Nu är jag inröstad, avskiljd och redo att ge järnet!
Jag har blivit kallad att verka som Unga Kvinnors President i Borås Församling i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Jag är något "swept away" av känslan att jag tagit mig vatten över huvudet. Något rädd över att jag inte komma kunna vara en bra ledare och att jag inte kommer kunna vara det som dom behöver... Rädsla funkar på två sätt: förlamande eller sporrande. Jag tänkte leta djupt inom mig och göra denna till den sporrande sorten för jag vill inte att mina rädslor ska förverkligas direkt :)
Det kommer bli tufft, det vet jag. jag har tre barn varav den minsta är 15 månader, jag har precis tackat ja till ett vikariat som innebär att jag jobbar natt var tredje helg och var tredje Onsdag då vi har aktiviteter. Jag kommer få kämpa, slita och vara disciplinerad, och den sistnämnda är inte direkt min starkaste sida :)
Utmaning utan dess like helt enkelt.
Jag älskar min Unga tjejer (kvinnor) och inspireras av dom och deras visdom, livsglädje och styrka. Dom är ett fantastiskt gäng och vi kommer ha kul ihop!
Jag har själv aldrig gått i Unga Kvinnor eftersom jag blev medlem 1995. Jag har aldrig fullgjort "personlig tillväxt" men har bestämt mig för att nu ska jag göre det programmet tillsammans med tjejerna. Vi ska stötta varandra helt enkelt :)
Jag är peppad inför allt vad detta innebär, men hoppas också att min kropp kommer orka all press jag lägger på den nu. Personligen tycker jag att den SKA klara av detta för jag, tjejen som bor i denna kroppen behöver få känna att jag räcker till, att jag KAN och att jag är frisk. SÅ bara för den saken skull så borde allt gå lysande *fnissar olydigt*
Håll tummarna för mig (oss)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar