Friday

Jaaaa, Tove och Erik gick vidare i Idol!!

Så engagerad som jag är i år har jag nog aldrig vart tidigare år... jag brukar ramla in på intressetåget när dom är typ 3-4 kvar annars, men i år har intresset hållt i sig från början till slut!
Lite lustigt med tanke på att jag avskyr att vara slav under TV:n och program som man måste passa tiden till etc... som man missar och glömmer av etc. Fast det har funkat bra :)
Det finns hoppa om att jag blir en tv nörd till sist ändå kanske!?

Barnen blev "kidnappade" (helt villigt måste väl tilläggas) av farfar i Torsdags eftermiddag och skall hämtas upp av oss föräldrar i morgon i samma veva som vi åker ut till flygplatsen och hälsar Edwards lillasyster välkommen hem till Sverige på besök... med hennes Bebis som vi inte träffat ännu!!!! SÅÅÅÅÅ spännande, jag längtar så mycket efter Josefine, och vill så gärna klämma lite på det nyaste tillskottet i Karlsson Klanen: Elinor Delve!

Edward är iväg på 30 års fest, så jag har haft hela huset för mig själv... vilket resulterar i att jag inte äter något som helst vettigt och bara slappar framför datorn, sover i sängen eller som idag då det är fredag, kollar på TV. Innan i dag tittade jag på en modern LDS tappning av "pride & Predjudice". Jag har ju sett den innan såklart, men den är så otroligt rolig- när man nu är mormon själv alltså... alla inside-jokes blir ju bara så ljuvliga. Den är charmigt gjord tycker jag. Collins är Head-on perfect som han skulle vara idag på 2000-talet HAHahahahahahahahahaa

Jag har under dagen som varit känt hur min ängslan för FK och penga-situationen börjar äta upp mig innifrån... Jag försöker stänga ute alla tankar och känslor genom att kolla på film mm men tankarna kommer ikapp mig. Jag har ändå en trygghet i botten som grundar sig i den välsignelsen jag fick när jag ville ha JA/NEJ svar på om jag skulle bli gravid igen eller inte. I den välsignelsen så togs vår ekonomiska situation som skulle komma av vårt beslut upp, och då hade vi ju ingen aning om att vi skulle få slåss mot FK i snart 4 månader utan att de meddela oss varken bu eller bä... men det som sades där och då - innan allt detta nes hade skett var att vi skulle ha det bra, vi skulle ha pengar till det vi behövde och vi skulle inte oroa oss. Jag trodde då att det innebar att allt skulle gå bra med FK (lite föraningar om deras häxjakt på sjuka hade man ju kolla på) och att vi inte skulle behöva använda upp HELA vart sparkapital och börja använda oss av våra krediter för att överleva med att betala räkningar och få ihop till mat... Men så var alltså inte fallet. Det finns något att lära sig i denna situationen, för oss alltså. Vi kommer få lite på vår tro och på det som sas i välsignelsen och se framåt med hopp och förtröstan... Vi kommer få lite på Herren och bara göra vår del... för då gör han sin del...

Det är svårt att lite blint på att det ska bra, hur mycket tro jag än anser mig ha... så är det svårt. Så är det bara. Lita på att allt löser sig...........