tisdag 30 augusti 2011

Lycka är

... att känna en smygande arm komma runt stussen och ens annars så kel-skygga son ger ut spontan kramar!

... att få ett vackert leende tvärs över rummet från dottern som mitt i sitt egna skoj och bus vill förmedla sin kärlek och ler kärleksfullt mot sin mamma!

... att ha en make som gör allt han kan för att göra dig glad och lycklig!

... att få en blöt, lite slemmig och full-med-matrester-runt-munnen-puss av sin goa dotter när man minst anar det och inte har tiggt sig till den!

... att bara vara nöjd med sitt liv precis som det är!

In-laws

Jag har 4 svägerskor, två bor i Mölndal, en i Södertälje/Hölö och en i England utanför Manchester. Dom är talangfulla och fantastiska kvinnor allihop! Jag imponeras alltid av dom alla på ett eller annat sätt, och ofta har jag inte "sett mig själv" och upplevt känslan av att vara rätt liten i deras jämförelse. (och denna känsla ligger enbart i min egna dåliga självbild... fast jag är kortast - så fysiskt sett så stämmer det- hahahaha)
Efter att ha varit en del av familjen Karlsson sedan hösten 1998 när Edward och jag förlovade oss så har min bild på alla i familjen växt, ändrats lite och djupnat. Med åren så har jag kommit att älska mina nya systrar, var och en på sitt sätt och jag är glad över att få ha fantastiska kvinnor så nära till hands :)

Therese visste jag vem det var redan innan jag ens lärde känna Edward. Hon är en stark kvinna, lättsam att prata med och otroligt driftig och påhittig på alla sätt och vis. Vi är rätt lika i våra tankar och åsikter, men hon har några års försprång och har tänkt igenom saker och ting mycket mer än vad jag kanske gjort :) Den otroliga kärlek och respekt jag känner för henne går inte att sätta ner i ord. Hon är ett enormt exempel för mig i mångt och mycket, det mesta alldeles FÖR personligt för att skrivas ner här. Men sammanfattat så är hon en som lever livet i nuet, njuter av stunden och verkar inte tycka att någonting är omöjligt <3 Sådan vill jag vara! En som ser livets möjligheter mer än dess hinder och motgångar...
Tess, I love you

Jannice lärde jag känna efter vi gift oss, kan man säga. Hon bodde inte i Göteborg på den tiden och vi träffades endast då hela familjen träffades. Sakta men säkert såg jag kvinnan hon var- helt fantastisk hon med! Händig, kärleksfull och driftig. Inget var svårt att fixa för henne, ville hon något så gjorde hon det, såg hon något hon gillade så skapade hon det själv... Hon födde 4 barn på närmare 8 år och hann ändå med bra mycket mer på en dag än vad jag gjorde då, utan barn. Jag har alltid gillat Jannice, men eftersom hon bodde en bit bort så tog det längre tid för mig att inse HUR mycket gemensamt vi har, hur lika vi är inombords och hur jag med lätthet kunde prata, relatera och ha kul med henne. När de flyttade upp till Göteborg så växte min relation till henne med stormsteg. Själv bodde vi i Södertälje då, men tillgängligheten ökade.
Jannice, du är verkligen min syster! Jag älskar dig <3

Marie är Edwards brors fru och är liksom jag ingift i Karlsson klanen. Jag har bollat många tankar och mycket saker med henne genom åren. Mest precis i början av mitt äktenskap, då
fanns hon där som en god vän och stöttade.
Marie är liksom jag en bokmal, hon läser MER än vad jag gör, vart hon finner tiden till allt läsande fattar jag inte! Förvisso läser hon fort, men det gör jag med (kanske inte lika snabbt som henne... men ändå) Men ändå hinner hon plöja alla de böcker som jag gärna hade haft tiden att läsa och fördjupa mig i :) Hon brinner för matlagning, ekologiskt och närodlat... ja, rena matvaror som är nyttiga och som kan ge kroppen det den vill ha och behöver i denna tid då vi för det mesta kastar i oss skräp och snabb mat... Se hennes blogg nere i min blogglista, den är jättebra med massa tips och idéer och recept <3
Hon är full av passion och lever livet som hemmafru, så som jag vill ha det! Att alltid kunna vara där för mina barn, se till att de har det de behöver (mig) i alla tider på dygnet...
Marie - du är fantastisk i allt du gör!! Much Love <3 <3




