja, MEN det inbringar kanske några kronor och då är du ju gott för oss. När man inte har någon som helst inkomst från mig så får man göra det man kan helt enkelt!
Jag har även bestämt mig för att idag inte svulla i mig så mycket mat! Man kanske inte ska göra en repris av Albingraviditeten... då gick jag upp 30 kilo. SÅ, nu ska jag ha bra koll på det jag äter och se till att det är nyttigheter större delen av tiden :) Behöver ta en sväng till Willys sen också.
Ikväll ska vi åka in till Mölndal, vi ska sova över hos Edwards föräldrar som är bortresta för imorgon bitt är det dags. Alice ska in på operation. I morgon påbörjas processen på riktigt. Efter att dom tagit en avgjutning av hennes öga så ska den första protesen skapas, den kommer vara tunn och genomskinlig tror jag hon sa. Sedan skall denna göras tjockare och tjockare för att sedan vara i den rätta storleken som hennes ögonprotes skall vara. DÅ gör dom det riktigt med ett öga på och allt. Så fram tills dom töjt ut ögonhålan, ögonlocket och kindbenet i rätt storlek och form så kommer protesen vara i genomskinlig plast. Undra hur det kommer se ut? Undra om det kommer göra ont när dom töjer ut ögonhålan...? Undra hur lång tid det kommer ta tills den är i rätt storlek för att sätta in den riktiga protesen? Undra hur Alice kommer uppleva allt detta?
Hon skall skrubbas med en speciell tvättsvamp kvällen innan och på morgonen innan vi åker i till operationen, och jag ska sätta på EMLA plåster på båda handryggarna för de kommer behöva sätta kanyler mm i händerna... Hon har haft det förr, när hon var liten så fick dom röntga hennes njurar med kontrastvätska mm. Då hade hon stora kanyler på de små små händerna- bild finns ovan.
Jag hoppas att vi får vara med inne ända tills hon har somnat helt under narkosen. Jag tänker inte lämna henne på ett operationsbord förrän hon är helt väck och insomnad, så är det bara!
Jahopp, om man skulle göra någon nytta igen då- typ lägga upp kläder till att fotograferas :)
måndag 21 september 2009
Föräldramöte
Snart ska jag lyckas fånga ihop mig själv och ta mig iväg på föräldramötet på Albins skola. Just nu känns det väldigt långt borta..... min kropp värker och "skriker" och vill bara somna... Hua!
Det gäller att se till att få i sig något energirikt och sedan bara knata iväg helt enkelt. Jag tänkte på det där som finns på tv-spel... man springer på och "plockar upp" energi och vapen och grejjer... skulle vara himla fiffigt om jag kunde få lite mer energi nu, och kanske lite liv också.... :)
Det gäller att se till att få i sig något energirikt och sedan bara knata iväg helt enkelt. Jag tänkte på det där som finns på tv-spel... man springer på och "plockar upp" energi och vapen och grejjer... skulle vara himla fiffigt om jag kunde få lite mer energi nu, och kanske lite liv också.... :)
Motto
De senaste veckorna har jag haft ett Motto som jag har kört som en slags mantra för mig själv. Jag har känt att "usch vad jag mår piss jag vill inget mer än bara ligga i min säng..." men sedan har jag mantrat "Mind over Matter!" och klivit upp från sängen och gjort något lite då och då.... och oftast trots smärtan mått bättre pga det.
Mind Over Matter betyder att jag sätter min vilja, mitt sinne före den egentliga situationen. Att jag väljer att följa min vilja istället för att låta min kropp, min smärta och min livssituation stå iväg för det jag vill göra för mycket. Naturligtvis så finns det begränsningar på detta mottot, jag måste ju se till så att jag inte tar ut mig - men detta med Söndagarna tex. Jag bestämmer mig helt enkelt att jag ska dig och ta sakramentet. Och sen blir det så. På morgonen kanske det känns helt omöjligt för mig, men väl igång och sedan väl där så känns det bra. (OK, inte bra... men ni fattar...)
Jag blir också väldigt upplyft och glad av att träffa alla kära människor och väner som är i vår församling, jag känner att jag mår bra av att komma även om det innebär att jag är rätt så spak resten av söndagen :) (och ibland även några dagar till in i veckan :)
Så idag är jag kanske lite spak... men jag behöver ta mig in till optikern med mina glasögon, och jag behöver få tag på vårdcentralen, och jag ska få tag på Trygg Hansa för att fråga om vi får ersättning nu för att Alice ska opereras på Onsdag, om dom ersätter resväg, boende etc....
Jag har flera punkter på min check-list idag....
Ha en bra dag allihopa, jag återkommer säkert senare med nåt svammel- det brukar jag ju göra eller hur???
Mind Over Matter betyder att jag sätter min vilja, mitt sinne före den egentliga situationen. Att jag väljer att följa min vilja istället för att låta min kropp, min smärta och min livssituation stå iväg för det jag vill göra för mycket. Naturligtvis så finns det begränsningar på detta mottot, jag måste ju se till så att jag inte tar ut mig - men detta med Söndagarna tex. Jag bestämmer mig helt enkelt att jag ska dig och ta sakramentet. Och sen blir det så. På morgonen kanske det känns helt omöjligt för mig, men väl igång och sedan väl där så känns det bra. (OK, inte bra... men ni fattar...)
Jag blir också väldigt upplyft och glad av att träffa alla kära människor och väner som är i vår församling, jag känner att jag mår bra av att komma även om det innebär att jag är rätt så spak resten av söndagen :) (och ibland även några dagar till in i veckan :)
Så idag är jag kanske lite spak... men jag behöver ta mig in till optikern med mina glasögon, och jag behöver få tag på vårdcentralen, och jag ska få tag på Trygg Hansa för att fråga om vi får ersättning nu för att Alice ska opereras på Onsdag, om dom ersätter resväg, boende etc....
Jag har flera punkter på min check-list idag....
Ha en bra dag allihopa, jag återkommer säkert senare med nåt svammel- det brukar jag ju göra eller hur???
söndag 20 september 2009
JAG är så duktig
Edward gick ut på en promenad (powerwalk) efter barnen somnat, och när han kom tillbaks kände jag att jaaaa, det vore ju inte så dumt at röa på dö-fläsket. Känner mig så svullen just nu och och vill inte vara en "blob" redan innan det ens syns att man är gravid typ... Självklart har jag left-overs från de förra två, en lite volang runt magen... (muffin-top) ocj den ska väl sträckas ut och fyllas nu, men det innebär ju inte att jag ska försoffas helt. SEN så är det ju tydligen vetenskapligt bevisat att det blir massa goa endofiner när man rör på sig. Ont osm jag har trotsade jag smärtan, klädde på mig varmt och satte på mig min iPod, höjde volymen och knatade i väg. Lite över 45 minuter har jag vart ute och gått i takt till musiken. Sista låten som jag gillade myyycket gjorde så att jag fick ta en liten omväg för att inte nå ytterdörren INNAN den var slut. Detta ska jag göra varje dag. OK, är jag riktigt illa däran och inte kan ta mig upp ur sängen så kan jag få dispens... Men detta är ju bra för mig! Jag har fått upp pulsen, jag känner mig varm, och jag hoppas att jag kommer somna som en gris nu efter tandborstningen... Åhhhh vad skönt det var, och jag hoppas nu verkligen att jag kommer kunna fortsätta med detta. Min ena axel protesterar högljutt men jag mår bra- det var skönt och uppfriskande för en invalid som mig att komma ut i friska luften och ha go musik i öronen :) Underbart!!!
Nu har båda barnen kissat, och jag ska bädda ner mig själv jag med- God Natt
Nu har båda barnen kissat, och jag ska bädda ner mig själv jag med- God Natt
Min Mormor
Min Mormor är den bästa Mormorn som finns! jag vet att många andra tycker att just deras mormor säkerligen är bättre, men jag hävdar bestämt att min ÄR bäst!Min mormor är som ett Lejon. Hon försvarar och tar hand om de sina och kan nog för många verka något bestämd... men bakom den ibland lite bistra uppsynen så bultar ett enormt mjukt, kärleksfullt och stort hjärta. Hon kanske inte fått lära sig av sin egna mor hur man uttrycker känslor och kärlek, hon kanske är lite tafatt på just det området, men om man vet hur man ska tolka henne så är allt hon gör och säger en kärleksförklaring. Hon, min älskade 79 åriga mormor sätter sig i bilen och kör 25 + mil för att komma till mig och hjälpa mig. Hon stryker min skrynkliga tvätt, hon plockar av mina vinbär och hjälper mig göra saft, hon ser till att sticka en enormt mycket fina ulliga saker till oss alla, och hon ringer ofta och hör hur det är med oss. Hon har alltid funnits där för mig i mitt liv, som en vän, som ett stöd och som ett exempel. När jag var liten så var hennes famn som himmelriket på jorden. När jag var liten så visste jag att hon hade ett hjärta stort och fullt med kärlek till mig. Jag kände det då, precis som jag känner det nu, idag....
I min familj har kvinnorna i flera generationer tillbaka haft svårt med det där med att visa och uttrycka känslor. Att tala om för sina barn (eller sina män) att de älskar dom, att de är betydelsefulla och viktiga för dom, det fanns liksom inte med i "jobb-beskrivningen"
I min familj verkar det som om någon kvinna flera generationer tillbaks fick för sig att detta var svagt och fult. Detta har satt sina spår på oss alla. Jag ser detta hos min mormor, hos min egna mamma och även på min moster när hon levde. Den som var bäst på att vara kelig och kärleksfull med sina barn som jag kunnat se (jag kan ju inte ha sett min egna mormor uppfostra sina barn...)så var min moster Anki den som var mjukast och som försökte visa kärlek mest ... men eftersom de alla inte fått de själva i så stort mått så är det klart att det fanns sätt och brister i alla dessa försök. Min gammelmormor... hon var stenhård. Jag är glad att hon inte är min mamma! Jag är förvånad över hur bra mormor blev trots Elins sätt att hantera sin egna familj.
Min mormor har levt ett riktigt tufft liv, hon har mer i sitt bagage än vad jag kan föreställa mig.
Ja, hon är en bestämd kvinna. Hon är en stark kvinna. Hon har klarat 79 år och ibland undrar jag om det bara är jag som kan SE henne. Se henne för den hon är, se igenom hennes handlingar och se det bakomliggande... det som är anledningen till hennes reaktioner...
Hon är så mjuk och go! Hon blir sårad så lätt!! Hon är så ömtålig inombords men folk har svårt att se förbi det hårda skalet hon visar upp... hennes pansar :)
Jag ser henne för den hon är, och jag älskar henne så otroligt mycket. Jag önskar så att jag kunde tala om evangeliet med henne, att jag kunde vara heeelt öppen om mina känslor för kyrkan på det sätt jag vill vara... jag vill ha henne med mig in i evigheten. Mina små trevande försök har varit rätt så tafatta, och jag känner att hon vill inte att vi ska prata om sånt. Hon påstår sig vara för gammal! NÄR blev man för gammal för att hitta hem? Never!!!
I alla fall, jag längtar till helgen för då kommer hon komma hit (eventuellt) och då ska jag få njuta av hennes sällskap i någon dag eller två :) Min egna världens bästa mormor!!
Yes!
Nu så har vi precis kommit hem från kyrkan, jag mår... peck. Är sååå trött efter bara fått ca 4 timmar i natt och jag har väldigt ont och känner mig alldeles konstig i kroppen. Den värker och är skum liksom, som om smärtan har skolat om sig och är lika jobbig som innan men har ett annat system eller nåt. Flummigt värre.Edward håller på att fixa mat (bless him) - han grundar med lite korv med bröd för väntan på torken som är i fryst tillstånd som ska vara i ugnen i en timme blir för lång utan någonting alls i magen.... Barnen låter mer än lyckliga för den där korven vill jag lova ;)
I natt när jag låg vaken så surrade tankarna runt runt runt. Jag skulle ju fått min mens igår, och den har inte kommit, och jag gjorde ett gravtest... som ruskigt svagt visade ett plus. Men ett plus är ju ett plus! Så just nu finns det en liten cellklump som i väldig fart delar sig och blir större och större för att om 36 veckor vara klar att komma ut. Som en ny människa. Så coolt. Så nästa vår ser jag ut som en riktigt liten tjockis igen.... om allt går vägen...
Jag bläddrade i Lennert Nilssons "Ett barn blir till" igår kväll... Att det ens blir ett barn är ju så mirakulöst! Nu har jag 8-9 veckor kvar innan man kan dra en suck för att man är förbi den största riskzonen... Dessa veckor kommer vara sååå oroliga. Jag upplever inte att jag var ett dugg orolig med mina andra barn. Det var så självklart att jag skulle få dom så jag var inte dugg nojjig. Klart att jag var lättad för varje vecka som passerade efter vecka 12, men jag la inte så mycket energi eller krut på att vara orolig. Nu när jag inte mår bra, när jag för varje vecka som går kan ha en nedräkning till ett friskare liv med medicin igen... då känns det riktigt nojjigt att kanske behöva börja om på noll. Jag har ju fått ett missfall innan, det var innan vi blev gravida med Albin. Jag vet ju hur det är, och hur man mår och känner sig... och då lägga till momentet fler månader i total smärta... tja det blir liksom himla tungt då.
Jag har gjort det ovanliga att berätta för folk är jag är gravid trots att den lilla cellklumpen knappt är 2 veckor gammal inne i magen... och detta av flera anledningar. OM jag skulle få missfall så är det väldigt skönt att folk vet och förstår vad man går igenom, jag kommer ju må rätt så ruttet ändå menar jag... och detta med att må ruttet ändå, ja min erfarenhet är inte att jag mår bättre under graviditeten direkt... jag har väldans problem med foglossning och min snea rygg, och mitt skeva bäcken gör ont - bla bla bla.... Det är bra om dom jag har nära mig vet redan nu hur det ligger till så att de inte blir sårade av att jag inte orkar med något eller någon när det blir för jobbigt. Det känns också väldigt skönt att ha det sagt. Hela detta hemlighetsmakeriet som är fram tills man passerat vecka tolv... jag förstår inte det riktigt. Visst har vi gjort så innan, med Alice så visste nästan inga alls förrän jag var i vecka 15-16 tror jag. Nu är det andra bullar! Jag kommer behöva hjälp från så många under de kommande månaderna så det är bara att ropa ut det från hustaken! Om allt går väl så kommer det en bebis i mitten på Maj tror jag!!! (kejsarsnitt 2 veckor innan BF.... det blir nog mitten på maj då.....)
Åhhhhh, hoppas nu att detta liiiilla liiilla barn stannar kvar där inne, och växer och frodar sig och blir till våran nästa lilla Karlsson :)
Mormors Raggisar
Nu så funkar foto-knappen när man gör inlägg!!! Jippey!! Så här kommer den utlovade bilden av min mormors handarbete... mina jätte-raggisar som i utsträckt tillstånd går över knäskålen. I ull, supersköna!! Jag längtar lite tills kallare väder då jag kan få ha ett par slimmade jeans eller tight, mina raggisar uppstickandes ur stövelskaftet och ett stort nöjt flin på läpparna. Hon har även gjort ett par knallröda till mig!! KNALLRÖDA! Dom får jag nog om en vecka. När jag väl har dessa på mig i ett par stövlar så kommer ny bild :) Inte för att detta är modesajt på något sätt, men jag är så nöjd över att min mormor bara kan sätta sig ner och skapa sådana här saker. Att jag köper några nystan och sen lämnar hon över två strumpor... Magi i mina ögon... Albin och Alice valde garn själva sist mormor var nere och hälsade på, Albins är klara och Alice är påbörjade...Jag mätte deras fötter igår, det skiljer bara en cm mellan Alice och Albins fötter! Hon är snart ikapp storebrorsan...
Nu ska jag ge mig själv ett nytt försök till att somna, det är ju som vanligt mitt i natten och jag är vaken och vill inget hellre än att sova ju!!!!! Kan john Blund göra en U-sväng och snälla komma tillbaka med sömnsanden, öppna mina ögon och skyffla i några skopor tack?
lördag 19 september 2009
Surt men bra ändå
Jag försöker lägga upp kort, men just den knappen verkar inte funka just nu, provade i morse med men icke då! Fel på blogger kanske??? När jag trycker på fotoknappen så Sparar programmet istället. SURT!!! Jag har ju kort på så mycket jag vill lägga ut nu ju!!!! (exemplevis en make som gjuter mur och trappa i trädgården, långa ljuvliga raggisar som min mormor stickat och mina underbart vackra barn!!!)
Ja ja, jag får väl prova sen igen....
Det är underbart väder ute!!
jag har haft ett långt samtal med en vän från förr - jättehärligt att återknyta banden och ta pulsen på varandra igen:) Ser fram emot mer....
Ja ja, jag får väl prova sen igen....
Det är underbart väder ute!!
jag har haft ett långt samtal med en vän från förr - jättehärligt att återknyta banden och ta pulsen på varandra igen:) Ser fram emot mer....
Höstlig solskensdag
Sol.
Värme.
Att vakna med glädje!
Idag vakande jag av att solen lös in och brände lite på mina ben... så där gott ni vet...
Vilken känsla, jag kunde nästan lura mig själv att det var juli igen och att sommaren inte var över!
Men, en sådan här höstdag är ju inte sämre menar jag nu, ska ut och sitta i värmen, i solen och njuuta! Att jag sedan har fått sova sammanlagt 6 timmar i natt är ju inte heller helt fel! Jippey!
Nu ska jag ta mig ut till stolen i solen med min bok och mina solglasögon och ha det skönt.
Värme.
Att vakna med glädje!
Idag vakande jag av att solen lös in och brände lite på mina ben... så där gott ni vet...
Vilken känsla, jag kunde nästan lura mig själv att det var juli igen och att sommaren inte var över!
Men, en sådan här höstdag är ju inte sämre menar jag nu, ska ut och sitta i värmen, i solen och njuuta! Att jag sedan har fått sova sammanlagt 6 timmar i natt är ju inte heller helt fel! Jippey!
Nu ska jag ta mig ut till stolen i solen med min bok och mina solglasögon och ha det skönt.
fredag 18 september 2009
Urk... och äpplen
Här har vi en väldigt trött kvinna som nästan somnade i soffan framför tvn i min ensamhet. Men denna kvinnan har haft en bra, lugn dag. Det har varit lite sol, lite foto av äpplen i trädgården... Jag har varit inne i Kinna hos optikern. De nya linserna funkar inte... glasögonen med ett nytt glas funkar inte heller.... OCH nu har jag insett att det funkar bra med ett öga i taget... men inte att ha båda öppna samtidigt.... Flummigt. Fattar Noll... inte Henrik (optikern) heller. Suck!Jag plockade en påse med äpplen från äppelträdet och körde över till jobbet och gav den till dom. Tyckte att någon skulle vara hurtig och baka en äppelpaj eller något. Vi har ju ett helt meeegastort träd som inte alls blivit beskuret så som äppelträd tydligen ska beskäras - och det är så fullt med äpplen så jag tänkte att en 20-30 st kan vän gruppbostaden ha användning för nu i helgen så dom får sig en god fika :)
Äppel Päppel
Nu är jag här igen... Mitt i natten. I min säng. Med min dator. Jag vill sova men jag verkar inte kunna det än. Jag tänkte bara skriva en kort grej, sen ska jag släcka ner och försöka igen...
Idag har det varit soligt och skönt ute, ett fint höstväder helt enkelt... Jag tog min in till Kinna själv en sväng, sedan var jag förbi på jobbet och hämtade en grej som var min som fanns kvar där... sedan var jag ute och njöt av solen i vår trädgård... Fullt påpälsad så klart, alla mina sjalar och varma skydd var på, och solen värmde så skönt.
På kvällen när Edward och barnen skulle packa in sig i bilen för att åka och sova hos farmor så plockade jag och barnen äpplen från vårt knökfulla äppelträd... Och det är detta jag måste beskriva... Känslan av total harmoni med sig själv infann sig när jag tog äpple efter äpple från trädet och la i en påse till farmor... Det ena perfekta äpplet efter det andra... Det var inte många vi plockade direkt, det syns ju inte ens att vi tagit några :) men känslan av att stå och ta ner frukt från sitt egna träd..... ahhhhhh
Jag fick en kick helt enkelt!
Att skörda helt gratis från sitt egna träd, sin egna trädgård... Man kan bli lite lätt beroende av den där känslan av obundenhet tror jag.... Självständig. Behöver inte några köpeäpplen från Willys på ett bra tag nu :) Känns väldigt gott.
Vi har bott här två år, och två ggr har vi sett upp på vårt äppelträd och undrat varför det inte ger oss någon frukt.... I år har vi fått igen i mängder.... Vad gör man med alla äpplen då?
det problemet får jag lösa i morgon....
GodNatt
Bilder kommer senare - ska ta i morgon :)
Idag har det varit soligt och skönt ute, ett fint höstväder helt enkelt... Jag tog min in till Kinna själv en sväng, sedan var jag förbi på jobbet och hämtade en grej som var min som fanns kvar där... sedan var jag ute och njöt av solen i vår trädgård... Fullt påpälsad så klart, alla mina sjalar och varma skydd var på, och solen värmde så skönt.
På kvällen när Edward och barnen skulle packa in sig i bilen för att åka och sova hos farmor så plockade jag och barnen äpplen från vårt knökfulla äppelträd... Och det är detta jag måste beskriva... Känslan av total harmoni med sig själv infann sig när jag tog äpple efter äpple från trädet och la i en påse till farmor... Det ena perfekta äpplet efter det andra... Det var inte många vi plockade direkt, det syns ju inte ens att vi tagit några :) men känslan av att stå och ta ner frukt från sitt egna träd..... ahhhhhh
Jag fick en kick helt enkelt!
Att skörda helt gratis från sitt egna träd, sin egna trädgård... Man kan bli lite lätt beroende av den där känslan av obundenhet tror jag.... Självständig. Behöver inte några köpeäpplen från Willys på ett bra tag nu :) Känns väldigt gott.
Vi har bott här två år, och två ggr har vi sett upp på vårt äppelträd och undrat varför det inte ger oss någon frukt.... I år har vi fått igen i mängder.... Vad gör man med alla äpplen då?
det problemet får jag lösa i morgon....
GodNatt
Bilder kommer senare - ska ta i morgon :)
onsdag 16 september 2009
God Morgon
Ja då hade man vaknat upp med ett sånt där hastigt ryck igen, varför gör jag så? Sover i lugnan ro för att plötsligt sätta mig upp pga en blixt-tanke... Tanken idag var att Albin skulle ut i skogen på gympan och att dom ville att vi skulle skicka med ett liten picknick. Jag visste att denna picknick som skulle med hängde på mig... så jag flög upp och flummade mig ner i köket och gjorde en macka och hällde upp saft i en flaska... delade upp ett päron och sånt... Sen tog jag min medicin och kröp tillbaks ner i min säng.
Klockan var inte ens 8 och jag hade redan varit lite hjälpsam och nyttig... Känns bra!!!!
Men nu ska jag ta det lite lugnt, jag har lite samtal att ringa... lite saker att ordna med. Behöver få tid hos optikern så att det nya glaset kan sättas in - det första nya glaset funkade inte- det var helt flummigt, allt blev skevt och det såg ut som om jag levde i den villan som hade allt upp-och-ner som fanns förr på Liseberg.... Allt för skevt och fel... så dom bestälde hem ett nytt glas till mig. Sedan har ju det där med linserna.... det verkar som om ja ginte kan använda linser längre... min öga som pajjade i sommar vägrar... Skiit! Jag gillar verkligen att ha linser, det är en sådan frihet! MÅSTE hitta någon sort jag kan använda! I alla fall- dit ska jag ringa, sen har jag jobbet som ska pratas allvar med, och sen, efter posten kommit idag... OM jag fortfarande inte fått ett visst intyg av Kommunen så blir det till att ringa och kolla upp det. Jag måste skicka in detta innan veckan är slut! Vilken tur att jag kommer orka med allt detta idag! Vad glad jag kommer känna mig sen när jag HAR klarat av allt detta idag... Sakta men säkert börjar jg ta mig tillbaka....
Borde äta frukost. Ja, då gör jag väl det då.
Hej så länge
Klockan var inte ens 8 och jag hade redan varit lite hjälpsam och nyttig... Känns bra!!!!
Men nu ska jag ta det lite lugnt, jag har lite samtal att ringa... lite saker att ordna med. Behöver få tid hos optikern så att det nya glaset kan sättas in - det första nya glaset funkade inte- det var helt flummigt, allt blev skevt och det såg ut som om jag levde i den villan som hade allt upp-och-ner som fanns förr på Liseberg.... Allt för skevt och fel... så dom bestälde hem ett nytt glas till mig. Sedan har ju det där med linserna.... det verkar som om ja ginte kan använda linser längre... min öga som pajjade i sommar vägrar... Skiit! Jag gillar verkligen att ha linser, det är en sådan frihet! MÅSTE hitta någon sort jag kan använda! I alla fall- dit ska jag ringa, sen har jag jobbet som ska pratas allvar med, och sen, efter posten kommit idag... OM jag fortfarande inte fått ett visst intyg av Kommunen så blir det till att ringa och kolla upp det. Jag måste skicka in detta innan veckan är slut! Vilken tur att jag kommer orka med allt detta idag! Vad glad jag kommer känna mig sen när jag HAR klarat av allt detta idag... Sakta men säkert börjar jg ta mig tillbaka....
Borde äta frukost. Ja, då gör jag väl det då.
Hej så länge
tisdag 15 september 2009
Hår
Igår kom ju en tjej hit och klippte upp mitt hår och färgade det... idag är det torrt och fortfaradne mörkt, så jag antar att den ljusaste av färgerna inte gjorde något mildare intryck på mina hårstrån, och jag antar att den mörka och och den röda gifte sig lagom bra för att bara göra det mörkbrunt:) I vilket fall som helst så blev det såhär! Solljuset läääker!!
Personlig Seger!
Klockan är 9.30. Jag har jobbat i 1.5 timmar. Jag tog mig upp, jag klarade av mina sysslor även om alla inte utfördes av mig. (snäll moder till min brukare gjorde lite extra....) Det känns bra, det var skönt att komma hemifrån. Jag har megaont såklart men jag känner mig som en människa som har en uppgift, en syssla och eftersom större delen av tiden är "sitt-tid" så funkar det för mig.
Ikväll kommer det passet som är lite lite tuffare, mer kroppsligt påfrestande om detta nu är det för vanliga friska människor. Så när kvällen kommer så kommer jag ha 3 arbetstimmar bakom mig. Det måste klassas som en personlig seger. För tre veckor sedan tog jag mig inte upp ur sängen ens- idag tog jag mig till mitt lilla deltidsjobb... Visst kommer jag känna mig värre om en stund när min "high" är över - då kommer väggen av smärta knocka ner mig såklart! Det äe jag väldigt medveten om... men fram tills dess ska jag njuuuuta!
NU ska jag bädda ner mig varmt. Jag inväntar samtal från min arbetsgivare... jag skulle (ja, SKULLE) ju opereras i morgon... men den är inställd den operationen. OCH jag har sjukskrivit mig i god tid för detta, det är redan en ersättare insatt för mig på dom tiderna... Vad göra?
Det visste inte ens min handledare så hon ska ringa sen och ge mig "the verdict"
Suck! Ibland blir det bara för struligt helt enkelt :)
Jag hoppas de sista intyget jag inväntar från Kommunen kommer med posten idag så att jag kan skicka iväg min stora packe med intyg till Försäkringskassan. Sen får vi se vad som händer på den fronten med. Om det blir godkänt ller om dom anser att jag inte alls är sjuk för att jag kan röra mig i den mån att jag kan äta med en bestick... eller nåt!
Håll tummarna nu! Intyg, I posten. Idag. Tack!
Ikväll kommer det passet som är lite lite tuffare, mer kroppsligt påfrestande om detta nu är det för vanliga friska människor. Så när kvällen kommer så kommer jag ha 3 arbetstimmar bakom mig. Det måste klassas som en personlig seger. För tre veckor sedan tog jag mig inte upp ur sängen ens- idag tog jag mig till mitt lilla deltidsjobb... Visst kommer jag känna mig värre om en stund när min "high" är över - då kommer väggen av smärta knocka ner mig såklart! Det äe jag väldigt medveten om... men fram tills dess ska jag njuuuuta!
NU ska jag bädda ner mig varmt. Jag inväntar samtal från min arbetsgivare... jag skulle (ja, SKULLE) ju opereras i morgon... men den är inställd den operationen. OCH jag har sjukskrivit mig i god tid för detta, det är redan en ersättare insatt för mig på dom tiderna... Vad göra?
Det visste inte ens min handledare så hon ska ringa sen och ge mig "the verdict"
Suck! Ibland blir det bara för struligt helt enkelt :)
Jag hoppas de sista intyget jag inväntar från Kommunen kommer med posten idag så att jag kan skicka iväg min stora packe med intyg till Försäkringskassan. Sen får vi se vad som händer på den fronten med. Om det blir godkänt ller om dom anser att jag inte alls är sjuk för att jag kan röra mig i den mån att jag kan äta med en bestick... eller nåt!
Håll tummarna nu! Intyg, I posten. Idag. Tack!
måndag 14 september 2009
Dagen är förbi...
... och jag sitter nu lagom mosig i sängen och hör Astrid Lindgren innefrån Albins rum. Hon verkar sitta där och läsa Bröderna Lejonhjärta för honom. Känns väldigt hemtrevligt att höra hennes röst. (inspelad 1974 meddelade info-rösten innan sagan började uppläsas... då var jag ju inte ens född!!!!)
Jag har inte sovit en blund idag, jag har hållit igång. Jag har fått mitt hår klippt av en tjej på mitt gamla jobb, och hon var vänlig nog att kladda in hårfärg jag hade liggandes hemma också... Yay!
Vi blandade runt 3 olika färger, men just nu ser det bara mööörkt ut. Jag får hoppas på en gnutta sol i morgon så att jag kan få se om de olika färgerna syns... Den mörk mörkbruna syns ju mest just för att den är så domineranade! Mitt hår var rätt så solblekt från i somras, det var rätt rött faktiskt som mitt nu blir av solen... men nu är jag höstlig och mörk igen...
Det var skönt att bli lite ompysslad, få håret klippt och allt... man känner sig lite fräschare och gladare efter man lagt tid på sig själv och sitt fåfängliga yttre :) Kvinnligt antar jag.
Det var väääldigt jobbigt att klara av att sitta på stolen (den stenhårda pallen) under så lång tid... jag hade mega ont, men lyckades behålla det goda humöret och den goda känslan! Kanske just för att XXX som klipper mig är en sådan underbar tjej! (vet inte om hon vill bli nämnd, så jag x:ar henne så har jag inte tagit mig rättigheter som inte var mina att ta) Hon är i alla fall underbar, glad, sprallig, go och genuin. Jag gillar henne!!! Att hon dessutom tar sig hem till mig för att klippa mig är ju helt GULD värt. Very Nice!!
Om ca 10 minuter har jag räknat med att gå och borsta tänderna, och lägga mig... men jag vill så gärna skriva ner en grej. Idag innan familjens kvällsbön så läste vi i Mormons Boks Berättelser med barnen. Vi läste början, och när vi skulle sluta så vill dom båda att vi skulle ta ett "kapitel" till! Så nu har vi bestämt att vi varje kväll innan kvällsbönen ska vi läsa högt tillsammans ur den. Det känns så bra. Jag har länge undrat HUR vi ska ta tag i den där biten när vi som föräldrar lär våra barn om den andliga biten... om hur kyrkan fungerar, om andra religioner- att dom finns och att många inte alls tror på Gud. Att vi alla är olika men att vi är älskade lika mycket. Ja ni vet... inte bara gott uppförande och artighet etc utan det där andliga och viktiga med!!!
Visst har vi gjort det innan med men mer när det passar sig.Inget organiserat :)
Jag skulle vilja väcka skrifterna till liv för dom, låta dom se på dem som bra böcker, bra berättelser... jag vill att dom ska lära känna personerna i Skrifterna och komma att älska dom så som jag gör... Och hur ska jag kunna få dom till ens detta steg ett om vi inte läser med dom?
NU ska här läsas! Både Albin och Alice gillar böcker, de gillar berättelser och spänning och vart om någonstans finns det spänning om inte i Bibeln och Mormons Bok? Jag har läst böcker själv sedan jag var runt 4 år, jag vill öppna upp denna världen för dom, och om man inte läser och berättar så kommer de ju kanske gå miste om detta... Jag längtar tills i morgonkväll när vi ska läsa mer om Lehi och jag kan se deras små ansikten och höra deras underbara frågor om sånt de inte förstår. Vetgiriga och lyckliga!
Nu ropar min tandborste! Godnatt, nu hoppas jag verkligen att jag kan somna!!
Jag har inte sovit en blund idag, jag har hållit igång. Jag har fått mitt hår klippt av en tjej på mitt gamla jobb, och hon var vänlig nog att kladda in hårfärg jag hade liggandes hemma också... Yay!
Vi blandade runt 3 olika färger, men just nu ser det bara mööörkt ut. Jag får hoppas på en gnutta sol i morgon så att jag kan få se om de olika färgerna syns... Den mörk mörkbruna syns ju mest just för att den är så domineranade! Mitt hår var rätt så solblekt från i somras, det var rätt rött faktiskt som mitt nu blir av solen... men nu är jag höstlig och mörk igen...
Det var skönt att bli lite ompysslad, få håret klippt och allt... man känner sig lite fräschare och gladare efter man lagt tid på sig själv och sitt fåfängliga yttre :) Kvinnligt antar jag.
Det var väääldigt jobbigt att klara av att sitta på stolen (den stenhårda pallen) under så lång tid... jag hade mega ont, men lyckades behålla det goda humöret och den goda känslan! Kanske just för att XXX som klipper mig är en sådan underbar tjej! (vet inte om hon vill bli nämnd, så jag x:ar henne så har jag inte tagit mig rättigheter som inte var mina att ta) Hon är i alla fall underbar, glad, sprallig, go och genuin. Jag gillar henne!!! Att hon dessutom tar sig hem till mig för att klippa mig är ju helt GULD värt. Very Nice!!
Om ca 10 minuter har jag räknat med att gå och borsta tänderna, och lägga mig... men jag vill så gärna skriva ner en grej. Idag innan familjens kvällsbön så läste vi i Mormons Boks Berättelser med barnen. Vi läste början, och när vi skulle sluta så vill dom båda att vi skulle ta ett "kapitel" till! Så nu har vi bestämt att vi varje kväll innan kvällsbönen ska vi läsa högt tillsammans ur den. Det känns så bra. Jag har länge undrat HUR vi ska ta tag i den där biten när vi som föräldrar lär våra barn om den andliga biten... om hur kyrkan fungerar, om andra religioner- att dom finns och att många inte alls tror på Gud. Att vi alla är olika men att vi är älskade lika mycket. Ja ni vet... inte bara gott uppförande och artighet etc utan det där andliga och viktiga med!!!
Visst har vi gjort det innan med men mer när det passar sig.Inget organiserat :)
Jag skulle vilja väcka skrifterna till liv för dom, låta dom se på dem som bra böcker, bra berättelser... jag vill att dom ska lära känna personerna i Skrifterna och komma att älska dom så som jag gör... Och hur ska jag kunna få dom till ens detta steg ett om vi inte läser med dom?
NU ska här läsas! Både Albin och Alice gillar böcker, de gillar berättelser och spänning och vart om någonstans finns det spänning om inte i Bibeln och Mormons Bok? Jag har läst böcker själv sedan jag var runt 4 år, jag vill öppna upp denna världen för dom, och om man inte läser och berättar så kommer de ju kanske gå miste om detta... Jag längtar tills i morgonkväll när vi ska läsa mer om Lehi och jag kan se deras små ansikten och höra deras underbara frågor om sånt de inte förstår. Vetgiriga och lyckliga!
Nu ropar min tandborste! Godnatt, nu hoppas jag verkligen att jag kan somna!!
Utebliven sömn, som vanlig :)
I natt har jag och helikopter-Albin haft en intressant natt... Han har sovit, sprattlat, kastat sig och varit allmänt nöjd i konstant 10 timmar... Jag har sovit i korta korta dippar och resten av tiden har jag haft ont ont ont och önskat att jag sov.... EN och en halv timme innan klockan ringde gav jag upp, tog fram datorn och spelade musik och surfade lite... någon minut innan klockan ringde vakande Albin av sig själv :) Vi låg och pratade en liten stund, och han försökte övertyga mig om att han kunde få vara hemma och vara ledig idag... slippa skolan...
Det är väl positivt att efter inte ens månad i skolan så vill min son inte alls gå dit. Jag måste ha ett samtal med lärare och de andra pedagogerna för att ta tag i detta. Gör vi inte alla något snart så kommer vi ha pajjat hela hans känsla för skolan för all framtid. Han är klipsk, han gillar att lära sig och kan redan läsa och skriva bra, men han har svårt för grupperingar och kollektiva sysslor... Jag undrar också hur det går för BUP och deras utredning, vi kunde inte komma sist och sen vet jag inte vad som hände... Har det flytit ut i sanden nu eller? Borde ringa och höra mig för med vad som händer... Det är i alla fall tydligt att skolan inte var så underbart som Albin trodde, och att han hellre vill vara kvar på dagis... och att han känner sig utanför på något sätt.
Föräldrarmöte har vi nästa måndag, då ska jag se till att vi får en egen inbokad tid för samtal någon gång efter det....
Jag fastnade med en fd arbetskamrat utanför skolan, vi stod och pratade och pratade och sen ser vi att barnen är ute på rast... klockan var då 9:30... och vi hade babblat i 1.5 timmar... Hahahahahaaa
Jag har bestämt mig för att inte lägga mig och sova nu, trots att rummet typ spinner. Jag får vänta tills senare, då ska jag ta en sån där 30 minutare bara... OCH när klockan är 20 så ska jag lägga mig precis som barnen... I morgon ska jag nämligen prova på att jobba. Det är en och en halv timme bara men jag vet att jag egentligen inte klarar av det. Så jag ska bita ihop och göra det jag ska, för att sedan vara borta från det jobbet i typ 10 dagar... för på Onsdag ska jag operara ut min andra visdomstand. Vill INTE!!! Den förra gjorde så ont så jag vet inte hur jag ska klara av allt detta nu utan bra smärtlindring! Då åt jag ju Tiparol i grunden... nu har jag mina sketna Alvedon och Dexofen... som inte hjälper alls... eller jo - men väldigt lite....
Jag måste ringa dit också för att se vilken tid jag har min operation, jag två tider inskrivna i kalendern... confusing! Hmmm- jag ska gå och göra detta nu tror jag!! SÅ har jag det gjort!
Denna veckan kommer vara fruktansvärd! Jag vet det redan nu! Jag känner redan nu hur ont och hur illa det kommer smaka i munnen... Tror ni man kan få bli nersövd i typ 14 dagar? Skulle inte tacka nej till det just nu iaf.
Vart tog min positiva inställning vägen? Den försvann i samma takt som sömnen vägrade att infinna sig... Så viktigt det är att få sova ut, utan sömnen är vi bra bräckliga... I alla fall Jag!
Nu ska jag telefonera mera!
Det är väl positivt att efter inte ens månad i skolan så vill min son inte alls gå dit. Jag måste ha ett samtal med lärare och de andra pedagogerna för att ta tag i detta. Gör vi inte alla något snart så kommer vi ha pajjat hela hans känsla för skolan för all framtid. Han är klipsk, han gillar att lära sig och kan redan läsa och skriva bra, men han har svårt för grupperingar och kollektiva sysslor... Jag undrar också hur det går för BUP och deras utredning, vi kunde inte komma sist och sen vet jag inte vad som hände... Har det flytit ut i sanden nu eller? Borde ringa och höra mig för med vad som händer... Det är i alla fall tydligt att skolan inte var så underbart som Albin trodde, och att han hellre vill vara kvar på dagis... och att han känner sig utanför på något sätt.
Föräldrarmöte har vi nästa måndag, då ska jag se till att vi får en egen inbokad tid för samtal någon gång efter det....
Jag fastnade med en fd arbetskamrat utanför skolan, vi stod och pratade och pratade och sen ser vi att barnen är ute på rast... klockan var då 9:30... och vi hade babblat i 1.5 timmar... Hahahahahaaa
Jag har bestämt mig för att inte lägga mig och sova nu, trots att rummet typ spinner. Jag får vänta tills senare, då ska jag ta en sån där 30 minutare bara... OCH när klockan är 20 så ska jag lägga mig precis som barnen... I morgon ska jag nämligen prova på att jobba. Det är en och en halv timme bara men jag vet att jag egentligen inte klarar av det. Så jag ska bita ihop och göra det jag ska, för att sedan vara borta från det jobbet i typ 10 dagar... för på Onsdag ska jag operara ut min andra visdomstand. Vill INTE!!! Den förra gjorde så ont så jag vet inte hur jag ska klara av allt detta nu utan bra smärtlindring! Då åt jag ju Tiparol i grunden... nu har jag mina sketna Alvedon och Dexofen... som inte hjälper alls... eller jo - men väldigt lite....
Jag måste ringa dit också för att se vilken tid jag har min operation, jag två tider inskrivna i kalendern... confusing! Hmmm- jag ska gå och göra detta nu tror jag!! SÅ har jag det gjort!
Denna veckan kommer vara fruktansvärd! Jag vet det redan nu! Jag känner redan nu hur ont och hur illa det kommer smaka i munnen... Tror ni man kan få bli nersövd i typ 14 dagar? Skulle inte tacka nej till det just nu iaf.
Vart tog min positiva inställning vägen? Den försvann i samma takt som sömnen vägrade att infinna sig... Så viktigt det är att få sova ut, utan sömnen är vi bra bräckliga... I alla fall Jag!
Nu ska jag telefonera mera!
söndag 13 september 2009
Mind Over Matter
Ligger nerkrypen i sängen. Har på Muse nya skiva... (don't get me started!!! It's wonderful of course!)... och bredvid mig har jag min goa son Albin. (japp han som tycker mitt kött är sååå mjukt, the very same!) Maken och dottern har åkt in till Mölndal för att sova över hos farmor, dom ska lämna in bilen på service runt 7-8 tiden i morgon bitti och jag, (ja JAG) ska förlänas med den stora uppgiften att ta upp och föda, klä och ta Albin till skolan. Han börjar 8.10. Jag brukar somna då :) Hahahahaah
Jag är något nervös, på dessa veckor av total isolering så har jag tappat självförtroendet och tycker att jag inte duger till så mycket. (Kanske just därför som jag så dumdristigt dammsög av hall och kök igår) Nu har jag fått en uppgift, ett ansvar... viket inkluderar tidigt uppgång och tider att passa... spännande! Jag kan ju gå hem efter jag lämnat honom och stupa om jag har en alldeles för tuff natt...
Vi hade en väldigt mysig pratstund innan han somnade. Han pratade om allt som rör sig i hans huvud och jag lyssnade. Han pratade om Monstertruckar, om bilar han har, om att han hade det bra i kyrkan idag... och sedan pratade han om vår förhoppningsvis kommande baby. Han sa att han skulle bli jätteglad om det blev en flicka också! (Phew!!! där blev jag ju av med en del av stressfaktorn, hahahah) Och, han pratade om att h*n är hos Gud nu och att när h*n kommer så kommer h*n vara länge inne i magen innan det är dags att komma ut.... Han tänker mycket min son, han iaktar och reflekterar och sedan så ploppar det ut något smart... (som att jag är mjuk i köttet eller nåt sånt) Han har bett i sin egna kvällsbön (har han berättat) att Gud ska stoppa in en baby i min mage snart så att jag inte ska ha ont såååå länge till. (vilket underbart barn!!) han har stenkoll på varför jag är som jag är och när jag kan bli mig själv igen.... vilket annat 5-6 årigt barn tänker på sånt här?
Jag börjar känna av "snart-får-jag-mens-symtom" men vet att flera av dom är samma som graviditets symtom. Hur förvirrande och smygit är inte det då? Skulle velat att det var helt olika så att man lättare kunde känna av vilket som är vad... Nu gnäller jag, jag har en tuff dag bakom mig och känner att jag fååår gnälla liiiiite bara... sen ska jag vara positiv igen, jag lovar...
De här med mens-symtom är lite jobbigt. Jag vill inte tro eller jag vill inte få upp förhoppningen om att det kan vara graviditets-symtom... för då blir man så nedslagen när det väl forsar till och mensen kommer... Men ändå så sitter hoppet där i hjärnan och hjärtat som ett alldeles eget organ, det andas och växer utan att man ens vill det... Ömma bröst och att känna sig uppsvullen, - så har jag det ju varje månad... men nu läser jag inte tusen saker i detta... SUCK!! Det är typ 5-7 dagar kvar tills jag ska ha min mens... det är bar att vänta se... som vanligt :)
Känns lite konstigt att basunera ut detta här, men jag har ju redan för början bestämt mig för att använda detta som ett forum för hur jag känner och mår, som ett fönster ut... jag vet inte vem som har något som helst intresse av att läsa om mig (fniss) men jag har en väldigt stor användning av att skiva av mig, att ordna upp mina kaotiska känslor som försvåras av att man med kronisk enorm smärta inte alltid tänker så klart... Hjärnan funkar inte som jag vill längre, den som var så klar och "skarp" (ja alltså inte för att låta skrytsam, men jag hade stenkoll på allt förr i tiden!!) förut men nu så vet jag knappt vad jag tänkte och var på väg att göra efter att det gått någon sekund... ständigt förvirrad över vad jag gör och ska säga... Jobbigt värre. Känner mig lite smått tokig emellanåt. Väldigt ofta så tar jag mig ner i köket för att exempelvis äta, för att helt tappa bort mig när jag är där... jag gör något annat, blir avledd liksom av något jag ser eller hör... sen går jag upp igen och väl inbäddad bland mina täcken och filtar hör/känner jag ett kurr och så inser jag att "men hallå, jag skulle ju ÄTA ju!!"
Flummigt!
Idag var jag i kyrkan. TVÅ söndagar i rad! I morse kände jag att "NEJ nej nej nej, detta klarar jag inte idag" sedan tog jag några djupa andetag och tog mig upp, drog på mig kjol och allt och knatade ner till frukosten. Väl i bilen tänkte jag att "NEJ, nej nej nej, jag är galen, jag så ont så jag vill skrika!!!" men jag bet ihop, vaggade lite lätt och satte på sätesvärmaren....
Väl i kyrkan så var lektionen på Hjälpföreningen bra. Den var bra, men slutet var bäst!!!!!! I slutet kom hon som hade lektionen på att hon hade haft med sig egna personliga saker att visa upp för att styrka det hon hade haft en lektion om... Medan hon visade upp kort på sin familj, på sin fars gamla släktgård och en bok som är skriven om hennes släkt så sipprade anden in i rummet. Hon berättade om några av släktingarna och om hur det var när hon gjorde tempelarbete för dom.... hela tiden så sipprade anden in, starkare och starkare... UNDERBART!!
Jag brukar inte pussa folk, men hon fick sig en smack-puss på kinden efteråt!!! Tack XXX för den stunden!
Våran ena missionär kommer bli förflyttad nu i veckan... vi sjöng för honom efter sakramentsmötet... jag kommer sakna honom och hoppas på att han kommer tillbaks längre fram, han har ju 18 månader kvar i detta avlånga landet.... oddsen att man springer på varandra är rätt så höga ändå! God Spead Elder!!!
Det känns gott att ha gjort sin ansträngning, att tagit sig till kyrkan trots det kändes omöjligt när jag slog upp ögonen... att nu se tillbaka på dagen, så känner jag mig nöjd med mina val. Ja, jag var helt knockad och hade MER än superont när jag väl kom hem... men det var en BRA söndag. Jag tog sakramentet, jag sjöng (falskt som alltid - men ändå!) och jag hade en bra upplyftande stund! Jag har ett motto för denna dagen: MIND OVER MATTER! Perfekt!
Jaha. om man skulle ta och försöka somna själv då... Albin ligger och knör här bredvid mig... våran säng är 160 cm bred, han ligger till hälften på mig, och på MIN kudde. En riktig myskille är han. Frågan är om jag kan ligga kvar bredvid honom eller om det slutar med at jag lägger mig någon annanstans innan natten är slut. Jag har jättesvårt att sova bredvid honom. Han flaxar och sparkar och vänder och vrider sig som en.... ja.... vaddå? Propeller? Ja, som en propeller... och att ha svårt att sova och att ha svårt ont genom natten gör honom inte direkt till den bästa sängkamraten- men han behövde lite specialbehandling när Alice skulle få åka hem och sova hos farmor och vara där några timmar under morgondagen medan HAN skulle upp och gå till skolan... DÅ får man sova i mammas säng :)
Godnatt (hoppas jag)
Jag är något nervös, på dessa veckor av total isolering så har jag tappat självförtroendet och tycker att jag inte duger till så mycket. (Kanske just därför som jag så dumdristigt dammsög av hall och kök igår) Nu har jag fått en uppgift, ett ansvar... viket inkluderar tidigt uppgång och tider att passa... spännande! Jag kan ju gå hem efter jag lämnat honom och stupa om jag har en alldeles för tuff natt...
Vi hade en väldigt mysig pratstund innan han somnade. Han pratade om allt som rör sig i hans huvud och jag lyssnade. Han pratade om Monstertruckar, om bilar han har, om att han hade det bra i kyrkan idag... och sedan pratade han om vår förhoppningsvis kommande baby. Han sa att han skulle bli jätteglad om det blev en flicka också! (Phew!!! där blev jag ju av med en del av stressfaktorn, hahahah) Och, han pratade om att h*n är hos Gud nu och att när h*n kommer så kommer h*n vara länge inne i magen innan det är dags att komma ut.... Han tänker mycket min son, han iaktar och reflekterar och sedan så ploppar det ut något smart... (som att jag är mjuk i köttet eller nåt sånt) Han har bett i sin egna kvällsbön (har han berättat) att Gud ska stoppa in en baby i min mage snart så att jag inte ska ha ont såååå länge till. (vilket underbart barn!!) han har stenkoll på varför jag är som jag är och när jag kan bli mig själv igen.... vilket annat 5-6 årigt barn tänker på sånt här?
Jag börjar känna av "snart-får-jag-mens-symtom" men vet att flera av dom är samma som graviditets symtom. Hur förvirrande och smygit är inte det då? Skulle velat att det var helt olika så att man lättare kunde känna av vilket som är vad... Nu gnäller jag, jag har en tuff dag bakom mig och känner att jag fååår gnälla liiiiite bara... sen ska jag vara positiv igen, jag lovar...
De här med mens-symtom är lite jobbigt. Jag vill inte tro eller jag vill inte få upp förhoppningen om att det kan vara graviditets-symtom... för då blir man så nedslagen när det väl forsar till och mensen kommer... Men ändå så sitter hoppet där i hjärnan och hjärtat som ett alldeles eget organ, det andas och växer utan att man ens vill det... Ömma bröst och att känna sig uppsvullen, - så har jag det ju varje månad... men nu läser jag inte tusen saker i detta... SUCK!! Det är typ 5-7 dagar kvar tills jag ska ha min mens... det är bar att vänta se... som vanligt :)
Känns lite konstigt att basunera ut detta här, men jag har ju redan för början bestämt mig för att använda detta som ett forum för hur jag känner och mår, som ett fönster ut... jag vet inte vem som har något som helst intresse av att läsa om mig (fniss) men jag har en väldigt stor användning av att skiva av mig, att ordna upp mina kaotiska känslor som försvåras av att man med kronisk enorm smärta inte alltid tänker så klart... Hjärnan funkar inte som jag vill längre, den som var så klar och "skarp" (ja alltså inte för att låta skrytsam, men jag hade stenkoll på allt förr i tiden!!) förut men nu så vet jag knappt vad jag tänkte och var på väg att göra efter att det gått någon sekund... ständigt förvirrad över vad jag gör och ska säga... Jobbigt värre. Känner mig lite smått tokig emellanåt. Väldigt ofta så tar jag mig ner i köket för att exempelvis äta, för att helt tappa bort mig när jag är där... jag gör något annat, blir avledd liksom av något jag ser eller hör... sen går jag upp igen och väl inbäddad bland mina täcken och filtar hör/känner jag ett kurr och så inser jag att "men hallå, jag skulle ju ÄTA ju!!"
Flummigt!
Idag var jag i kyrkan. TVÅ söndagar i rad! I morse kände jag att "NEJ nej nej nej, detta klarar jag inte idag" sedan tog jag några djupa andetag och tog mig upp, drog på mig kjol och allt och knatade ner till frukosten. Väl i bilen tänkte jag att "NEJ, nej nej nej, jag är galen, jag så ont så jag vill skrika!!!" men jag bet ihop, vaggade lite lätt och satte på sätesvärmaren....
Väl i kyrkan så var lektionen på Hjälpföreningen bra. Den var bra, men slutet var bäst!!!!!! I slutet kom hon som hade lektionen på att hon hade haft med sig egna personliga saker att visa upp för att styrka det hon hade haft en lektion om... Medan hon visade upp kort på sin familj, på sin fars gamla släktgård och en bok som är skriven om hennes släkt så sipprade anden in i rummet. Hon berättade om några av släktingarna och om hur det var när hon gjorde tempelarbete för dom.... hela tiden så sipprade anden in, starkare och starkare... UNDERBART!!
Jag brukar inte pussa folk, men hon fick sig en smack-puss på kinden efteråt!!! Tack XXX för den stunden!
Våran ena missionär kommer bli förflyttad nu i veckan... vi sjöng för honom efter sakramentsmötet... jag kommer sakna honom och hoppas på att han kommer tillbaks längre fram, han har ju 18 månader kvar i detta avlånga landet.... oddsen att man springer på varandra är rätt så höga ändå! God Spead Elder!!!
Det känns gott att ha gjort sin ansträngning, att tagit sig till kyrkan trots det kändes omöjligt när jag slog upp ögonen... att nu se tillbaka på dagen, så känner jag mig nöjd med mina val. Ja, jag var helt knockad och hade MER än superont när jag väl kom hem... men det var en BRA söndag. Jag tog sakramentet, jag sjöng (falskt som alltid - men ändå!) och jag hade en bra upplyftande stund! Jag har ett motto för denna dagen: MIND OVER MATTER! Perfekt!
Jaha. om man skulle ta och försöka somna själv då... Albin ligger och knör här bredvid mig... våran säng är 160 cm bred, han ligger till hälften på mig, och på MIN kudde. En riktig myskille är han. Frågan är om jag kan ligga kvar bredvid honom eller om det slutar med at jag lägger mig någon annanstans innan natten är slut. Jag har jättesvårt att sova bredvid honom. Han flaxar och sparkar och vänder och vrider sig som en.... ja.... vaddå? Propeller? Ja, som en propeller... och att ha svårt att sova och att ha svårt ont genom natten gör honom inte direkt till den bästa sängkamraten- men han behövde lite specialbehandling när Alice skulle få åka hem och sova hos farmor och vara där några timmar under morgondagen medan HAN skulle upp och gå till skolan... DÅ får man sova i mammas säng :)
Godnatt (hoppas jag)
lördag 12 september 2009
min son sa
Citat av Albin
"Mamma, du är så mjuk, ditt hår är mjukt, ditt kött är mjukt, ja huden med, men köttet är jättemjukt"
Jaaa, vad kul, jag känner mig så lycklig över att jag kan vara en MJUK moder... inte bara i huden utan i KÖTTET också :) Jag skrattade så att tårarna spruuuutade och insåg att jag HAAAR verkligen världens bästa barn!
Kram på er alla andra mjukisar där ute
"Mamma, du är så mjuk, ditt hår är mjukt, ditt kött är mjukt, ja huden med, men köttet är jättemjukt"
Jaaa, vad kul, jag känner mig så lycklig över att jag kan vara en MJUK moder... inte bara i huden utan i KÖTTET också :) Jag skrattade så att tårarna spruuuutade och insåg att jag HAAAR verkligen världens bästa barn!
Kram på er alla andra mjukisar där ute
En artikel som gjorde mig eftertänksam & ledsen
Surfade runt lite och hittade en artikel i barometern som är typ en månad gammal. Artikeln handlar om en man som varit medlem i Jesu Kristi Kyrka i ca 13 år (tror jag det stod) men sedan valde att lämna kyrkan pga att... ja vad sa han egentligen? För att Mormons Bok var rättad över 3000 ggr? Grammatiska rättelser som inte ändrade meningens grundsats... och säkerligen en hel del annan antipropaganda som han tog till sig...
Jag undrar hur jag skulle reagera på att läsa "Antipropagandan" - dessa texter skrivna för att få folk bort från kyrkan. Skulle jag gå på dom, eller skulle jag hålla mig kvar? Skulle jag som denna man känna att han varit grundlurad i 13 år av sitt liv och lämna allt bakom mig för att sedan ivrigt förfölja, förlöjliga och trampa ner på det han tidigare trodde på? Hur skulle JAG göra?
Jag är ju fd katolik... jag lägger inte direkt någon som helst energi på att förfölja katoliker runt om i världen eller kastar skit på dom för att dom följer det dom följer... Nej, jag skulle nog inte ge mig på min fd kyrka utan se framåt och göra det bästa av det jag har här och nu.
Det är det som gör mig ledsen, mest ledsen med att läsa denna artikeln. Inte att han lämnar kyrkan, det är ju något som han och hans fru väljer och har all rätt i världen att välja... Fria Viljan ni vet... den som vi fick av Gud... Nej, det som gör mig ledsen är att han med sådan IVER gör allt för att smutskasta något han en gång trodde på. Att han med stor bitterhet jagar och hetsar upp andra till att jaga... Den biten förstår jag bara inte. Jag förstår mig inte på denna mannen. Men, jag har ingen aning om hur jag själv skulle reagera om jag var i hans skor, så vem är jag att ifrågasätta honom? I vilket fall som helst så blev jag ledsen av hans artikel... ledsen för hans skull. För de tydliga känslorna han har som lyser igenom, och för hur TYDLIGT han har missuppfattat kyrkans organisation.
Jag har aldrig någonsin känt att jag har blivit uppföljd efter några missade söndagar i kyrkan, att jag har blivit inkallad och förfrågad om jag varit borta ett tag. Jag har aldrig upplevt denna kontroll som han verkar se... Så udda! Jag har tillhört församlingar i Göteborg, Södertälje, Boston/Cambridge i USA och min nuvarande församling... och aldrig har jag känt detta han beskriver...
Jag har varit medlem sedan april 1995, jag har under dessa 14.5 åren bara känt mig hemma, till och med under min period i USA då jag inte kom till kyrkan alls på fleeeeera månader. Finns det fler mormoner som känner sig kontrollerade av sina ledare? Eller är detta ett undantag?
Jag älskar organisationen som vi har, hur vi alla finns till hands för varandra och hur vi kan stötta och hjälpa till vid behov, för ett sedan bli stöttade och få hjälp när vi själv behöver det....
Ja, detta var en intressant artikel, jag förstår den inte men jag tar den till mig och försöker fatta... det finns en man där ute som är sårad på något sätt pga saker han upplevt som medlem i vår kyrka... frågan är om han missförstått eller verkligen har vairt hårt kontrollerad och hårt hållen av sina lokala ledare.? Jag har svårt att föreställa mig de sistnämnda. Svårt, riktigt svårt!
Inte ens när jag bröt mot bud kände jag mig kontrollerad av mina ledare, jag kände bara deras omsorg och glädje när jag kom tillbaks igen... Ja ja, det är väl olika hur man tolkar saker och ting antar jag... Men jag är ledsen för denna mannens skull, skulle varit bättre om han med glädje kunde ta sig an sitt nya liv utan att se bakåt och ta med sig den smärtan till nuet... Jag ska be för honom!
Jag undrar hur jag skulle reagera på att läsa "Antipropagandan" - dessa texter skrivna för att få folk bort från kyrkan. Skulle jag gå på dom, eller skulle jag hålla mig kvar? Skulle jag som denna man känna att han varit grundlurad i 13 år av sitt liv och lämna allt bakom mig för att sedan ivrigt förfölja, förlöjliga och trampa ner på det han tidigare trodde på? Hur skulle JAG göra?
Jag är ju fd katolik... jag lägger inte direkt någon som helst energi på att förfölja katoliker runt om i världen eller kastar skit på dom för att dom följer det dom följer... Nej, jag skulle nog inte ge mig på min fd kyrka utan se framåt och göra det bästa av det jag har här och nu.
Det är det som gör mig ledsen, mest ledsen med att läsa denna artikeln. Inte att han lämnar kyrkan, det är ju något som han och hans fru väljer och har all rätt i världen att välja... Fria Viljan ni vet... den som vi fick av Gud... Nej, det som gör mig ledsen är att han med sådan IVER gör allt för att smutskasta något han en gång trodde på. Att han med stor bitterhet jagar och hetsar upp andra till att jaga... Den biten förstår jag bara inte. Jag förstår mig inte på denna mannen. Men, jag har ingen aning om hur jag själv skulle reagera om jag var i hans skor, så vem är jag att ifrågasätta honom? I vilket fall som helst så blev jag ledsen av hans artikel... ledsen för hans skull. För de tydliga känslorna han har som lyser igenom, och för hur TYDLIGT han har missuppfattat kyrkans organisation.
Jag har aldrig någonsin känt att jag har blivit uppföljd efter några missade söndagar i kyrkan, att jag har blivit inkallad och förfrågad om jag varit borta ett tag. Jag har aldrig upplevt denna kontroll som han verkar se... Så udda! Jag har tillhört församlingar i Göteborg, Södertälje, Boston/Cambridge i USA och min nuvarande församling... och aldrig har jag känt detta han beskriver...
Jag har varit medlem sedan april 1995, jag har under dessa 14.5 åren bara känt mig hemma, till och med under min period i USA då jag inte kom till kyrkan alls på fleeeeera månader. Finns det fler mormoner som känner sig kontrollerade av sina ledare? Eller är detta ett undantag?
Jag älskar organisationen som vi har, hur vi alla finns till hands för varandra och hur vi kan stötta och hjälpa till vid behov, för ett sedan bli stöttade och få hjälp när vi själv behöver det....
Ja, detta var en intressant artikel, jag förstår den inte men jag tar den till mig och försöker fatta... det finns en man där ute som är sårad på något sätt pga saker han upplevt som medlem i vår kyrka... frågan är om han missförstått eller verkligen har vairt hårt kontrollerad och hårt hållen av sina lokala ledare.? Jag har svårt att föreställa mig de sistnämnda. Svårt, riktigt svårt!
Inte ens när jag bröt mot bud kände jag mig kontrollerad av mina ledare, jag kände bara deras omsorg och glädje när jag kom tillbaks igen... Ja ja, det är väl olika hur man tolkar saker och ting antar jag... Men jag är ledsen för denna mannens skull, skulle varit bättre om han med glädje kunde ta sig an sitt nya liv utan att se bakåt och ta med sig den smärtan till nuet... Jag ska be för honom!
Dumheter!!
Vill bara meddela att dumma människor får skylla sig själv. Invirad i ull har jag efter ett dråpligt försök till att vara till nytta (jag dammsög våran pluttiga hall + köket...) så har jag nu meeega ont OCH nackspärr (!!!!) och kommer inte försöka vara till nytta förrän om minst en vecka till!!!Titta, Lyssna, Lär!
I min välsignelse jag fick förra veckan... eller var det förrförra så fick jag rådet att ta det lugnt och INTE överanstränga min kropp. Ha! Lysande! Lyssnade jag på det? Ja, från och med nu kanske...
Music
Ligger i sängen, vad annars skulle jag göra? Men det är kallt kallt i huset och händerna över täcket på tangentbordet känns isiga. Dörren står öppen, barnen är lyckliga (dom hittade en halvuppäten popcornskål som efterlämnades av snälla föräldrar från gårdagskvällen) och Edward jobbar med sin trädgårdsmur... tror jag... han är ute i alla fall....
Skulle tittat på Inkheart igårkväll men den vi fått tag på var ljudlös... inte ett endaste ljud fanns med så vi bytte och satte på The Golden Compass istället. Och efter filmen tog jag upp boken med samma namn och började läsa.... hann bara typ 30 sidor innan jag somnade... underbart. Fick hela 2,5 timmar innan jag behövde ta mig upp och ta medicin igen. Sen låg jag och kastade mig resten av natten för att i vanlig ordning somna som ett barn lagom tills resten av världen öppnar ögonen :) varför är det så? En klassiker som säkert inte bara jag upplever. Det finns säkert en logisk ekvation bakom fenomenet...
Jag har genom Spotify hittat Eddie Vedders soundtrack till filmen Into the Wild. Det var länge sedan jag lyssnade på Pearl Jam och det känns väldigt bekvämt att höra hans röst, som en trygghet från förr. Tänk hur musik kan skapa känslor och upplevelser från förr kommer upp till ytan... och nu i mitt fall, en röst... Jag är lite sugen på att göra en "blandatskiva" (ja mer en mapp eller spellista på datorn) med gamla favoriter, från grupper jag lyssnade på jämnt förut. EN lite nostalgitripp helt enkelt. Sätta ett ramverk över inom vilka år låtarna ska varit favvosar, annars kommer det bli en enorm lista- den behöver begränsningar helt enkelt :)
Det svåra är att hitta dom där suuuperfavoriterna... så att man inte blandar in nostalgi för att det är nostalgi, utan endast tar med de där som man älskade då.... Ja, det kommer hålla mig stillsamt sysselsatt... det är ju en bra aktivitet för idag tror jag.
Edward och barnen ska ta en sväng in till Borås nu så jag kan snart spela högt och överväldigande från högtalarna - hahahahaha
Skulle tittat på Inkheart igårkväll men den vi fått tag på var ljudlös... inte ett endaste ljud fanns med så vi bytte och satte på The Golden Compass istället. Och efter filmen tog jag upp boken med samma namn och började läsa.... hann bara typ 30 sidor innan jag somnade... underbart. Fick hela 2,5 timmar innan jag behövde ta mig upp och ta medicin igen. Sen låg jag och kastade mig resten av natten för att i vanlig ordning somna som ett barn lagom tills resten av världen öppnar ögonen :) varför är det så? En klassiker som säkert inte bara jag upplever. Det finns säkert en logisk ekvation bakom fenomenet...
Jag har genom Spotify hittat Eddie Vedders soundtrack till filmen Into the Wild. Det var länge sedan jag lyssnade på Pearl Jam och det känns väldigt bekvämt att höra hans röst, som en trygghet från förr. Tänk hur musik kan skapa känslor och upplevelser från förr kommer upp till ytan... och nu i mitt fall, en röst... Jag är lite sugen på att göra en "blandatskiva" (ja mer en mapp eller spellista på datorn) med gamla favoriter, från grupper jag lyssnade på jämnt förut. EN lite nostalgitripp helt enkelt. Sätta ett ramverk över inom vilka år låtarna ska varit favvosar, annars kommer det bli en enorm lista- den behöver begränsningar helt enkelt :)
Det svåra är att hitta dom där suuuperfavoriterna... så att man inte blandar in nostalgi för att det är nostalgi, utan endast tar med de där som man älskade då.... Ja, det kommer hålla mig stillsamt sysselsatt... det är ju en bra aktivitet för idag tror jag.
Edward och barnen ska ta en sväng in till Borås nu så jag kan snart spela högt och överväldigande från högtalarna - hahahahaha
fredag 11 september 2009
My escape
Jag har haft några dagar nu med total djupdykning i bok och musik. det har varit skönt och jag har kunnat stänga ute den del av min egna värld som jag inte vill uppleva 24 timmar av dygnet.
Boken som har hjälpt mig är Inkheart. Vilken underbar bok, viken saga vilken fantasi. varje barns dröm förverkligad mellan sidorna på den boken. Visst på ett tragiskt och skrämmande sätt, men har vi itne alla önskat att våra favoritböcker skulle inkludera oss själva i sagan de berättar? Jag minns hur jag har lekt Kulla Gulla, Ayla och andra personligheter från böcker jag läste som barn. Men tänkt att få se dom komma fram livs levande in i DIN värld... Jag är väldigt intresserad av att komma tillbaks till Cornelia Funke's Inkvärld genom att läsa både Inkspell och Inkdeath.
Tänkte även nu tillåta mig att se filmen som vaknat upp pga av boken. Undrar om jag kommer bli besviken som jag brukar eller bli hänförd som jag sällan blir om det varit en bok från början... en bok som jag varit inne i och njutit av... Det återstår att se antar jag... :)
Jag har även i ca 1,5 dygn njutit av Muse nya skiva. Den är annorlunda mot vad dom gjort innan, den är syntig och vacker och skön och så hör man ändå att det är Muse. Dom har lyckats göra ny saker men ändå behålla det som är DOM. Jag är uppslukad av symfonierna som finns med, jag älskar alt, den växer för varje gång den börjar om och jag längtar mer än någonsin till den 24 Oktober. Hur kommer dom lägga upp konserten? Hur mycket gammalt och hur mycket nytt kommer dom spela? Jag har bestämt mig att HUR ont jag än har så ska jag njuuuta och hänföras till max. Ja det ska jag.
Nu är frågan, vilken bok ska jag ta nu? Det är nog dags för "The Golden Compass" den har jag inte läst men jag älskade filmen så jag antar att det endast kan bli bättre! Djupdykning igen! Ibland kan jag inget annat än tacka min Himmelske Fader för mitt tillstånd för hur i hela världen skulle jag kunna få all denna underbara tid (ja, smärtsam men ändock underbar) till att läsa igen? Jag, bokmalen Linda har hittat tillbaks till min lilla fantasivärld och jag är lycklig med det. Om jag ska lida så kan jag väl få lida med en vinning!! Och jag anser att detta är en stor vinning :=)
Igår när jag läste i Mormons Bok (har slarvat lite... har varit för djupt nere i mina andra sagor... men igår tog jag mig i kragen...) så läste jag ett ställe som alltid varit ett stark ställe för mig. Lamaniterna har omvänt sig och deras kung med dom... Deras mindre troende bröder hetsar upp sig mot dom och vill kriga med dom, men de lamaniter som omvänt sig vill aldrig mer ta till vapen och orsaka sina bröder till att blöda eller dö för deras händer. De vet om att armeér på 1000 tals är på väg mot dom och de gräver ner sina svärd, knivar och andra vapen och gör förbund med Herren om att aldrig ta upp dom igen... När armén kommer fram står de alla på knä i bön och krigarna sveper över dom och slaktar dom en efter en i ett massivt blodbad.... medans de dör ropar de sina vittnesbörd om Herren och hans godhet... 1005 oskyldiga är det som slaktas, men deras fienden blir så rörda och antagligen så äcklade av sin egen grymhet att de kastar ifrån sig sina vapen för att även de falla ner på knä i bön och sluta sig till de troende... Fler än de 1005 som blev dräpta omvände sig den dagen och rörde aldrig mer ett vapen...
Jag har under dagen sett denna något groteska bild framför mina ögon, folk på knä som en efter en faller för sina bröders svärd, bröder som lyder order från någon full med hat över vad han anser är något farligt: Godhet och fromhet, kärlek. Kärlek vinner över hatet, och när jag föreställer mig alla de som offrade sig för att framföra detta budskap blir jag alldeles matt. Skulle jag göra så? Om vi skulle bli förföljda och stå inför vårt slut, skulle jag sjunka ner på knä och hylla min herre för allt han gör och tacksamt ta emot svärdet i mitt bröst? Skulle jag kunna vara ett sånt verktyg i hans händer? Jag har svårt att se det... Men man vet ju aldrig hur man regerar i någon slags kris förrän man är mitt i den.... Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer behöva hamna inför ett sådant hemskt val... men jag vill också tro att jag alltid skulle göra det som var Guds vilja av mig, vare sig det skulle vara att springa och gömma mig eller dö för min tro.
Mörka tankar på en solig dag....
Jag gillar när skrifterna ploppar upp så här i mitt medvetande, när dom blir levande och jag kan föreställa mig hoppa in i dom och vara delaktig i det som händer där... precis som vilken saga som helst. Att få ta del av "sagan" som är Guds Ord är knappast samma sak som att ta del av en som är skriven för underhållnings skull MEN det finns underhållning hitta i de berättelser som finns inbakat i Guds Ord till oss... det gäller bara att finna dom och bli en del av dom :)
Jag älskar filmer som är grundade på skrifterna, har alltid gjort det, så när det kom tecknade filmer för några år sedan(ok, mååånga år sedan, jag är gammal nu och har inte samma koll på tiden som flyter iväg mellan mina fingrar...) så blev jag hoppfull.... men efter bara två stycken
(Prinsen av Egypten och Joseph drömmarnas konung) så har det varit tom på den fronten.... tror ni man kan få önska sig några till.... I Usa finns det vissa delar av Mormons Bok i "tecknad-film-form" Jag skulle väldigt gärna vilja ha alla dom, men det är itne lätt från denna delen av världen... tror itne dom ens finns som DVD, eller det kanske dom gör nu? Jag skulle tycka väldigt mycket om att ha dom, att visa för barnen men även att se själv, se enkelheten uppbyggt på ett barns nivå. Det är när allt är som enklast som det talar som tydligast :)
Någon som har alla dessa tecknade filmer som vill dela med sig? Eller vet hur jag kan få tag på dom själv? på DVD...
Nu ska jag kura ihop mig i min säng igen- min säng som jag har bott i nu mer än 4 veckor... är NÅGOT trött på den, men jag har ju medel som för mig bortom tid och rum... så jag ska inte klaga, hahahha
Boken som har hjälpt mig är Inkheart. Vilken underbar bok, viken saga vilken fantasi. varje barns dröm förverkligad mellan sidorna på den boken. Visst på ett tragiskt och skrämmande sätt, men har vi itne alla önskat att våra favoritböcker skulle inkludera oss själva i sagan de berättar? Jag minns hur jag har lekt Kulla Gulla, Ayla och andra personligheter från böcker jag läste som barn. Men tänkt att få se dom komma fram livs levande in i DIN värld... Jag är väldigt intresserad av att komma tillbaks till Cornelia Funke's Inkvärld genom att läsa både Inkspell och Inkdeath.
Tänkte även nu tillåta mig att se filmen som vaknat upp pga av boken. Undrar om jag kommer bli besviken som jag brukar eller bli hänförd som jag sällan blir om det varit en bok från början... en bok som jag varit inne i och njutit av... Det återstår att se antar jag... :)
Jag har även i ca 1,5 dygn njutit av Muse nya skiva. Den är annorlunda mot vad dom gjort innan, den är syntig och vacker och skön och så hör man ändå att det är Muse. Dom har lyckats göra ny saker men ändå behålla det som är DOM. Jag är uppslukad av symfonierna som finns med, jag älskar alt, den växer för varje gång den börjar om och jag längtar mer än någonsin till den 24 Oktober. Hur kommer dom lägga upp konserten? Hur mycket gammalt och hur mycket nytt kommer dom spela? Jag har bestämt mig att HUR ont jag än har så ska jag njuuuta och hänföras till max. Ja det ska jag.
Nu är frågan, vilken bok ska jag ta nu? Det är nog dags för "The Golden Compass" den har jag inte läst men jag älskade filmen så jag antar att det endast kan bli bättre! Djupdykning igen! Ibland kan jag inget annat än tacka min Himmelske Fader för mitt tillstånd för hur i hela världen skulle jag kunna få all denna underbara tid (ja, smärtsam men ändock underbar) till att läsa igen? Jag, bokmalen Linda har hittat tillbaks till min lilla fantasivärld och jag är lycklig med det. Om jag ska lida så kan jag väl få lida med en vinning!! Och jag anser att detta är en stor vinning :=)
Igår när jag läste i Mormons Bok (har slarvat lite... har varit för djupt nere i mina andra sagor... men igår tog jag mig i kragen...) så läste jag ett ställe som alltid varit ett stark ställe för mig. Lamaniterna har omvänt sig och deras kung med dom... Deras mindre troende bröder hetsar upp sig mot dom och vill kriga med dom, men de lamaniter som omvänt sig vill aldrig mer ta till vapen och orsaka sina bröder till att blöda eller dö för deras händer. De vet om att armeér på 1000 tals är på väg mot dom och de gräver ner sina svärd, knivar och andra vapen och gör förbund med Herren om att aldrig ta upp dom igen... När armén kommer fram står de alla på knä i bön och krigarna sveper över dom och slaktar dom en efter en i ett massivt blodbad.... medans de dör ropar de sina vittnesbörd om Herren och hans godhet... 1005 oskyldiga är det som slaktas, men deras fienden blir så rörda och antagligen så äcklade av sin egen grymhet att de kastar ifrån sig sina vapen för att även de falla ner på knä i bön och sluta sig till de troende... Fler än de 1005 som blev dräpta omvände sig den dagen och rörde aldrig mer ett vapen...
Jag har under dagen sett denna något groteska bild framför mina ögon, folk på knä som en efter en faller för sina bröders svärd, bröder som lyder order från någon full med hat över vad han anser är något farligt: Godhet och fromhet, kärlek. Kärlek vinner över hatet, och när jag föreställer mig alla de som offrade sig för att framföra detta budskap blir jag alldeles matt. Skulle jag göra så? Om vi skulle bli förföljda och stå inför vårt slut, skulle jag sjunka ner på knä och hylla min herre för allt han gör och tacksamt ta emot svärdet i mitt bröst? Skulle jag kunna vara ett sånt verktyg i hans händer? Jag har svårt att se det... Men man vet ju aldrig hur man regerar i någon slags kris förrän man är mitt i den.... Jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer behöva hamna inför ett sådant hemskt val... men jag vill också tro att jag alltid skulle göra det som var Guds vilja av mig, vare sig det skulle vara att springa och gömma mig eller dö för min tro.
Mörka tankar på en solig dag....
Jag gillar när skrifterna ploppar upp så här i mitt medvetande, när dom blir levande och jag kan föreställa mig hoppa in i dom och vara delaktig i det som händer där... precis som vilken saga som helst. Att få ta del av "sagan" som är Guds Ord är knappast samma sak som att ta del av en som är skriven för underhållnings skull MEN det finns underhållning hitta i de berättelser som finns inbakat i Guds Ord till oss... det gäller bara att finna dom och bli en del av dom :)
Jag älskar filmer som är grundade på skrifterna, har alltid gjort det, så när det kom tecknade filmer för några år sedan(ok, mååånga år sedan, jag är gammal nu och har inte samma koll på tiden som flyter iväg mellan mina fingrar...) så blev jag hoppfull.... men efter bara två stycken
(Prinsen av Egypten och Joseph drömmarnas konung) så har det varit tom på den fronten.... tror ni man kan få önska sig några till.... I Usa finns det vissa delar av Mormons Bok i "tecknad-film-form" Jag skulle väldigt gärna vilja ha alla dom, men det är itne lätt från denna delen av världen... tror itne dom ens finns som DVD, eller det kanske dom gör nu? Jag skulle tycka väldigt mycket om att ha dom, att visa för barnen men även att se själv, se enkelheten uppbyggt på ett barns nivå. Det är när allt är som enklast som det talar som tydligast :)
Någon som har alla dessa tecknade filmer som vill dela med sig? Eller vet hur jag kan få tag på dom själv? på DVD...
Nu ska jag kura ihop mig i min säng igen- min säng som jag har bott i nu mer än 4 veckor... är NÅGOT trött på den, men jag har ju medel som för mig bortom tid och rum... så jag ska inte klaga, hahahha
onsdag 9 september 2009
filtajm
En svettig liten sjukling som inte kommer upp ur sängen har trots allt en bra dag. Jag ska försöka ta mig ner till köket och äta lite lasagne... sen ska jag ta mig en lite stund i sängen med min dator och titta på en film... eller ska jag lägga mig på soffan kanske? Komma bort från sängen lite. Har ju bott i den hela veckan. (Det kostade på att vara aktiv i kyrkan i Söndags.... betalar fortfarande för det... ajigt värre :)
Jag tänkte ge mig själv lite andlig uppbyggnad genom att titta på en film som heter Return with Honor. Den har jag fått låna av vänner i kyrkan... så jag ska göra mig redo, ha näsdukar till hands och sedan kasta mig ut och låta filmen få tala till min själ... ååååh så poetiskt jag uttrycker mig :)
Sist jag lånad en film av andlig karaktär av denna vännen bölade jag som... ja som vaddå? En gris? Bölar dom? Filmen som jag såg då heter Charly (osäker på stavningen) men den var fin och man grät rätt så kraftigt. Har fått ett filmtips till här idag, starka rekommendationer till att jag borde/måste se "into the wild". Så den måste jag ju hitta.
