tisdag 1 september 2009

Det finns en hel värld där ute

Jag, Linda 34 år har levt ett skyddat liv. Jag har inte växt upp med vare sig TV spel, dator eller andra digitala/tekniska leksaker. Första gången jag använde internet var jag över 20 år gammal. Jag är gift med en datanörd, den bästa såklart :) och har därför litet behov av att bli en själv... han gör det jag behöver hjälp med. Därför är jag fortfarande tappad bakom en vagn när det gäller allt detta med internet, datorer och ja, den "nya" tekniken. Att jag började blogga är ett under i sig självt med tanke på hur kass jag är på att fatta alla dessa inställningar och allt vad det finns. Fattade först idag att man inte kunde kommentera eller få någon som helst kontakt med mig om man ville genom bloggen... men det är löst nu. NU kan man kommentera, och jag är lite rädd för det bär med sig. Detta är ju en personlig sida, min länk ut och bort från min "sjuksäng". Ett medel för mig att få skriva av mig och få ner tankar som svävar... och tanken på att vem som helst nu kan klampa in och skriva kommentarer till mig om detta är någon läskigt if I may say so.
Jag anser att om det kommer bli kommentarer som inte är av god eller relevant art så kommer jag inte publicera dom. Inga svordomar, inga elakheter.... Detta är min "dagbok", min blogg och jag avgör med full veto vad som kommer hamna på denna sida vare sig det är ett inlägg eller en kommentar.

Att inse att andra läser vad man sitter och skriver är en konstig upplevelse, jag började detta med noll tankar på att ens någonsin lämna ut denna blogg till någon, att bara ha den för mig själv och den som hittade den skulle hitta den, happen what may...
Nu blev den funnen på rekordtid och det är ju smickrande... nu vet jag att andra förutom min man läser den och plötsligt så känns det som ett ansvar. Gulp!!! Hoppas att jag kan göra något bra av det, och ändå kunna behålla bloggen som något som jag behöver, för jag behöver den. Den har blivit en vän i mitt vardagliga mörker, mitt fönster ut till omvärlden, min medicin mot smärtan jag ständigt lever med....

40 minuter kvar till tablett-medicinering, jag får virutelldosera lite mera genom att surfa tror jag :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar