Gamla vänner

Jag har tidigare uttryckt en förundran över hus vissa saker i ens liv verkar gå som i en loop. Vänner är något som de senaste månderna har börjat pluppa upp igen, vänner från förr. Vänner man tappat bort på vägen... Helt plötsligt så har de flesta som man värderar högt och som man har saknat tagit upp kontakten igen, på ett eller annat sätt. Vissa sker det genom ett telefonsamtal och andra är genom datorn. Vilket det än är så är det alltid lika gott att få knyta ihop band som ramlat isär. Jag tror att den sitsen jag är i just nu är lite speciell också, för jag har så mycket tid. Eller njae, tiden finns där men orken till att använda den väl fattas mig, men i vilket fall, jag ligger här i min säng varje dag och dvalar omkring i en värld mellan fantasi och verklighet och kollar upp vänner på facebook - har koll på vad andra aktiva friska människor har för sig ni vet. Alla dom som inte sitter fast i sin säng... och så lever jag nog (host host) lite genom dom, utan att dom vet om det.

Jag måste erkänna att jag tycker rätt så mycket synd om mig själv och är rätt ynklig inne i mitt egna huvud emellanåt! MEN idag, när jag har haft en r i k t i g t dålig dag så hittade jag en vän (eller mer rätt är väl att säga att hon hittade mig) från min tid direkt efter jag kom hem från USA. Denna person var en frisk fläkt och vi var besökslärarinnor ett tag (tillhörde samma församling) och jag kände direkt att här hade jag någon som jag skulle alltid alltid alltid tycka om. Jag har undrat lite hur det gått för henne och hennes familj för dom flyttade till USA för flera flera år sedan.... Idag knöt vi ihop banden igen, det var kul att få se på hennes facebook bilder och se hur STORA hennes barn blivit, sen pluppade hon upp på chatten och vi pratade lite.... Nu får jag perspektiv! Hon berättar att hennes man är sjuk och han ev bara har 18 månader kvar att leva... Jag hamnar i något slags chock tror jag för jag skriver på som vanligt och bara är som vanligt men inombords knycklas jag ihop till en liten boll... Jag måste skriva till henne och ge henne den rätt reaktionen tror jag, men där och då var jag bara.... konstig.

Hennes man är en person som betyder vääääääldigt mycket för min man, och genom att se på honom genom min mans ögon så har han varit lite av en hjälte för mig med! Jag har bett nu på kvällen, ni vet sådana där egoistiska böner (inte min egoism utan för hans familj) om att att ska få tillhöra de får procenten som blir frisk och att han ska få leva längre osv osv... och lite halvhjärtat lagt till "thy will be done" men nog egentligen inte alls menat det där sista.

Vem är jag att klaga över kronisk smärta? Min familj kommer inte se mig tvina bort och dö på grund av min sjukdom... Min familj kanske inte tycker att jag är en solskenshistoria i deras liv alltid men dom kommer ha mig här!!! Ibland är bra att se andras lidanden för att se hur små ens egna är! Nu trodde ju jag att detta var tufft för min vän och hennes familj så jag gick in och läste på hennes blogg... då har hon också hälsoproblem. Hon hade precis genomgått en ryggoperation pga fel på någon disk som skadade hennes ryggmärg med nerver och allt....
Så, hon har fått beskedet att henns man är döende, hon är ett vrak själv och efter en ryggoperation är man inte direkt rörlig... så hon sitter verkligen fast i sin kropp... dessutom hade hon influensa nu med.

Jag ska inte klaga på min värk på.... flera timmar :)
Mer vågar jag inte lova för inatt när jag är så trött så det svider i ögonen och kroppen rycker och sprätter av smärta, då kommer jag nog inte kunna hålla min klagan borta, men fram tills dess så ska jag vara glad och tacksam över att det som jag fått på min tallrik inte är så illa.

Jag ska be för min vän och hennes familj varje dag och jag ska fokusera på annat än mig själv och min situation. Försöka duger ju!! Det kan ju inte bli annat än bättre, eller? Min attityd menar jag. Jag har haft kass attityd ett bra tag nu och glömt bort det jag själv säger är viktigt... dags att damma av gamla uttryck och ta till sig deras innebörd igen.

Välkommen tillbaka alla mina gamla vänner, jag ska försöka vårda er bättre denna gången trots att min ork-nivå är i bottenläge! ha tålamod med mig, kram kram kram