torsdag 25 augusti 2011

En våg av förändring och ansvar

Livet verkar fungera som havet, ibland ligger det still, spegelblankt och lugnt. Man kan slappna av och allt lunkar liksom på utan större ansträngningar. Sen blåser vinden upp och havet börjar bli guppigare och guppigare, vågorna piskar och plötsligt så kämpar man för sitt liv.

Livet är fyllt av förändringar, ibland små små saker som inte verkar spela roll och ibland stora saker som betyder att man växer och då oftast att man tvingas att växa mer än att man väljer det själv :)

Just nu vekar livet vara i ett vägskäl - ett livligt sådant. Det händer saker på alla håll och kanter och jag försöker ha koll på allt men det får det bara att gå runt i huvudet på mig!

Jag har två skolbarn, jag har en dundervild 15 månaders tjej och jag har fått vikariat på ett nattjobb. Jag har fått vårdnadsbidrag för att slippa jobba heltid och på sätt kunna pussla häcken av mig för att få ihop veckorna utan dagis till min lilla vilding, det känns skönt men läskigt på samma gång. Jag ska ju orka. Min kropp ska orka. För jag, hon som bor inne i denna kroppen- jag orkar det mesta - det är kroppen som är boven i dramat. Jag har ett krävande ämbete som antagligen kommer suga varje extra droppe av energi ur mig (får hoppas att det ger dubbelt upp då!) men som jag älskar! Att få vara ledare till alla dessa underbara goa tjejer som jag har i Unga Kvinnor- det är bara WOW (eller för att sammanfatta det coolt och ungdomligt:det är Fett Coolt!)

Jag kommer behöva extremt mycket stöd från alla håll och kanter nu den kommande tiden tror jag, och jag måste svälja stoltheten och kunna med att be om den också. Det blir svårt. Det bästa är väl kanske att Edwards föräldrar har köpt hus 25 minuter ifrån oss och att farmor Astrid kanske kan finnas tillhands som barnvakt lite då o då nu! Yay!!!
Mina barn är eld och lågor över att få vara närmare farmor o farfar och det riktigt lyyyser i deras ögon när dom pratar om det.

Ja, med lite hjälp så kommer kanske denna tid av förändring och nya ansvar gå att klara av. Vinden blåser upp och jag gör mig redo för de piskande vågorna för som någon vis person sa:

The sailor doesn't pray for better weather, he learns to sail the wind
(eller nått i den stilen)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar