LOVSÅNG

Jag vill tacka Gud för sminket som uppfanns för att låta kvinnan känna sig vackrare, piggare och mer levande än vad hon egentligen är!!

I några helger nu i rad har vi haft saker på gång, vi har vart i Skåne, vi har varit i Gbg och firat thanksgiving etc... denna helgen hade också aktiviteter och idag när det var dags att hoppa upp med glatt humör för att klä sig fint för kyrkan så infann varken sig skuttet ur sängen eller glädjen över att behöva stiga upp från den...

I allra sista sekund möjligt släpade jag mig upp till badkaret för att tvätta mitt hår som har stinkit hela natten och stört mig (jag är ruskigt känslig för dofter fortfarande i denna graviditet och när jag använder ett speciellt schampo så tycker jag att håret luktar apa - så var fallet i natt!) Väl under vatten i mitt badkar så började jag ana att jag eventuellt skulle klara av att ta mig till kyrkan trots hur jag mådde! Väl med denna insikt så blev jag mer målmedveten och vips så hade jag tvättat av mig nattens pina och fått på mig stumpebyxor (trasiga dessutom) och kjol och tröja... En titt i spegeln sa mig att vilket barn som helst hade blivit vettskrämd om de fått se mig så det blev sminklådan nästa. Jag har under de senaste 1,5 åren inte använt foundation för jag ogillar hur spacklad jag känner mig, men jag använder istället mineralpuder som täcker nästan lika bra (om man vill) och idag tog jag till det kraftiga artilleriet : Foundation OCH mineralpuder... Efter Maskaran så anade jag en kvinna i spegeln och inte det monster som först mött mig där! Jippey!!! Lite rouge och plötlsigt såg jag levande ut!!

Så detta inlägg är en LOVSÅNG till Herrens stora kärlek till alla hans döttrar som inte föddes med perfekt hud, strålande ögon och utan mörka ringar under dem. En lovsång till sminket som räddar oss som vaknar som ofrivilliga monster men sedan kan lämna huset som Svanar!!!

Att göra mig fin så att t.o.m. jag kan tycka att jag ser söt ut hjälper mig att sätta på mig mitt "Glada Smärtfria Jag", min andra och något falska personlighet som jag använder mig av när jag egentligen inte alls vill lämna min säng, träffa folk eller vara trevlig... Då sminkar jag mig och plockar fram denna alternativa Linda som sköter den biten alldeles perfekt! Ofta är denna version av mig så pass övertygande trevlig och glad att ingen anar att MonsterLinda som inte vill träffa någon, som bara vill ligga kvar och stinka svett i min säng inte ens exsisterar! Jag är tacksam för denna sminkade version av mig som faktiskt klarar av det jag själv inte gör... att hon dessutom gör så att MonsterLinda mår bättre, blir gladare och känner sig nöjd med dagen trots allt det kostar på i smärta att få uppleva den!! Jag är glad att jag tog mig till kyrkan idag, att jag fick känna på anden där och över att jag fick ta sakramentet! Dessutom så var det besökare från Frölunda församling där som jag tycker VÄLDIGT mycket om vilket gjorde mig så otroligt mycket gladare! YAY!!
Hjälpföreningen framförde en psalm på sakramenstsmötet och jag har inte övat detta en enda gång men måste säga att vi lät som en änglakör! Så vackert!!! Och jag var en del av detta (fast Herren måste arbetat extra hårt på min stämma för jag kan oftast inte hitta rätt med en enda ton när jag sjunger själv!) vilket kändes andligt och djupt! Vi sjung "Kommen till Mig"

Nu har vi ätit mat, och mitt konstiga uktsinne pajjade det för mig totalt, söndagssteken gick inte att få ner av någon konstig hormonell anledning så jag åt ris och gurka och en tomat... Kommer garanterat krypa i skåpen om ca 20 minuter antar jag... känner hungern fortfarande i magen!!!

Så en Lovsång till Herren för sminkets kraft till att ge mig en sådan här dag som denna när jag egentligen inte hade klarat av det... inte utan Hans hjälp!

Friday

Jaaaa, Tove och Erik gick vidare i Idol!!

Så engagerad som jag är i år har jag nog aldrig vart tidigare år... jag brukar ramla in på intressetåget när dom är typ 3-4 kvar annars, men i år har intresset hållt i sig från början till slut!
Lite lustigt med tanke på att jag avskyr att vara slav under TV:n och program som man måste passa tiden till etc... som man missar och glömmer av etc. Fast det har funkat bra :)
Det finns hoppa om att jag blir en tv nörd till sist ändå kanske!?

Barnen blev "kidnappade" (helt villigt måste väl tilläggas) av farfar i Torsdags eftermiddag och skall hämtas upp av oss föräldrar i morgon i samma veva som vi åker ut till flygplatsen och hälsar Edwards lillasyster välkommen hem till Sverige på besök... med hennes Bebis som vi inte träffat ännu!!!! SÅÅÅÅÅ spännande, jag längtar så mycket efter Josefine, och vill så gärna klämma lite på det nyaste tillskottet i Karlsson Klanen: Elinor Delve!

Edward är iväg på 30 års fest, så jag har haft hela huset för mig själv... vilket resulterar i att jag inte äter något som helst vettigt och bara slappar framför datorn, sover i sängen eller som idag då det är fredag, kollar på TV. Innan i dag tittade jag på en modern LDS tappning av "pride & Predjudice". Jag har ju sett den innan såklart, men den är så otroligt rolig- när man nu är mormon själv alltså... alla inside-jokes blir ju bara så ljuvliga. Den är charmigt gjord tycker jag. Collins är Head-on perfect som han skulle vara idag på 2000-talet HAHahahahahahahahahaa

Jag har under dagen som varit känt hur min ängslan för FK och penga-situationen börjar äta upp mig innifrån... Jag försöker stänga ute alla tankar och känslor genom att kolla på film mm men tankarna kommer ikapp mig. Jag har ändå en trygghet i botten som grundar sig i den välsignelsen jag fick när jag ville ha JA/NEJ svar på om jag skulle bli gravid igen eller inte. I den välsignelsen så togs vår ekonomiska situation som skulle komma av vårt beslut upp, och då hade vi ju ingen aning om att vi skulle få slåss mot FK i snart 4 månader utan att de meddela oss varken bu eller bä... men det som sades där och då - innan allt detta nes hade skett var att vi skulle ha det bra, vi skulle ha pengar till det vi behövde och vi skulle inte oroa oss. Jag trodde då att det innebar att allt skulle gå bra med FK (lite föraningar om deras häxjakt på sjuka hade man ju kolla på) och att vi inte skulle behöva använda upp HELA vart sparkapital och börja använda oss av våra krediter för att överleva med att betala räkningar och få ihop till mat... Men så var alltså inte fallet. Det finns något att lära sig i denna situationen, för oss alltså. Vi kommer få lite på vår tro och på det som sas i välsignelsen och se framåt med hopp och förtröstan... Vi kommer få lite på Herren och bara göra vår del... för då gör han sin del...

Det är svårt att lite blint på att det ska bra, hur mycket tro jag än anser mig ha... så är det svårt. Så är det bara. Lita på att allt löser sig...........

TRÖTT (som vanligt)

Har precis klarat av ett morgonpass + en badtur med min brukare. Jag är helt slut. Vill bara krypa ner under täcket och glömma bort att jag finns...
Sov dåligt inatt, och när jag väl skulle upp var jag dödstrött!! (som man brukar vara - man somnar gott först när det är en kvart kvar tills klockan ska ringa... klassiskt!!!)

Jag undrar om jag kommer orka hålla mig vaken ända tills ikväll? Tror nog inte det... borde kanske sova en stund NU så att det inte blir för sent så att det pajjar allt igen :)

Sedan kommer farfar hit och hämtar med sig barnen hem till sig. Han snor dom tills på Lördag! Dom kommer bli så lyckliga att man knappt kommer få tillbaks dom :) Dom vill alltid vara hos farmor och farfar och hur länge dom än stannar så är det för kort tid i deras ögon... härligt såklart, men dom skulle gärna få längta Liiiiiiite efter sin mamma och pappa...
Jag har packat deras väska... och har nu bestämt mig: Jag ska sova en timme tror jag - zzzzzzzzzzz

Thanksgiving (Karlsson style)

Har precis landat efter en helg av mat och godisfrossa. Vi har firat Thanksgiving!
Min mans syster gifte sig med en amerikan och de senaste 14 åren har dom satt ihop ett äkta Thanksgiving firande för att hålla den amerikanska traditionen levande för deras familj, och vi som hänger ihop med dom har välsignats med den goda maten och det underbara sällskapet vi med.

Jag har vart lite tvetydig i mina känslor för en hel helg borta igen, med en massa människor och liv omkring mig, men det påklistrade leendet och allt det där... inte för att jag inte trivs eller hellre vill vara någon annanstans, utan för att min smärtnivå sänker mig till en lägre varelse... som måste kämpa för att klara av att vara social över huvud taget :) Men självklart skulle jag vara med, kan man INTE vilja vara med när familjen är den bästa som finns, maten är det godaste man kan äta och trivselnivån är på topp... Det är självklart värt det!

Varje gång vi samlas för Thanksgiving middag så har vi en tradition av att ta ett varv runt bordet och säga vad vi är tacksamma för. Man får inte fega ur med självklarheter som "sin familj" eller "evangeliet/kyrkan" etc.... utan det ska vara något annat... för det fattar väl vem som helst att man är tacksam för sin familj och evangeliet!
I år tyckte jag det var svårt.... jag lever i en bubbla av svårigheter... jag har nedräkning till vad jag hoppas på en lindring av detta smärtfyllda liv jag lever just nu. Eftersom jaginte fick säga att ajg var tacksam för Edward och allt som han gör nu, all press, stress och alla uppgifter som ligger på hans axlar nu när jag är dålig så insåg jag att jag skulle se på mitt liv med ett större perspektiv.
Ni vet ibland när man är mitt i allt det svåra så vill man bara skrika, man vill bara att det ska ta slut- NU! Men sedan, när det har gått lite tid och man ser tillbaks på det som hänt så ser man saker man inte såg då när man var mitt i det hela. Man ser "Den röda tråden" - man ser syftet med det man skulle lära sig där och då... och plötsligt så är det kanske inte en prövning man blickar tillbaka på utan en välsignelse! Det var vad jag valde att vara tacksam för, "den röda tråden" genom ens liv... vilket översatt på lindianska innebär att Herren har en plan, ett syfte och ett mål med oss- han för oss genom livet, han ger oss möjligheter och han ger oss händelser som formar och oss och förädlar oss och han bygger upp oss och gör oss starkare och starkare...
Hur får man är stark muskel?? Man utsätter den för tryck, motstånd och genom bryta ner den så att den måste bygga upp sig igen görs den starkare och större...
Hur får man fram det renaste guldet? genom att föra in det genom den hetaste elden så att allt smuts och allt som försvagar den bränns bort, DÅ först blir guldet rent och starkt!

Så för dom som läser mina klagosagor här på denna bloggen vill jag bara säga att jag vet att jag klagar och avreagerar min frustration här på internet, jag vet att jag nog låter rätt så ynklig och knäckt emellanåt, men vet att jag renas som guldet, jag byggs upp som muskeln och jag vet att när jag ser tillbaks på den här tiden senare i livet så kommer jag ha fattat VAD det var jag skulle lära mig nu... och när jag fattat det så kanske jag t.o.m. berättar det för er :)

Jag och mina ljuvliga barn!

Min mysiga familj

Jag har den bästa familjen (ja ja, ni kan sluta protestera, jag vet, ni har den bästa, bla bla bla...) som finns i hela världen.

Efter en rätt så tung dag som började med jobb och som nu slutade med jobb så kom jag hem och finner min mysiga lilla tjej nerbäddad i våran säng och hon ser alldeles supernöjd ut över att få vara där :) Sötast i världen med sin hesa röst och sitt lilla leende.