Nu, lasagne, sen film!
kram
Jag tänkte ge mig själv lite andlig uppbyggnad genom att titta på en film som heter Return with Honor. Den har jag fått låna av vänner i kyrkan... så jag ska göra mig redo, ha näsdukar till hands och sedan kasta mig ut och låta filmen få tala till min själ... ååååh så poetiskt jag uttrycker mig :)
Sist jag lånad en film av andlig karaktär av denna vännen bölade jag som... ja som vaddå? En gris? Bölar dom? Filmen som jag såg då heter Charly (osäker på stavningen) men den var fin och man grät rätt så kraftigt. Har fått ett filmtips till här idag, starka rekommendationer till att jag borde/måste se "into the wild". Så den måste jag ju hitta.
Nu, lasagne, sen film!
kram
tisdag 8 september 2009
Sjuk i Sverige idag....
Ännu en dag i Karlssonska huset.
Det har börjat. Kriget har lagt sina första steg bakom sig. Försäkringskassan godkänner inte min sjukskrivning, jag är tydligen arbetsför för Fibromyalgi är inte en giltlig sjukdom. Nä, så sa dom inte, men man kan väl läsa mellan raderna. Det som doktorna hade fyllt i var ogiltligt, och när jag talade med doktorna så sa han att det som stod är mer än tillräckligt men han ska göra ett tillägg, inte mycket men han vägrar dansa efter försäkringskassans pipa. Han är läkaren, han bedömer, han avgör.... fast i verkligheten så är det ju inte så. Jag, den där som hamnar i kläm ligger i smärta dygnet runt och dom vill ha intyg skrivna på ett speciellt sätt, läkaren vill skriva på sätt och jag, den sjuka hamnar i kläm. Jag är den som inte får någon ersättning. Jag är den som måste överklaga och vara frisk nog att ta upp fighten. Det är en konstigt system. Den nya lagen som var nödvändig som reform lämnade oss i den där gråskalan utanför och vi hamnar under bordet- vi blir utförsäkrade och har inget värde i Sverige. Vi som redan är u underläge blir dom man sprkar på. Vad kul att vara en del av det svenska systemet. Nya lagar är nödvändiga ibland, men dom kan vara för statiska, det måste finnas någon slags flexibilitet, för ingen människa är den andra lik. Om vi alla var robotar eller klonade av en och samma form så hade kanske statiska lagar funkat för oss. Men nu är vi inte det. Den nya lagen är bra, det förhindrar missbrukandet av sjukpenningen och det sätter motkrav. Men i vissa fall så finns det bara ett hål mellan stolarna för den sjuke att hamna på.... helt oskyddad och helt utan rättigheter. Det känns väldigt osvenskt. Något att fixa och laga. Man kanske skulle prata med Göran Hägglund :) Han är väl socialministern? "'Cause We're like this" (showing to crossed fingers) Hahahahahahahahahaaa
Ja, jag får göra min del, jag får skrapa ihop det jag har till försäkringskassan, ge dom det lilla jag har och om det går illa så får jag väl överklaga. Vart ska jag finna kraften till detta? Ingen aning? Ni som brukar be kan kanske komma ihåg mig.... Det skulle mottas tacksamt.
Det har börjat. Kriget har lagt sina första steg bakom sig. Försäkringskassan godkänner inte min sjukskrivning, jag är tydligen arbetsför för Fibromyalgi är inte en giltlig sjukdom. Nä, så sa dom inte, men man kan väl läsa mellan raderna. Det som doktorna hade fyllt i var ogiltligt, och när jag talade med doktorna så sa han att det som stod är mer än tillräckligt men han ska göra ett tillägg, inte mycket men han vägrar dansa efter försäkringskassans pipa. Han är läkaren, han bedömer, han avgör.... fast i verkligheten så är det ju inte så. Jag, den där som hamnar i kläm ligger i smärta dygnet runt och dom vill ha intyg skrivna på ett speciellt sätt, läkaren vill skriva på sätt och jag, den sjuka hamnar i kläm. Jag är den som inte får någon ersättning. Jag är den som måste överklaga och vara frisk nog att ta upp fighten. Det är en konstigt system. Den nya lagen som var nödvändig som reform lämnade oss i den där gråskalan utanför och vi hamnar under bordet- vi blir utförsäkrade och har inget värde i Sverige. Vi som redan är u underläge blir dom man sprkar på. Vad kul att vara en del av det svenska systemet. Nya lagar är nödvändiga ibland, men dom kan vara för statiska, det måste finnas någon slags flexibilitet, för ingen människa är den andra lik. Om vi alla var robotar eller klonade av en och samma form så hade kanske statiska lagar funkat för oss. Men nu är vi inte det. Den nya lagen är bra, det förhindrar missbrukandet av sjukpenningen och det sätter motkrav. Men i vissa fall så finns det bara ett hål mellan stolarna för den sjuke att hamna på.... helt oskyddad och helt utan rättigheter. Det känns väldigt osvenskt. Något att fixa och laga. Man kanske skulle prata med Göran Hägglund :) Han är väl socialministern? "'Cause We're like this" (showing to crossed fingers) Hahahahahahahahahaaa
Ja, jag får göra min del, jag får skrapa ihop det jag har till försäkringskassan, ge dom det lilla jag har och om det går illa så får jag väl överklaga. Vart ska jag finna kraften till detta? Ingen aning? Ni som brukar be kan kanske komma ihåg mig.... Det skulle mottas tacksamt.
måndag 7 september 2009
Time travel
Då så, då ska vi se vad jag har gjort idag... en himla massa... eller inte :) Jag har hittills spenderat hela dagen i min säng med korta kissepauser förståss, för kissa det måste man ju göra ibland. Annars blir det antingen blött eller jobbigt....
Jag fick frukost (läs lunch) på sängen av min man, en jättegod ris & kycklingrätt med wokgrönsaker... Mums. Jag somnade typ vid 7 tiden i morse så när jag vakande vid strax efter 11 med ett ryck så kändes det som om det var en bra ide att bara hålla sig till sängen idag. Jag hade nog med påfrestningar igår antar jag, och jag är glad över dom och den glädjen jag hade igår... ångrar ingenting, men som jag nog sagt innan - det kostar. Hårdvalutan är smärta och allt jag gör och väljer att göra har ett pris. SÅ man måste priotera... jag är rätt kass på det, jag gör det jag klarar a tills det tar slut liksom och där och då inser jag att hmmmmm, borde kanske inte gjort si eller så förut för då hade jag kunnat slutföra detta som är mer viktigt, osv.
Så inatt när jag var i min underbara tillvaro av högpriser så la jag tiden på att läsa och besvara ett mail. Jag har fått kontakt med en person från min "ungdom" (yupp, kan man säga så, då är man gammal på riktigt, hahahahah) och vi har pratat lite över mailen nu till och från. Jag har kommit fram till att den personen som var Jag på den tiden inte uppfattades alls så som jag själv uppfattade mig... och nu har det varit lite spännande att få se på mina tonår genom en annans ögon. Jag hade antagligen helt fel om hur jag uppfattades för ingenting stämmer med den bilden jag har... om vem jag var inför alla de andra då... väldigt förvirrande men samtidigt så klarnar vissa begrepp och det känns som om jag städar upp lite bland gamla känslor och trassliga upplevelser. Som en bakåtdaterande städpatrull....
Just den tiden som vi (jag och min gamla bekant) kände varandra var en väldigt jobbig tid i mitt liv, en tid då vägar delades upp och jag gjorde val och mådde dåligt över val som andra gjorde vilket inkluderade mig. Jag var ett känslomässigt vrak helt enkelt, och att nu ca 15 år senare om inte mer få gå igenom vissa utvalda händelser och vända och vrida på dom och se saker ur ett annat perspektiv... ja det är lite helande om jag får vara ärlig.
Har ni gjort så någon gång? Gått bakåt och försökt laga och förstå för att nu, långt långt senare gå vidare och må bra? Det är rätt så ödmjukande och man ser på saker och ting lite klarare än när man är invirad i händelsens alla känslor och dess problematik känns inte så överväldigande som den gjorde då. kanske främst för att man inte kan ändra på något, men man kan komma in i situationen med ny kunskap och ny attityd... nya ögon. Så inatt klampade jag mig igenom lite blandade saker från min tid direkt efter nian.
Personen i fråga som jag pratar/skriver med vad en viktig länk under den tiden när väldigt mycket var svart och eftersom jag lämnade allt jag hade bakom mig väldigt plötsligt så kändes det som mycket bara var avkapat utan att varit avslutat. Nu känns det som det finns att avslut och att jag nu i efterhand även kan se att allt var inte svart under den tiden. I mina försök att skydda mig själv har jag suddat bort många minnen, eller stängt ute dom och mycket gott att minnas har liksom hängt med för det har varit förknippat med det som var mindre trevligt...
Nu får jag hjälp att komma ihåg lite roligheter från den tiden och det är himla skönt... om man kan säga så :) Skönt att se solglimtarna som gav mig styrkan och kraften att gå vidare, skönt att se jag hade människor omkring mig som var värdefulla och goda. Skönt att se Herrens hand i mitt liv så tydligt långt innan jag egentligen förstod att det var Han.
Jag har ett tungt bagage som jag släpar på, och ibland så känns det verkligen just så- tungt. Men ibland, eller oftare än ibland faktiskt så ser jag att jag släpar inte på det ensam. Jag har hjälp och jag har allt det där med mig av en anledning. Det är händelser, känslor och smärta som har format mig till den jag är. Det är upplevelser som givit mig insikt och mognad. Det är en del av min resa genom livet, min skola att gå i och min utbildning att införskaffa.
Jag ångrar inte mycket i mitt liv, det mesta har med sig något som jag lärt mig pga mitt val där och då, men inatt insåg jag att jag hade vissa delar jag ville byta ut. Jag ville liksom blanda runt och ha ett annat paket i mitt bagage än ett av dom som ligger där. Det hade känts bättre idag om det varit så, och jag vet att det som är det är, det som var det var men det som blir det väljer jag själv. Jag hoppas att denna nya insikt kommer hjälpa mig i framtiden för det skulle vara bra tragiskt om jag kommit fram till detta utan att kunna använda mig utav det :)
Nu har jag talat i otydlighet länge nog, det är svårt att vilja öppna upp och berätta något man insett utan att lämna ut sig själv på samma gång och hålla kvar det man har heligt. En balansgång utan dess like. Jag brukar ha svårt med den balansen, jag är för naiv och godtrogen och slänger ut det mesta för folk att se, men sen har jag de saker som jag håller för heliga, dom som jag behandlar såhär - men luddiga kommentarer och otydliga insinuationer :)
Om ni inte fattade något av detta så ta med er att man kan ändra på en upplevelse från förr genom att gå igenom dem med nya ögon. man kan göra ett dåligt minne till ett bättre minne om man vill. Man kan hela sig själv genom att i en annan mognad gå tillbaks och se vad som egentligen skadade oss och vad som egentligen är den sanna lärdomen att ta med sig hem.
Time-travel i allra högsta grad.
Jag är i en period av tillväxt och växtvärk kan inte alltid undvikas men när man förstår vad det är så välkomnar man det på ett annat sätt.
Kram
Jag fick frukost (läs lunch) på sängen av min man, en jättegod ris & kycklingrätt med wokgrönsaker... Mums. Jag somnade typ vid 7 tiden i morse så när jag vakande vid strax efter 11 med ett ryck så kändes det som om det var en bra ide att bara hålla sig till sängen idag. Jag hade nog med påfrestningar igår antar jag, och jag är glad över dom och den glädjen jag hade igår... ångrar ingenting, men som jag nog sagt innan - det kostar. Hårdvalutan är smärta och allt jag gör och väljer att göra har ett pris. SÅ man måste priotera... jag är rätt kass på det, jag gör det jag klarar a tills det tar slut liksom och där och då inser jag att hmmmmm, borde kanske inte gjort si eller så förut för då hade jag kunnat slutföra detta som är mer viktigt, osv.
Så inatt när jag var i min underbara tillvaro av högpriser så la jag tiden på att läsa och besvara ett mail. Jag har fått kontakt med en person från min "ungdom" (yupp, kan man säga så, då är man gammal på riktigt, hahahahah) och vi har pratat lite över mailen nu till och från. Jag har kommit fram till att den personen som var Jag på den tiden inte uppfattades alls så som jag själv uppfattade mig... och nu har det varit lite spännande att få se på mina tonår genom en annans ögon. Jag hade antagligen helt fel om hur jag uppfattades för ingenting stämmer med den bilden jag har... om vem jag var inför alla de andra då... väldigt förvirrande men samtidigt så klarnar vissa begrepp och det känns som om jag städar upp lite bland gamla känslor och trassliga upplevelser. Som en bakåtdaterande städpatrull....
Just den tiden som vi (jag och min gamla bekant) kände varandra var en väldigt jobbig tid i mitt liv, en tid då vägar delades upp och jag gjorde val och mådde dåligt över val som andra gjorde vilket inkluderade mig. Jag var ett känslomässigt vrak helt enkelt, och att nu ca 15 år senare om inte mer få gå igenom vissa utvalda händelser och vända och vrida på dom och se saker ur ett annat perspektiv... ja det är lite helande om jag får vara ärlig.
Har ni gjort så någon gång? Gått bakåt och försökt laga och förstå för att nu, långt långt senare gå vidare och må bra? Det är rätt så ödmjukande och man ser på saker och ting lite klarare än när man är invirad i händelsens alla känslor och dess problematik känns inte så överväldigande som den gjorde då. kanske främst för att man inte kan ändra på något, men man kan komma in i situationen med ny kunskap och ny attityd... nya ögon. Så inatt klampade jag mig igenom lite blandade saker från min tid direkt efter nian.
Personen i fråga som jag pratar/skriver med vad en viktig länk under den tiden när väldigt mycket var svart och eftersom jag lämnade allt jag hade bakom mig väldigt plötsligt så kändes det som mycket bara var avkapat utan att varit avslutat. Nu känns det som det finns att avslut och att jag nu i efterhand även kan se att allt var inte svart under den tiden. I mina försök att skydda mig själv har jag suddat bort många minnen, eller stängt ute dom och mycket gott att minnas har liksom hängt med för det har varit förknippat med det som var mindre trevligt...
Nu får jag hjälp att komma ihåg lite roligheter från den tiden och det är himla skönt... om man kan säga så :) Skönt att se solglimtarna som gav mig styrkan och kraften att gå vidare, skönt att se jag hade människor omkring mig som var värdefulla och goda. Skönt att se Herrens hand i mitt liv så tydligt långt innan jag egentligen förstod att det var Han.
Jag har ett tungt bagage som jag släpar på, och ibland så känns det verkligen just så- tungt. Men ibland, eller oftare än ibland faktiskt så ser jag att jag släpar inte på det ensam. Jag har hjälp och jag har allt det där med mig av en anledning. Det är händelser, känslor och smärta som har format mig till den jag är. Det är upplevelser som givit mig insikt och mognad. Det är en del av min resa genom livet, min skola att gå i och min utbildning att införskaffa.
Jag ångrar inte mycket i mitt liv, det mesta har med sig något som jag lärt mig pga mitt val där och då, men inatt insåg jag att jag hade vissa delar jag ville byta ut. Jag ville liksom blanda runt och ha ett annat paket i mitt bagage än ett av dom som ligger där. Det hade känts bättre idag om det varit så, och jag vet att det som är det är, det som var det var men det som blir det väljer jag själv. Jag hoppas att denna nya insikt kommer hjälpa mig i framtiden för det skulle vara bra tragiskt om jag kommit fram till detta utan att kunna använda mig utav det :)
Nu har jag talat i otydlighet länge nog, det är svårt att vilja öppna upp och berätta något man insett utan att lämna ut sig själv på samma gång och hålla kvar det man har heligt. En balansgång utan dess like. Jag brukar ha svårt med den balansen, jag är för naiv och godtrogen och slänger ut det mesta för folk att se, men sen har jag de saker som jag håller för heliga, dom som jag behandlar såhär - men luddiga kommentarer och otydliga insinuationer :)
Om ni inte fattade något av detta så ta med er att man kan ändra på en upplevelse från förr genom att gå igenom dem med nya ögon. man kan göra ett dåligt minne till ett bättre minne om man vill. Man kan hela sig själv genom att i en annan mognad gå tillbaks och se vad som egentligen skadade oss och vad som egentligen är den sanna lärdomen att ta med sig hem.
Time-travel i allra högsta grad.
Jag är i en period av tillväxt och växtvärk kan inte alltid undvikas men när man förstår vad det är så välkomnar man det på ett annat sätt.
Kram
Våra Mödrar Visste (bloggen)
Under småtimmarna av sömnlöshet har jag nu läst igenom flera inlägg på en blogg som jag gillar. Den heter Våra Mödrar Visste, vilket är ett av mina favorittal... men det jag vill ha sagt nu är att vem det än är som skriver denna blogg så är hon väldigt duktig, insightful eller vad det heter :)
Jag är dragen till det hon skriver och jag är imponerad av vad hon skriver. Hon berör och hon hittar en kärna som hon dessutom når och kan förmedla vidare.... jag är "wowad" helt enkelt.
Så, gå in och dyk ner i havet av hennes tankar och reflektioner och upplev vilket djup man kan finna hos en kvinna som lever nära Herren
Jag är dragen till det hon skriver och jag är imponerad av vad hon skriver. Hon berör och hon hittar en kärna som hon dessutom når och kan förmedla vidare.... jag är "wowad" helt enkelt.
Så, gå in och dyk ner i havet av hennes tankar och reflektioner och upplev vilket djup man kan finna hos en kvinna som lever nära Herren
Victorious eller "Ta din säng och gå"
Jippey!
Idag har jag inte vart i min säng mycket för vet ni vad? Jag pallrade mig upp i morse, klädde på mig finkläder, målade på mascara och lite puder och tog min ull-dyna, min ull-mojäng-axelvärmare, mitt täcke och 2 scarfar + min ylleponcho och hängde med till kyrkan.
Standardskämtet för idag var "Tag din säng och gå" för det var det det såg ut som. Jo, jag hade min hjärtkudde med mig också, den som lägger i nacken och så stödjer den upp helt perfekt! Borde bett Edward att ta en bild, det är ju sånt som ska med och illustrera en blogg om jag fattat allt detta med bloggande rätt? Sorry, jag ska försöka bättra mig ;)
Så check listan idag säger följande:
3 timmar kyrka - check
Delvis vispat ihop en kall sås - check
Varit glad och utåt sett "smärtfri" på surströmmingskiva - check
Hjäpt barnen med sina grilltallrikar - check
Ätit god grillad kyckling i doften av surströmming :) - check
Haft en trevlig och skrattfylld dag - check
Fått bära mitt vittnesbörd - check
Fått tala om kyrkan med "icke-medlemmar" - check
Jag har haft såååååå ont idag, men jag har bitit ihop, låtit munnen skratta och vara glad, låtit hjärtat skratta och vara glad och jag har haft en sån bra dag! Jag vet, jag ska ta det lugnt och inte knuffa över mig på andra sidan, inte överanstränga mig etc. Och det har jag inte gjort. Överansträngt mig menar jag. Jag har sett till att det jag behöver för att hålla mina värsta områden av smärta varma och goa, jag har tagit min medicin på rätt tider och sedan använt mig av knepet "endorfin-kick" för när man är glad och hjärnan dunrar på sin endorfinproduktion då läggs smärtan lite längre ner på priolistan. Den är där men man är liksom för upptagen för att låta den ta all plats. Detta kan man inte göra jämnt för då knockar man sig själv till sist, men att göra det ibland... det funakr. Som idag.
Hur gör man då? Det är så enkelt! Våran hjärna vet inte om du är glad eller om du är ledsen, den läser av signalerna som vår kropp ger i form av vilka muskler som används tex i ansiktet där känslor visas så tydligt. Om jag är på kasst humör och istället för att rynka ihop ansiktet och se ut som ett åskmoln LER stort och övertygande i över 1 minut så är hjärnan övertygad om att du är lycklig och glad och vad gör den då? Den förstärker din glädje genom att öka produktionen av endorfiner. Så om du har tålamod och vill vända en kass dag till en bra dag så kan du göra det med ett leende. Ett ihållande leende som varar länge nog till att övertyga dig själv.
Detta har jag gjort idag, känt att aj aj aj aj jag vill bra dra något stort och varmt över mig, kura ihop mig i fosterställing och sova.... Men istället har jag smilat upp mig och tryckt undan smärtan lite för att ge leendet större plats och det tog bara en minut så kände jag mig glad, och vad gör endorfiner? Dom döva smärta, eller hur? SÅ jag har hittat en formel som kan användas lite då och då för att ge mig kraften till att få god energi så jag orkar med mer, så jag orkar med allt detta... Är inte denna logiska ekvation underbar?
Så jag reste mig upp, följde Kristus ord och tog min säng och gick. Gick till kyrkan där jag i min församling kunde sitta med de andra och ta emot sakramentet och förnya mina förbund. Jag var där som ett levande bevis på kraften som finns i prästadömet och jag var där och vittnade om den samt om glädjen man kan finna i sina prövningar. Jag har en stor tro på att allt kommer gå bra. Inte att det kommer vara lätt, smärtfritt eller enkelt. Men att det kommer gå bra. Vi kommer ha det tufft nu, men när jag väl är gravid, när jag väl förlöst, när jag väl står där med ett barn i mina armar så kommer jag le och känna endorfinerna göra sitt och jag komemr säga att det var värt det. Det var värt varje sekund!
Idag har jag inte vart i min säng mycket för vet ni vad? Jag pallrade mig upp i morse, klädde på mig finkläder, målade på mascara och lite puder och tog min ull-dyna, min ull-mojäng-axelvärmare, mitt täcke och 2 scarfar + min ylleponcho och hängde med till kyrkan.
Standardskämtet för idag var "Tag din säng och gå" för det var det det såg ut som. Jo, jag hade min hjärtkudde med mig också, den som lägger i nacken och så stödjer den upp helt perfekt! Borde bett Edward att ta en bild, det är ju sånt som ska med och illustrera en blogg om jag fattat allt detta med bloggande rätt? Sorry, jag ska försöka bättra mig ;)
Så check listan idag säger följande:
3 timmar kyrka - check
Delvis vispat ihop en kall sås - check
Varit glad och utåt sett "smärtfri" på surströmmingskiva - check
Hjäpt barnen med sina grilltallrikar - check
Ätit god grillad kyckling i doften av surströmming :) - check
Haft en trevlig och skrattfylld dag - check
Fått bära mitt vittnesbörd - check
Fått tala om kyrkan med "icke-medlemmar" - check
Jag har haft såååååå ont idag, men jag har bitit ihop, låtit munnen skratta och vara glad, låtit hjärtat skratta och vara glad och jag har haft en sån bra dag! Jag vet, jag ska ta det lugnt och inte knuffa över mig på andra sidan, inte överanstränga mig etc. Och det har jag inte gjort. Överansträngt mig menar jag. Jag har sett till att det jag behöver för att hålla mina värsta områden av smärta varma och goa, jag har tagit min medicin på rätt tider och sedan använt mig av knepet "endorfin-kick" för när man är glad och hjärnan dunrar på sin endorfinproduktion då läggs smärtan lite längre ner på priolistan. Den är där men man är liksom för upptagen för att låta den ta all plats. Detta kan man inte göra jämnt för då knockar man sig själv till sist, men att göra det ibland... det funakr. Som idag.
Hur gör man då? Det är så enkelt! Våran hjärna vet inte om du är glad eller om du är ledsen, den läser av signalerna som vår kropp ger i form av vilka muskler som används tex i ansiktet där känslor visas så tydligt. Om jag är på kasst humör och istället för att rynka ihop ansiktet och se ut som ett åskmoln LER stort och övertygande i över 1 minut så är hjärnan övertygad om att du är lycklig och glad och vad gör den då? Den förstärker din glädje genom att öka produktionen av endorfiner. Så om du har tålamod och vill vända en kass dag till en bra dag så kan du göra det med ett leende. Ett ihållande leende som varar länge nog till att övertyga dig själv.
Detta har jag gjort idag, känt att aj aj aj aj jag vill bra dra något stort och varmt över mig, kura ihop mig i fosterställing och sova.... Men istället har jag smilat upp mig och tryckt undan smärtan lite för att ge leendet större plats och det tog bara en minut så kände jag mig glad, och vad gör endorfiner? Dom döva smärta, eller hur? SÅ jag har hittat en formel som kan användas lite då och då för att ge mig kraften till att få god energi så jag orkar med mer, så jag orkar med allt detta... Är inte denna logiska ekvation underbar?
Så jag reste mig upp, följde Kristus ord och tog min säng och gick. Gick till kyrkan där jag i min församling kunde sitta med de andra och ta emot sakramentet och förnya mina förbund. Jag var där som ett levande bevis på kraften som finns i prästadömet och jag var där och vittnade om den samt om glädjen man kan finna i sina prövningar. Jag har en stor tro på att allt kommer gå bra. Inte att det kommer vara lätt, smärtfritt eller enkelt. Men att det kommer gå bra. Vi kommer ha det tufft nu, men när jag väl är gravid, när jag väl förlöst, när jag väl står där med ett barn i mina armar så kommer jag le och känna endorfinerna göra sitt och jag komemr säga att det var värt det. Det var värt varje sekund!
lördag 5 september 2009
Nattsudd (som vanligt)
Jag har lite svårt att somna. Jag ligger på mormors ullfläd, har haft hennes ullmojäng på axeln hela dagen... och jag är trött. Jag har ont och är trött. Man borde ju tycka att trots denna trevliga fibromyalgi som stör hela tiden så borde man kunna somna... för när man är så trött som jag är nu, jag ni vet, sådär man kna bli på soffan ibland när man kämpar och kämpar för att till sist lova sig själv "att blunda i 5 minuter är helt OK!" och så vaknar man upp två väldigt förvirrande timmar senare....
Trots att jag är så trött så rider smärtan över liksom. Den blockerar ut allt annat och då kan man bara invänta nästa nivå av trötthet och hoppas att den vinner då!
Jag har legat och grubblat på detta med kroppen... den är ju rätt magnifik alltså. Vilken skapelse!
Den är ju så grymt fantastisk, hur den läker sig och hur den fungerar och hur den är uppbyggd. Hur jag varje månad får ett litet ägg som sliter sig loss och vandrar ner i äggledaren för att förhoppningsvis träffa på en dna-budbärare från det andra könet :)
Har någon sett den där filmen "Livets Mirakel" eller vad den heter av han som fotograferar barn inne i magen. (jag sa att jag var trött, jag veeeet vad han heter men just nu står det såklart still :) Enligt hans förklaring så är varje befruktat ägg som sedan blir till ett barn ett mirakel, att alla hinder på vägen till att det ska bli ett friskt barn är såååå många att man borde egentligen bli chockad varje gång det lyckas. Så känner jag just nu. Att om jag nu blir gravid så kommer jag denna gången verkligen uppskatta det som det mirakel det verkligen ÄR.
Våra två barn som vi har har inte vart svåra att bli havande med om man säger så. Det var inte någon lååång väntan från att beslutet om barn var taget tills det var ett foster som växte inom mig. Så jag har nog varit lite bortskämd med den delen tror jag. (vet jag) Att nu denna gången misslyckats vid ett försök och få sin mens, det var flummigt... men säkerligen bra, annars hade det inte hänt :) Men nu, nu har jag ödmjukats och nu vet jag att: jaha, man ska inte räkna med att det kommer bli så lätt alltså. Så nu ser jag nästan framför mig hur tiden bara kommer ticka på och om fleera flera månader så kanske vi fortfarande inte har lyckats pricka rätt. Hur kommer det kännas? Tänk alla kvinnor som lever med den känslan och har levt med den under lång tid. Kommer jag bli en av dom nu, eller kommer jag bara behöva genomlida denna väntan en liten stund? Jag vet att vi kommer bli gravida till sist, men när.... när?
Jag skulle vilja ha det osm vanligt såklart, när man knappt bestämt sig för ett barn till och så är man gravid. Om jag får välja så tar jag det alternativet.... inte bara för att det är bekvämare så med att snabbt komma vidare till den delen av ens liv utan för att för varje månad med tom livmoder som kommer och går, ju längre tid kommer jag få vara utan min medicin och vara en halv människa... beroende av andra till att göra mitt jobb, mina sysslor och jag kommer känna mig som en medioker varelse fram tills dess jag är mig själv igen... när nu det blir? Så för den sakens skull så hoppas jag på att det tar sig snabbt.... att väntan inte ska vara för lång....
Ja, sånt ligger jag och grubblar på för att försöka stänga ute smärtan.... och nu är jag lite hungrig igen.... kanske avsluta dagen med en banan?
Trots att jag är så trött så rider smärtan över liksom. Den blockerar ut allt annat och då kan man bara invänta nästa nivå av trötthet och hoppas att den vinner då!
Jag har legat och grubblat på detta med kroppen... den är ju rätt magnifik alltså. Vilken skapelse!
Den är ju så grymt fantastisk, hur den läker sig och hur den fungerar och hur den är uppbyggd. Hur jag varje månad får ett litet ägg som sliter sig loss och vandrar ner i äggledaren för att förhoppningsvis träffa på en dna-budbärare från det andra könet :)
Har någon sett den där filmen "Livets Mirakel" eller vad den heter av han som fotograferar barn inne i magen. (jag sa att jag var trött, jag veeeet vad han heter men just nu står det såklart still :) Enligt hans förklaring så är varje befruktat ägg som sedan blir till ett barn ett mirakel, att alla hinder på vägen till att det ska bli ett friskt barn är såååå många att man borde egentligen bli chockad varje gång det lyckas. Så känner jag just nu. Att om jag nu blir gravid så kommer jag denna gången verkligen uppskatta det som det mirakel det verkligen ÄR.
Våra två barn som vi har har inte vart svåra att bli havande med om man säger så. Det var inte någon lååång väntan från att beslutet om barn var taget tills det var ett foster som växte inom mig. Så jag har nog varit lite bortskämd med den delen tror jag. (vet jag) Att nu denna gången misslyckats vid ett försök och få sin mens, det var flummigt... men säkerligen bra, annars hade det inte hänt :) Men nu, nu har jag ödmjukats och nu vet jag att: jaha, man ska inte räkna med att det kommer bli så lätt alltså. Så nu ser jag nästan framför mig hur tiden bara kommer ticka på och om fleera flera månader så kanske vi fortfarande inte har lyckats pricka rätt. Hur kommer det kännas? Tänk alla kvinnor som lever med den känslan och har levt med den under lång tid. Kommer jag bli en av dom nu, eller kommer jag bara behöva genomlida denna väntan en liten stund? Jag vet att vi kommer bli gravida till sist, men när.... när?
Jag skulle vilja ha det osm vanligt såklart, när man knappt bestämt sig för ett barn till och så är man gravid. Om jag får välja så tar jag det alternativet.... inte bara för att det är bekvämare så med att snabbt komma vidare till den delen av ens liv utan för att för varje månad med tom livmoder som kommer och går, ju längre tid kommer jag få vara utan min medicin och vara en halv människa... beroende av andra till att göra mitt jobb, mina sysslor och jag kommer känna mig som en medioker varelse fram tills dess jag är mig själv igen... när nu det blir? Så för den sakens skull så hoppas jag på att det tar sig snabbt.... att väntan inte ska vara för lång....
Ja, sånt ligger jag och grubblar på för att försöka stänga ute smärtan.... och nu är jag lite hungrig igen.... kanske avsluta dagen med en banan?
fredag 4 september 2009
Svenska Evangeliska Alliansen
Jag får nyhetsmail från SEA, jag tycker ofta att dom har bra nyhetsmail, att jag kan sympatisera med det dom säger etc. Jag är ju inte med i en kyrka som ingår i det eukumeniska samarbetet eller vad det nu heter men jag intresserar mig för det och jag brukar titta in lite då och då på vad som händer inom det. Som fd katolik så finns ju ett grundintresse för det samarbetet kvar och jag skulle vilja öka alla de olika kristna samfundens samarbete fast för den sakens skull så behöver ju det inte innebära att man har gemensam mässa....
I alla fall, detta nyhetsmail kom idag och jag har varit lite "out of touch" med vad Svenska Kyrkan resonerar sig fram till med samkönade äktenskap för att jag ofta blir så trött på diskussionen i sig självt. Jag anser att partnerskapet som finns att få borgligt borde räcka.
Det finns ingen som skulle komma på iden att tvinga alla moskéer till att ha samkönade vigslar som en valmöjlighet, eller? Att vilja tvinga ett samfund, vilket samfund som helst till att bortse från sin lära och sina bud givna av sin Gud är fel.
