Idag fyller min lilla gullkille Albin hela 6 år, vem kan fatta vart dessa 6 åren tagit vägen? Inte jag i alla fall. I morse så smet jag upp till mitt 1.5 timmes arbetspass, jag väckte Albin genom att gosa ner mig i hans säng en stund och säga grattis och sjunga lite... sen gick jag och han somnade om (klockan var ju bara 6:30) och när jag kom hem så åt vi en familjefrukost tillsammans... och Albin fick paket och en påse Kinapuffar från min brukares mamma... Mums, smakar som Kexchoklad sa han! Så frukosten var blandad med "godis", macka, O'Boy och presenter. Lycka!

Han fick två Monstertruckar, en från oss föräldrar och en från lillasyster Alice. Sedan hade pappa vart och fixat ett paket med Lego som var riktigt poulärt ;) Två böcker fanns med också...
Det som han inte fått ännu men som ska ges imorgon är lite kläder, en vinterjacka, en fleece och sen så finns det en cool pilot-kavaj som han har sett för länge sedan som han ska få imorgon - det blir kul! Och så kommer ju Mormor och Gammelmormor med sina respektive också... Det blir nog toppen!

Jag har haft en rätt så jobbig dag, vart trött och haft ont och sovit dåligt i flera nätter i rad så jag totalkollapsade på soffan efter frukosten :) barnen byggde ihop lego tillsammans och jag svävade bort... Senare ska vi till Willys och handla lite grejjer tills i morgon, lite tårtsaker, lite matsaker och kanske lite ballonger och sånt kul med... Sen är det ju Idol ikväll, så då måste vi ju ha popcorn och ostbågar.... och sånt gott :)

Som en skugga över allt detta ligger beskedet om att en släkting mår dåligt och blivit inlagd. Personen i fråga opererades för cancer för något år sedan och dom fick bort allt (hette det då), men den senaste tiden har häslotillståndet fallit och nu blev denna person inkallad akut för att det skulle tas mer prover och de kommer behålla denna någon över natten tom. Jag vill bara skrika... men det gör man ju inte. Men jag har ringt till templet i Stockholm och lämnat in namnet för bön.... Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig. Det jobbiga är att pesonen i fråga är ung, har små barn och en livspartner... som just nu är ensamma hemma och undrar vad som sker på sjukhuset... Tuff natt! Vad kan man göra mer än att be??? En tills kugga är att bästa vännen fick missfall under veckan.... hon var två veckor längre gången än mig.... Nervöst! Riskerna blir verkligare för varje vecka som går.....

Nu ska jag klä på mig, jag har precis försökt slappna av med ett bad, men det hjälpte inte, så det är väl bara att klä på sig och ta den dagliga smärtan i hornen!

En lustig men pinsam grej är att idag på jobbet så mådde jag så illa att jag större delar av mitt pass låg på hallgolvet (ja--- golvet!!!) för att undkomma illamåendet. Allmän mobbing och goda skratt från både brukare och brukarens mamma blev det :) Gravidillamåendet har tagit tag i mig på allvar och jag undrar hur långt bort den första panikartade spyan är? Jag hatar att spy, verkligen hatar det!

Kläder var det det ja....