Inne i Albins rum ligger en pojke utspridd över hela sängen med armar och ben lite överallt och han sover så sött så sött... Sagoskivan han somnat till spelar för fullt... just nu är det "Prinsessan på ärten" Min mysiga lilla kille som bara är världens goaste klimp!!

Nere i vardagsrummet sitter världens bästa make i soffan med datorn i knät och jobbar för att hålla oss flytande med näsan ovanför vattenytan. Han är rosslig och har varit det i över en vecka, han har ont i kroppen och har ett helt hem, en familj och ett jobb att sköta... Knappt hör jag honom klaga utan han kämpar på... Han är en klippa, en hjälte och ett stort exempel för mig...

Ja, JAG har världens bästa familj, den bästa för mig, så det så!!!

Regn o Rusk

I natt sov jag knappt något alls. En del var min vanliga värk och allt kliande såklart, den andra delen var den superheta kokande lilla tjejen som låg mellan mig och Edward i sängen med svåra andningsproblem större delen av natten. Hon var så tät i halsen och det pep och rosslade och brummade för varje andetag, ibland så låste det sig och då lät det hemskt vill jag lova.

Jag låg och lyssnade till detta ibland rätt så störande ljud större delen av de nattliga timmarna och lyckades dåsa bort en stund här och där... Vid en av mina vanka perioder runt 3 tiden inser jag att den lilla gumman också är vaken. Hon säger med sin hesa hesa röst att hon hade ont i magen och vi bollade fram olika mataltenativ så här mitt i natten. Till slut kom hon fram till att ett halv äpple skulle inte sitta fel... Så mellan kvart över tre och halv fyra på morgonen sitter Alice och jag i sängen mumsar i oss ett halv Royal Gala var.... Det var rätt mysigt faktiskt! Sedan rosslade hon ner sig på kudden igen och somnade lika brummande, pipande och rossligt som innan. Jag däremot kunde inte somna om förrän strax innan klockan ringde 6:15. jag minns att jag tänkte vid kvart i 6 att nu somnar jag nog bara för att jag ska upp om en halvtimme...
Needless to say så snoozade jag till kvart i 7!!!! Jag lyckades ändå vara på jobbet 7:15 som jag ska vara....

Även denna morgonen blev jag akut illamående mitt i alla sysslor och fick sätta/lägga mig på golvet en stund. Det är pinsamt!!! Tack o Lov så verkar (ja hon säger inget till mig iaf) Barbro inte säga något om det hela, mer än lite trevlig mobbing om att det är självförvållat etc. Fast vad hon eg. tycker, det vet jag ju inte....

Mellan 10 och 12:30 så sov jag gott... sedan har jag bara tagit det lugnt i min säng... Jag är hela tiden så trött så att ögonen bränns när man blinkar, så det är ju flummigt att jag inte lyckas sova på dygnets mörkaste timmar....

Jag vill till värmen och solen och jag vill ligga på en strand och bara njuuuta.... kan någon skänka mig en resa till Thailand eller nåt?

Efterlängtad tripp

En nyfödd Alice April 2005

En nyfödd Albin Okt 2003

Jag försöker behålla fokus på varför jag lider :)

Nu ska vi snart packa in allt i bilen och dra söderut mot Skånes marker. Det är huuur länge sedan som helst som jag träffade min kusin och hennes familj, men nu ska vi ha en helhelg ihop! Känns kul! Vi var där sist i februari och Bea var här sist i mars april tror jag... sedan dess har vi nog inte setts, då är det väl på tiden, eller hur!!?

Det har lockats med spättafilé och stuvad spenat till middag ikväll... mmmmmm
Jag ser fram emot en helg borta från mi säng, samtidigt som jag fasar över att jag inte komma orka nått, at jag kommer vara tråkig och bara trött och grinig och tråkigt sällskap. Jag oroar mig också över nätterna och om jag inte heller kan sova där, hur ska jag då "ta igen" under dagen för att vara någorlunda mänsklig?? Det är inte direkt kul att vara så här invalidiserad av att ha släpa runt på hela mitt paket av bekymmer och smärta... Ja ja, om jag klarar av att inte oroa mig så blir det kanske lättare?

Ska ta ner min väska och börja med det förfasande påklädandet... kläder gör ONT just nu med all denna sönderklösta huden överallt :(

Vi hörs väl igen nästa vecka - på tisdag kommer jag vara 13 + 0 = påbörja vecka 14 i graviditeten... det går ju snabbare än man tror... men Maj känns ändå ruskigt lååååååååångt borta!

Arrrrg.... redan morgon!!!!

Har sovit max en timme i natt - känner verkligen inte redo för två arbetspass på raken nu.... URK!!
Längtar redan tillbaks till min säng och att få slumra bort i den, efter lunch kan detta bli sant :)
Håll tummarna för mig att jag pallar mitt tuffaste pass på veckan, med tanke på hur vimmelkantig och svimfärdig jag kände mig hela dagen igår så är jag lite orolig för den här dagen.......

Nattlig Ångest

Ja ha, mitt i natten och min hjärna spinner på högvarv. jag kan inte komma till ro fastän kroppen skriker av trötthet. Jag sneglar på klocka lite då och då... ja, tiden går fastän jag itne lyckas somna... konstigt nog så är det så varje natt.

Jag har också lyckats med det dumman att klia sönder några leverfläckar i allt mitt klösande. inte bra, nu får jag klösa försiktigt runt omkring dom på något sätt. Krånglig affär det här med allt kliande.

Fick mitt intyg som jag bad om att få att skcika till FK om hur jag behöver jobba stötvis och inte bara 2 timmar varje dag... Måste jobbigt nog kontakta läkaren igen för att han inte skrivit det som jag sa, alltså, hälften stämmer, han verkade lyssnat på bara ett halvt öra när vi samtalades vid. SUCK!!!! Eftersom han är minst sagt MOTVILLIG till allt jag ber honom om så ser ajg itne fram emot detta. Han verkar itne tycka att det är hans jobb att hjälpa mig. Grrrrrr.
Tror att jag vill ha en privat läkare istället... finns det några sådana där ute som man kan få tag på tack?

Hjärnan spinner bara runt, jag känner oro och missmodighet över situatioenn ajg befinner mig i. Ska inte jag få vara glad och avslappnad och bara lycklig över barnet som växer inom mig?
hur påverkar det stackars lilla fostret av alla mina humörsvängningar och allt mitt gråtande? All oro jag känner, går den över till honom/henne? Läskiga tanke!

jag har nu försökt en stund att göra avslappnande andning eller något, lyssna till mina tunga andetag bla bla bla. Funkar inte. Hjärnan tar död på all avslappning jag försöker mig på... urk!

Ska nog sätta på lite musik tyst och stilla på datorn och se om DET hjälper.
Ok, då gör vi ett försök till sömn igen då!

Prövningar...

..... får vi för att vi ska mjuka upp våra hjärtan och så att vi ska komma ihåg Herren.

Jag är nog rätt så kall och glömsk för jag får prövningar jämt, men jag kan utan att klaga se att det ligger en hel del sanning i detta... För jag är snabb till att glömma, och jag är lat, och jag behöver nog hållas i ett "kort koppel"

Det finns mycket visdom att inhämta här..
Gonatt

PUPPP och livet

Sådan här fin himmel längtar jag till nu i höstmörkret!!!

Influensasprutan tagen, MVC kontrollen gick bra, ska dit igen i morgon bitti för att lämna ett blodprov som ska ligga till grunden för ett test som ska göras på Borås sjukhus nästa vecka...
Det känns verkligen att dom tar mig på allvar. Jag trodde jag skulle få slåss lite för att få alla dessa kontroller för att se om bebisen kan fått men/skador pga medicineringen... jag behöver inte ens be om att få kontrollerna, dom föreslår dom till mig och beskriver hur dom kan ge mig info och till vilken nytta jag kan ha av dom. Jag har redan bestämt mig för att Inte göra det där med stoor nål in i magen (fostervattensprov eller moderkaksprov) LÄSKIGT. Om barnet har Downs Syndrom så är det pga min medicin... och den bron tar jag mig över när jag kommer till den...

Jag behövde inte ens nämna min klåda, hon påpekade att jag såg ut att lida av eksem...... Vilken kvinna!!! Hon kollade upp och sa att det finns något som heter P U P P P som är en form av graviditetesklåda, den kommer vanligtvis i sista tremestern men eftersom dom inte vet exakt varför man får den så skulle den lika gärna kunna dyka upp när som helst under graviditeten... Jag läste lite om den, det LÄT som det jag har, men när jag kom hem och surfade mer och fick se bilder..... så ser det inte alls ut som det jag har. jag bad min husläkare om remiss till hudkliniken inne i Borås för MVC trodde att det skulle gå fortare så... Han vägrade!!! Sur gubbe!! Jag ska ju tillbaks till MVC i morgon bitti så jag får meddela hans sura och mycket knäppa svar då! Detta leder till att jag tidigast om 4 veckor kommer ens få iväg en remiss...

En teori dom (forskare) har är att det manliga DNA't finns med som spår i biopsi taget från huden med klåda, och 70% av kvinnorna som får PUPPP föder pojkar...
Problemet går heller INTE över förrän efter förlossning... tom ett par veckor efteråt kan det sitta i. Så i Maj kommer jag kanske se ut som alla de dät hemska foto-bilderna på kvinnor med PUPPP och är det så så ska jag inte kalga så mycket NU.... jag kommer ha bra mycket mer att gråta över då.... det ser vääääldigt mycket "aj-igare" ut när magen är stor och man har klöst på den i 4 månader typ... Vissa bilder var rent av vidriga... USCH!

Sprutan, vaccinet, den var ingen fara att ta. Det kändes knappt.
Nu 4-5 timmar senare känner jag av en svag molande värk i armen men inte mycket. Jag sover ju som bekant ruskigt dåligt men idag vid två tiden så somnade jag av en timme - S K Ö N T!!!
Skulle nog kunna norpa mig en timme till NU, men jag ska till jobbet ikväll och sedan upp tidigt imorgon med... bäst att försöka få till sömnen på natten i alla fall... Nu gäller det bara att man inte en av de få som får influensasymtom i 3 dagar :)
Albin får sin spruta om en vecka - nästa onsdag... gott om tid att förbereda på + att det är i "slutet av veckan och han kan bli dålig och vara hemma om det behövs utan att missa mer än kanske bara en dag. Mycket bra!

Natten tills idag hade jag en nattgäst i sängen. En myysig go Albin kom och kurade ihop sig brevid mig och var stört go. Att han närvaro skapade bra mycket mer kli var oundvikligt men ja gser barnen så lite, dom leker och har igång nere i huset när de kommer hem på dagarna och jag ligger mestadels i min säng här uppe... Jag behövde lite Albin tid, precis som han behövde lite Mamma-tid... Och trots många timmars klöööööööösande under natten så var det ändå värt det :)

Höll på att kräkas på jobbet idag. Illamåendet som nu börjat ge med sig svepte över mig som en tsunami mitt i passet och jag fick dricka mycket kallt vatten för att inte kasta mig ner på golvet och rulla ihop mig i fosterställning... Tror inte dom märkte något. Det var inte bara jag, brukaren och hennes mamma där, utan även mammans syster var på plats för dom skulle susa iväg tillsammans under dagen på lite ärenden... och jag ville visa mig duktig och så inför denna "främmande" kvinnan.... Phew! kallt vatten funkade rätt OK! Ska komma ihåg det....

OK, ska jag försöka mig på att röra på mig lite, eller är det överreklamerat??

Monday

Sista dagen på vecka 12... i morgon har jag gått 12 fulla veckor i den här graviditeten för då är jag 12+0... Känns skönt att iden kan flyga fram lite gran i alla fall när den annars känns som om den stod still enbart för att retas.

