onsdag 30 december 2009

Bolliaden.... mm

Mitt i natten som vanligt.
Jag är så trött, men kroppen har för ont.
Edward ligger bredvid mig och snarkar djupt... lite avundsjuk är jag faktiskt!!

Jag har gjort klart ett 37 frågor lång Quizz om twilight böckerna för Bolliaden i morgon, jag ska gå över mina diskussionsämnen i morgon innan jag åker dig och ger dom 2-3 timmar av min smärtfyllda vardag :) Hoppas att vi kommer ha det trevligt ihop, jag och vilka det nu kna vara som vill gå på ett litet "twilight-jippo"

Detta är ju egentligen Jannices grej, men hon skulle resa bort så jag lyckades bli övertalad till att säga ja- nu ångrar jag mig lite med tanke på hur mitt tillstånd är, men jag vet att jag kommer säkert ha kul, jag kommer kunna ha en fokus på något annat än bara min smärta så detta är nog en bra grej för mig :)

Nära och bra nu när Bolliaden är i Skene :)

Jahopp, om man skulle ta och lägga ifrån sig datorn, ta hand om nackspärren och resten av smärtorna och tvinga sig själv till medvetslöshet??

måndag 28 december 2009

Nattsudd i Mölndal

Ligger i botten på en våningssäng i Mölndal, har vart här i några dygn nu och min kropp lider- men jag har det trevligt och älskar sällskapet :) I kväll har vi spelat Settlers OCH Svea Rike. Och hör och häpna, jag var med på de båda... vi ordnade så att vi använde oss av soffbordet så att jag kunde sitta eller emellanåt halvligga ner i soffan.... Yay!!! Jag vann på Settlers, men kom trea på Svea Rike... Häftiga känslor svallade under Svea Rike och det är alltid lika kul när vi alla hetsar upp oss och blir emotionella :) Hahahahaha

På tisdag morgon efter frukosten så ska vi åka hem, jag har Akupunktur vid 13 tiden så det måste vi hinna hem till. Jag tror att jag kommer behöva några dagar i min säng för att kroppen ska kunna återhämta sig från dessa trapatser av att sova dåligt på ställen som min kropp inte klarar av...

I morgon ska jag försöka ta mig ut och hitta ett par mammabyxor med mjuk trikåmudd upptill- alla mina gamla mammabyxor är från tider INNAN man kom på att man kunde göra så... och jag klarar inte av att ha på mig dom- suck!!!! Hoppas jag orkar och att jag hittar något bra!!

nu är klockan 2.45 så jag ska väl förslka somna
Natti natti

onsdag 23 december 2009

LYCKLIG NU!!!

Nu haglar goda nyheterna tätt!

1) Försäkringskassan har GODKÄNT min sjukskrivning och jag kommer få mina pengar i mitten på nästa vecka!!!

2) Vilket i sin tur leder till att mina fortsatta dagar som sjuk är säkrade eftersom läkaren nu har förlängt min sjukskrivning med 100% i stället för 75%... Allt är frid och fröjd... jag kan andas ut...

3) .... vilket i sin tur resulterar i att jag inte nollas i FK's system och behåller nu alltså min SGI och kna ha en bra mammapeng som jag under två års tid kämpat med att jobba upp !!!! Jippey!!!

Bästa julklappen landade hemma hos mig, i mitt knä, i mitt hjärta!!
Så nu är jag lycklig och glad, fullt med smärtor har jag fortfarande men det känns lättare att hantera när man vet att man inte har drivit sin familjs ekonomi i botten pga sin sjukdom...
SÅ - God Jul alla glada underbara människor för det ska jag ha!!

Befinner mig i snöiga Mellerud med familjen hemma hos mormor och ser fram emot en trevlig julafton i morgon då barnen kommer bli sprudlande lyckliga efter härlig dag och då till sist julklappsöppningen :) Min julklapp har jag ju redan öppnat: den kom igår när det ringde på telefonen och jag fick reda på att det skulle bli en UTBETALNING till mig!

tisdag 22 december 2009

Provjobbade idag...


... ångrar mig nu för jag har såååå himla ont i mitt bäcken, jag vill bara skrika!
MEN, jag anser ändå att det var nödvändigt för att veta hur pass ont jag får av at utföra mina korta pass och om jag med akupunktur skulle klara av det. Nu vet jag- svar NEJ!

Jag har en tid med läkaren igen vid lunch, då kommer han skriva ut nya intyg. Bra, för vi kommer kunna hämta dom innan vi åker till Mellerud, och då skickar vi iväg dom direkt så att allt är inne på FK innan året är slut. FK... Ja... min handläggare ska ringa mig idag med besked om vad resultatet av min läkares samtal med dom igår förde med sig...
Nu tuggar man på naglarna - eller nej, det gör jag inte för jag är inte en nagelbitare men ni fattar vad jag menar!!!

Jag och barnen fick julklappar från min brukare! Vad paff jag blev! Jag har inte köpt någonting till varken XX eller hennes mamma... vilket dåligt samvete jag fick! Måste hitta något nu under julen och lämna som Nyårsgåva innan året tar slut :)
Hon Ääääälskar smycken så kanske ett nytt halsband eller en ring? Fast ring är svårt, storleken på fingret är ju nödvändig fakta för en sådan sak... armband gillar hon med.... Vart kan man hitta superbilliga men snygga smycken då?? Inte i Mellerud, det vill jag lova! Dom har en liten sån där smyckesbutik på torget som vet hur man tar ut priser... Suck!! Ja ja, kanske mellandagarna kan ge resultat när vi är i Mölndal/Gbg!

Jag har en god känsla just nu. det måste vara ljuset från att världen är vit istället för mörk nu när vi har fått snö!!! Det känns rätt bra att gå på snön som knarrar och andedräkten som står som ett moln ut från ansiktet...

Kallt: Ja!!!
Ont av kylan: JA
...men det ÄR mysigt!!!

Nu ska jag äta lite. Jag drack en fil, banan och blåbärs-smoothie till frukost. Var helt lila i munnen av alla blåbär efteråt- Hahahahahahahahahaha

måndag 21 december 2009

Steg 1 avklarat

Läkarbesöket gick bra, han verkade fatta galoppen och lovade att göra sitt bästa för att säga det som han inte fått fram på papper när han och Fk skulle talas vid 15:30.

Så sjukskriven av läkaren- det kommer jag fortsatt bli, till vilken grad avgörs av oss i morgon efter ett provpass på jobbet... Sjukskriven av FK återstår alltså att se! Hoppas att min handläggare ringer med härliga "God Jul" hälsningar i morgon!!!!! Hoppas hoppas hoppas!!!!
Tänk om allt löser sig?!!!
Tänk om jag kna slappna av och bara få vara sjuk och bara behöva bry mig om mig och min kropp och denna växande bula på magen?? Tänk om det finns en sådan rosaskimrande värld på riktigt??

Hoppas hoppas hoppas!!!

NERVÖS!!

Om 45 minuter har jag tid hos läkaren, Edward kommer naturligtvis med mig. Där ska två saker bestämmas; förlängning av min sjukskrivning och vilken grad det ska vara i, samt att han ska ha vänligheten att uttrycka tydligt att jag är sjukskriven på ett plan gällande HELA arbetsmarknaden, inte bara inom vården & omsorgen....

Det viktigaste är den sista punkten, den kan nämligen vara nyckeln till att jag faktiskt får igenom min sjukskrivning after all!!!

Ett hoppets raket (se inlägget "Blessings") har tänts men nervositeten över att allt hänger på en rätt så komplicerad läkare är rätt påfrestande! Jag ber och ber och ber.... Hoppas min vilja är densamma som Herrens!

BLESSINGS


Ni vet när allt är mörkt och man nästan nästan har gett upp hoppet? Där känner vi att vi är. Klart att vi fortfarande hoppas och klart att vi känner att Herren är med oss och att allt kommer lösa sig på ett eller annat sett... men man känner ändå det där mörkret ni vet....
Då skickar Herren ut små raketer på himlen som lyser upp ens tillvaro, Han visar att han finns och bryr sig och att vi inte är glömda.

I går när Edward och barnen kom hem från kyrkan så hade de med sig ett paket från en familj vi är vänner med. Tydligt och klart kunde vem som helst fatta att det låg en chokladkartong inne i paketet och vi öppnade den och visst: En Paradisask!! Lyckan blev stor för vi har inte köpt hem något sånt, man prioriterar mjölk, bröd, fil etc när pengarna tryter...

Trots att det satt ett "God Jul" kort på utsidan paketet så visade det sig att det låg ett kuvert innanför omslagspappret. Ett stort kuvert med ett till Julkort i. Edward öppnade julkortet och såg ut som om han hade sett ett spöke... Långsamt tar han upp en bunt pengar och sprider ut dom i en solfjäder.... Det låg pengar i kuvertet!!! Mycket pengar!!! Vi bara tittar på varandra och jag börjar ju gråta såklart!
Eftersom jag är i telefon när allt detta sker så får jag ju avslöja vad som hänt eftersom jag plötsligt är helt "choked up" och bölar för fullt....
Chocken, glädjen, skammen, glädjen igen och TACKSAMHETEN väller upp och känslorna hoppar och byter skepnad om och om igen... Detta var ju helt sjuuukt!! Hur kan man någonsin tacka för en sådan här gåva? Hur kan man någonsin ge tillbaks?

När jag bad om en välsignelse för att få svar på om vi skulle gå tillväga med att skaffa detta barnet jag bär på just nu så fick jag sagt till mig att vi inte skulle hindra någon från att hjälpa oss för vi skule i så fall beröva dom från de välsignelser de kunde få av att hjälpa oss... Vi skulle ödmjuka oss och ta emot all hjälp vi blev erbjuden...

Här stod vi i vårt vardagsrum med en gåva vi aldrig hade kunnat förvänta oss och reaktion ett var att lämna tillbaks pengarna trots att vi behöver dom mer än än jag vågar nämna. Sedan kom orden ringandes i mitt huvud från den där välsignelsen... och jag som hade trott att det handlade om typ hjälp med städning etc.... Aldrig hade jag väl kunnat ana att man kunde få annan slags hjälp än sysslor och tjänster. Pengar. En hel del pengar. TACK!!!!!
Vilken välsignelse att få kunna ta emot detta och att kunna känna att vi är omhändertagna, att vi inte är ensamma i detta... Underbart.
Herren skickar upp raketer på vår mörka himmel och lyser upp mörkret, några små och några stora.... men alltid tillräckligt tätt för att vi ska kunna hålla siktet på vårt mål och inte tappa bort oss på vägen...

lördag 19 december 2009

Motigt men gratis...

Har precis skickat iväg 60 stycken "God Jul hälsningar" med e-card från FaceBook... ska skicka resterande i morgon... man fick bara skicka 60/dag tydligen :)

Känns NÅGOT motigt att inte skicka "riktiga" julkort i år, men har man knappt pengar till mat och räkningar så ska man väl inte bränna en massa pengar på julkort, frimärken och annat tjafs som bara slängs efter julhelgerna ändå...?

Så motigt: Ja
Gratis: Ja
Betyg: Bra!!!!

Så för alla som känner att fy vad opersonligt - kom ihåg att detta är ett hushåll på gränsen till konkursens avgrund... då är julkort rätt så meningslösa i livsekvationen!
Man kan liksom inte äta dom när hungern kommer krypandes.....

torsdag 17 december 2009

Gråter

Edward talar med FK just nu. TROTS ett väldigt utförligt intyg från läkaren som de ansåg sig sakna innan så säger de Nej. De påstår att det inte framgår hur sjuk jag är eller varför det hindrar mig till att arbeta. Hmmmm låt se, ofrivilligt sängläge..... vad kan man tyda in i den kommentaren? Att jag är frisk nog att arbeta kanske? Edward tar min fajt och jag älskar honom för det. Jag har haft hoppet uppe ända sedan läkaren skrev det tilläggande intyget... Nu, nu är jag på botten igen....

HUR kan man tyda mina läkarintyg till att inte intyga att jag är sjuk?????

Jag vill bara gömma mig under täcket, jag vill bara försvinna nu...

Snorig & trött, men snygg i håret!!

Nu är kl.6.10 på morgonen. NEJ, jag har inte blivit morgonpigg och sovit klart. NEJ jag ahr inte ställt klockan på väckning för att morgonstund har guld i mund (? - mund??)

Nej, jag är helt enkelt vaken pga särta, som vanligt. Men även en otroligt illa tajmad förkylning!
Under natten tills igår så blev jag täpt i näsan, ja alltså mer än bara min vanliga gravid-täppa och under gårdagens lopp blev denna täta näsa även snorigare och snorigare och nysigare och nysigare! NU ligger (OK, sitter) jag här i sängen med en halv toarulle upp i näsan för att det inte ska droppa ut och kan varken snyta ut eländet eller dra in det för jag är HELT täppt.

"Ja, men ta näsdroppar/spray" - säger väl ni då...
Mmmmm, om jag kunde! Även i fullt friskt och som icke gravid kan jag inte använda nässpray... ibland har jag gjort det ändå och då köpt den för barn från 1 år.... Men mina slemhinnor är RUSKIGT sköra och det för mer ont än vad det är värt att kunna andas så jag har skippat hela det upplägget.

Att nu, efter 17 veckors graviditet då jag blött näsblod så gott som varje dag pga förstörda slemhinnor spruta upp nässpray skulle vara tortyr... Så här ligger jag med mina papperstussar och mitt vakna men urtrötta tillstånd och inväntar lite sömn. Om två timmar ringer väckarklockan- då ska jag upp och göra mig klar för akupunktur! Äntligen ska jag få börja på akupunktur för min foglossning också! Efter gårdagen då jag faktiskt hade rört på mig en hel del till ovanlighetens skull så trodde jag att jag skulle gå av på mitten när jag väl sjönk ihop i min säng. T.o.m. framfogen blossade av smärta. AJ!!!!
Hoppas på samma goda effekt som under graviditeten med Alice, eftersom jag fortfarande med skam i kroppen minns rullstolen från hjälpmedelscentralen som jag fick låna i slutet av Albins graviditet... Inte igen tack!

I gårkväll innan svärmor och svägerskan åkte tillbaks hem till Gbg-trakten så klippte ju den supersnälla svägerskan mig och Alice. Som pricken över I:et så plattade hon även mitt hår när hon var klar... Jag är suuuupernöjd med mitt hår! Visst blir det bra när jag klipper mig hos andra, men ingen, tyvärr, ingen klipper mig så som Josefine kan och gör.
Det är som om hon känner varkje hårstrå och ser till att klippa det så att det hamnar som Hon vill.... Om det finns ork så ska jag ha plattat håret tills på söndag i kyrkan :)

Om man skulle ta en klunk vatten, gå på toa, och sen se om det går att få i alla fall några minutrar sömn till??

God Morgon Sverige

onsdag 16 december 2009

HELT slut....

Nu har jag varit igång i stort sett nonstop hela dagen. Och detta efter bara en timmes sömn i natt!
Jag insåg när resten av huset vaknade att jag skulle inte kunna somna om för jag hade för ont ändå, så jag gick upp och åt, och när jag sedan ätit så smittades jag av svärmors virvelvinds-status och började plocka bort alla kläder jag inte behöver se mer förrän typ till sommar/hösten igen. Fram med mammakläder som är lite för stora men bättre än för små vanliga kläder :)
Det blev en väldans massa röjande och jag höll på fram tills lunch då vi åt snabbt och sedan åkte till Skroten och sedan Erikshjälpen i Skene... Skulle hitta julklappar till barnen tänkte jag, men blev rätt besviken. det fanns inte mycket alls av intresse på Erikshjälpen Skene... Den i Mölndal har högre klass och är dessutom billigare!!! Jag plockade på mig några barnböcker, en scarf och ett par gummistövlar till Alice... och en nallebjörn till Albin :)

Ska nog vid "kryare" tillstånd se till att ha en månads-date med Astrid på den i Mölndal! Och leta efter specifika saker och kanske redan nu börja hitta saker som funkar till födelsedagar under det kommande året! Man måste ju ändra sitt tänk som totalfattig (men lycklig) kvinna!

NU ska min svägerska klippa mig, Jippey!!! återkommer snart!!!

tisdag 15 december 2009

Snö och annat

Man vaknade i morse av att världen var vit... visst, jag hade sett att de höll på att bli vit flera ggr under nattens alla sparkningar och sprattlingar av sömnlöshet... Jag längtade stark efter att ta en stillnoct i natt kan jag meddela!!!

Snön är trevlig, allt blir så ljust och man känner att mörkret som denna årstiden bär med sig inte är riktigt lika betyngande... Man blir lite lättare om sinnet :)

Jag ska ta mig lite i kragen och kommer i eftermiddag åka in till kontoret och lämna in min sjukanmälan från gyn.akuten. Har inte gjort den ännu och det är ju två veckor jag vart hemma nu på torsdag. Det gör inte lika akut ont när jag vilar mycket, men minsta lilla rörelse som sker för fort utan försiktighet så gör det ONT! Tänk att mitt snea bäcken kan ställa till med sådana problem under graviditet! Och det skumma är hur jag nu tredje gången gillt kan ha glömt av det hela! Vi kvinnor är bra duktiga på att förtränga smärta...

Jag fick hem Alice journaler från St Eriks Ögonsjukhus igår... där står det efter den andra operationen att dom insett att hon har ett litet missbildat öga och inte bara gråstarr. Ordet som jag letade efter är nämnt... kommer inte ihåg det just nu för min hjärna är som ett såll... men namnet för den sortens missbildning står där, svart på vitt i journalen. (AHHH : Mikroftalmus hette det!!!)
Detta gör det möjligt för oss att få ersättning för resor och sjukhusvistelser etc genom IF där vi har en barnförsäkring på Alice... Dom har i sin klausul ang. hennes öga angett att försäkringen inte gäller för återkommande behandlingar resulterat av gråstarr... Jippey för den som läste hennes journal dåligt och formulerade sig så pass fel!!!!! Gråstarr var ju ett resultat av att hon hade ett litet missbildat öga, inte tvärtom!!! Hurra hurra!!!

Idag ringde Edward försäkringskassan och fick reda på att de kompletteringarna som vi skickade in förra veckan har kommit in och är inscannade. När min handläggare kommer tillbaks från semestern i morgon så är det bara för honom att ta tag i det hela och...eh... Godkänna såklart!! (och fixa med utbetalning också, eller hur??)
Hoppet är det sista som överger en.....

För alla som brukar be en bön lite då och och som läser detta, kom ihåg mig och min handläggare på FK!!! :) Kram kram

Julkort


Ville bara meddela att i år, 2009, kommer det inte skickas ut några julkort från familjen Karlsson.

I morgon är det sista dagen att posta dom små rackarna och vi har 1) inte köpt några 2) inte köpt frimärken och 3) har inga pengar till vare sig kort eller frimärken..... on curtesy of Försäkringskassan så blir det cyber-hälsningar i år gott folk!

Så till alla som skickar vackra fina julkort till oss, TACK!!
Vi återkommer nästa år!!

måndag 14 december 2009

Måndagar, Mat och julsnack mm.

Oftast brukar Måndagar vara rätt jobbiga, helgen är över och allt vardagsstress ska tillbaks in i ens tillvaro... men så blev det inte för oss idag. Albin snorar så det stänker och hade rätt tuff hosta (lite) i går när han lagt sig så vi höll honom hemma idag. Alice fick naturligtvis också vara hemma då. Dom har njutit och lekt hela dagen- vilket fick en bonus på eftermiddagen: jag lät dem titta på StarWars CloneWar eller vad det nu heter. En animerad serie som tydligen går på Tv på någon häftig kanal. Jag TRODDE att jag köpte den animerade StarWars filmen till Albin när han fyllde år och fick hem denna... säsong 1, dvd 1....

Jag har sagt att dom inte får titta på den förrän jag har tid att titta tillsammans med dom och stänga av ifall den blir "för farlig". Det står barntillåten på filmen men jag är liiiiite skeptisk till hur man i Sverige bedömer åldersgräns på just filmer...
Efter en episod så övergav jag dom med en snäll version av starwars... Yoda var ju med ju!!!

Dom ska få vara hemma i morgon också, och har hans snoreri och hosta inte producerat feber då så får han gå Onsdag och Torsdag... Man måste ju se till så att inte alla andra barn blir smittade om han nu har en baskilusk! Sen så är det jullov efter denna veckan och dom har visserligen fritids och dagis på måndagen när vi packar och fixar och jobbar det sista innan vi drar iväg över julen. Bara dom håller sig fria från sjukdom när vi är hos gammelmormor.

Ja, julen... Den kommer vi tillbringa i Dalsland, Mellerud närmare bestämt. När jag insåg hur jag mådde (och fortsättningsvis skulle må) i höstas så var en jul hemma hos oss det SISTA jag ville ha. Smart tänkt för det är det fortfarande!!! Vi har satt upp adventsstjärnor, that's it!!!
Så jag bjöd in mig hos mormor som tacksamt tog emot det erbjudandet och lyckades fixa så att även min morbror kommer upp (hon skulle vara med honom från början- innan jag kom och la mig planerna) Vad som var riktigt finemang var att hon slipper ta sig ut på vägarna under julhelgen. Bra, för min 79 åriga mormor kan behöva att bara få vara hemma :)
Jag är så glad att vi slipper ha julen här och att mormor ville ha den hos sig! Resultatet av denna plan är att nu kommer min mamma och hennes man också dit. Det blir fullt hus hos Jönssons vill jag lova!!!

Mitt sug efter knasiga saker fortsätter. Sill. Fick recept på veg. sill av en vän. KUL, kommer inte testas i år men kanske längre fram när jag är på fötterna igen :) Lääängtar i alla fall till mormors sill, och nu har kusinen meddelat att morbror Ulf har gjort en egen inlagd sill i år som blev dundertoppen... och den tar han med sig upp! Slurp vad lycklig en gravid kvinna kan bli! Tänk att sill kunde bli en sådan grej jag skulle längta efter!! För bara 10 år sedan så Tvingade jag i mig en bit senapssill och en bit vitlökssill när man var tvungen att äta sådant läbbigt.... jag vet inte när det vände... men på ett julbord insåg jag efter två vändor av lax, sill, ägg och sånt att jag inte ens ville gå bort till det "varma" bordet och plocka på mig något alls därifrån.... Så jag höll mig till det kalla och ris a la maltan såklart... Sen dess har jag haft den julbordsmodellen :)

I går åt jag helt vegetariskt hela dagen, och idag klarade jag mig fram tills 21 tiden när Edward gjorde sig en ost/kalkon macka med senap på... hrm....så jag har ätit en skiva kalkonpålägg idag- resten vegetariskt!! Jag provade på Burger Kings Veg. burgare och insåg att vad har jag ätit i alla år?? Den var ju Jättegod, frisk och smakrik, kryddig och god.... När vi har tvingats till snabbmat ibland så har jag ganska ofta mått lite illa av burgaren jag tryckt i mig som visserligen alltid vart med kyckling i någon variant men hallå!!! Veg. Burgaren på Burger King får tummen upp. Naturligtvis med morötter och tropicana juice.

När jag var gravid med Alice så förbjöd jag mig själv från att äta pommes, endast hemmagjorda på plåt i ugnen var OK. Sedan dess har jag till kanske 75-80% hållt mig kvar vid morötterna när man äter på McDonald's, BurgerKing eller Max.... Det känns bra, för nu när jag delvis tänker gå "Raw" så är det skönt att inte behöva helt från scratch med ens tänk på sånt. Jag har bestämt mig själv att helt "Raw" kommer inte gå, speciellt inte när vi är en hel familj och Edward är den som ser till att jag får föda i mig över huvud taget. Jag kommer äta vegetariskt med en "lutning" mot Raw Food tills jag är kry nog och smärtfri nog till att ta över matansvaret igen. Tills dess så får vi bara se till att det finns bra färska grönsaker hemma till mig att komplettera middagarna Edward gör så att jag kan ta bort det animaliska och lägga till det jag vill ha istället. Sedan så har ju jag eventuellt problematiken med att fortfarande vara överkänslig mot baljväxter. är det så så måste jag ha andra proteinkällor och då är mjölk, ost, keso etc rätt viktigt. Sen är jag är fil och yogurt tjej.... SVÅRT att släppa

Två dagar i rad har jag ätit (druckit) en "yogurt" och frukt shake till frukost och stått mig i 3 -4 timmar på den. Wow!!! Idag blev det en med hallonfil, kiwi, banan och bladspenat (några bara) = SUPERGOTT. Alice ville också ha så hon fick i ett litet glas och slörpade glatt isg allt och förkunnade att det var "godisgott"
Nu på kvällen när jag kände suget efter mumsigheter föll jag inte Turronpaketet i skafferiet (spansk nötgodis med MYCKET socker i sig) utan jag öppnade en påse med mandlar och musade i mig några nävar istället. Bravo Linda!!!

Läste i Mammapraktikan att vecka 17 är en vecka då bebisen börjar samla på sig fett för att bli rund och go. Och tack vare detta kommer man känna sug efter att äta mer än vad man annars gör... Jag följer planritningarna då med andra ord. När skelettet bildades/hårdnande så kunde jag svepa i mig 3-4 stora glas mjölk utan att blinka.... Jag som har rätt svårt med att dricka mjölk annars.... Hihihii, denna bebisen verkar följa sin tidsplan den!!

Jag fick förresten min tredje behandling med bindvävsmassage av makens chefs tjej... Hon ger mig dessa behandlingar på ca 30 minuter gratis. Idag frågade jag var en sådan behandling eg. kostar.... och höll på att dö och ramla ner i ansiktshålet på massagebänken av chock : 500-700 kr/gång!!! Även om jag uppskattade hennes otroliga godhet innan så blev min tacksamhet om möjligt ÄNNU större till det hon gör för mig. Så för alla som ber, be för att denna goda kvinna skall välsignas för det fina och goda hon gör, säkerligen inte bara för mig.... Hon verkar vara genomgod på alla sätt och vis!!! Sätta av privat tid för att hjälpa mig helt gratis!

Hmmm, har jag bubblat ur mig alla tankar som snubblat runt i huvudet nu?? Säkerligen inte, men nu börjar jag faktiskt känna mig trött!! Ögonen känns tunga... vill hinna läsa något i Liahona också :=)

lördag 12 december 2009

Aktiv

Idag har det varit fullt ös.
Vi stegade upp och tog oss in till Liseberg och frös i ca 2 timmar medans vi hade kul. Kylan fick ju mig knappast att må bättre, men sällskapet vi träffade var efterlängtade och vi hade inte setts på 2 år och DÅ var det värt det!! Varje minut var värt det!!!

Efter två timmar ispinne så skyndade vi oss till bilen och åkte direkt till kapellet i Borås för att vara med på församlingens julfest 2009. Det var trevligt och tomten var underbar som vanligt :)
Alice var med i luciatåget som en liten tomte. Sötast såklart :)
Jag upptäckte att jag kommer nog ha dille på sill ett tag nu för sillen smakade underbart gott... jag hade utan problem kunna täta mer sill än vad jag gjorde.... Efter nyår ska jag ju gå över till vegetarisk kost.... kommer suuupersakna fisk och kyckling. HUR ska detta gå????
Ska äta enormt med sill på jul när vi är hos mormor, så kanske jag inte vill se det mer sedan :)
Eller så kan jag äta fisk en gång i månaden eller nåt :) Hahahahahaha

På v'g hem var vi tvungna att handla lite på Willys. TOMT i kyl och skåp... Nu är det fullt igen- i en vecka till i alla fall. Det jobbiga med mat är att den tar slut!! Och man måste hela tiden fylla på!!!

PÅ det hela så har jag haft en bra dag, ja ghar åkt farfars bilar, lokomotivet, kanin resan och sagoslottet på lisberg, jag har ätit gott och haft trevliga pratstunder på kyrkan och efter mathandling så har jag nu stor-deckat i sängen.... Kroppen skriker och gormar men jag har haft en bra dag. Får se hur värt jag känner att det var efter nattens plågor :)
Hoppas jag klarar att ta mig till kyrkan i morgon!!

Nu gott folk, ska jag försöka gå in i dvala... efter tandborstning, ansiktstvätt och medicinering!
Natti natti

slut på fredagsmyyyyys

nu tänkte jag kura ihop mig i min väl användna säng och hoppas på sömn. Med tanke på hur mycket jag har sovit (japp- sömn har infunnit sig på olika delar av dygnets tider) så borde jag väl inte kunna somna alls. Att jag dessutom druckit flera stora glas med "sprite" hjälper nog inte sömnprognosen på traven. Socker verkar ju motverka trötthet - har jag hört iaf :)

Jag och barnen har käkat popcorn och salta pinnar och druckit dricka och haft en trevlig stund framför TVn och Idolfinalen. Dom var ju så duktiga båda två, Calle impar på mig något enormt. Han som stod och stirrade i golvet och såg helt vilse ut på scenen har nu blivit värsta "idolen"
Men Erik är och har hela tiden varit min favorit. När han på audition sjöng "18 and Life" helt grymt bra - en låt som jag lyssnade mycket på i min ungdom (hahahhaha) - så vann han mitt "idolhjärta" Så glad att han vann. Jag hade hellre sett Erik och Tove i finalen, men Calle förtjänade verkligen sin finalplats så jag kan inte klaga. Alla de tre jag gillade bäst placerade sig i topp tre. Hur ofta händer sånt numera?? Jag brukar aldrig tycka vad resten av svenska folket tycker så jag är glatt överraskad över att vi för en gång skull var överrens!

Nu är popcornen slut, drickan är uppdrucken, barnen sover och jag sitter i min säng och grubblar över om jag ska orka med min 10 minuter framför sollampan.
Jag har fått låna svärmors sollampa för att testa om mitt kroppsliga eksem blir bättre. Jag orkar aldrig sitta så länge som jag borde... ca 30 minuter 2 ggr/vecka borde jag nog göra... men efter typ 3 minuter är jag rastlös och försöker att blunda och inte stirra på hur den tickar ner tiden... så jag har satt den på 10 minuter och gjort det i två dagar nu.... brukar bli ca 7 minuter tror jag för ajg stänger av den för tidigt också - hahahha
MEN - detta lilla har gett resultat. Inte så mycket men jag märker ändå av att det inte kliar lika hysteriskt på bröstkorgen om nätterna längre. Förra veckan var det rätt hemskt just där fortfarande medans resten av kroppen har stillat sig med hjälp av Tavegylen. Sol och antihistamin ska ng göra mig till en människa igen :) Rynkorna bjuder jag på :)

Nej, jag orkar inte ta mina 7-10 minuter nu... kanske på söndagkväll.... hrm. Det blir väl bra... låter väl som "varje dag" det.... eller hur?

Gonatt sverige
Pray for me

torsdag 10 december 2009

Skrutt

Återfall på trötthet, supersmärta och deppighet.
Idag har jag legat i sängen här i stort sett hela dagen, kollat på två filmer. En kass och en bra.
Förutom detta så är det horisontalt läge och smärta.

Hoppas på uppsving snart, morgondagen eller helgen hoppas jag på bättre tillstånd då den är fullspäckad med händelser... Så enormt med vila idag är kanske bara bra att ladda med!

Måste hitta det positiva i allt, annars dras jag under.......

onsdag 9 december 2009

Mycket har hänt

... den senaste veckan. Fullt ös!
Förra veckan var helt nattsvart, allt gick fel! Edwards datorn började brinna (!!), dagen efter krockade han med en älg, samma kväll fick jag otroliga buksmärtor och fick dagen efter åka in till Gyn.akuten för att kollas upp... och väl hemkommen från akuten låg ett brev från FK i brevlådan som sa att beslut kommer tas snart och att det ser negativt ut för oss... (typ)

Denna veckan har varit bättre:
Sedan dess har Edward tagit över allt: han har pratat med FK, han har vart och pratat med min doktor och han verkar har kunnat fixa allt. Vi har fått kompletterande uppgifter som FK ska få in nu och med dessa har vi enorma förhoppningar på att allt löser sig!! Stora böner och hårt hållna tummar för att allt går vägen nu!!!
Bilen är på lagning, vi har en hyrbil istället och det är helt otroligt hur pass oskadda både Edward och bilen är trots en rejäl smäll med en älg!!!
Datorn är på lagning och utreds av Apple själva och vi hoppas på den bästa av alla lösningar därmed, man måste ju få HOPPAS i alla fall :)

Alice har använt sin skalprotes lite varje dag i över en vecka nu vilket känns toppen! Vi var inne i måndags och fick den som är något större. Den vägrade hon att prova men vi har med oss den hem... Får lura in den om 2 veckor typ för då kommer den andra vara för liten och börja skava...

Jag har också fått den fantastiska möjligheten att få prova på bindvävsmassage- gratis!!!!!!!!
Min mans chef har en underbar flickvän som ger mig bindvävsmassage och kommer kunna göra det ca 2 ggr per vecka fram tills dom drar till Thailand och är borta i 6 månader... HUR kan så mycket välsignelser bara ramla ner över oss!
Första gången var i söndags då dom var på middag hos oss... och idag på fm körde Edward hem mig till dom så fick jag den andra behandlingen då. Den första blev jag lite småtrött efter men inte så kraftigt som jag reagerade på tex Zonterapin... Idag gjorde hon mer och lite kraftigare.... jag låg helt av-knockad i ca 3,5 timmar och sov som en gris nu på eftermiddagen. Känner mig fortfarande såsig och surrig i kroppen. Detta ger effekt vill jag lova!
Ser fram emot att se den positiva hälsoeffekten av detta!!!

Sedan så har jag läst mycket på nätet om fibromyalgi och mycket från personer som lever med det idag. Det finns många som säger att de blivit bättre när de bytt till vegetarisk kost, eller när de ätit basisk mat, eller när de bytt till vegetariskt blandad med eller helt gått över till Raw Food.
Jag har beställt en "kok-bok" som heter Raw Food på svenska- den kommer vilken dag som helst och jag ser fram emot att delvis byta ut min kost till "levande föda". Jag har också siktat in mig på vegetarisk kost, även om jag inte byter över helt förrän efter alla helgerna. Jobbigt när man bjudit in sig själv hos mormor och sedan dyker upp som vegetarian (nej, jag äter inte skinka, kött, fisk eller sånt längre mormor.... och jag gillar varken röd eller brun kål.... hahahhaha, ser inte bra ut va??)

Suck, jag ska ta min surriga trötta kropp ner till köket och äta lite....
Men nu är det uppdaterat här i alla fall.
Kraaaaaaaaaam i vintermörkret allihopa!

torsdag 3 december 2009

Fibromyalgi inte ett påhitt!

Hittade en positiv atikel som verkligen visar på hur det funkar idag när man har fibromyalgi... en läkare som är förstående berättar om sin forskning och hennes erfarenheter inom området Klicka här! för att komma till artikeln eller copy/paste följande rad:

http://www.dn.se/insidan/hoppet-okar-for-sjuka-i-fibromyalgi-1.662549

Morr!! FK är onda!!

Fick idag ett långt brev från min handläggare där han i det mesta rapar upp mitt tillstånd och mina begränsningar. Sedan vänder det, han säger nämligen att det inte finns något som helst medicinskt underlag för att jag är förhindrad att arbeta och söka heltidsjobb. Med det underlag som dom har nu så kommer dom med största sannolikhet bedöma att jag inte kommer beviljas sjukersättning för mitt sjukdomstillstånd då jag enligt dom inte alls verkar vara sjuk... ehhhhh??

Jag är så ledsen, så upprörd, så förkrossad att jag endast känner att jag vill gräva ner mig och tyna bort! Att jag dessutom har genomlevt en hel natt med otroliga buksmärtor och tack vare detta flängt mellan MVC och Gyn.akuten på Borås Sjukhus i dag för att upptäcka att jag inte behöver ta bort min blindtarm (det var tydligen inte den - tror dom - som orsakar mig smärta) utan dom tror mer på att det är ligamenten i mitt skeva bäcken som gör ont. Jag bedöms behöva något bälte och sjukgymnastik (hahahahah) för att klara av smärtan. Han sjukskrev mig i 3 veckor (undra vad FK säger om detta?) till att börja med. OM jag skulle få feber så får jag skynda mig till VC för att kolla min sänka utifall det är min blindtarm ändå....

Men detta i bagaget kommer jag hem efter TIMMAR av MVC och sjukhustid enbart för att hitta min handläggares helt flippade brev i brevlådan. När jag såg att det var från FK så fick jag en klump i magen och kände direkt på mig att det var dåliga nyheter.... man såg att det var en himla massa text genom kuvertet.... dååååliga nyheter kan man inte sammanfatta kort verkar det som.

Nu vill jag bara fortsätta gråta och gå i ide och låtsas som vi inte har en ekonomisk katastrof hängande över oss. Att vi inte kommer kunna njuta av den här julen. Att vi inte kommer kunna lösa det här utan ett MIRAKEL!!!!!!!!!!!

Jag oooooooorkar inte meeeeeeeeeer!

onsdag 2 december 2009

Julstämning?

Världen är frostig av minusgrader, alla husen glimmar fint i solskenet och överallt ser jag blanka rena fönster med mysiga adventsstjärnor och ljustakar... Överallt utom just här....

Jag skulle vilja hitta lite lite kraft så att jag kunde engagera mig i att hjälpa till med att få in en gnutta julstämning in i även vårt hem.
Lite rena fönster som man kan se ut igenom, lite fina gardiner, lite trevliga stjärnor och lampor som skapar trivselfaktor... Sånt vill jag hitta energi till, men den infinner sig helt enkelt inte. Morr!!!! Kraft, jag behöver kraft så att jag i alla fall under en liten stund kan få vara till någon som helst nytta i denna familjen!

Jag känner mig lite maktlös i mitt liv just nu, det enda jag egentligen har makt över är väl min egna inställning men även den vekar glida mig mellan fingrarna... jag försöker hitta leendet, glädjen och allt det där, men finner det i stort sett nästan endast inom konstgjord väg, ni vet genom film eller bok eller annat "overkligt"...

Solen piggar väl upp lite måste jag väl ändå säga men surret i kroppen efter minimalt med sömn pga hög hög smärta tar ut sitt pris och genast så solen inte så uppiggande längre... jag är bara trött... Jag ska bädda ner mig i min säng, sätta på en ljudbok som ja gredan hört och bara surra iväg och få mig några timmars sömn! Då kanske tillvaron känns lite ljusare sen när den delen är avklarad. Detta låter som en plan!! En bra plan....

tisdag 1 december 2009

Berg o Dalbana

Jag känner att jag åker bergodalbana i humör och smärta. Jag har ont som vanligt (inget nytt där) och även om klådan börjat bli bättre så är den än dock kvar... gravid-hormonerna hjälper knappast till med att hålla humöret på topp och jag upplever att jag mår sämre och sämre inombords.

Hur ska jag rycka upp mig?? Hur ska jag känna glädjen MER än sorg, ilska, trötthet, smärta och uppgivenhet? Jag ber, men känner mig inte riktigt närvarande- det är så många tusen känslor och smärtor som sliter i mig att jag upplever mig väldigt disträ... Inte bra när man ber om hjälp... bättre att klara av att vara fokuserad då... I teorin funkar den tanken bra, men i verkligheten- not so much!

Jag försöker läsa, men jag kan inte fokusera alls, varken på bra skönlitteratur eller skrifterna. Läste min PV härom kvällen... det gav mycket, men jag kna inte hålla fast vid mina tankar - dom bara rinner iväg och jag skulle vilja ha lite bra tankeverksamhet någon stund per dag i alla fall. Inte bara vara som rinnande vatten i huvudet!
Lite insikter kom jag ju till ändå, min PV är väldigt stark och jag älskar att läsa den!!

Jag vill bli uppryckt, känna lugn och frid, bort med all oro och ångest... Några tips någon?
Om FK skulle kunna ge ett positivt besked skulle iaf ett ångestmoment tas bort...........

söndag 29 november 2009

LOVSÅNG

Jag vill tacka Gud för sminket som uppfanns för att låta kvinnan känna sig vackrare, piggare och mer levande än vad hon egentligen är!!

I några helger nu i rad har vi haft saker på gång, vi har vart i Skåne, vi har varit i Gbg och firat thanksgiving etc... denna helgen hade också aktiviteter och idag när det var dags att hoppa upp med glatt humör för att klä sig fint för kyrkan så infann varken sig skuttet ur sängen eller glädjen över att behöva stiga upp från den...

I allra sista sekund möjligt släpade jag mig upp till badkaret för att tvätta mitt hår som har stinkit hela natten och stört mig (jag är ruskigt känslig för dofter fortfarande i denna graviditet och när jag använder ett speciellt schampo så tycker jag att håret luktar apa - så var fallet i natt!) Väl under vatten i mitt badkar så började jag ana att jag eventuellt skulle klara av att ta mig till kyrkan trots hur jag mådde! Väl med denna insikt så blev jag mer målmedveten och vips så hade jag tvättat av mig nattens pina och fått på mig stumpebyxor (trasiga dessutom) och kjol och tröja... En titt i spegeln sa mig att vilket barn som helst hade blivit vettskrämd om de fått se mig så det blev sminklådan nästa. Jag har under de senaste 1,5 åren inte använt foundation för jag ogillar hur spacklad jag känner mig, men jag använder istället mineralpuder som täcker nästan lika bra (om man vill) och idag tog jag till det kraftiga artilleriet : Foundation OCH mineralpuder... Efter Maskaran så anade jag en kvinna i spegeln och inte det monster som först mött mig där! Jippey!!! Lite rouge och plötlsigt såg jag levande ut!!

Så detta inlägg är en LOVSÅNG till Herrens stora kärlek till alla hans döttrar som inte föddes med perfekt hud, strålande ögon och utan mörka ringar under dem. En lovsång till sminket som räddar oss som vaknar som ofrivilliga monster men sedan kan lämna huset som Svanar!!!

Att göra mig fin så att t.o.m. jag kan tycka att jag ser söt ut hjälper mig att sätta på mig mitt "Glada Smärtfria Jag", min andra och något falska personlighet som jag använder mig av när jag egentligen inte alls vill lämna min säng, träffa folk eller vara trevlig... Då sminkar jag mig och plockar fram denna alternativa Linda som sköter den biten alldeles perfekt! Ofta är denna version av mig så pass övertygande trevlig och glad att ingen anar att MonsterLinda som inte vill träffa någon, som bara vill ligga kvar och stinka svett i min säng inte ens exsisterar! Jag är tacksam för denna sminkade version av mig som faktiskt klarar av det jag själv inte gör... att hon dessutom gör så att MonsterLinda mår bättre, blir gladare och känner sig nöjd med dagen trots allt det kostar på i smärta att få uppleva den!! Jag är glad att jag tog mig till kyrkan idag, att jag fick känna på anden där och över att jag fick ta sakramentet! Dessutom så var det besökare från Frölunda församling där som jag tycker VÄLDIGT mycket om vilket gjorde mig så otroligt mycket gladare! YAY!!
Hjälpföreningen framförde en psalm på sakramenstsmötet och jag har inte övat detta en enda gång men måste säga att vi lät som en änglakör! Så vackert!!! Och jag var en del av detta (fast Herren måste arbetat extra hårt på min stämma för jag kan oftast inte hitta rätt med en enda ton när jag sjunger själv!) vilket kändes andligt och djupt! Vi sjung "Kommen till Mig"

Nu har vi ätit mat, och mitt konstiga uktsinne pajjade det för mig totalt, söndagssteken gick inte att få ner av någon konstig hormonell anledning så jag åt ris och gurka och en tomat... Kommer garanterat krypa i skåpen om ca 20 minuter antar jag... känner hungern fortfarande i magen!!!

Så en Lovsång till Herren för sminkets kraft till att ge mig en sådan här dag som denna när jag egentligen inte hade klarat av det... inte utan Hans hjälp!

fredag 27 november 2009

Friday

Jaaaa, Tove och Erik gick vidare i Idol!!

Så engagerad som jag är i år har jag nog aldrig vart tidigare år... jag brukar ramla in på intressetåget när dom är typ 3-4 kvar annars, men i år har intresset hållt i sig från början till slut!
Lite lustigt med tanke på att jag avskyr att vara slav under TV:n och program som man måste passa tiden till etc... som man missar och glömmer av etc. Fast det har funkat bra :)
Det finns hoppa om att jag blir en tv nörd till sist ändå kanske!?

Barnen blev "kidnappade" (helt villigt måste väl tilläggas) av farfar i Torsdags eftermiddag och skall hämtas upp av oss föräldrar i morgon i samma veva som vi åker ut till flygplatsen och hälsar Edwards lillasyster välkommen hem till Sverige på besök... med hennes Bebis som vi inte träffat ännu!!!! SÅÅÅÅÅ spännande, jag längtar så mycket efter Josefine, och vill så gärna klämma lite på det nyaste tillskottet i Karlsson Klanen: Elinor Delve!

Edward är iväg på 30 års fest, så jag har haft hela huset för mig själv... vilket resulterar i att jag inte äter något som helst vettigt och bara slappar framför datorn, sover i sängen eller som idag då det är fredag, kollar på TV. Innan i dag tittade jag på en modern LDS tappning av "pride & Predjudice". Jag har ju sett den innan såklart, men den är så otroligt rolig- när man nu är mormon själv alltså... alla inside-jokes blir ju bara så ljuvliga. Den är charmigt gjord tycker jag. Collins är Head-on perfect som han skulle vara idag på 2000-talet HAHahahahahahahahahaa

Jag har under dagen som varit känt hur min ängslan för FK och penga-situationen börjar äta upp mig innifrån... Jag försöker stänga ute alla tankar och känslor genom att kolla på film mm men tankarna kommer ikapp mig. Jag har ändå en trygghet i botten som grundar sig i den välsignelsen jag fick när jag ville ha JA/NEJ svar på om jag skulle bli gravid igen eller inte. I den välsignelsen så togs vår ekonomiska situation som skulle komma av vårt beslut upp, och då hade vi ju ingen aning om att vi skulle få slåss mot FK i snart 4 månader utan att de meddela oss varken bu eller bä... men det som sades där och då - innan allt detta nes hade skett var att vi skulle ha det bra, vi skulle ha pengar till det vi behövde och vi skulle inte oroa oss. Jag trodde att det innebar att allt skulle gå bra med FK (lite föraningar om deras häxjakt på sjuka hade man ju kolla på) och att vi inte skulle behöva använda upp HELA vart sparkapital och börja använda oss av våra krediter för att överleva med att betala räkningar och få ihop till mat... Men så var alltså inte fallet. Det finns något att lära sig i denna situationen, för oss alltså. Vi kommer få lite på vår tro och på det som sas i välsignelsen och se framåt med hopp och förtröstan... Vi kommer få lite på Herren och bara göra vår del... för då gör han sin del...

Det är svårt att lite blint på att det ska bra, hur mycket tro jag än anser mig ha... så är det svårt. Så är det bara. Lita på att allt löser sig...........

torsdag 26 november 2009

TRÖTT (som vanligt)

Har precis klarat av ett morgonpass + en badtur med min brukare. Jag är helt slut. Vill bara krypa ner under täcket och glömma bort att jag finns...
Sov dåligt inatt, och när jag väl skulle upp var jag dödstrött!! (som man brukar vara - man somnar gott först när det är en kvart kvar tills klockan ska ringa... klassiskt!!!)

Jag undrar om jag kommer orka hålla mig vaken ända tills ikväll? Tror nog inte det... borde kanske sova en stund NU så att det inte blir för sent så att det pajjar allt igen :)

Sedan kommer farfar hit och hämtar med sig barnen hem till sig. Han snor dom tills på Lördag! Dom kommer bli så lyckliga att man knappt kommer få tillbaks dom :) Dom vill alltid vara hos farmor och farfar och hur länge dom än stannar så är det för kort tid i deras ögon... härligt såklart, men dom skulle gärna få längta Liiiiiiite efter sin mamma och pappa...
Jag har packat deras väska... och har nu bestämt mig: Jag ska sova en timme tror jag - zzzzzzzzzzz

söndag 22 november 2009

Thanksgiving (Karlsson style)

Har precis landat efter en helg av mat och godisfrossa. Vi har firat Thanksgiving!
Min mans syster gifte sig med en amerikan och de senaste 14 åren har dom satt ihop ett äkta Thanksgiving firande för att hålla den amerikanska traditionen levande för deras familj, och vi som hänger ihop med dom har välsignats med den goda maten och det underbara sällskapet vi med.

Jag har vart lite tvetydig i mina känslor för en hel helg borta igen, med en massa människor och liv omkring mig, men det påklistrade leendet och allt det där... inte för att jag inte trivs eller hellre vill vara någon annanstans, utan för att min smärtnivå sänker mig till en lägre varelse... som måste kämpa för att klara av att vara social över huvud taget :) Men självklart skulle jag vara med, kan man INTE vilja vara med när familjen är den bästa som finns, maten är det godaste man kan äta och trivselnivån är på topp... Det är självklart värt det!

Varje gång vi samlas för Thanksgiving middag så har vi en tradition av att ta ett varv runt bordet och säga vad vi är tacksamma för. Man får inte fega ur med självklarheter som "sin familj" eller "evangeliet/kyrkan" etc.... utan det ska vara något annat... för det fattar väl vem som helst att man är tacksam för sin familj och evangeliet!
I år tyckte jag det var svårt.... jag lever i en bubbla av svårigheter... jag har nedräkning till vad jag hoppas på en lindring av detta smärtfyllda liv jag lever just nu. Eftersom jaginte fick säga att ajg var tacksam för Edward och allt som han gör nu, all press, stress och alla uppgifter som ligger på hans axlar nu när jag är dålig så insåg jag att jag skulle se på mitt liv med ett större perspektiv.
Ni vet ibland när man är mitt i allt det svåra så vill man bara skrika, man vill bara att det ska ta slut- NU! Men sedan, när det har gått lite tid och man ser tillbaks på det som hänt så ser man saker man inte såg då när man var mitt i det hela. Man ser "Den röda tråden" - man ser syftet med det man skulle lära sig där och då... och plötsligt så är det kanske inte en prövning man blickar tillbaka på utan en välsignelse! Det var vad jag valde att vara tacksam för, "den röda tråden" genom ens liv... vilket översatt på lindianska innebär att Herren har en plan, ett syfte och ett mål med oss- han för oss genom livet, han ger oss möjligheter och han ger oss händelser som formar och oss och förädlar oss och han bygger upp oss och gör oss starkare och starkare...
Hur får man är stark muskel?? Man utsätter den för tryck, motstånd och genom bryta ner den så att den måste bygga upp sig igen görs den starkare och större...
Hur får man fram det renaste guldet? genom att föra in det genom den hetaste elden så att allt smuts och allt som försvagar den bränns bort, DÅ först blir guldet rent och starkt!

Så för dom som läser mina klagosagor här på denna bloggen vill jag bara säga att jag vet att jag klagar och avreagerar min frustration här på internet, jag vet att jag nog låter rätt så ynklig och knäckt emellanåt, men vet att jag renas som guldet, jag byggs upp som muskeln och jag vet att när jag ser tillbaks på den här tiden senare i livet så kommer jag ha fattat VAD det var jag skulle lära mig nu... och när jag fattat det så kanske jag t.o.m. berättar det för er :)

tisdag 17 november 2009

Jag och mina ljuvliga barn!

Min mysiga familj

Jag har den bästa familjen (ja ja, ni kan sluta protestera, jag vet, ni har den bästa, bla bla bla...) som finns i hela världen.

Efter en rätt så tung dag som började med jobb och som nu slutade med jobb så kom jag hem och finner min mysiga lilla tjej nerbäddad i våran säng och hon ser alldeles supernöjd ut över att få vara där :) Sötast i världen med sin hesa röst och sitt lilla leende.

Inne i Albins rum ligger en pojke utspridd över hela sängen med armar och ben lite överallt och han sover så sött så sött... Sagoskivan han somnat till spelar för fullt... just nu är det "Prinsessan på ärten" Min mysiga lilla kille som bara är världens goaste klimp!!

Nere i vardagsrummet sitter världens bästa make i soffan med datorn i knät och jobbar för att hålla oss flytande med näsan ovanför vattenytan. Han är rosslig och har varit det i över en vecka, han har ont i kroppen och har ett helt hem, en familj och ett jobb att sköta... Knappt hör jag honom klaga utan han kämpar på... Han är en klippa, en hjälte och ett stort exempel för mig...

Ja, JAG har världens bästa familj, den bästa för mig, så det så!!!

Regn o Rusk

I natt sov jag knappt något alls. En del var min vanliga värk och allt kliande såklart, den andra delen var den superheta kokande lilla tjejen som låg mellan mig och Edward i sängen med svåra andningsproblem större delen av natten. Hon var så tät i halsen och det pep och rosslade och brummade för varje andetag, ibland så låste det sig och då lät det hemskt vill jag lova.

Jag låg och lyssnade till detta ibland rätt så störande ljud större delen av de nattliga timmarna och lyckades dåsa bort en stund här och där... Vid en av mina vanka perioder runt 3 tiden inser jag att den lilla gumman också är vaken. Hon säger med sin hesa hesa röst att hon hade ont i magen och vi bollade fram olika mataltenativ så här mitt i natten. Till slut kom hon fram till att ett halv äpple skulle inte sitta fel... Så mellan kvart över tre och halv fyra på morgonen sitter Alice och jag i sängen mumsar i oss ett halv Royal Gala var.... Det var rätt mysigt faktiskt! Sedan rosslade hon ner sig på kudden igen och somnade lika brummande, pipande och rossligt som innan. Jag däremot kunde inte somna om förrän strax innan klockan ringde 6:15. jag minns att jag tänkte vid kvart i 6 att nu somnar jag nog bara för att jag ska upp om en halvtimme...
Needless to say så snoozade jag till kvart i 7!!!! Jag lyckades ändå vara på jobbet 7:15 som jag ska vara....

Även denna morgonen blev jag akut illamående mitt i alla sysslor och fick sätta/lägga mig på golvet en stund. Det är pinsamt!!! Tack o Lov så verkar (ja hon säger inget till mig iaf) Barbro inte säga något om det hela, mer än lite trevlig mobbing om att det är självförvållat etc. Fast vad hon eg. tycker, det vet jag ju inte....

Mellan 10 och 12:30 så sov jag gott... sedan har jag bara tagit det lugnt i min säng... Jag är hela tiden så trött så att ögonen bränns när man blinkar, så det är ju flummigt att jag inte lyckas sova på dygnets mörkaste timmar....

Jag vill till värmen och solen och jag vill ligga på en strand och bara njuuuta.... kan någon skänka mig en resa till Thailand eller nåt?

fredag 13 november 2009

Efterlängtad tripp

En nyfödd Alice April 2005


En nyfödd Albin Okt 2003

Jag försöker behålla fokus på varför jag lider :)


Nu ska vi snart packa in allt i bilen och dra söderut mot Skånes marker. Det är huuur länge sedan som helst som jag träffade min kusin och hennes familj, men nu ska vi ha en helhelg ihop! Känns kul! Vi var där sist i februari och Bea var här sist i mars april tror jag... sedan dess har vi nog inte setts, då är det väl på tiden, eller hur!!?

Det har lockats med spättafilé och stuvad spenat till middag ikväll... mmmmmm
Jag ser fram emot en helg borta från mi säng, samtidigt som jag fasar över att jag inte komma orka nått, at jag kommer vara tråkig och bara trött och grinig och tråkigt sällskap. Jag oroar mig också över nätterna och om jag inte heller kan sova där, hur ska jag då "ta igen" under dagen för att vara någorlunda mänsklig?? Det är inte direkt kul att vara så här invalidiserad av att ha släpa runt på hela mitt paket av bekymmer och smärta... Ja ja, om jag klarar av att inte oroa mig så blir det kanske lättare?

Ska ta ner min väska och börja med det förfasande påklädandet... kläder gör ONT just nu med all denna sönderklösta huden överallt :(

Vi hörs väl igen nästa vecka - på tisdag kommer jag vara 13 + 0 = påbörja vecka 14 i graviditeten... det går ju snabbare än man tror... men Maj känns ändå ruskigt lååååååååångt borta!

tisdag 10 november 2009

Arrrrg.... redan morgon!!!!

Har sovit max en timme i natt - känner verkligen inte redo för två arbetspass på raken nu.... URK!!
Längtar redan tillbaks till min säng och att få slumra bort i den, efter lunch kan detta bli sant :)
Håll tummarna för mig att jag pallar mitt tuffaste pass på veckan, med tanke på hur vimmelkantig och svimfärdig jag kände mig hela dagen igår så är jag lite orolig för den här dagen.......

Nattlig Ångest

Ja ha, mitt i natten och min hjärna spinner på högvarv. jag kan inte komma till ro fastän kroppen skriker av trötthet. Jag sneglar på klocka lite då och då... ja, tiden går fastän jag itne lyckas somna... konstigt nog så är det så varje natt.

Jag har också lyckats med det dumman att klia sönder några leverfläckar i allt mitt klösande. inte bra, nu får jag klösa försiktigt runt omkring dom på något sätt. Krånglig affär det här med allt kliande.

Fick mitt intyg som jag bad om att få att skcika till FK om hur jag behöver jobba stötvis och inte bara 2 timmar varje dag... Måste jobbigt nog kontakta läkaren igen för att han inte skrivit det som jag sa, alltså, hälften stämmer, han verkade lyssnat på bara ett halvt öra när vi samtalades vid. SUCK!!!! Eftersom han är minst sagt MOTVILLIG till allt jag ber honom om så ser ajg itne fram emot detta. Han verkar itne tycka att det är hans jobb att hjälpa mig. Grrrrrr.
Tror att jag vill ha en privat läkare istället... finns det några sådana där ute som man kan få tag på tack?

Hjärnan spinner bara runt, jag känner oro och missmodighet över situatioenn ajg befinner mig i. Ska inte jag få vara glad och avslappnad och bara lycklig över barnet som växer inom mig?
hur påverkar det stackars lilla fostret av alla mina humörsvängningar och allt mitt gråtande? All oro jag känner, går den över till honom/henne? Läskiga tanke!

jag har nu försökt en stund att göra avslappnande andning eller något, lyssna till mina tunga andetag bla bla bla. Funkar inte. Hjärnan tar död på all avslappning jag försöker mig på... urk!

Ska nog sätta på lite musik tyst och stilla på datorn och se om DET hjälper.
Ok, då gör vi ett försök till sömn igen då!

Prövningar...

..... får vi för att vi ska mjuka upp våra hjärtan och så att vi ska komma ihåg Herren.

Jag är nog rätt så kall och glömsk för jag får prövningar jämt, men jag kan utan att klaga se att det ligger en hel del sanning i detta... För jag är snabb till att glömma, och jag är lat, och jag behöver nog hållas i ett "kort koppel"

Det finns mycket visdom att inhämta här..
Gonatt

PUPPP och livet


Sådan här fin himmel längtar jag till nu i höstmörkret!!!



Influensasprutan tagen, MVC kontrollen gick bra, ska dit igen i morgon bitti för att lämna ett blodprov som ska ligga till grunden för ett test som ska göras på Borås sjukhus nästa vecka...
Det känns verkligen att dom tar mig på allvar. Jag trodde jag skulle få slåss lite för att få alla dessa kontroller för att se om bebisen kan fått men/skador pga medicineringen... jag behöver inte ens be om att få kontrollerna, dom föreslår dom till mig och beskriver hur dom kan ge mig info och till vilken nytta jag kan ha av dom. Jag har redan bestämt mig för att Inte göra det där med stoor nål in i magen (fostervattensprov eller moderkaksprov) LÄSKIGT. Om barnet har Downs Syndrom så är det pga min medicin... och den bron tar jag mig över när jag kommer till den...

Jag behövde inte ens nämna min klåda, hon påpekade att jag såg ut att lida av eksem...... Vilken kvinna!!! Hon kollade upp och sa att det finns något som heter P U P P P som är en form av graviditetesklåda, den kommer vanligtvis i sista tremestern men eftersom dom inte vet exakt varför man får den så skulle den lika gärna kunna dyka upp när som helst under graviditeten... Jag läste lite om den, det LÄT som det jag har, men när jag kom hem och surfade mer och fick se bilder..... så ser det inte alls ut som det jag har. jag bad min husläkare om remiss till hudkliniken inne i Borås för MVC trodde att det skulle gå fortare så... Han vägrade!!! Sur gubbe!! Jag ska ju tillbaks till MVC i morgon bitti så jag får meddela hans sura och mycket knäppa svar då! Detta leder till att jag tidigast om 4 veckor kommer ens få iväg en remiss...

En teori dom (forskare) har är att det manliga DNA't finns med som spår i biopsi taget från huden med klåda, och 70% av kvinnorna som får PUPPP föder pojkar...
Problemet går heller INTE över förrän efter förlossning... tom ett par veckor efteråt kan det sitta i. Så i Maj kommer jag kanske se ut som alla de dät hemska foto-bilderna på kvinnor med PUPPP och är det så så ska jag inte kalga så mycket NU.... jag kommer ha bra mycket mer att gråta över då.... det ser vääääldigt mycket "aj-igare" ut när magen är stor och man har klöst på den i 4 månader typ... Vissa bilder var rent av vidriga... USCH!

Sprutan, vaccinet, den var ingen fara att ta. Det kändes knappt.
Nu 4-5 timmar senare känner jag av en svag molande värk i armen men inte mycket. Jag sover ju som bekant ruskigt dåligt men idag vid två tiden så somnade jag av en timme - S K Ö N T!!!
Skulle nog kunna norpa mig en timme till NU, men jag ska till jobbet ikväll och sedan upp tidigt imorgon med... bäst att försöka få till sömnen på natten i alla fall... Nu gäller det bara att man inte en av de få som får influensasymtom i 3 dagar :)
Albin får sin spruta om en vecka - nästa onsdag... gott om tid att förbereda på + att det är i "slutet av veckan och han kan bli dålig och vara hemma om det behövs utan att missa mer än kanske bara en dag. Mycket bra!

Natten tills idag hade jag en nattgäst i sängen. En myysig go Albin kom och kurade ihop sig brevid mig och var stört go. Att han närvaro skapade bra mycket mer kli var oundvikligt men ja gser barnen så lite, dom leker och har igång nere i huset när de kommer hem på dagarna och jag ligger mestadels i min säng här uppe... Jag behövde lite Albin tid, precis som han behövde lite Mamma-tid... Och trots många timmars klöööööööösande under natten så var det ändå värt det :)

Höll på att kräkas på jobbet idag. Illamåendet som nu börjat ge med sig svepte över mig som en tsunami mitt i passet och jag fick dricka mycket kallt vatten för att inte kasta mig ner på golvet och rulla ihop mig i fosterställning... Tror inte dom märkte något. Det var inte bara jag, brukaren och hennes mamma där, utan även mammans syster var på plats för dom skulle susa iväg tillsammans under dagen på lite ärenden... och jag ville visa mig duktig och så inför denna "främmande" kvinnan.... Phew! kallt vatten funkade rätt OK! Ska komma ihåg det....

OK, ska jag försöka mig på att röra på mig lite, eller är det överreklamerat??

måndag 9 november 2009

Monday

Sista dagen på vecka 12... i morgon har jag gått 12 fulla veckor i den här graviditeten för då är jag 12+0... Känns skönt att iden kan flyga fram lite gran i alla fall när den annars känns som om den stod still enbart för att retas.

Jag kliar och klöser mig dagarna i ända, all beröring är jobbig... viket är svårt när man har två gosiga barn som vill klappa på mig och kramas titt som tätt. Jobbigt också för maken som nog lider mer än barnen över detta... Jag önskar att kliandet kunde ge upp nu och sluta, jag fasar över hur det kommer vara om det ska klia så här i 26 veckor till... ända tills mitten på Maj... Då kommer man nog få söva ner mig och sätta mig på dropp eller något... Suck!!

I morgon ska jag till MVC för att träffa en barnmorska, inte min utan en annan, för min ordinarie är fortfarande sjuk. Jag ska då även ta vaccinationssprutan mot influensan då. Spännande vecka efter det lilla sticket i armen. Många blir ju sjuka av den, får se om jag är en av dom. Jag har redan bestämt mig för att även åka till Skene (måste lämna in papper på Marks Assistans) och köpa mig en härlig portion gravid-sushi. Helst av allt vill jag åka dit och löpa det NU, men jag ska hålla mig tills imorgon... då slipper även Edward köra iväg, för jag mår dåligt idag. I morgon måste jag ju ända tvinga mig ut och då borde jag klara av det momentet med!
Ååååh, Avocado sushi..., wasabi... ingefära... MUMS!!!

Jag undrar hur länge till jag klarar av att jobba 25 % och vad som händer när jag inte kan det... eftersom jag utöver mina 25% är arbetslös så kommer jag matchas mot alla yrken på marknaden... eller, jag hoppas dom jag är kvalificerad till. Hahahahaah!
Man vet aldrig med försäkringskassan- fniss fniss. Dom kanske tycker att nattjouren på ett kärnkraftsverk är stillasittande och lugnt nog för mig att klara av, och pga denna anledningen så ger dom mig ingen sjukpenning! SÅ är det säkert, för precis så skruvat är systemet!

Usch, det vill jag inte prata om, då blir jag bara uppjagad...
Nu kom barnen hem, ska smyga ner och lägga mig på soffan istället..

söndag 8 november 2009

Fågelsång och fönsterbånk...

Runt 8 tiden idag lyckades jag somna... visst har jag sovit i stötar innan med, men då blev det djup sömn... som avbröts av ett en fågel tar sin in genom mitt öppna fönster, flyger in i badrummet, fastnar vid fönstret där som är en del av fönstret i Alice rum (krångligt - ja, men vi renoverar för fullt och har gjort det i över 2 år nu...) vilket också ger fågeln möjligheten att klämma sig över till just Alice rum och leka huvud bank mot hennes två fönsterrutor...
Allt detta tar ju bra mycket mer tid än vad man kan tro, och efter en himla massa meck och lirkande lyckas jag öppna det ena fönstret och behålla fågeln i rummet... och efter x antal fel val av ruta när han skulle ut så kom han (eller hon) ut i det fria och kunde flyga iväg.... PHEW!!
Ett tag oroade jag mig för att den skulle dö och att vi skulle få köra hela grejen med at begrava den osv...

Öppet fönster är skönt men jag börjar fundera lite på myggnät.....

fredag 6 november 2009

Min säng, mitt hem

Idag har jag varit i min säng HELA dagen, om man bortser från att jag använt toaletten på dess utsatta plats och skippat att kissa i sängen.... det blir bara merjobb liksom :)

Jag har ont ont ont, och det kliar kopiöst mycket på min kropp och detta i kombo driver mig mer till vansinne än vad jag trodde var möjligt. Jag trodde att jag led det värsta man man kunde för redan 4 veckor sedan innan min kropp förvandlades till en matta av knottror och kliprickar... Men nu vet jag att det jag hade då var något jag skulle längta tillbaks till idag... hur tokigt det än verkar!

Till råga på allt så blossar hormonerna rejält, jag har acne blandat med kliprickar och bubblor över hela ryggen... min käklinje ser ut som ett kraterland fullt med en himla massa finnar som ömmar och eftersom dom sitter så välplacerat nära kliprickar så är jag ju där och kraffsar hela tiden. Vilken "pissig" situation helt enkelt!!!

I morogn fyller min kusin år, eller NEJ det gör hon inte, men hons ka fira det i morgon och vi ska dit och få ta del av familj och mat. Jag undrar hur jag ska klara av att ha på mig kläder under flera timmar. Kommer jag vilja slita av mig dom och bara dra med stålborste över hela kroppen innan vi ens kommit till huvudrätten? Det återstår att se. Eftersom jag vart såpass dålig idag att jag bara klarat av att ligga så ser jag det som ett mindre mirakel om jag ens tar mig till restaurangen i Partille där festen skall hållas. Sen har vi detta med present. Om man inte haft någon inkomst på tre månader och inte vet hur man ska överleva nästa månad så känns det lite jobbigt att behöva ge mindre än vad man vill, MEN mer än vad man kan. Vi ska ge presntkort eller cash i ett kuvert blir det väl mest... för ingen av oss kommer hinna åka in och fixa presntkort inne i Borås. Ja ja, det kommer säkert gå jättebra allt detta, och jag kommer troligtvis behålla kläderna på hela tiden, men hur kommer jag må när det är över?? Detta ständiga balanserandet av vad man klarar av elelr inte... och vad det kostar att klara av något över huvudtaget! Suck!!

Barnen och Edward har kilat ner till ICA ör att köpa till ostbågar, chips och dricka till Idol ikväll. Det ska bli mysigt. Lite trist att Erika åkte ut och att Rabih eller vad han heter är kvar. I mitt tycke skulle han åkt för läääänge sedan, men men, bara min favoriter är kvar så ska jag väl inte klaga!!! Vilka tror ni det är som är just mina favvosar?? Edward får inte vara med, det vore ju fusk!!

onsdag 4 november 2009

Det fortsatta tjafset med FK

Nu har jag suttit och fyllt i hur jag jobbat, alltså mitt schema som jag haft sedan januari i år för att skicka in till försäkringskassan... jag har nog inte riktigt fattat till 100% hur det ska hjälpa dom att ta ett beslut huruvida (åhhhh fina ord!) jag är sjukpenningsberättigad eller ej... men men, jag dansar efter deras pipa och ger dom det dom vill ha

Jag hoppas att det kommer hjälpa dom till att fatta ett beslut relativt snabbt för nu finns det inga pengar kvar att nalla ifrån... och nu är tiden då man ska ta sina besparingar eller delar av dom och åka ner till Ullared och shoppa julklappar och julpynt och vinterkläder.... SUCK!!! Hur kommer denna vintern se ut, hur kommer julen se ut, hur kommer vi klara av att få ihop pengar till att ens sätta mat på bordet... jag vet, den borde vara punkt 1 men jag tänker baklänges just nu!!

Stressen och allt som detta innebär gör mig tokig, jag blir ju inte friskare direkt och när jag numera även lider av nässelutslag och klåda över HELA kroppen utöver min smärta och mina sömnproblem... gissa hur friskare jag känner mig då? Just det- inte alls!!!

Nu ska jag sluta klaga... men bara ordet "försäkringskassan" får mig att gnissla tänder känner jag!!

tisdag 3 november 2009

Ultraljud

Idag har jag varit på Ultraljudskontroll för att se om det finns några missbildningar som kan ses just nu... Och allt såg hittills bra ut!!! Phew!!
Dessutom så är jag inte i vecka 10 + 2 som jag trodde innan utan jag är i vecka 11 +0!!! Det är första gången under mina graviditeter som jag varit "mer" gravid än vad tabellerna säger när väl ultraljudet är gjort :)

Jag fick med mig tre bilder hem också, snäll doktor som ville att jag mitt i allt jobbiga i livet skulle ha något att glädjas åt! Sånt uppskattas av en kvinna som är på gränsen till nervsammanbrott!

Min bebis mår bra, vi ska ta fler tester på mig för att kolla upp längre fram vad det kan finnas för ev. problem pga medicineringen... men just nu är jag bara glad att del 1 är avklarad! Jippey!!

tisdag 27 oktober 2009

Ångest

Jag har försökt att hålla en god min, att ha tro och hopp om att allt kommer gå bra, att barnet i min mage ska bli friskt trots mina mediciner, att försäkringskassan säger att "ja du är sjuk, vi tror din doktor och bedömer att du har rätt sjukpenning" och att jag kommer komma ut ur detta starkare... Men ikväll rann bägaren över.

Sedan i augusti har vi levt på Edwards inkomst. Min semesterersättning och det lilla jag jobbade i augusti har hållt oss flytande, men det är precis. Min lön denna månaden är på knappt 1000 kr. Edward har varit hemma mycket för vård av barn... så han fick bara ut 14000... resten kommer ju från Försäkringskassan när dom anser sig godkänt alla papper från dagis och skola- antar jag... hoppas jag.... Men, 15000 kr är inte nog för att hålla en familj på 4 personer och en villa + bil flytande. Vad ska man göra? Vad ska man dra in på? Ska vi sluta upp med att ha försäkringar? Ska vi dra in på..... vadå? Vi lever inte så exklusivt direkt... Kommer det bli en intressant jul utan julklappar...? man får helt enkelt se till att rensa ut och sälja allt man kan som man inte behöver, men hur ska man orka det? jag orkar ingenting ju!!!!

Min bägare har runnit över. Jag orkar inte mer. Jag bara gråter och gråter och vill bara skrika högt över hur SJUKT allt är. Jag orkar inte mer!
Vem vill byta liv med mig? jag tar gärna någon med endast lite prövningar, bara för att få se hur ett sånt liv skulle te sig!

Försäkringskassan

Fick ett samtal från min nya handläggare idag, han lät brysk och effektiv. (och något argsint) Han kommer höra av sig om ett beslut innan torsdag, då får jag svaret! "Ja du får ersättning" eller "Nej du får inget från oss". Lite nervöst att veta att man ska få veta ens krassa framtid inom några dagar.Han lät så omänsklig så jag är nu helt förberedd på svält och att få överklaga deras elaka beslut.

Svaret kommer innan veckan är slut!
BE FÖR RÄTT BESLUT ALLIHOPA!!!! vi behöver alla böner vi kan få. ALLA!!!

Klåda!

De senaste veckorna (tror jag) så har jag fått mer och mer problem med att det kliar på min hud. Det började med några små områden på magen, spred sig till hela bålen, ner på låren, upp på halsen och ut på armarna och sedan... ryggen (aargggh) och det kliar kliar kliar heeeela tiden.
Idag efter en tuff natt av både smärta och kliande insåg jag något som legat och skvalpat i bakhuvudet men nu gjorde jag sammankopplingen. Jag äter full dagsdos av Dexofen OCH Alvedon... vad har dom för biverkningar egentligen? Öppnade datorn och gav mig in på fass.se och ser man på - BÅDA medicinerna har nässelutslag och klåda som en av de ovanliga och allvarligare biverkningarna för det här ihop med lever och njurar...
Jag har ringt Vårdcentralen och inväntar samtal från dom för ett besök med hjälp mot klådan och förslag på hur vi ska göra nu.... helst vill jag at dom tar lever och njurprov på mig också...

Sedan, i två dygn har jag haft buksmärtor också... jag tror att jag ska få missfall vilken sekund som helst för jag har så ont i magen, i vågor liksom.... Men det kanske är organ som är utmattade av min medicinering som gör så att jag har ont i hela buken med...

Ah, nu ringde dom- jag har fått en tid klockan 11 så jag får väl pallra mig upp nu....

måndag 26 oktober 2009

23-25 oktober

Muse på scenen (Hovet Stockholm)


Helgen har varit underbar. På torsdagen så körde Edward ner barnen till farmor och farfar, vi skulle på kvällen åka upp till Södertälje så att vi var på plats när vi vaknade på fredagen... men jag mådde jättedåligt och Edward hade inte hunnit klart vissa saker med jobbet som behövdes göras innan vi åkte, så vi sov hemma och han jobbade klart på Fredagen... sen runt lunch så åkte vi iväg.
Vi kom fram till Stockholm Tempel precis lagom till brasaftonen och hade en bra kväll inne i templet och sedan även nere i matsalen på gästhemmet med trevligt sällskap och många skratt :)

Sedan kom testet. Jag skulle ta mig upp för att vara med på en aktivitet inne i templet som började kl. 8:00. Nturligtvis sov jag dåligt som vanligt den natten, men ja tog mig upp... för att citera Dr. Laura: "If there's a will, there's a way" och viljan fanns ju där... även om nu kroppen var emot den.
Men viljan segrade och jag hade två underbara timmar tillsammans med andra systrar och gjorde arbete för 13 kvinnor som väntade på att få komma vidare/ närmare sin begåvning i andevärlden. När man gör sådant här, totalt osjälviskt arbetet så glömmer manbort sig själv och sina egna bekymmer, krämpor och skröpligheter. Man känner bara glädjen och kärleken... och gemenskapen. När jag var färdig inne i templet så gick jag ner till vårt rum och kröp ner i sängen i sov i ca 1 timme... sen kom Edward tillbaks och vi packade ihop oss och åkte ner till Södertälje där vi skulle träffa Familjen Nylund och Tim och Emil.

När vi bodde i Södertälje så var vi kontaktfamilj/stödfamilj till en familj med två bröder ( Tim och Emil) och dom bodde hos oss varannan helg under ca 5-6 års tid... nu har våra vänner; familjen Nylund tagit över denna roll och dom hade Tim och Emil hos sig just denna helgen. Perfekt tillfälle för oss att se dom och förundras övver hur mycket dom växt och sånt :)
Seriöst! Dom hade växt! Dom är stora nu!!! Att ens fatta att 11 åriga Emil bara var 4 år när han kom till oss, och snart 16 åriga Tim då var 8.... Tiden springer iväg fööör fort! Vi fick många goa goa goa kramar och vi träffade dom bara en kort stund för dom i sin tur skulle ner på stan för att gå på bio! Eftersom vi redan var i Södertälje så var vi inte helt ovilliga till att passa på att äta medan vi var där... en viss favoritrestaurang nämligen Grekiska Kolgrillen på Ängsgatan blev vår destination och där SVULLADE vi i oss god grekisk mat i mängder. HJÄLP vad jag saknar det stället! Skulle man kanske kunna förflytta hela restaurangen och dess anställda till en plats närmare oss?? Vi var stammisar där förr och det var med enorm njutning man tuggade och svalde deras underbara mat. Det var för länge sedan helt enkelt!

Sen... sen åkte vi tillbaks in till Stockholm för att checka in på vårt hotell... för nu var det snart dags för Hovet och M U S E!!!!!

Muse, grymt bra!!!

Konserten var helt fantastisk! Dom är musikaliska genier och dom vet hur man använder ljus och ljud till att ge grymt bra effekter på det mänskliga sinnet. Kombinationen var oslagbar! Jag som hade så ont och var något rädd att jag hade totalt överdoserat mina lördagsaktiviteter innan konserten rycktes med och tjoade och skrek och stod upp ibland tom för det var OMÖJLIGT att inte ryckas med i allas glädje! Jag vrålade med i alla låtarna, högt och falskt vilket jag upptäckte sedan när vi tittade på de snuttarna vi filmat... Jag kan ju inte sjunga speciellt rent i vanliga fall men detta var extremt falskt.... nu har vi det förevigat tillsammans med Matt Bellamy... Hahahaha

Så jag lyckades trotsa smärtan och ha en grymt bra dag. Visst betalade jag efteråt i stora mått, men vissa saker är värt ett högre pris... och detta var garanterat värt det. Jag längtar till nästa MUSE konsert, och hoppas att dom hittar till Scandinavium då :) Men Stockholm funkar det med så klart, men det är alltid enklare och mindre påfrestande för kroppen att slippa sitta i bilen i 5-6 timmar...

Att komma "hem" till Mölndal och få krama om sina barn igår var också helt ljuvligt! Att få sakna sina barn ibland är nog viktigt för då återupptäcker man dom och deras charm när man äntligen få se dom igen :) Dom hade naturligtvis haft en underbar helg tillsammans med farmor och farfar och tiggde och bad om att få stanna några dagar (!) till. Gott betyg till farföräldrarna!
Våra barn är hellre kvar med dom än att få åka med sin mamma och pappa hem igen efter att ha varit ifrån dom i tre dygn redan.... hahahahahahahaaa
Denna veckan är det höstlov så då är dom lediga från skola och dagis - superskönt och slappt!!!
Passar bra för en haltande familj...

torsdag 22 oktober 2009

Födelsedagspresent

Idag kom den, min födelsedagspresent.
Jag råkar nu inte fylla år förrän den 15 Februari, och jag beställde denna redan i somras... och idag kom paketet.... YAY!!

Denna sak jag beställt är något jag har velat ha i ca 14 år... så det var väl på tiden att jag gick och ordnade det hela? Jag ska inte öppna lådan eller någonting alls förrän jag fyller år... Eller borde jag öppna och kolla så att leveransen är i gott skick och att det är rätt osv? Lite fjantigt att höra av sig 4 månader efter ett köp är klart och säga "det är fel!" Hmmmmmmm - snabb koll, en check och sen tejpa igen allt igen? Ja, så får det bli. Åhhhhh vad jag längtar tills min födelsedag då jag ska få öppna, röra och lukta på det jag köpt :)
35 år fyller jag. Jag. 35 år? När svepte tiden förbi mig och gjorde mig sååå gammal? Efter Februari är jag närmare 40 än 30... minns samma konfliktfyllda känslor vid 25.... och nu har det gått 10 år till!!!!!!

Ja ja, jag har en present till mig själv som jag är ruskigt lycklig över och gå allt bra med denna graviditeten så kommer jag strax efter (eh OK 2.5 månad efteråt) 35 års ålder få en fantastisk present med att berika familjen med ett barn till. SuperYAY!!!!

Edward är och lämnar barnen hos farmor, dom ska vara hos henne hela helgen för vi ska bila upp till Stockholm/Södertälje för att åka till templet (om jag kommer orka detta, det känns enormt!!) sedan ska vi på lördagen gå på en konsert... tacka vet jag sittplats, för den kommer jag inte klara mig utan. Idag är jag sämre än sämst och jag fattar inte hur jag ska klara mig med att ens stå på benen i helgen. Bit ihop?
Men jag ska ska ska se och uppleva MUSE live... även om det blir som en gammal tant i sin lilla stol när alla andra hoppas och skuttar i takt till deras härliga musik.... suck....

Ladda ladda ladda!

tisdag 20 oktober 2009

Tisdag Morgon

Kluven och splittrad. Jag är dödstrött och vill bara sova lite samtidigt som jag njuter av att höra barnen leka, rita och samtala i rummet bredvid. Jag vill inte missa något men ögonen går i kors... jag har sovit dåligt som vanligt och idag är det ju tisdag, då har min 1,5 timmes jobb på morgonen (och kvällen) vilket gick bra idag tycker jag. Med bra så menar jag att jag behövde inte ligga på min brukares säng i 20 minuter och flämta för att orka ta på henne hennes kläder sedan. Jag behövde inte stå i ytterdörren och andas kall luft och sedan vimmelkantig hjälpa henne med morgontoaletten.... Jag fick sitta mycket som vanligt för jag får svårt att andas när jag står för länge men jag behövde INTE ligga på hennes säng, eller hennes hallgolv, eller hennes soffa...Det är vad man kallar framsteg!

Jo en kommentar om ordet brukare. I den kommun jag jobbar i så har man benämningen brukare på de personer som "brukar" assistanstimmar pga sina handikapp. För att de är skyddade av tystnadsplikt osv så nämner vi dem inte vid namn i situationer som denna - en blogg tex, eller ens om vi pratar med andra som inte är involverade med just den personen. Det är för att skydda deras identitet. Dom brukar alltså inga droger som någon trodde :) Dom brukar timmar med assistans för att få hjälp med sina vardagliga bestyr :)

Så, om man skulle ta och kura ihop sig och blundandes lyssna till sina ljuvliga barn som leker?
vad tror ni om den? den funkar ju alltid bra när man kollar på film, eller hur? hahahahahhahah

måndag 19 oktober 2009

Gamla vänner

Jag har tidigare uttryckt en förundran över hus vissa saker i ens liv verkar gå som i en loop. Vänner är något som de senaste månderna har börjat pluppa upp igen, vänner från förr. Vänner man tappat bort på vägen... Helt plötsligt så har de flesta som man värderar högt och som man har saknat tagit upp kontakten igen, på ett eller annat sätt. Vissa sker det genom ett telefonsamtal och andra är genom datorn. Vilket det än är så är det alltid lika gott att få knyta ihop band som ramlat isär. Jag tror att den sitsen jag är i just nu är lite speciell också, för jag har så mycket tid. Eller njae, tiden finns där men orken till att använda den väl fattas mig, men i vilket fall, jag ligger här i min säng varje dag och dvalar omkring i en värld mellan fantasi och verklighet och kollar upp vänner på facebook - har koll på vad andra aktiva friska människor har för sig ni vet. Alla dom som inte sitter fast i sin säng... och så lever jag nog (host host) lite genom dom, utan att dom vet om det.

Jag måste erkänna att jag tycker rätt så mycket synd om mig själv och är rätt ynklig inne i mitt egna huvud emellanåt! MEN idag, när jag har haft en r i k t i g t dålig dag så hittade jag en vän (eller mer rätt är väl att säga att hon hittade mig) från min tid direkt efter jag kom hem från USA. Denna person var en frisk fläkt och vi var besökslärarinnor ett tag (tillhörde samma församling) och jag kände direkt att här hade jag någon som jag skulle alltid alltid alltid tycka om. Jag har undrat lite hur det gått för henne och hennes familj för dom flyttade till USA för flera flera år sedan.... Idag knöt vi ihop banden igen, det var kul att få se på hennes facebook bilder och se hur STORA hennes barn blivit, sen pluppade hon upp på chatten och vi pratade lite.... Nu får jag perspektiv! Hon berättar att hennes man är sjuk och han ev bara har 18 månader kvar att leva... Jag hamnar i något slags chock tror jag för jag skriver på som vanligt och bara är som vanligt men inombords knycklas jag ihop till en liten boll... Jag måste skriva till henne och ge henne den rätt reaktionen tror jag, men där och då var jag bara.... konstig.

Hennes man är en person som betyder vääääääldigt mycket för min man, och genom att se på honom genom min mans ögon så har han varit lite av en hjälte för mig med! Jag har bett nu på kvällen, ni vet sådana där egoistiska böner (inte min egoism utan för hans familj) om att att ska få tillhöra de får procenten som blir frisk och att han ska få leva längre osv osv... och lite halvhjärtat lagt till "thy will be done" men nog egentligen inte alls menat det där sista.

Vem är jag att klaga över kronisk smärta? Min familj kommer inte se mig tvina bort och dö på grund av min sjukdom... Min familj kanske inte tycker att jag är en solskenshistoria i deras liv alltid men dom kommer ha mig här!!! Ibland är bra att se andras lidanden för att se hur små ens egna är! Nu trodde ju jag att detta var tufft för min vän och hennes familj så jag gick in och läste på hennes blogg... då har hon också hälsoproblem. Hon hade precis genomgått en ryggoperation pga fel på någon disk som skadade hennes ryggmärg med nerver och allt....
Så, hon har fått beskedet att henns man är döende, hon är ett vrak själv och efter en ryggoperation är man inte direkt rörlig... så hon sitter verkligen fast i sin kropp... dessutom hade hon influensa nu med.

Jag ska inte klaga på min värk på.... flera timmar :)
Mer vågar jag inte lova för inatt när jag är så trött så det svider i ögonen och kroppen rycker och sprätter av smärta, då kommer jag nog inte kunna hålla min klagan borta, men fram tills dess så ska jag vara glad och tacksam över att det som jag fått på min tallrik inte är så illa.

Jag ska be för min vän och hennes familj varje dag och jag ska fokusera på annat än mig själv och min situation. Försöka duger ju!! Det kan ju inte bli annat än bättre, eller? Min attityd menar jag. Jag har haft kass attityd ett bra tag nu och glömt bort det jag själv säger är viktigt... dags att damma av gamla uttryck och ta till sig deras innebörd igen.

Välkommen tillbaka alla mina gamla vänner, jag ska försöka vårda er bättre denna gången trots att min ork-nivå är i bottenläge! ha tålamod med mig, kram kram kram

barnen













Min lilla (stora) Albin när han är som sötast














Min lilla (stora) Alice när hon är som sötast.

Jag undrar hur barnet jag bär på kommer se ut om jag får behålla det. Hur kommer nästa upplaga av Linda/Edward se ut? Vems drag kommer vara starkast, vem av barnen kommer hon/han vara mest lik? Vilken personlighet kommer barnet ha? Lugn, aktiv, speedad? Glad, tjurig, flummig? Vem är denna person som växer till sig inom mig?

Har nu gått in i vecka 9 och ena stunden tror jag det är en tjej, för att i nästa vara övertygad om att det är en kille..... Idag har jag också fått för mig att jag kanske inte får behålla detta lilla växande liv... Kanske därför jag känner mig så nere? Dumma tankar skapar dumma känslor :)

Natten till idag

Klockan är halv fem.
Jag ligger kvar i min säng. Förutom toabesök så har jag ingte gått upp än...
Smärtan är jobbig men idag är det mest något annat. Känner mig tom och håglös...
Natten var tuff, men jag lyckades med konstverket att somna i mitt minimala badkar i säkert 40 minuter! Jag har ett sitt-badkar som är 15o cm långt, vilket nog är förväl för sittandes kan man inte drukna när man somnar... I natt hade jag ovanligt jobbigt med värken. Den växer lite för varje dag som kommer. Kroppen verkar protestera mer och mer ju längre tid den får lida. Men under några härliga minutrar inatt så lyckades jag sväva bort omsluten av varmt vatten, ihopvikt likt en fällkniv i mitt lilla badkar för att ha hela mig uppvärmd och behaglig :) Sååå skönt!
Man vaknar till när ens varma hölje är lite småkallt och pockar på ens uppmärksamhet att det är kanske dags att byta badkar mot säng... När jag gjorde detta så fick jag ett infall att först se vart min son var.... Självklart så skulle han ligga i sin säng klockan 3 på natten men jag gick och tittade till honom ändå. Han var borta!

Jag gick ner och fann min son vaken, ledsen och otrösterlig men ej gråtandes i soffan i vardagsrummet. Han svarade mig inte utan var bara ledsen i sin ansiktsmimik och sitt kroppsspråk... Jag fick köra jag och nej frågor som han kunde nicka eller skaka på huvudet till svar på. Kom efter mycket om och men fram till att han hade vaknat för att gå på toa, och sedan när han skulle krama mig så fann han min säng tom, han gick då ner till gästrummet och fann mig inte där heller... då trodde han att jag hade lämnat huset och typ försvunnit... Då hade han lagt sig på soffan och varit ledsen sedan dess. Jag minns att jag hörde när han gick på toaletten. Det var precis efter jag tappat upp mitt baad... Han hade alltså legat och varit superledsen på soffan i nästan en timme.....

Vad gör man? Där och då var det bara att ta med honom upp till min säng och låta honom sova där resten av natten. Men varför frågade han inte sin pappa som låg i våran säng vart jag kunde vara?? Varför gå ner och i slutet tillstånd sörja en situation som inte är sann utan att be om hjälp från en vuxen? Vi hade ett snack efter skolan nu, jag sa att om han hittar min säng tom (vilket kommer ske ofta eftersom jag vandrar huset runt och somnar där jag finner ro om nätterna) så får han väcka Edward och fråga om han vet vart jag är... inte bara gå iväg och vara ensam och ledsen... för oftast så behöver han inte bli ledsen för det finns en förlaring till vad jag gör och vart jag är!!
Tänk om jag inte hade gått och kollat till honom? Hade vi hittat honom kall och ledsen på soffan på morgonen då? Vad gör man med barn som sluter sig inom sitt skal? Hur når man dom?

söndag 18 oktober 2009

Vart tog min styrka vägen?

Söndag Eftermidag, Mat i magen och onaturligt trött. Så ser läget ut just nu. Sen så har jag precis lika onaturligt ont... och det är kite jobbigt så jag tänkte se till att använda denna lilla bloggen som en avledande manöver - smart va?

Den senaste veckan har mitt smärttillstånd försämrats tycker jag. Jag har mer ont i kroppen, jag har jobbigare om nätterna och jag har inget tålamod med någon eller något. Jag känner hur jag gröps ur inifrån liksom... För varje dygn som susar förbi så finns det mindre och mindre kvar av mig... Ok, fysiskt sett så stämmer ju inte detta, men ni förstår nog hur jag menar :)

Min ork är på lägsta nivån, och den sjunker.... hur ska detta gå? Hur kommer jag vara om 1 månad? Om 2? Hur kommer jag må i Maj 2010? Jag vågar knappt tänka tanken...
Jag hoppas att jag får någon form av vändning snart för det känns som allt (jag ) kommer brista vilken sekund som helst. Smärta och sömnbrist kan verkligen ta kål på vem som helst... men jag vill inte att det ska ta kål på mig. jag vill ha kraft och ork och glädjen kvar.

Idag var jag i kyrkan, och oftast så kan jag ju verkligen ta till mig och bli uppbyggd... men idag så var det som om allt bara gled igenom huvudet och sedan försvann... jag hade behövt att det stannade kvar!!!

Uh, nu ska jag gå ner och hälsa på lite gäster som kom.... sedan ska jag kura ihop mig i fosterställning och vänta på nästa dos medicin...

onsdag 14 oktober 2009

Heja Heja Louise Hallgren

Nu är det som så att valfrihet inte är något som man i Sverige kan välja... man ska passa in i en form, en mall som regeringen satt och bestämt och någon gång på 50 talet (?) så blev det inte fint att själv ta hand om sina barn hemma för man skulle vara en bättre och friare människa genom att arbeta och tjäna pengar (läs, betala in skatt)... den massiva barnkammaren alias dagis, numera känd som förskolan infördes och barn skulle massförvaras medans deras självföreverkligande mammor skulle infinna sig på jobb och strömma in pengar i skattekassan...

Idag lever vi i eftersvallningarna av detta korkade beslut, för det finns ingen medelväg i detta land- alla ska tycka och göra samma, för ett alternativ måste vara "fel" liksom.... Att båda alternativen kan vara rätt verkar ingen ens tycka det är värt att diskutera! Om de som vill vara hemma med sina barn och lägga sin energi på att uppfostra och att göra barnen till trygga medborgare så låt dom göra det- så som det var på 50 talet när mammorna kunde vara hemma - då man överlevde på en lön och hade det bra ändå. Och för alla dom som inte vill ta hand om sina barn, som inte har det som det faktiskt krävs för att orka och klara av detta hårda slitande jobb, låt dom få använda sig av dagis, dagmammor och andra barnomsorgsalternativ! Var för måste det vara svart eller vitt?? Varför kan man inte få välja???

EN känd svensk barn och familjepsykolog som SVT använder sig av i ett program (har ej sett det , men jag gillar Lousie Hallgren sedan tidigare) har nu uttalat sig om detta och blir genast hackad i småbitar över alla som ojjar sig över jämställdheten och hur feeeel hon tycker som vill låsa kvinnor till hemmet... Men om man frivilligt gå in i sitt "hem" och vårdar sina barn... är man fastlåst/fastkedjad då? Lousie har sagt att man kanske kan ta ett banklån under de 2-4 första åren av barnets liv för att kunna vara hemma om man inte klarar av det annars.... HYVLAD blir hon för detta... OK, vilken bank skulle ge ett sånt lån?? Lite orealistiskt är ju kommentaren MEN grunden till allt är att hon vill att barnen ska få vara hemma längre än tills de är knappa 12 månader gamla...

Hurra hurra för SVT och Louise Hallgren som talar de förbjudna orden !!!!

En liten länk till kort kommentar ang detta finns här