Att som stat eller någon annan form av makthavare kunna tvinga ett samfund att ifrångå sin egen lära till förmån för att en liten grupp ska kunna utföra vigslar inom samfundets ramar känns... ja för mig känns det lite påklistrat. Hur skall jag förklara.... Låt oss säga för sakens skull att jag var en troende men homosexuell kvinna. Låt oss säga att jag var lycklig i ett förhållande med en annan kvinna och vi hade ett låååångt förhållande fullt av kärlek. Vem är jag att be något som helst kyrka, moske´eller synagoga att släppa hela sin grund med budord och plan för hur hela samfundets stadgar är uppbyggt bara för att jag har en längtan efter en vigsel utförd inom mitt samfund, gjord av en präst, rabbin eller .... ja vad nu det kallas inom islam... Varför ska jag promt ha mitt förhållande välsignat av min Gud? Av en präst? Räcker det inte att staten har gjort en möjlighet för oss att kunna lova varandra "samma sak" inom i en borglig vigsel?
Jag vet att jag nu är ute på djuupt vatten och att man inte ska prata om sånt här, det sticker folk i ögonen. Jag har vänner som är homosexuella. Jag säger inte att dom är mindre värda på något sätt, men jag ifrågasätter varför man ska rucka på religiösa grundlagar för deras skull pga de vill ha kyrklig vigsel.... varför skall bibelns bud suddas ut för att de ska få vigas av en präst?
Om det duger för vanliga medelsvenssons av tvåkönat förhållande att springa och göra en borglig vigsel.... varför är det då inte gott nog för samkönade förhållande att förenas på detta sätt, att de genom samma lag som vigda har har samma rättigheter... varför blanda in kyrkan?
"Hej Gud, jag vet att du har sagt i din bok att man och kvinna ska bli ett, men nu tänkte jag att du skulle göra ett undantag i hela ditt upplägg, för jag vill så gärna ha ett kyrkbröllop!"
Nej jag försöker inte fördumma det hela med denna lilla kommentar... jag försöker bara belysa frågan från RÄTT håll. Är det OK att säga att alla andra budorden är utbytbara med då? Man har budorden och alla saker som är givna som ett litet smörgåsbord... Man plockar det man gillar och tycker om, det som passar en själv för det är väl så allt är nu för tiden - gör bara det DU själv vill och det DU själv mår bra av. Allt annat spelar inte någon roll.
Jag är inte någon "anti-homo" typ. Men jag har min tro, och min utgångspunkt. Jag anser att dom är männsikor med samma värde som påven eller någon annan människa, vem som helst, men deras val i livet är inte förenligt med det jag tror på. Jag tror på den fria viljan och alla har rätt till att använda sig av den. Vi har alla rätten att använda oss av den, MEN blanda inte in religiösa samfund till att tvingas utföra cermonier och akter som i deras tro skulle kännas som en Gudsbespottelse. Vad vinner man på att underkasta ett samfund till detta? Räcker det inte med att staten ordnat ett sätt för samkönade äktenskap att ske. Att det finns ett sätt att vigas, att lova varanadra livslång kärlek och lyckliga år tillsammans inför ens nära och kära... Måste man göra momentet till något som skadar tron i sig självt? Tvinga samfund... att frångå en av deras grundstenar... det blir ju ett knall fall av korthuset då!
Svenska Kyrkan har nu i alla fall blivit påverkade till de samkönade förhållandernas fördel. De har tydligen lyckats använda bibeln som underlag för detta.... Här ser ni vad SEA har att säga om det hela.
/Linda
Ett teologiskt spektakel
I Johannes 7 blir Jesus häftigt kritiserad av sin samtid. Hans respons är att utmana dem att inte dra för snabba slutsatser och inte fälla ogenomtänkta domar: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Jag tror att Jesus respons till Svenska kyrkans Läronämnd vore densamma.
Läronämndens yttrande om Vigsel och äktenskap är nämligen ett skolboksexempel på undermålig argumentation. Yttrandet ndanhåller viktigt sakmaterial
drar oberättigade slutsatser ur det presenterade materialet
gör direkt felaktiga sakpåståenden. Låt mig underbygga dessa anklagelser med exempel från yttrandet.
Läronämnden säger helt riktigt i diskussionen om det bibliska materialet att ”olika texterna alltid måste tolkas i ljuset av varandra och övergripande bibliska perspektiv”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent - att ignorera det övergripande perspektivet från skapelsen. 1 Mosebok kapitel 1 talar om hur Gud skapade människan till sin avbild, ”som man och kvinna” och kallade dem att föröka sig. 1 Mosebok kapitel 2 talar om hur Gud skapade människan och särskiljde manlig och kvinnligt, för att sedan kalla dem som är olika – just som man och kvinna – att förenas och bli ett.
Det är naturligt att ge skapelsetexterna en central roll i det ”övergripande bibliska perspektivet”; de ger oss ju Guds ursprungliga tanke med människan. När Jesus diskuterar äktenskapet i Matt 19 citerar han från dessa två kapitel och använder dem som utgångspunkt för sin argumentation. Det borde Läronämnden också göra.
Läronämnden säger vidare att det i Bibeln ”finns förvånande få texter som handlar om samkönade relationer” och att vi därför ”måste vi reflektera över att detta ämne är så perifert i det bibliska materialet”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent – att inte reflektera över det. Istället används det som ett outsagt argument för att frågan inte är viktig i Bibeln.
Lite reflektion leder till andra slutsatser. För det första finns det ett antal bibeltexter som, direkt eller indirekt, berör frågan om samkönade sexuella relation: 1 Mos 1:26-28, 2 Mos 2:18-25, 3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, Rom 1:24-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10. Det är alltså inte en eller två obskyra textställen; det är ett flertal centrala textsammanhang i både Gamla och Nya testamentet och de talar enstämmigt: Guds vilja är det heterosexuella äktenskapet och därför avvisas homosexuella handlingar.
Men varför finns det inte ännu fler – Läronämnden tycker det är ”förvånande få” – textställen, jämfört med texter som talar om ”om andra mänskliga relationer såsom mellan fattiga och rika, slavar och herrar”. Det historiska svaret är inte att frågan var oviktig för de bibliska författarna. Det är istället att frågan var självklar; det fanns konsensus bland judarna att man avvisade homosexuella relationer. Homosexuella relationer var därför inte ett ständigt aktuellt problem att återkommande adressera, såsom frågan om de fattigas situation var.
Läronämnden säger till sist att ”Paulus, synoptikerna och Johannes är alla ense om dess [kärleksbudets] överordnade ställning över alla andra bud”. Men det är inte sant; åtminstone inte om man menar att kärleksbudet upphäver det etiska innehållet i de andra buden. Det finns inte något ställe i Nya testamentet där kärleken används som ett argument för att legitimera det som i sig själv är synd. Kärleken ersätter inte lagen; kärleken sammanfattar lagen, den är lagens ”kungsbud” (Jak 2:8).
Aposteln Johannes säger: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1 Joh 5:3) och ”Och detta är kärleken: att leva efter hans bud.” (2 Joh 6). Paulus säger om kärleken att den ”finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”. I utläggningen av Andens nya liv, med dess frukter i kärlek, glädje och frid, säger han vidare att kärleken inte står i kontrast till lagen: ”Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal 5:23).
Läronämndens yttrande är ur biblisk och teologisk synvinkel ett spektakel. Under sken av att ta Bibeln på allvar presenteras en slutsats som man nått fram till helt oberoende av, och i verkligheten i stark motsättning till, det samlade bibliska materialet. Svenska kyrkan är värd något bättre än så.
För oss kristna i Sverige, oavsett om och hur man relaterar till Svenska kyrkan, innebär situationen en kallelse att återvända till Bibeln som Guds Ord. Där finns källan till den kristna tron, där finns kraft för det kristna livet och där möter ett konsekvent perspektiv på livet.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
Jag som skickar detta brev nås på E-POST info@sea.nu
I alla fall, detta nyhetsmail kom idag och jag har varit lite "out of touch" med vad Svenska Kyrkan resonerar sig fram till med samkönade äktenskap för att jag ofta blir så trött på diskussionen i sig självt. Jag anser att partnerskapet som finns att få borgligt borde räcka.
Det finns ingen som skulle komma på iden att tvinga alla moskéer till att ha samkönade vigslar som en valmöjlighet, eller? Att vilja tvinga ett samfund, vilket samfund som helst till att bortse från sin lära och sina bud givna av sin Gud är fel.
Att som stat eller någon annan form av makthavare kunna tvinga ett samfund att ifrångå sin egen lära till förmån för att en liten grupp ska kunna utföra vigslar inom samfundets ramar känns... ja för mig känns det lite påklistrat. Hur skall jag förklara.... Låt oss säga för sakens skull att jag var en troende men homosexuell kvinna. Låt oss säga att jag var lycklig i ett förhållande med en annan kvinna och vi hade ett låååångt förhållande fullt av kärlek. Vem är jag att be något som helst kyrka, moske´eller synagoga att släppa hela sin grund med budord och plan för hur hela samfundets stadgar är uppbyggt bara för att jag har en längtan efter en vigsel utförd inom mitt samfund, gjord av en präst, rabbin eller .... ja vad nu det kallas inom islam... Varför ska jag promt ha mitt förhållande välsignat av min Gud? Av en präst? Räcker det inte att staten har gjort en möjlighet för oss att kunna lova varandra "samma sak" inom i en borglig vigsel?
Jag vet att jag nu är ute på djuupt vatten och att man inte ska prata om sånt här, det sticker folk i ögonen. Jag har vänner som är homosexuella. Jag säger inte att dom är mindre värda på något sätt, men jag ifrågasätter varför man ska rucka på religiösa grundlagar för deras skull pga de vill ha kyrklig vigsel.... varför skall bibelns bud suddas ut för att de ska få vigas av en präst?
Om det duger för vanliga medelsvenssons av tvåkönat förhållande att springa och göra en borglig vigsel.... varför är det då inte gott nog för samkönade förhållande att förenas på detta sätt, att de genom samma lag som vigda har har samma rättigheter... varför blanda in kyrkan?
"Hej Gud, jag vet att du har sagt i din bok att man och kvinna ska bli ett, men nu tänkte jag att du skulle göra ett undantag i hela ditt upplägg, för jag vill så gärna ha ett kyrkbröllop!"
Nej jag försöker inte fördumma det hela med denna lilla kommentar... jag försöker bara belysa frågan från RÄTT håll. Är det OK att säga att alla andra budorden är utbytbara med då? Man har budorden och alla saker som är givna som ett litet smörgåsbord... Man plockar det man gillar och tycker om, det som passar en själv för det är väl så allt är nu för tiden - gör bara det DU själv vill och det DU själv mår bra av. Allt annat spelar inte någon roll.
Jag är inte någon "anti-homo" typ. Men jag har min tro, och min utgångspunkt. Jag anser att dom är männsikor med samma värde som påven eller någon annan människa, vem som helst, men deras val i livet är inte förenligt med det jag tror på. Jag tror på den fria viljan och alla har rätt till att använda sig av den. Vi har alla rätten att använda oss av den, MEN blanda inte in religiösa samfund till att tvingas utföra cermonier och akter som i deras tro skulle kännas som en Gudsbespottelse. Vad vinner man på att underkasta ett samfund till detta? Räcker det inte med att staten ordnat ett sätt för samkönade äktenskap att ske. Att det finns ett sätt att vigas, att lova varanadra livslång kärlek och lyckliga år tillsammans inför ens nära och kära... Måste man göra momentet till något som skadar tron i sig självt? Tvinga samfund... att frångå en av deras grundstenar... det blir ju ett knall fall av korthuset då!
Svenska Kyrkan har nu i alla fall blivit påverkade till de samkönade förhållandernas fördel. De har tydligen lyckats använda bibeln som underlag för detta.... Här ser ni vad SEA har att säga om det hela.
/Linda
Ett teologiskt spektakel
I Johannes 7 blir Jesus häftigt kritiserad av sin samtid. Hans respons är att utmana dem att inte dra för snabba slutsatser och inte fälla ogenomtänkta domar: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Jag tror att Jesus respons till Svenska kyrkans Läronämnd vore densamma.
Läronämndens yttrande om Vigsel och äktenskap är nämligen ett skolboksexempel på undermålig argumentation. Yttrandet ndanhåller viktigt sakmaterial
drar oberättigade slutsatser ur det presenterade materialet
gör direkt felaktiga sakpåståenden. Låt mig underbygga dessa anklagelser med exempel från yttrandet.
Läronämnden säger helt riktigt i diskussionen om det bibliska materialet att ”olika texterna alltid måste tolkas i ljuset av varandra och övergripande bibliska perspektiv”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent - att ignorera det övergripande perspektivet från skapelsen. 1 Mosebok kapitel 1 talar om hur Gud skapade människan till sin avbild, ”som man och kvinna” och kallade dem att föröka sig. 1 Mosebok kapitel 2 talar om hur Gud skapade människan och särskiljde manlig och kvinnligt, för att sedan kalla dem som är olika – just som man och kvinna – att förenas och bli ett.
Det är naturligt att ge skapelsetexterna en central roll i det ”övergripande bibliska perspektivet”; de ger oss ju Guds ursprungliga tanke med människan. När Jesus diskuterar äktenskapet i Matt 19 citerar han från dessa två kapitel och använder dem som utgångspunkt för sin argumentation. Det borde Läronämnden också göra.
Läronämnden säger vidare att det i Bibeln ”finns förvånande få texter som handlar om samkönade relationer” och att vi därför ”måste vi reflektera över att detta ämne är så perifert i det bibliska materialet”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent – att inte reflektera över det. Istället används det som ett outsagt argument för att frågan inte är viktig i Bibeln.
Lite reflektion leder till andra slutsatser. För det första finns det ett antal bibeltexter som, direkt eller indirekt, berör frågan om samkönade sexuella relation: 1 Mos 1:26-28, 2 Mos 2:18-25, 3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, Rom 1:24-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10. Det är alltså inte en eller två obskyra textställen; det är ett flertal centrala textsammanhang i både Gamla och Nya testamentet och de talar enstämmigt: Guds vilja är det heterosexuella äktenskapet och därför avvisas homosexuella handlingar.
Men varför finns det inte ännu fler – Läronämnden tycker det är ”förvånande få” – textställen, jämfört med texter som talar om ”om andra mänskliga relationer såsom mellan fattiga och rika, slavar och herrar”. Det historiska svaret är inte att frågan var oviktig för de bibliska författarna. Det är istället att frågan var självklar; det fanns konsensus bland judarna att man avvisade homosexuella relationer. Homosexuella relationer var därför inte ett ständigt aktuellt problem att återkommande adressera, såsom frågan om de fattigas situation var.
Läronämnden säger till sist att ”Paulus, synoptikerna och Johannes är alla ense om dess [kärleksbudets] överordnade ställning över alla andra bud”. Men det är inte sant; åtminstone inte om man menar att kärleksbudet upphäver det etiska innehållet i de andra buden. Det finns inte något ställe i Nya testamentet där kärleken används som ett argument för att legitimera det som i sig själv är synd. Kärleken ersätter inte lagen; kärleken sammanfattar lagen, den är lagens ”kungsbud” (Jak 2:8).
Aposteln Johannes säger: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1 Joh 5:3) och ”Och detta är kärleken: att leva efter hans bud.” (2 Joh 6). Paulus säger om kärleken att den ”finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”. I utläggningen av Andens nya liv, med dess frukter i kärlek, glädje och frid, säger han vidare att kärleken inte står i kontrast till lagen: ”Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal 5:23).
Läronämndens yttrande är ur biblisk och teologisk synvinkel ett spektakel. Under sken av att ta Bibeln på allvar presenteras en slutsats som man nått fram till helt oberoende av, och i verkligheten i stark motsättning till, det samlade bibliska materialet. Svenska kyrkan är värd något bättre än så.
För oss kristna i Sverige, oavsett om och hur man relaterar till Svenska kyrkan, innebär situationen en kallelse att återvända till Bibeln som Guds Ord. Där finns källan till den kristna tron, där finns kraft för det kristna livet och där möter ett konsekvent perspektiv på livet.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
Jag som skickar detta brev nås på E-POST info@sea.nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)