Jag har försökt att hålla en god min, att ha tro och hopp om att allt kommer gå bra, att barnet i min mage ska bli friskt trots mina mediciner, att försäkringskassan säger att "ja du är sjuk, vi tror din doktor och bedömer att du har rätt sjukpenning" och att jag kommer komma ut ur detta starkare... Men ikväll rann bägaren över.
Sedan i augusti har vi levt på Edwards inkomst. Min semesterersättning och det lilla jag jobbade i augusti har hållt oss flytande, men det är precis. Min lön denna månaden är på knappt 1000 kr. Edward har varit hemma mycket för vård av barn... så han fick bara ut 14000... resten kommer ju från Försäkringskassan när dom anser sig godkänt alla papper från dagis och skola- antar jag... hoppas jag.... Men, 15000 kr är inte nog för att hålla en familj på 4 personer och en villa + bil flytande. Vad ska man göra? Vad ska man dra in på? Ska vi sluta upp med att ha försäkringar? Ska vi dra in på..... vadå? Vi lever inte så exklusivt direkt... Kommer det bli en intressant jul utan julklappar...? man får helt enkelt se till att rensa ut och sälja allt man kan som man inte behöver, men hur ska man orka det? jag orkar ingenting ju!!!!
Min bägare har runnit över. Jag orkar inte mer. Jag bara gråter och gråter och vill bara skrika högt över hur SJUKT allt är. Jag orkar inte mer!
Vem vill byta liv med mig? jag tar gärna någon med endast lite prövningar, bara för att få se hur ett sånt liv skulle te sig!
tisdag 27 oktober 2009
Försäkringskassan
Fick ett samtal från min nya handläggare idag, han lät brysk och effektiv. (och något argsint) Han kommer höra av sig om ett beslut innan torsdag, då får jag svaret! "Ja du får ersättning" eller "Nej du får inget från oss". Lite nervöst att veta att man ska få veta ens krassa framtid inom några dagar.Han lät så omänsklig så jag är nu helt förberedd på svält och att få överklaga deras elaka beslut.
Svaret kommer innan veckan är slut!
BE FÖR RÄTT BESLUT ALLIHOPA!!!! vi behöver alla böner vi kan få. ALLA!!!
Svaret kommer innan veckan är slut!
BE FÖR RÄTT BESLUT ALLIHOPA!!!! vi behöver alla böner vi kan få. ALLA!!!
Klåda!
De senaste veckorna (tror jag) så har jag fått mer och mer problem med att det kliar på min hud. Det började med några små områden på magen, spred sig till hela bålen, ner på låren, upp på halsen och ut på armarna och sedan... ryggen (aargggh) och det kliar kliar kliar heeeela tiden.
Idag efter en tuff natt av både smärta och kliande insåg jag något som legat och skvalpat i bakhuvudet men nu gjorde jag sammankopplingen. Jag äter full dagsdos av Dexofen OCH Alvedon... vad har dom för biverkningar egentligen? Öppnade datorn och gav mig in på fass.se och ser man på - BÅDA medicinerna har nässelutslag och klåda som en av de ovanliga och allvarligare biverkningarna för det här ihop med lever och njurar...
Jag har ringt Vårdcentralen och inväntar samtal från dom för ett besök med hjälp mot klådan och förslag på hur vi ska göra nu.... helst vill jag at dom tar lever och njurprov på mig också...
Sedan, i två dygn har jag haft buksmärtor också... jag tror att jag ska få missfall vilken sekund som helst för jag har så ont i magen, i vågor liksom.... Men det kanske är organ som är utmattade av min medicinering som gör så att jag har ont i hela buken med...
Ah, nu ringde dom- jag har fått en tid klockan 11 så jag får väl pallra mig upp nu....
Idag efter en tuff natt av både smärta och kliande insåg jag något som legat och skvalpat i bakhuvudet men nu gjorde jag sammankopplingen. Jag äter full dagsdos av Dexofen OCH Alvedon... vad har dom för biverkningar egentligen? Öppnade datorn och gav mig in på fass.se och ser man på - BÅDA medicinerna har nässelutslag och klåda som en av de ovanliga och allvarligare biverkningarna för det här ihop med lever och njurar...
Jag har ringt Vårdcentralen och inväntar samtal från dom för ett besök med hjälp mot klådan och förslag på hur vi ska göra nu.... helst vill jag at dom tar lever och njurprov på mig också...
Sedan, i två dygn har jag haft buksmärtor också... jag tror att jag ska få missfall vilken sekund som helst för jag har så ont i magen, i vågor liksom.... Men det kanske är organ som är utmattade av min medicinering som gör så att jag har ont i hela buken med...
Ah, nu ringde dom- jag har fått en tid klockan 11 så jag får väl pallra mig upp nu....
måndag 26 oktober 2009
23-25 oktober
Muse på scenen (Hovet Stockholm)Helgen har varit underbar. På torsdagen så körde Edward ner barnen till farmor och farfar, vi skulle på kvällen åka upp till Södertälje så att vi var på plats när vi vaknade på fredagen... men jag mådde jättedåligt och Edward hade inte hunnit klart vissa saker med jobbet som behövdes göras innan vi åkte, så vi sov hemma och han jobbade klart på Fredagen... sen runt lunch så åkte vi iväg.
Vi kom fram till Stockholm Tempel precis lagom till brasaftonen och hade en bra kväll inne i templet och sedan även nere i matsalen på gästhemmet med trevligt sällskap och många skratt :)
Sedan kom testet. Jag skulle ta mig upp för att vara med på en aktivitet inne i templet som började kl. 8:00. Nturligtvis sov jag dåligt som vanligt den natten, men ja tog mig upp... för att citera Dr. Laura: "If there's a will, there's a way" och viljan fanns ju där... även om nu kroppen var emot den.
Men viljan segrade och jag hade två underbara timmar tillsammans med andra systrar och gjorde arbete för 13 kvinnor som väntade på att få komma vidare/ närmare sin begåvning i andevärlden. När man gör sådant här, totalt osjälviskt arbetet så glömmer manbort sig själv och sina egna bekymmer, krämpor och skröpligheter. Man känner bara glädjen och kärleken... och gemenskapen. När jag var färdig inne i templet så gick jag ner till vårt rum och kröp ner i sängen i sov i ca 1 timme... sen kom Edward tillbaks och vi packade ihop oss och åkte ner till Södertälje där vi skulle träffa Familjen Nylund och Tim och Emil.
När vi bodde i Södertälje så var vi kontaktfamilj/stödfamilj till en familj med två bröder ( Tim och Emil) och dom bodde hos oss varannan helg under ca 5-6 års tid... nu har våra vänner; familjen Nylund tagit över denna roll och dom hade Tim och Emil hos sig just denna helgen. Perfekt tillfälle för oss att se dom och förundras övver hur mycket dom växt och sånt :)
Seriöst! Dom hade växt! Dom är stora nu!!! Att ens fatta att 11 åriga Emil bara var 4 år när han kom till oss, och snart 16 åriga Tim då var 8.... Tiden springer iväg fööör fort! Vi fick många goa goa goa kramar och vi träffade dom bara en kort stund för dom i sin tur skulle ner på stan för att gå på bio! Eftersom vi redan var i Södertälje så var vi inte helt ovilliga till att passa på att äta medan vi var där... en viss favoritrestaurang nämligen Grekiska Kolgrillen på Ängsgatan blev vår destination och där SVULLADE vi i oss god grekisk mat i mängder. HJÄLP vad jag saknar det stället! Skulle man kanske kunna förflytta hela restaurangen och dess anställda till en plats närmare oss?? Vi var stammisar där förr och det var med enorm njutning man tuggade och svalde deras underbara mat. Det var för länge sedan helt enkelt!
Sen... sen åkte vi tillbaks in till Stockholm för att checka in på vårt hotell... för nu var det snart dags för Hovet och M U S E!!!!!
Muse, grymt bra!!!Konserten var helt fantastisk! Dom är musikaliska genier och dom vet hur man använder ljus och ljud till att ge grymt bra effekter på det mänskliga sinnet. Kombinationen var oslagbar! Jag som hade så ont och var något rädd att jag hade totalt överdoserat mina lördagsaktiviteter innan konserten rycktes med och tjoade och skrek och stod upp ibland tom för det var OMÖJLIGT att inte ryckas med i allas glädje! Jag vrålade med i alla låtarna, högt och falskt vilket jag upptäckte sedan när vi tittade på de snuttarna vi filmat... Jag kan ju inte sjunga speciellt rent i vanliga fall men detta var extremt falskt.... nu har vi det förevigat tillsammans med Matt Bellamy... Hahahaha
Så jag lyckades trotsa smärtan och ha en grymt bra dag. Visst betalade jag efteråt i stora mått, men vissa saker är värt ett högre pris... och detta var garanterat värt det. Jag längtar till nästa MUSE konsert, och hoppas att dom hittar till Scandinavium då :) Men Stockholm funkar det med så klart, men det är alltid enklare och mindre påfrestande för kroppen att slippa sitta i bilen i 5-6 timmar...
Att komma "hem" till Mölndal och få krama om sina barn igår var också helt ljuvligt! Att få sakna sina barn ibland är nog viktigt för då återupptäcker man dom och deras charm när man äntligen få se dom igen :) Dom hade naturligtvis haft en underbar helg tillsammans med farmor och farfar och tiggde och bad om att få stanna några dagar (!) till. Gott betyg till farföräldrarna!
Våra barn är hellre kvar med dom än att få åka med sin mamma och pappa hem igen efter att ha varit ifrån dom i tre dygn redan.... hahahahahahahaaa
Denna veckan är det höstlov så då är dom lediga från skola och dagis - superskönt och slappt!!!
Passar bra för en haltande familj...
torsdag 22 oktober 2009
Födelsedagspresent
Idag kom den, min födelsedagspresent.
Jag råkar nu inte fylla år förrän den 15 Februari, och jag beställde denna redan i somras... och idag kom paketet.... YAY!!
Denna sak jag beställt är något jag har velat ha i ca 14 år... så det var väl på tiden att jag gick och ordnade det hela? Jag ska inte öppna lådan eller någonting alls förrän jag fyller år... Eller borde jag öppna och kolla så att leveransen är i gott skick och att det är rätt osv? Lite fjantigt att höra av sig 4 månader efter ett köp är klart och säga "det är fel!" Hmmmmmmm - snabb koll, en check och sen tejpa igen allt igen? Ja, så får det bli. Åhhhhh vad jag längtar tills min födelsedag då jag ska få öppna, röra och lukta på det jag köpt :)
35 år fyller jag. Jag. 35 år? När svepte tiden förbi mig och gjorde mig sååå gammal? Efter Februari är jag närmare 40 än 30... minns samma konfliktfyllda känslor vid 25.... och nu har det gått 10 år till!!!!!!
Ja ja, jag har en present till mig själv som jag är ruskigt lycklig över och gå allt bra med denna graviditeten så kommer jag strax efter (eh OK 2.5 månad efteråt) 35 års ålder få en fantastisk present med att berika familjen med ett barn till. SuperYAY!!!!
Edward är och lämnar barnen hos farmor, dom ska vara hos henne hela helgen för vi ska bila upp till Stockholm/Södertälje för att åka till templet (om jag kommer orka detta, det känns enormt!!) sedan ska vi på lördagen gå på en konsert... tacka vet jag sittplats, för den kommer jag inte klara mig utan. Idag är jag sämre än sämst och jag fattar inte hur jag ska klara mig med att ens stå på benen i helgen. Bit ihop?
Men jag ska ska ska se och uppleva MUSE live... även om det blir som en gammal tant i sin lilla stol när alla andra hoppas och skuttar i takt till deras härliga musik.... suck....
Ladda ladda ladda!
Jag råkar nu inte fylla år förrän den 15 Februari, och jag beställde denna redan i somras... och idag kom paketet.... YAY!!
Denna sak jag beställt är något jag har velat ha i ca 14 år... så det var väl på tiden att jag gick och ordnade det hela? Jag ska inte öppna lådan eller någonting alls förrän jag fyller år... Eller borde jag öppna och kolla så att leveransen är i gott skick och att det är rätt osv? Lite fjantigt att höra av sig 4 månader efter ett köp är klart och säga "det är fel!" Hmmmmmmm - snabb koll, en check och sen tejpa igen allt igen? Ja, så får det bli. Åhhhhh vad jag längtar tills min födelsedag då jag ska få öppna, röra och lukta på det jag köpt :)
35 år fyller jag. Jag. 35 år? När svepte tiden förbi mig och gjorde mig sååå gammal? Efter Februari är jag närmare 40 än 30... minns samma konfliktfyllda känslor vid 25.... och nu har det gått 10 år till!!!!!!
Ja ja, jag har en present till mig själv som jag är ruskigt lycklig över och gå allt bra med denna graviditeten så kommer jag strax efter (eh OK 2.5 månad efteråt) 35 års ålder få en fantastisk present med att berika familjen med ett barn till. SuperYAY!!!!
Edward är och lämnar barnen hos farmor, dom ska vara hos henne hela helgen för vi ska bila upp till Stockholm/Södertälje för att åka till templet (om jag kommer orka detta, det känns enormt!!) sedan ska vi på lördagen gå på en konsert... tacka vet jag sittplats, för den kommer jag inte klara mig utan. Idag är jag sämre än sämst och jag fattar inte hur jag ska klara mig med att ens stå på benen i helgen. Bit ihop?
Men jag ska ska ska se och uppleva MUSE live... även om det blir som en gammal tant i sin lilla stol när alla andra hoppas och skuttar i takt till deras härliga musik.... suck....
Ladda ladda ladda!
tisdag 20 oktober 2009
Tisdag Morgon
Kluven och splittrad. Jag är dödstrött och vill bara sova lite samtidigt som jag njuter av att höra barnen leka, rita och samtala i rummet bredvid. Jag vill inte missa något men ögonen går i kors... jag har sovit dåligt som vanligt och idag är det ju tisdag, då har min 1,5 timmes jobb på morgonen (och kvällen) vilket gick bra idag tycker jag. Med bra så menar jag att jag behövde inte ligga på min brukares säng i 20 minuter och flämta för att orka ta på henne hennes kläder sedan. Jag behövde inte stå i ytterdörren och andas kall luft och sedan vimmelkantig hjälpa henne med morgontoaletten.... Jag fick sitta mycket som vanligt för jag får svårt att andas när jag står för länge men jag behövde INTE ligga på hennes säng, eller hennes hallgolv, eller hennes soffa...Det är vad man kallar framsteg!
Jo en kommentar om ordet brukare. I den kommun jag jobbar i så har man benämningen brukare på de personer som "brukar" assistanstimmar pga sina handikapp. För att de är skyddade av tystnadsplikt osv så nämner vi dem inte vid namn i situationer som denna - en blogg tex, eller ens om vi pratar med andra som inte är involverade med just den personen. Det är för att skydda deras identitet. Dom brukar alltså inga droger som någon trodde :) Dom brukar timmar med assistans för att få hjälp med sina vardagliga bestyr :)
Så, om man skulle ta och kura ihop sig och blundandes lyssna till sina ljuvliga barn som leker?
vad tror ni om den? den funkar ju alltid bra när man kollar på film, eller hur? hahahahahhahah
Jo en kommentar om ordet brukare. I den kommun jag jobbar i så har man benämningen brukare på de personer som "brukar" assistanstimmar pga sina handikapp. För att de är skyddade av tystnadsplikt osv så nämner vi dem inte vid namn i situationer som denna - en blogg tex, eller ens om vi pratar med andra som inte är involverade med just den personen. Det är för att skydda deras identitet. Dom brukar alltså inga droger som någon trodde :) Dom brukar timmar med assistans för att få hjälp med sina vardagliga bestyr :)
Så, om man skulle ta och kura ihop sig och blundandes lyssna till sina ljuvliga barn som leker?
vad tror ni om den? den funkar ju alltid bra när man kollar på film, eller hur? hahahahahhahah
måndag 19 oktober 2009
Gamla vänner
Jag har tidigare uttryckt en förundran över hus vissa saker i ens liv verkar gå som i en loop. Vänner är något som de senaste månderna har börjat pluppa upp igen, vänner från förr. Vänner man tappat bort på vägen... Helt plötsligt så har de flesta som man värderar högt och som man har saknat tagit upp kontakten igen, på ett eller annat sätt. Vissa sker det genom ett telefonsamtal och andra är genom datorn. Vilket det än är så är det alltid lika gott att få knyta ihop band som ramlat isär. Jag tror att den sitsen jag är i just nu är lite speciell också, för jag har så mycket tid. Eller njae, tiden finns där men orken till att använda den väl fattas mig, men i vilket fall, jag ligger här i min säng varje dag och dvalar omkring i en värld mellan fantasi och verklighet och kollar upp vänner på facebook - har koll på vad andra aktiva friska människor har för sig ni vet. Alla dom som inte sitter fast i sin säng... och så lever jag nog (host host) lite genom dom, utan att dom vet om det.
Jag måste erkänna att jag tycker rätt så mycket synd om mig själv och är rätt ynklig inne i mitt egna huvud emellanåt! MEN idag, när jag har haft en r i k t i g t dålig dag så hittade jag en vän (eller mer rätt är väl att säga att hon hittade mig) från min tid direkt efter jag kom hem från USA. Denna person var en frisk fläkt och vi var besökslärarinnor ett tag (tillhörde samma församling) och jag kände direkt att här hade jag någon som jag skulle alltid alltid alltid tycka om. Jag har undrat lite hur det gått för henne och hennes familj för dom flyttade till USA för flera flera år sedan.... Idag knöt vi ihop banden igen, det var kul att få se på hennes facebook bilder och se hur STORA hennes barn blivit, sen pluppade hon upp på chatten och vi pratade lite.... Nu får jag perspektiv! Hon berättar att hennes man är sjuk och han ev bara har 18 månader kvar att leva... Jag hamnar i något slags chock tror jag för jag skriver på som vanligt och bara är som vanligt men inombords knycklas jag ihop till en liten boll... Jag måste skriva till henne och ge henne den rätt reaktionen tror jag, men där och då var jag bara.... konstig.
Hennes man är en person som betyder vääääääldigt mycket för min man, och genom att se på honom genom min mans ögon så har han varit lite av en hjälte för mig med! Jag har bett nu på kvällen, ni vet sådana där egoistiska böner (inte min egoism utan för hans familj) om att att ska få tillhöra de får procenten som blir frisk och att han ska få leva längre osv osv... och lite halvhjärtat lagt till "thy will be done" men nog egentligen inte alls menat det där sista.
Vem är jag att klaga över kronisk smärta? Min familj kommer inte se mig tvina bort och dö på grund av min sjukdom... Min familj kanske inte tycker att jag är en solskenshistoria i deras liv alltid men dom kommer ha mig här!!! Ibland är bra att se andras lidanden för att se hur små ens egna är! Nu trodde ju jag att detta var tufft för min vän och hennes familj så jag gick in och läste på hennes blogg... då har hon också hälsoproblem. Hon hade precis genomgått en ryggoperation pga fel på någon disk som skadade hennes ryggmärg med nerver och allt....
Så, hon har fått beskedet att henns man är döende, hon är ett vrak själv och efter en ryggoperation är man inte direkt rörlig... så hon sitter verkligen fast i sin kropp... dessutom hade hon influensa nu med.
Jag ska inte klaga på min värk på.... flera timmar :)
Mer vågar jag inte lova för inatt när jag är så trött så det svider i ögonen och kroppen rycker och sprätter av smärta, då kommer jag nog inte kunna hålla min klagan borta, men fram tills dess så ska jag vara glad och tacksam över att det som jag fått på min tallrik inte är så illa.
Jag ska be för min vän och hennes familj varje dag och jag ska fokusera på annat än mig själv och min situation. Försöka duger ju!! Det kan ju inte bli annat än bättre, eller? Min attityd menar jag. Jag har haft kass attityd ett bra tag nu och glömt bort det jag själv säger är viktigt... dags att damma av gamla uttryck och ta till sig deras innebörd igen.
Välkommen tillbaka alla mina gamla vänner, jag ska försöka vårda er bättre denna gången trots att min ork-nivå är i bottenläge! ha tålamod med mig, kram kram kram
Jag måste erkänna att jag tycker rätt så mycket synd om mig själv och är rätt ynklig inne i mitt egna huvud emellanåt! MEN idag, när jag har haft en r i k t i g t dålig dag så hittade jag en vän (eller mer rätt är väl att säga att hon hittade mig) från min tid direkt efter jag kom hem från USA. Denna person var en frisk fläkt och vi var besökslärarinnor ett tag (tillhörde samma församling) och jag kände direkt att här hade jag någon som jag skulle alltid alltid alltid tycka om. Jag har undrat lite hur det gått för henne och hennes familj för dom flyttade till USA för flera flera år sedan.... Idag knöt vi ihop banden igen, det var kul att få se på hennes facebook bilder och se hur STORA hennes barn blivit, sen pluppade hon upp på chatten och vi pratade lite.... Nu får jag perspektiv! Hon berättar att hennes man är sjuk och han ev bara har 18 månader kvar att leva... Jag hamnar i något slags chock tror jag för jag skriver på som vanligt och bara är som vanligt men inombords knycklas jag ihop till en liten boll... Jag måste skriva till henne och ge henne den rätt reaktionen tror jag, men där och då var jag bara.... konstig.
Hennes man är en person som betyder vääääääldigt mycket för min man, och genom att se på honom genom min mans ögon så har han varit lite av en hjälte för mig med! Jag har bett nu på kvällen, ni vet sådana där egoistiska böner (inte min egoism utan för hans familj) om att att ska få tillhöra de får procenten som blir frisk och att han ska få leva längre osv osv... och lite halvhjärtat lagt till "thy will be done" men nog egentligen inte alls menat det där sista.
Vem är jag att klaga över kronisk smärta? Min familj kommer inte se mig tvina bort och dö på grund av min sjukdom... Min familj kanske inte tycker att jag är en solskenshistoria i deras liv alltid men dom kommer ha mig här!!! Ibland är bra att se andras lidanden för att se hur små ens egna är! Nu trodde ju jag att detta var tufft för min vän och hennes familj så jag gick in och läste på hennes blogg... då har hon också hälsoproblem. Hon hade precis genomgått en ryggoperation pga fel på någon disk som skadade hennes ryggmärg med nerver och allt....
Så, hon har fått beskedet att henns man är döende, hon är ett vrak själv och efter en ryggoperation är man inte direkt rörlig... så hon sitter verkligen fast i sin kropp... dessutom hade hon influensa nu med.
Jag ska inte klaga på min värk på.... flera timmar :)
Mer vågar jag inte lova för inatt när jag är så trött så det svider i ögonen och kroppen rycker och sprätter av smärta, då kommer jag nog inte kunna hålla min klagan borta, men fram tills dess så ska jag vara glad och tacksam över att det som jag fått på min tallrik inte är så illa.
Jag ska be för min vän och hennes familj varje dag och jag ska fokusera på annat än mig själv och min situation. Försöka duger ju!! Det kan ju inte bli annat än bättre, eller? Min attityd menar jag. Jag har haft kass attityd ett bra tag nu och glömt bort det jag själv säger är viktigt... dags att damma av gamla uttryck och ta till sig deras innebörd igen.
Välkommen tillbaka alla mina gamla vänner, jag ska försöka vårda er bättre denna gången trots att min ork-nivå är i bottenläge! ha tålamod med mig, kram kram kram
barnen
Min lilla (stora) Albin när han är som sötast
Min lilla (stora) Alice när hon är som sötast.
Jag undrar hur barnet jag bär på kommer se ut om jag får behålla det. Hur kommer nästa upplaga av Linda/Edward se ut? Vems drag kommer vara starkast, vem av barnen kommer hon/han vara mest lik? Vilken personlighet kommer barnet ha? Lugn, aktiv, speedad? Glad, tjurig, flummig? Vem är denna person som växer till sig inom mig?
Har nu gått in i vecka 9 och ena stunden tror jag det är en tjej, för att i nästa vara övertygad om att det är en kille..... Idag har jag också fått för mig att jag kanske inte får behålla detta lilla växande liv... Kanske därför jag känner mig så nere? Dumma tankar skapar dumma känslor :)
Natten till idag
Klockan är halv fem.
Jag ligger kvar i min säng. Förutom toabesök så har jag ingte gått upp än...
Smärtan är jobbig men idag är det mest något annat. Känner mig tom och håglös...
Natten var tuff, men jag lyckades med konstverket att somna i mitt minimala badkar i säkert 40 minuter! Jag har ett sitt-badkar som är 15o cm långt, vilket nog är förväl för sittandes kan man inte drukna när man somnar... I natt hade jag ovanligt jobbigt med värken. Den växer lite för varje dag som kommer. Kroppen verkar protestera mer och mer ju längre tid den får lida. Men under några härliga minutrar inatt så lyckades jag sväva bort omsluten av varmt vatten, ihopvikt likt en fällkniv i mitt lilla badkar för att ha hela mig uppvärmd och behaglig :) Sååå skönt!
Man vaknar till när ens varma hölje är lite småkallt och pockar på ens uppmärksamhet att det är kanske dags att byta badkar mot säng... När jag gjorde detta så fick jag ett infall att först se vart min son var.... Självklart så skulle han ligga i sin säng klockan 3 på natten men jag gick och tittade till honom ändå. Han var borta!
Jag gick ner och fann min son vaken, ledsen och otrösterlig men ej gråtandes i soffan i vardagsrummet. Han svarade mig inte utan var bara ledsen i sin ansiktsmimik och sitt kroppsspråk... Jag fick köra jag och nej frågor som han kunde nicka eller skaka på huvudet till svar på. Kom efter mycket om och men fram till att han hade vaknat för att gå på toa, och sedan när han skulle krama mig så fann han min säng tom, han gick då ner till gästrummet och fann mig inte där heller... då trodde han att jag hade lämnat huset och typ försvunnit... Då hade han lagt sig på soffan och varit ledsen sedan dess. Jag minns att jag hörde när han gick på toaletten. Det var precis efter jag tappat upp mitt baad... Han hade alltså legat och varit superledsen på soffan i nästan en timme.....
Vad gör man? Där och då var det bara att ta med honom upp till min säng och låta honom sova där resten av natten. Men varför frågade han inte sin pappa som låg i våran säng vart jag kunde vara?? Varför gå ner och i slutet tillstånd sörja en situation som inte är sann utan att be om hjälp från en vuxen? Vi hade ett snack efter skolan nu, jag sa att om han hittar min säng tom (vilket kommer ske ofta eftersom jag vandrar huset runt och somnar där jag finner ro om nätterna) så får han väcka Edward och fråga om han vet vart jag är... inte bara gå iväg och vara ensam och ledsen... för oftast så behöver han inte bli ledsen för det finns en förlaring till vad jag gör och vart jag är!!
Tänk om jag inte hade gått och kollat till honom? Hade vi hittat honom kall och ledsen på soffan på morgonen då? Vad gör man med barn som sluter sig inom sitt skal? Hur når man dom?
Jag ligger kvar i min säng. Förutom toabesök så har jag ingte gått upp än...
Smärtan är jobbig men idag är det mest något annat. Känner mig tom och håglös...
Natten var tuff, men jag lyckades med konstverket att somna i mitt minimala badkar i säkert 40 minuter! Jag har ett sitt-badkar som är 15o cm långt, vilket nog är förväl för sittandes kan man inte drukna när man somnar... I natt hade jag ovanligt jobbigt med värken. Den växer lite för varje dag som kommer. Kroppen verkar protestera mer och mer ju längre tid den får lida. Men under några härliga minutrar inatt så lyckades jag sväva bort omsluten av varmt vatten, ihopvikt likt en fällkniv i mitt lilla badkar för att ha hela mig uppvärmd och behaglig :) Sååå skönt!
Man vaknar till när ens varma hölje är lite småkallt och pockar på ens uppmärksamhet att det är kanske dags att byta badkar mot säng... När jag gjorde detta så fick jag ett infall att först se vart min son var.... Självklart så skulle han ligga i sin säng klockan 3 på natten men jag gick och tittade till honom ändå. Han var borta!
Jag gick ner och fann min son vaken, ledsen och otrösterlig men ej gråtandes i soffan i vardagsrummet. Han svarade mig inte utan var bara ledsen i sin ansiktsmimik och sitt kroppsspråk... Jag fick köra jag och nej frågor som han kunde nicka eller skaka på huvudet till svar på. Kom efter mycket om och men fram till att han hade vaknat för att gå på toa, och sedan när han skulle krama mig så fann han min säng tom, han gick då ner till gästrummet och fann mig inte där heller... då trodde han att jag hade lämnat huset och typ försvunnit... Då hade han lagt sig på soffan och varit ledsen sedan dess. Jag minns att jag hörde när han gick på toaletten. Det var precis efter jag tappat upp mitt baad... Han hade alltså legat och varit superledsen på soffan i nästan en timme.....
Vad gör man? Där och då var det bara att ta med honom upp till min säng och låta honom sova där resten av natten. Men varför frågade han inte sin pappa som låg i våran säng vart jag kunde vara?? Varför gå ner och i slutet tillstånd sörja en situation som inte är sann utan att be om hjälp från en vuxen? Vi hade ett snack efter skolan nu, jag sa att om han hittar min säng tom (vilket kommer ske ofta eftersom jag vandrar huset runt och somnar där jag finner ro om nätterna) så får han väcka Edward och fråga om han vet vart jag är... inte bara gå iväg och vara ensam och ledsen... för oftast så behöver han inte bli ledsen för det finns en förlaring till vad jag gör och vart jag är!!
Tänk om jag inte hade gått och kollat till honom? Hade vi hittat honom kall och ledsen på soffan på morgonen då? Vad gör man med barn som sluter sig inom sitt skal? Hur når man dom?
söndag 18 oktober 2009
Vart tog min styrka vägen?
Söndag Eftermidag, Mat i magen och onaturligt trött. Så ser läget ut just nu. Sen så har jag precis lika onaturligt ont... och det är kite jobbigt så jag tänkte se till att använda denna lilla bloggen som en avledande manöver - smart va?
Den senaste veckan har mitt smärttillstånd försämrats tycker jag. Jag har mer ont i kroppen, jag har jobbigare om nätterna och jag har inget tålamod med någon eller något. Jag känner hur jag gröps ur inifrån liksom... För varje dygn som susar förbi så finns det mindre och mindre kvar av mig... Ok, fysiskt sett så stämmer ju inte detta, men ni förstår nog hur jag menar :)
Min ork är på lägsta nivån, och den sjunker.... hur ska detta gå? Hur kommer jag vara om 1 månad? Om 2? Hur kommer jag må i Maj 2010? Jag vågar knappt tänka tanken...
Jag hoppas att jag får någon form av vändning snart för det känns som allt (jag ) kommer brista vilken sekund som helst. Smärta och sömnbrist kan verkligen ta kål på vem som helst... men jag vill inte att det ska ta kål på mig. jag vill ha kraft och ork och glädjen kvar.
Idag var jag i kyrkan, och oftast så kan jag ju verkligen ta till mig och bli uppbyggd... men idag så var det som om allt bara gled igenom huvudet och sedan försvann... jag hade behövt att det stannade kvar!!!
Uh, nu ska jag gå ner och hälsa på lite gäster som kom.... sedan ska jag kura ihop mig i fosterställning och vänta på nästa dos medicin...
Den senaste veckan har mitt smärttillstånd försämrats tycker jag. Jag har mer ont i kroppen, jag har jobbigare om nätterna och jag har inget tålamod med någon eller något. Jag känner hur jag gröps ur inifrån liksom... För varje dygn som susar förbi så finns det mindre och mindre kvar av mig... Ok, fysiskt sett så stämmer ju inte detta, men ni förstår nog hur jag menar :)
Min ork är på lägsta nivån, och den sjunker.... hur ska detta gå? Hur kommer jag vara om 1 månad? Om 2? Hur kommer jag må i Maj 2010? Jag vågar knappt tänka tanken...
Jag hoppas att jag får någon form av vändning snart för det känns som allt (jag ) kommer brista vilken sekund som helst. Smärta och sömnbrist kan verkligen ta kål på vem som helst... men jag vill inte att det ska ta kål på mig. jag vill ha kraft och ork och glädjen kvar.
Idag var jag i kyrkan, och oftast så kan jag ju verkligen ta till mig och bli uppbyggd... men idag så var det som om allt bara gled igenom huvudet och sedan försvann... jag hade behövt att det stannade kvar!!!
Uh, nu ska jag gå ner och hälsa på lite gäster som kom.... sedan ska jag kura ihop mig i fosterställning och vänta på nästa dos medicin...
onsdag 14 oktober 2009
Heja Heja Louise Hallgren
Nu är det som så att valfrihet inte är något som man i Sverige kan välja... man ska passa in i en form, en mall som regeringen satt och bestämt och någon gång på 50 talet (?) så blev det inte fint att själv ta hand om sina barn hemma för man skulle vara en bättre och friare människa genom att arbeta och tjäna pengar (läs, betala in skatt)... den massiva barnkammaren alias dagis, numera känd som förskolan infördes och barn skulle massförvaras medans deras självföreverkligande mammor skulle infinna sig på jobb och strömma in pengar i skattekassan...
Idag lever vi i eftersvallningarna av detta korkade beslut, för det finns ingen medelväg i detta land- alla ska tycka och göra samma, för ett alternativ måste vara "fel" liksom.... Att båda alternativen kan vara rätt verkar ingen ens tycka det är värt att diskutera! Om de som vill vara hemma med sina barn och lägga sin energi på att uppfostra och att göra barnen till trygga medborgare så låt dom göra det- så som det var på 50 talet när mammorna kunde vara hemma - då man överlevde på en lön och hade det bra ändå. Och för alla dom som inte vill ta hand om sina barn, som inte har det som det faktiskt krävs för att orka och klara av detta hårda slitande jobb, låt dom få använda sig av dagis, dagmammor och andra barnomsorgsalternativ! Var för måste det vara svart eller vitt?? Varför kan man inte få välja???
EN känd svensk barn och familjepsykolog som SVT använder sig av i ett program (har ej sett det , men jag gillar Lousie Hallgren sedan tidigare) har nu uttalat sig om detta och blir genast hackad i småbitar över alla som ojjar sig över jämställdheten och hur feeeel hon tycker som vill låsa kvinnor till hemmet... Men om man frivilligt gå in i sitt "hem" och vårdar sina barn... är man fastlåst/fastkedjad då? Lousie har sagt att man kanske kan ta ett banklån under de 2-4 första åren av barnets liv för att kunna vara hemma om man inte klarar av det annars.... HYVLAD blir hon för detta... OK, vilken bank skulle ge ett sånt lån?? Lite orealistiskt är ju kommentaren MEN grunden till allt är att hon vill att barnen ska få vara hemma längre än tills de är knappa 12 månader gamla...
Hurra hurra för SVT och Louise Hallgren som talar de förbjudna orden !!!!
En liten länk till kort kommentar ang detta finns här
Idag lever vi i eftersvallningarna av detta korkade beslut, för det finns ingen medelväg i detta land- alla ska tycka och göra samma, för ett alternativ måste vara "fel" liksom.... Att båda alternativen kan vara rätt verkar ingen ens tycka det är värt att diskutera! Om de som vill vara hemma med sina barn och lägga sin energi på att uppfostra och att göra barnen till trygga medborgare så låt dom göra det- så som det var på 50 talet när mammorna kunde vara hemma - då man överlevde på en lön och hade det bra ändå. Och för alla dom som inte vill ta hand om sina barn, som inte har det som det faktiskt krävs för att orka och klara av detta hårda slitande jobb, låt dom få använda sig av dagis, dagmammor och andra barnomsorgsalternativ! Var för måste det vara svart eller vitt?? Varför kan man inte få välja???
EN känd svensk barn och familjepsykolog som SVT använder sig av i ett program (har ej sett det , men jag gillar Lousie Hallgren sedan tidigare) har nu uttalat sig om detta och blir genast hackad i småbitar över alla som ojjar sig över jämställdheten och hur feeeel hon tycker som vill låsa kvinnor till hemmet... Men om man frivilligt gå in i sitt "hem" och vårdar sina barn... är man fastlåst/fastkedjad då? Lousie har sagt att man kanske kan ta ett banklån under de 2-4 första åren av barnets liv för att kunna vara hemma om man inte klarar av det annars.... HYVLAD blir hon för detta... OK, vilken bank skulle ge ett sånt lån?? Lite orealistiskt är ju kommentaren MEN grunden till allt är att hon vill att barnen ska få vara hemma längre än tills de är knappa 12 månader gamla...
Hurra hurra för SVT och Louise Hallgren som talar de förbjudna orden !!!!
En liten länk till kort kommentar ang detta finns här
Morgontankar!
Minus 6 grader och svinkallt. Våra gamla fönster på detta huset klarar itne av att hålla ute kylan direkt så det "blåser" inomhus av draget från dom - brrrrrr
Någon gång ska vi ha råd att byta ut dessa dragiga gamla fönster.... någon gång!
Idag var Albin frisk nog att gå till skolan, så han är nu på gympan och skuttar och har kul, Alice börjar visa tecken på att vara vid liv och har inte kräkts sedan i Måndagskväll, så hon är förhoppningsvis kry nog till att klara av en dag på dagis i morgon. En annan känner sig rätt mör, jag har inte sovit i natt och mitt illamående är mer svårt att veta vilket som är vilket... är jag magsjuk eller är "bara" gravid ?
Idag ska jag på Zonterapi och det kommer bli skönt, att få bli lite ompysslad en stund, även om det nu gör ont så vet jag ju att det är bra och efteråt så känner jag ju mig bättre...
Ahhh, nu vaknade min Alice... då får jag gosa med henne lite nu då!
Någon gång ska vi ha råd att byta ut dessa dragiga gamla fönster.... någon gång!
Idag var Albin frisk nog att gå till skolan, så han är nu på gympan och skuttar och har kul, Alice börjar visa tecken på att vara vid liv och har inte kräkts sedan i Måndagskväll, så hon är förhoppningsvis kry nog till att klara av en dag på dagis i morgon. En annan känner sig rätt mör, jag har inte sovit i natt och mitt illamående är mer svårt att veta vilket som är vilket... är jag magsjuk eller är "bara" gravid ?
Idag ska jag på Zonterapi och det kommer bli skönt, att få bli lite ompysslad en stund, även om det nu gör ont så vet jag ju att det är bra och efteråt så känner jag ju mig bättre...
Ahhh, nu vaknade min Alice... då får jag gosa med henne lite nu då!
fredag 9 oktober 2009
Spyor och annat
I Lördags när vi skulle ha ett litet kalas för 6-åringen Albin så hade han oturen att börja kräkas 1.5 timmar innan gästerna skulle komma. Så inte helt otippat så föll delar av party-styrkan ifrån. De som trotsade baskiluskerna hade i alla fall en trevlig kväll med god mat och en rätt så pigg och rolig Albin (för efter tredje kräk-attacken verkade han tömt ut det som retade magen och då blommade han upp) som visade upp sina presenter och som lekte glatt men mat, det ville han inte ha... så en piggelin var hans huvudrätt :)
Vi höll oss hemma, barnen och jag, på söndagen medan Edward susade in till stavskonferensen i Göteborg. Jag har verkligen sett fram emot denna konferens och tyckte det var riktigt jobbigt att inte missa den... men vad gör man? Sedan mådde ju jag inte så jättebra jag heller med mina smärtor och nattliga sömnproblem... En dag i vila var inte helt fel faktiskt...
Idag kom måndagen, båda barnen hemma från skola och dagis för för Albin gäller ju 48 timmars regeln och Alice ansåg vi att hon kunde få vara hemma med Albin då så skulle dom ju ha varandra under dagen... Runt lunch börjar Alice klaga över magont och illamående. Hon vägrar äta korven till lunchen men sedan när middagen serveras så lyckas hon äta slottssteken med ris och sås... men sen..... Magen slog bakut och innan klockan var läggdags så var det Alice tur att kräkas några gånger. Nu sover hon med spypåse bredvid sig i sängen... hoppas hon sover hela natten och inte behöver använda den!!
Mitt illamående som bara växer från dag till dag känns ju lite odefinierbart just nu. Jag mår ju illa konstant! I natt låg jag på toagolvet ett tag för jag vaknade av att jag nästan kräktes... men än så länge har inget passerat ut ur min mun!! (Jag H a t a r att kräkas, med stort H) Nu är jag helt vilse i pannkakan över om jag är gravid-illamående eller magsjuk? Ja ja, det som kommer upp är ju detsamma :(
Så familjen Karlsson lever i en härlig spya just nu med känslighet till dofter, smaker och annat som kan trigga magen till att vilja tömma sig. Håll tummarna för att det är över, att vi vuxna inte drabbas....
Nu ska det försökas sovas, men det blir väl som vanligt
Gonatt
Vi höll oss hemma, barnen och jag, på söndagen medan Edward susade in till stavskonferensen i Göteborg. Jag har verkligen sett fram emot denna konferens och tyckte det var riktigt jobbigt att inte missa den... men vad gör man? Sedan mådde ju jag inte så jättebra jag heller med mina smärtor och nattliga sömnproblem... En dag i vila var inte helt fel faktiskt...
Idag kom måndagen, båda barnen hemma från skola och dagis för för Albin gäller ju 48 timmars regeln och Alice ansåg vi att hon kunde få vara hemma med Albin då så skulle dom ju ha varandra under dagen... Runt lunch börjar Alice klaga över magont och illamående. Hon vägrar äta korven till lunchen men sedan när middagen serveras så lyckas hon äta slottssteken med ris och sås... men sen..... Magen slog bakut och innan klockan var läggdags så var det Alice tur att kräkas några gånger. Nu sover hon med spypåse bredvid sig i sängen... hoppas hon sover hela natten och inte behöver använda den!!
Mitt illamående som bara växer från dag till dag känns ju lite odefinierbart just nu. Jag mår ju illa konstant! I natt låg jag på toagolvet ett tag för jag vaknade av att jag nästan kräktes... men än så länge har inget passerat ut ur min mun!! (Jag H a t a r att kräkas, med stort H) Nu är jag helt vilse i pannkakan över om jag är gravid-illamående eller magsjuk? Ja ja, det som kommer upp är ju detsamma :(
Så familjen Karlsson lever i en härlig spya just nu med känslighet till dofter, smaker och annat som kan trigga magen till att vilja tömma sig. Håll tummarna för att det är över, att vi vuxna inte drabbas....
Nu ska det försökas sovas, men det blir väl som vanligt
Gonatt
Idag fyller min lilla gullkille Albin hela 6 år, vem kan fatta vart dessa 6 åren tagit vägen? Inte jag i alla fall. I morse så smet jag upp till mitt 1.5 timmes arbetspass, jag väckte Albin genom att gosa ner mig i hans säng en stund och säga grattis och sjunga lite... sen gick jag och han somnade om (klockan var ju bara 6:30) och när jag kom hem så åt vi en familjefrukost tillsammans... och Albin fick paket och en påse Kinapuffar från min brukares mamma... Mums, smakar som Kexchoklad sa han! Så frukosten var blandad med "godis", macka, O'Boy och presenter. Lycka!
Han fick två Monstertruckar, en från oss föräldrar och en från lillasyster Alice. Sedan hade pappa vart och fixat ett paket med Lego som var riktigt poulärt ;) Två böcker fanns med också...
Det som han inte fått ännu men som ska ges imorgon är lite kläder, en vinterjacka, en fleece och sen så finns det en cool pilot-kavaj som han har sett för länge sedan som han ska få imorgon - det blir kul! Och så kommer ju Mormor och Gammelmormor med sina respektive också... Det blir nog toppen!
Jag har haft en rätt så jobbig dag, vart trött och haft ont och sovit dåligt i flera nätter i rad så jag totalkollapsade på soffan efter frukosten :) barnen byggde ihop lego tillsammans och jag svävade bort... Senare ska vi till Willys och handla lite grejjer tills i morgon, lite tårtsaker, lite matsaker och kanske lite ballonger och sånt kul med... Sen är det ju Idol ikväll, så då måste vi ju ha popcorn och ostbågar.... och sånt gott :)
Som en skugga över allt detta ligger beskedet om att en släkting mår dåligt och blivit inlagd. Personen i fråga opererades för cancer för något år sedan och dom fick bort allt (hette det då), men den senaste tiden har häslotillståndet fallit och nu blev denna person inkallad akut för att det skulle tas mer prover och de kommer behålla denna någon över natten tom. Jag vill bara skrika... men det gör man ju inte. Men jag har ringt till templet i Stockholm och lämnat in namnet för bön.... Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig. Det jobbiga är att pesonen i fråga är ung, har små barn och en livspartner... som just nu är ensamma hemma och undrar vad som sker på sjukhuset... Tuff natt! Vad kan man göra mer än att be??? En tills kugga är att bästa vännen fick missfall under veckan.... hon var två veckor längre gången än mig.... Nervöst! Riskerna blir verkligare för varje vecka som går.....
Nu ska jag klä på mig, jag har precis försökt slappna av med ett bad, men det hjälpte inte, så det är väl bara att klä på sig och ta den dagliga smärtan i hornen!
En lustig men pinsam grej är att idag på jobbet så mådde jag så illa att jag större delar av mitt pass låg på hallgolvet (ja--- golvet!!!) för att undkomma illamåendet. Allmän mobbing och goda skratt från både brukare och brukarens mamma blev det :) Gravidillamåendet har tagit tag i mig på allvar och jag undrar hur långt bort den första panikartade spyan är? Jag hatar att spy, verkligen hatar det!
Kläder var det det ja....
Han fick två Monstertruckar, en från oss föräldrar och en från lillasyster Alice. Sedan hade pappa vart och fixat ett paket med Lego som var riktigt poulärt ;) Två böcker fanns med också...
Det som han inte fått ännu men som ska ges imorgon är lite kläder, en vinterjacka, en fleece och sen så finns det en cool pilot-kavaj som han har sett för länge sedan som han ska få imorgon - det blir kul! Och så kommer ju Mormor och Gammelmormor med sina respektive också... Det blir nog toppen!
Jag har haft en rätt så jobbig dag, vart trött och haft ont och sovit dåligt i flera nätter i rad så jag totalkollapsade på soffan efter frukosten :) barnen byggde ihop lego tillsammans och jag svävade bort... Senare ska vi till Willys och handla lite grejjer tills i morgon, lite tårtsaker, lite matsaker och kanske lite ballonger och sånt kul med... Sen är det ju Idol ikväll, så då måste vi ju ha popcorn och ostbågar.... och sånt gott :)
Som en skugga över allt detta ligger beskedet om att en släkting mår dåligt och blivit inlagd. Personen i fråga opererades för cancer för något år sedan och dom fick bort allt (hette det då), men den senaste tiden har häslotillståndet fallit och nu blev denna person inkallad akut för att det skulle tas mer prover och de kommer behålla denna någon över natten tom. Jag vill bara skrika... men det gör man ju inte. Men jag har ringt till templet i Stockholm och lämnat in namnet för bön.... Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig. Det jobbiga är att pesonen i fråga är ung, har små barn och en livspartner... som just nu är ensamma hemma och undrar vad som sker på sjukhuset... Tuff natt! Vad kan man göra mer än att be??? En tills kugga är att bästa vännen fick missfall under veckan.... hon var två veckor längre gången än mig.... Nervöst! Riskerna blir verkligare för varje vecka som går.....
Nu ska jag klä på mig, jag har precis försökt slappna av med ett bad, men det hjälpte inte, så det är väl bara att klä på sig och ta den dagliga smärtan i hornen!
En lustig men pinsam grej är att idag på jobbet så mådde jag så illa att jag större delar av mitt pass låg på hallgolvet (ja--- golvet!!!) för att undkomma illamåendet. Allmän mobbing och goda skratt från både brukare och brukarens mamma blev det :) Gravidillamåendet har tagit tag i mig på allvar och jag undrar hur långt bort den första panikartade spyan är? Jag hatar att spy, verkligen hatar det!
Kläder var det det ja....
onsdag 7 oktober 2009
His Dark Materials
Nu har jag läst ut trilogin som börjar med Guldkompassen... Jag blev varnad att denna trilogi skulle vara anti-kristen och anti-kyrklig och vem vet allt och ja, ämnet som den bygger på är ju inte direkt något som kyrkor hurrar över men jag anser att man kan ju läsa saker och ting för nöjet av berättelsens skull - det behöver liksom inte alltid vara "rätt" eller så. I så fall skulle hela min Älskade Fantasy och Sci-Fi genre dö ut relativt snabbt. Det finns inga orcher i vår värld heller men i Sagan om Ringen är dom hur verkliga och onda som helst! Det gör inte berättelsen dålig bara för det... (dum liknelse- jag vet, men ändå...)
Jag tyckte väldigt mycket om dessa tre böckerna, jag tyckte att de var väl skrivna även om jag i den första delen blev något trött för det var så myyycket mer än vad filmen hade och allt var inte vad jag då ansåg nödvändig fakta... MEN i det totala så är jag nöjd med denna bokserie. Det var en spännande resa att ta sig igenom, händelsefull och i många lägen helt omöjlig men aldrig så att jag tyckte att den var dålig. Ja det var änglar och hemska kyrkor som väldigt tydligt hade katolska kyrkan som grund, men historien... den var underbar och man visste aldrig riktigt hur det skulle lösa sig... Eftersom man inte ska nämna slut så gör jag inte det, men det var ett slut som jag gillade. Det passade liksom...
Så för dig som vill dras med i en berättelse om "Dust" och vad den gör och finns till för, dyk djupt ner i His Dark Materials och låt dig förtrollas av intrigerna, världarna och magin!!!