Josefine är lillasystern i Karlsson klanen, men hon ska inte tänkas på som liten längre!
Jag tror att hon hålls kvar i det facket för att hon vart minst så länge, hon har haft föräldrar som tagit extra väl hand om henne och hon har haft en hel drös av syskon som gärna hjälpt till med det... Jossan är en riktigt god vän, hon är som min egna lillasyster. Hon är så talangfull och fantastisk. Hon är mångfacetterad och har så många olika talanger. Hon är utbildad frisör och är väldigt duktig på det hon gör, hon brinner för att skapa och skapandet i sig är nog det som får henne att må bra! Hon är konstnärligt begåvad och har den senaste tiden hittat ett forum att uttrycka sig i, nämligen bakning. Baka är väl inte konst tänker ni nu, men ni har fel... kolla in hennes blogg i min lista nedanför- det är hon som är Sloppy Joe :)
Josefine är en kvinna full av känslor och empati och omsorg. Hon är känslig och har en vacker själ... jag saknar henne men jag tror att hennes egna personliga tillväxt blir bäst om hon bor i England. Även om egocentrikern i mig vill ha henne i huset bredvid så vet jag att hon mår bäst av att få blomma upp utan att vara stämplad som "minstingen"
Josefine- jag saknar dig och älskar dig och saknar dig och älskar dig!

Jag växte upp utan syskon, ensam med min mor och pojkvänner som kom och gick... jag ville alltid ha syskon och hade mina två kusiner Javi och Bea som substitut under en lång tid. Jag låtsades att vi hade samma mamma och att vi var syskon på riktigt :) Bea och jag presenterar oss som varandras systrar ibland.... men blodsbanden gör oss till kusiner... i hjärtat är vi systrar <3

Att nu tillhöra en familj med så många syskon känns lyxigt och fullt av kärlek. Ibland får jag för mycket, då drar jag mig undan och andas lite... för att sedan vara redo att dyka rakt in i det igen! Att alltid ha varit ensam gör att man inte är van vid all kärlek och all gemenskap och till och med efter 13 år behöver jag ta en längre toa-paus lite då och då- hahaahha
Det är mitt hjärta som inte klarar av överflödet tror jag. Jag behöver tid att få reagera och reflektera ifred... och toan är ett bra ställe har jag märkt *fniss*

Jag ÄSLKAR mina systrar, dom är viktiga för mig och dom har blivit en förlängning av mig själv... "We are family, I've got all my sisters with me!!!"

måndag 29 augusti 2011




Här på Sloppy Joe kan ni se vad min svägerska gör nu för tiden :) Hon är makalöst duktig!!! Eller ska jag säga "bakalöst"?

Vilka kreationer hon gör, jag är helt blown away över vad hon kan skapa som dessutom är ÄTBART och gott. Bästa Jossan!!

Unga Kvinnors President

Nu är det klart!
Nu är jag inröstad, avskiljd och redo att ge järnet!

Jag har blivit kallad att verka som Unga Kvinnors President i Borås Församling i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag är något "swept away" av känslan att jag tagit mig vatten över huvudet. Något rädd över att jag inte komma kunna vara en bra ledare och att jag inte kommer kunna vara det som dom behöver... Rädsla funkar på två sätt: förlamande eller sporrande. Jag tänkte leta djupt inom mig och göra denna till den sporrande sorten för jag vill inte att mina rädslor ska förverkligas direkt :)

Det kommer bli tufft, det vet jag. jag har tre barn varav den minsta är 15 månader, jag har precis tackat ja till ett vikariat som innebär att jag jobbar natt var tredje helg och var tredje Onsdag då vi har aktiviteter. Jag kommer få kämpa, slita och vara disciplinerad, och den sistnämnda är inte direkt min starkaste sida :)
Utmaning utan dess like helt enkelt.

Jag älskar min Unga tjejer (kvinnor) och inspireras av dom och deras visdom, livsglädje och styrka. Dom är ett fantastiskt gäng och vi kommer ha kul ihop!
Jag har själv aldrig gått i Unga Kvinnor eftersom jag blev medlem 1995. Jag har aldrig fullgjort "personlig tillväxt" men har bestämt mig för att nu ska jag göre det programmet tillsammans med tjejerna. Vi ska stötta varandra helt enkelt :)

Jag är peppad inför allt vad detta innebär, men hoppas också att min kropp kommer orka all press jag lägger på den nu. Personligen tycker jag att den SKA klara av detta för jag, tjejen som bor i denna kroppen behöver få känna att jag räcker till, att jag KAN och att jag är frisk. SÅ bara för den saken skull så borde allt gå lysande *fnissar olydigt*

Håll tummarna för mig (oss)

torsdag 25 augusti 2011

En våg av förändring och ansvar

Livet verkar fungera som havet, ibland ligger det still, spegelblankt och lugnt. Man kan slappna av och allt lunkar liksom på utan större ansträngningar. Sen blåser vinden upp och havet börjar bli guppigare och guppigare, vågorna piskar och plötsligt så kämpar man för sitt liv.

Livet är fyllt av förändringar, ibland små små saker som inte verkar spela roll och ibland stora saker som betyder att man växer och då oftast att man tvingas att växa mer än att man väljer det själv :)

Just nu vekar livet vara i ett vägskäl - ett livligt sådant. Det händer saker på alla håll och kanter och jag försöker ha koll på allt men det får det bara att gå runt i huvudet på mig!

Jag har två skolbarn, jag har en dundervild 15 månaders tjej och jag har fått vikariat på ett nattjobb. Jag har fått vårdnadsbidrag för att slippa jobba heltid och på sätt kunna pussla häcken av mig för att få ihop veckorna utan dagis till min lilla vilding, det känns skönt men läskigt på samma gång. Jag ska ju orka. Min kropp ska orka. För jag, hon som bor inne i denna kroppen- jag orkar det mesta - det är kroppen som är boven i dramat. Jag har ett krävande ämbete som antagligen kommer suga varje extra droppe av energi ur mig (får hoppas att det ger dubbelt upp då!) men som jag älskar! Att få vara ledare till alla dessa underbara goa tjejer som jag har i Unga Kvinnor- det är bara WOW (eller för att sammanfatta det coolt och ungdomligt:det är Fett Coolt!)

Jag kommer behöva extremt mycket stöd från alla håll och kanter nu den kommande tiden tror jag, och jag måste svälja stoltheten och kunna med att be om den också. Det blir svårt. Det bästa är väl kanske att Edwards föräldrar har köpt hus 25 minuter ifrån oss och att farmor Astrid kanske kan finnas tillhands som barnvakt lite då o då nu! Yay!!!
Mina barn är eld och lågor över att få vara närmare farmor o farfar och det riktigt lyyyser i deras ögon när dom pratar om det.

Ja, med lite hjälp så kommer kanske denna tid av förändring och nya ansvar gå att klara av. Vinden blåser upp och jag gör mig redo för de piskande vågorna för som någon vis person sa:

The sailor doesn't pray for better weather, he learns to sail the wind
(eller nått i den stilen)

onsdag 24 augusti 2011

Min man

Min man världens bästa man, han är Snygg, händig, företagsam och en fantastisk pappa till våra barn. Han är så himla bäst!!

Just nu kämpar han som en tok med att fixa i ordning vår uppfart till huset, där man parkerar bilarna mm. Den har sett hemsk ut länge nu, vi dränerade för 2 somrar sedan och sedan dess har det vart riktigt illa :)
Men nu, på sin semester, lägger han all sin tid på att gräva gräva, fylla igen, köra efter bärlager och sand och gör fint och jämnar ut och lägger ut stenplattorna vi ska ha. Vi har en stor yta som ska stenläggas och för att det inte bara skulle se stelt och platt ut så planerade vi att göra gångar i stenläggningen för ge mer liv åt uppfarten... jag kluddade lite på ett papper och Edward går ut och förverkligar det. Det är helt magsikt! Allt gör han på känn, han lär sig medan han håller på. Han är noga och gör inget halvdant eller fuskar... Jag är så imponerad av honom!
Vår framsida kommer bli så himla fin nu!!!!
Heja Edward!!!

11 dagar ledigt skulle det vara -

Det trodde jag när jag kom hem från jobbet i måndags morse (förra veckan) men redan på fredagen blev man inbeordrad att jobba natt... och idag ringer det igen.... helgen blir inte tre nätter lång, utan fyra- med start redan torsdag kväll...
Det verkar vara en bristvara på tillgängliga natt-arbetande arbetstagare just där jag är! And by the way- jag får vikariatet hos lill-killen. Ska skriva papper sen så jag har inte full koll på situationen än, men muntligt löfte DET har jag fått från chefen iaf!


måndag 15 augusti 2011

Det är slut

Är just nu arbetslös - and LOVING IT!!!
Det är visserligen bara 11 dagar tills jag jobbar nästa gång, men jag har inget fast, inget schema, inget som jag ska ansvar för... inte än... och den lilla stund det kommer vara så känns finnemang

Jag avslutar den galnaste jobbsommaren ever med att vara med min familj, mina barn är sjuka och i natt insåg jag att även jag blivit smittad. halsen värker och pulserar, men vet ni vad? det är OK. Jag har inget dåligt samvete, inget som måste göras mer än att jag klarar av det här hemma. Jag tror att mina barn uppskattar en lugn titta på TV dag med snörvlande näsor och hostande halsar :) I know I will!!!

Ha det!

lördag 13 augusti 2011

Snart över

Jag har två nätter kvar på mina sommarvikariat!
2 nätter!
Slutet i tunneln!
Sen kommer min semester: 11 dagar.
Det kommer bli så skönt att bara få vara och jag antar att just de dagarna kommer suuuuusa fram i 190 km/timmen, men sånt är livet... Jag får njuta i leva i stunden helt enkelt.

Jag är så osäker på vad hösten har att erbjuda, jag vill ha klarhet och allt bestämt och klart. Tänk om jag kunde få bestämma och fixa? *fnissar* Men en sak som känns skönt ät att jag fått beviljat 12 månaders vårdnadsbidrag för Astrid. Det är en liten trygghet på 3000 kr/mån som bara kommer ramla in varje månad. Skönt. Nu är det bara alla andra delar som ska tas tag i och ge mer trygghet :)

Jag ska gå och sova nu, nere i Edwards kontor. Där får jag vara ifred och med öronproppar så blir det rätt bra faktiskt. Det var lite väl kallt härom dagen... då fick jag ge upp och komma in i huset, men vis atte på elementet igår så nu ska det vara behagligt där nere. Det var bara 10 grader i natt tror jag - det var runt 10 när jag gick från jobbet vid 7 i alla fall. Såg på SMHI.se att i natt kan det bli så lågt som 5°c under natten!!! det är ju mitten av Augusti! Inte oktober... men det känns som det på vädret. Hua! nej, dags att krypa ner i sängen!
Ha en bra lördag alla goa!

PS: Anna Carin, jag kom på lösenordet!!! yay!!!! DS