Jag kliar och klöser mig dagarna i ända, all beröring är jobbig... viket är svårt när man har två gosiga barn som vill klappa på mig och kramas titt som tätt. Jobbigt också för maken som nog lider mer än barnen över detta... Jag önskar att kliandet kunde ge upp nu och sluta, jag fasar över hur det kommer vara om det ska klia så här i 26 veckor till... ända tills mitten på Maj... Då kommer man nog få söva ner mig och sätta mig på dropp eller något... Suck!!

I morgon ska jag till MVC för att träffa en barnmorska, inte min utan en annan, för min ordinarie är fortfarande sjuk. Jag ska då även ta vaccinationssprutan mot influensan då. Spännande vecka efter det lilla sticket i armen. Många blir ju sjuka av den, får se om jag är en av dom. Jag har redan bestämt mig för att även åka till Skene (måste lämna in papper på Marks Assistans) och köpa mig en härlig portion gravid-sushi. Helst av allt vill jag åka dit och löpa det NU, men jag ska hålla mig tills imorgon... då slipper även Edward köra iväg, för jag mår dåligt idag. I morgon måste jag ju ända tvinga mig ut och då borde jag klara av det momentet med!
Ååååh, Avocado sushi..., wasabi... ingefära... MUMS!!!

Jag undrar hur länge till jag klarar av att jobba 25 % och vad som händer när jag inte kan det... eftersom jag utöver mina 25% är arbetslös så kommer jag matchas mot alla yrken på marknaden... eller, jag hoppas dom jag är kvalificerad till. Hahahahaah!
Man vet aldrig med försäkringskassan- fniss fniss. Dom kanske tycker att nattjouren på ett kärnkraftsverk är stillasittande och lugnt nog för mig att klara av, och pga denna anledningen så ger dom mig ingen sjukpenning! SÅ är det säkert, för precis så skruvat är systemet!

Usch, det vill jag inte prata om, då blir jag bara uppjagad...
Nu kom barnen hem, ska smyga ner och lägga mig på soffan istället..

Fågelsång och fönsterbånk...

Runt 8 tiden idag lyckades jag somna... visst har jag sovit i stötar innan med, men då blev det djup sömn... som avbröts av ett en fågel tar sin in genom mitt öppna fönster, flyger in i badrummet, fastnar vid fönstret där som är en del av fönstret i Alice rum (krångligt - ja, men vi renoverar för fullt och har gjort det i över 2 år nu...) vilket också ger fågeln möjligheten att klämma sig över till just Alice rum och leka huvud bank mot hennes två fönsterrutor...
Allt detta tar ju bra mycket mer tid än vad man kan tro, och efter en himla massa meck och lirkande lyckas jag öppna det ena fönstret och behålla fågeln i rummet... och efter x antal fel val av ruta när han skulle ut så kom han (eller hon) ut i det fria och kunde flyga iväg.... PHEW!!
Ett tag oroade jag mig för att den skulle dö och att vi skulle få köra hela grejen med at begrava den osv...

Öppet fönster är skönt men jag börjar fundera lite på myggnät.....

Min säng, mitt hem

Idag har jag varit i min säng HELA dagen, om man bortser från att jag använt toaletten på dess utsatta plats och skippat att kissa i sängen.... det blir bara merjobb liksom :)

Jag har ont ont ont, och det kliar kopiöst mycket på min kropp och detta i kombo driver mig mer till vansinne än vad jag trodde var möjligt. Jag trodde att jag led det värsta man man kunde för redan 4 veckor sedan innan min kropp förvandlades till en matta av knottror och kliprickar... Men nu vet jag att det jag hade då var något jag skulle längta tillbaks till idag... hur tokigt det än verkar!

Till råga på allt så blossar hormonerna rejält, jag har acne blandat med kliprickar och bubblor över hela ryggen... min käklinje ser ut som ett kraterland fullt med en himla massa finnar som ömmar och eftersom dom sitter så välplacerat nära kliprickar så är jag ju där och kraffsar hela tiden. Vilken "pissig" situation helt enkelt!!!

I morogn fyller min kusin år, eller NEJ det gör hon inte, men hons ka fira det i morgon och vi ska dit och få ta del av familj och mat. Jag undrar hur jag ska klara av att ha på mig kläder under flera timmar. Kommer jag vilja slita av mig dom och bara dra med stålborste över hela kroppen innan vi ens kommit till huvudrätten? Det återstår att se. Eftersom jag vart såpass dålig idag att jag bara klarat av att ligga så ser jag det som ett mindre mirakel om jag ens tar mig till restaurangen i Partille där festen skall hållas. Sen har vi detta med present. Om man inte haft någon inkomst på tre månader och inte vet hur man ska överleva nästa månad så känns det lite jobbigt att behöva ge mindre än vad man vill, MEN mer än vad man kan. Vi ska ge presntkort eller cash i ett kuvert blir det väl mest... för ingen av oss kommer hinna åka in och fixa presntkort inne i Borås. Ja ja, det kommer säkert gå jättebra allt detta, och jag kommer troligtvis behålla kläderna på hela tiden, men hur kommer jag må när det är över?? Detta ständiga balanserandet av vad man klarar av elelr inte... och vad det kostar att klara av något över huvudtaget! Suck!!

Barnen och Edward har kilat ner till ICA ör att köpa till ostbågar, chips och dricka till Idol ikväll. Det ska bli mysigt. Lite trist att Erika åkte ut och att Rabih eller vad han heter är kvar. I mitt tycke skulle han åkt för läääänge sedan, men men, bara min favoriter är kvar så ska jag väl inte klaga!!! Vilka tror ni det är som är just mina favvosar?? Edward får inte vara med, det vore ju fusk!!

Det fortsatta tjafset med FK

Nu har jag suttit och fyllt i hur jag jobbat, alltså mitt schema som jag haft sedan januari i år för att skicka in till försäkringskassan... jag har nog inte riktigt fattat till 100% hur det ska hjälpa dom att ta ett beslut huruvida (åhhhh fina ord!) jag är sjukpenningsberättigad eller ej... men men, jag dansar efter deras pipa och ger dom det dom vill ha

Jag hoppas att det kommer hjälpa dom till att fatta ett beslut relativt snabbt för nu finns det inga pengar kvar att nalla ifrån... och nu är tiden då man ska ta sina besparingar eller delar av dom och åka ner till Ullared och shoppa julklappar och julpynt och vinterkläder.... SUCK!!! Hur kommer denna vintern se ut, hur kommer julen se ut, hur kommer vi klara av att få ihop pengar till att ens sätta mat på bordet... jag vet, den borde vara punkt 1 men jag tänker baklänges just nu!!

Stressen och allt som detta innebär gör mig tokig, jag blir ju inte friskare direkt och när jag numera även lider av nässelutslag och klåda över HELA kroppen utöver min smärta och mina sömnproblem... gissa hur friskare jag känner mig då? Just det- inte alls!!!

Nu ska jag sluta klaga... men bara ordet "försäkringskassan" får mig att gnissla tänder känner jag!!

Ultraljud

Idag har jag varit på Ultraljudskontroll för att se om det finns några missbildningar som kan ses just nu... Och allt såg hittills bra ut!!! Phew!!
Dessutom så är jag inte i vecka 10 + 2 som jag trodde innan utan jag är i vecka 11 +0!!! Det är första gången under mina graviditeter som jag varit "mer" gravid än vad tabellerna säger när väl ultraljudet är gjort :)

Jag fick med mig tre bilder hem också, snäll doktor som ville att jag mitt i allt jobbiga i livet skulle ha något att glädjas åt! Sånt uppskattas av en kvinna som är på gränsen till nervsammanbrott!

Min bebis mår bra, vi ska ta fler tester på mig för att kolla upp längre fram vad det kan finnas för ev. problem pga medicineringen... men just nu är jag bara glad att del 1 är avklarad! Jippey!!