Jag tyckte väldigt mycket om dessa tre böckerna, jag tyckte att de var väl skrivna även om jag i den första delen blev något trött för det var så myyycket mer än vad filmen hade och allt var inte vad jag då ansåg nödvändig fakta... MEN i det totala så är jag nöjd med denna bokserie. Det var en spännande resa att ta sig igenom, händelsefull och i många lägen helt omöjlig men aldrig så att jag tyckte att den var dålig. Ja det var änglar och hemska kyrkor som väldigt tydligt hade katolska kyrkan som grund, men historien... den var underbar och man visste aldrig riktigt hur det skulle lösa sig... Eftersom man inte ska nämna slut så gör jag inte det, men det var ett slut som jag gillade. Det passade liksom...
Så för dig som vill dras med i en berättelse om "Dust" och vad den gör och finns till för, dyk djupt ner i His Dark Materials och låt dig förtrollas av intrigerna, världarna och magin!!!
tisdag 6 oktober 2009
Blandat
Vi har lite USA besök just nu, men han åker snart igen, men det har verkligen varit roligt att få ha en fd missionär boende hos oss ett dygn. Han är så lättsam och bara go att ha och göra med. OCH han har lyckats övertyga oss om att en resa till USA skulle vara bra för oss :) Vi skulle kunna få bo hos honom eller hos släktingar till honom någon natt och så kunde vo resa runt i Västra USA, den delen jag inte har sett alls. Jag vill så gärna se Salt Lake City och alla de där Mormon-ställena, men även se San Fransisco och om vi skulle bo hos Kyle så skulle vi få se Arizona, Phoenix...
Det skulle vara helt suuuperkul!
Jag skulle kunna hälsa på gamla vänenr från förr, och kanske även se Boston en snabb sväng. Fast där känner jag ju ingen längre... dom flesta har flyttat sin kos...
Åhhh vad jag vill resa och bara komma bort! Vad synd att pengar är en viktig del av att få denna dröm till verklighet. Suck!! kom igen FK, bestäm er nu!!!! Jag vill veta om vi är lusfattiga eller om jag kommer få en slant snart! Inte för att det kommer göra så att vi reser till USA nu, sambandet mellan dessa två saker är noll, men pengar leder ju tankarna till ens situation idag.... om någon hajjar hur jag flummar :)
Idag är jag i vecka 7 (6+3) och jag mår mer och mer illa. Tryckte precis i mig en macka som åker jojjo i strupen, nice! Jag har min inskrivningstid på MVC om mindre än en timme och insåg precis att dom kanske ska göra den obehagliga undersökningen... Jag borde kanske duscha av mig??? Jag avskyr den obekväma undersökningen..... ja ja, vi märker väl vad som ska ske :) Men en snabb dusch vore ju vänligt uti fall att :)
Solen skiner och det är en behaglig dag... och sedan ska jag köpa födelsedagspresent till Albin tillsammans med Alice. Det blir kul, den ska vara från henne till honom :) Sötnosar!!!
Nej, dusch var det som gällde- Ha det bra
Det skulle vara helt suuuperkul!
Jag skulle kunna hälsa på gamla vänenr från förr, och kanske även se Boston en snabb sväng. Fast där känner jag ju ingen längre... dom flesta har flyttat sin kos...
Åhhh vad jag vill resa och bara komma bort! Vad synd att pengar är en viktig del av att få denna dröm till verklighet. Suck!! kom igen FK, bestäm er nu!!!! Jag vill veta om vi är lusfattiga eller om jag kommer få en slant snart! Inte för att det kommer göra så att vi reser till USA nu, sambandet mellan dessa två saker är noll, men pengar leder ju tankarna till ens situation idag.... om någon hajjar hur jag flummar :)
Idag är jag i vecka 7 (6+3) och jag mår mer och mer illa. Tryckte precis i mig en macka som åker jojjo i strupen, nice! Jag har min inskrivningstid på MVC om mindre än en timme och insåg precis att dom kanske ska göra den obehagliga undersökningen... Jag borde kanske duscha av mig??? Jag avskyr den obekväma undersökningen..... ja ja, vi märker väl vad som ska ske :) Men en snabb dusch vore ju vänligt uti fall att :)
Solen skiner och det är en behaglig dag... och sedan ska jag köpa födelsedagspresent till Albin tillsammans med Alice. Det blir kul, den ska vara från henne till honom :) Sötnosar!!!
Nej, dusch var det som gällde- Ha det bra
lördag 3 oktober 2009
vecka 7
Har nu 6 fulla veckor bakom mig, och är i vecka 7 som är en viktig en med alla organen osv... lite läskigt att veta att just nu är bebisen extra utsatt och om något händer, om jag äter något skumt, eller om jag får en infektion eller något så kan det bli lite fel... Det är ju ett under att det överhuvudtaget föds friska barn in i denna världen!!
Undrar lite över hur jag ska klara av denna långa väntan till vecka 13 när man "kan andas ut" - det är ju sex veckor kvar! En och en halv månad!!! Låt oss hoppas att allt går bra nu under denna tiden. Håll tummarna, be och hoppas!!
OK, då ska jag gå upp, ta mig ner till köket och må illa över allt vi har och efter att inte lyckats äta frukost så kommer jag lägga mig igen.... Suck, låter som en plan....
Undrar lite över hur jag ska klara av denna långa väntan till vecka 13 när man "kan andas ut" - det är ju sex veckor kvar! En och en halv månad!!! Låt oss hoppas att allt går bra nu under denna tiden. Håll tummarna, be och hoppas!!
OK, då ska jag gå upp, ta mig ner till köket och må illa över allt vi har och efter att inte lyckats äta frukost så kommer jag lägga mig igen.... Suck, låter som en plan....
torsdag 1 oktober 2009
TRÖTT
Jag är så trött, helt slut, helt knockad.
Jag var på jobb i 1.5 timmar i morse, sedan har jag varit i min säng och snarkat. Nu när jag vaknat och är hungrig så måste jag erkänna att skulle jag gå upp och äta så skulle jag sedan utan svårigheter kunna gå upp och somna om! Vad är detta? Hösttrötthet? Är jag en mänskig björn som försöker gå i ide? Allt jag vet är att jag är heeeeelt sluuuuuut hela tiden och att ens gå på toa är en kraftansträngning. Nu ska jag våga mig ner till köket för att hitta något ätbart, och förhoppningsvis klarar jag att hålla mig vaken resten av kvällen. Ska ju tillbaks på jobb 20:30 igen.... 1.5 timme till... Stora ansträngningar här :) Så- då var det mat!!
Jag var på jobb i 1.5 timmar i morse, sedan har jag varit i min säng och snarkat. Nu när jag vaknat och är hungrig så måste jag erkänna att skulle jag gå upp och äta så skulle jag sedan utan svårigheter kunna gå upp och somna om! Vad är detta? Hösttrötthet? Är jag en mänskig björn som försöker gå i ide? Allt jag vet är att jag är heeeeelt sluuuuuut hela tiden och att ens gå på toa är en kraftansträngning. Nu ska jag våga mig ner till köket för att hitta något ätbart, och förhoppningsvis klarar jag att hålla mig vaken resten av kvällen. Ska ju tillbaks på jobb 20:30 igen.... 1.5 timme till... Stora ansträngningar här :) Så- då var det mat!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)