söndag 13 september 2009

Mind Over Matter

Ligger nerkrypen i sängen. Har på Muse nya skiva... (don't get me started!!! It's wonderful of course!)... och bredvid mig har jag min goa son Albin. (japp han som tycker mitt kött är sååå mjukt, the very same!) Maken och dottern har åkt in till Mölndal för att sova över hos farmor, dom ska lämna in bilen på service runt 7-8 tiden i morgon bitti och jag, (ja JAG) ska förlänas med den stora uppgiften att ta upp och föda, klä och ta Albin till skolan. Han börjar 8.10. Jag brukar somna då :) Hahahahaah

Jag är något nervös, på dessa veckor av total isolering så har jag tappat självförtroendet och tycker att jag inte duger till så mycket. (Kanske just därför som jag så dumdristigt dammsög av hall och kök igår) Nu har jag fått en uppgift, ett ansvar... viket inkluderar tidigt uppgång och tider att passa... spännande! Jag kan ju gå hem efter jag lämnat honom och stupa om jag har en alldeles för tuff natt...

Vi hade en väldigt mysig pratstund innan han somnade. Han pratade om allt som rör sig i hans huvud och jag lyssnade. Han pratade om Monstertruckar, om bilar han har, om att han hade det bra i kyrkan idag... och sedan pratade han om vår förhoppningsvis kommande baby. Han sa att han skulle bli jätteglad om det blev en flicka också! (Phew!!! där blev jag ju av med en del av stressfaktorn, hahahah) Och, han pratade om att h*n är hos Gud nu och att när h*n kommer så kommer h*n vara länge inne i magen innan det är dags att komma ut.... Han tänker mycket min son, han iaktar och reflekterar och sedan så ploppar det ut något smart... (som att jag är mjuk i köttet eller nåt sånt) Han har bett i sin egna kvällsbön (har han berättat) att Gud ska stoppa in en baby i min mage snart så att jag inte ska ha ont såååå länge till. (vilket underbart barn!!) han har stenkoll på varför jag är som jag är och när jag kan bli mig själv igen.... vilket annat 5-6 årigt barn tänker på sånt här?

Jag börjar känna av "snart-får-jag-mens-symtom" men vet att flera av dom är samma som graviditets symtom. Hur förvirrande och smygit är inte det då? Skulle velat att det var helt olika så att man lättare kunde känna av vilket som är vad... Nu gnäller jag, jag har en tuff dag bakom mig och känner att jag fååår gnälla liiiiite bara... sen ska jag vara positiv igen, jag lovar...
De här med mens-symtom är lite jobbigt. Jag vill inte tro eller jag vill inte få upp förhoppningen om att det kan vara graviditets-symtom... för då blir man så nedslagen när det väl forsar till och mensen kommer... Men ändå så sitter hoppet där i hjärnan och hjärtat som ett alldeles eget organ, det andas och växer utan att man ens vill det... Ömma bröst och att känna sig uppsvullen, - så har jag det ju varje månad... men nu läser jag inte tusen saker i detta... SUCK!! Det är typ 5-7 dagar kvar tills jag ska ha min mens... det är bar att vänta se... som vanligt :)

Känns lite konstigt att basunera ut detta här, men jag har ju redan för början bestämt mig för att använda detta som ett forum för hur jag känner och mår, som ett fönster ut... jag vet inte vem som har något som helst intresse av att läsa om mig (fniss) men jag har en väldigt stor användning av att skiva av mig, att ordna upp mina kaotiska känslor som försvåras av att man med kronisk enorm smärta inte alltid tänker så klart... Hjärnan funkar inte som jag vill längre, den som var så klar och "skarp" (ja alltså inte för att låta skrytsam, men jag hade stenkoll på allt förr i tiden!!) förut men nu så vet jag knappt vad jag tänkte och var på väg att göra efter att det gått någon sekund... ständigt förvirrad över vad jag gör och ska säga... Jobbigt värre. Känner mig lite smått tokig emellanåt. Väldigt ofta så tar jag mig ner i köket för att exempelvis äta, för att helt tappa bort mig när jag är där... jag gör något annat, blir avledd liksom av något jag ser eller hör... sen går jag upp igen och väl inbäddad bland mina täcken och filtar hör/känner jag ett kurr och så inser jag att "men hallå, jag skulle ju ÄTA ju!!"
Flummigt!

Idag var jag i kyrkan. TVÅ söndagar i rad! I morse kände jag att "NEJ nej nej nej, detta klarar jag inte idag" sedan tog jag några djupa andetag och tog mig upp, drog på mig kjol och allt och knatade ner till frukosten. Väl i bilen tänkte jag att "NEJ, nej nej nej, jag är galen, jag så ont så jag vill skrika!!!" men jag bet ihop, vaggade lite lätt och satte på sätesvärmaren....
Väl i kyrkan så var lektionen på Hjälpföreningen bra. Den var bra, men slutet var bäst!!!!!! I slutet kom hon som hade lektionen på att hon hade haft med sig egna personliga saker att visa upp för att styrka det hon hade haft en lektion om... Medan hon visade upp kort på sin familj, på sin fars gamla släktgård och en bok som är skriven om hennes släkt så sipprade anden in i rummet. Hon berättade om några av släktingarna och om hur det var när hon gjorde tempelarbete för dom.... hela tiden så sipprade anden in, starkare och starkare... UNDERBART!!
Jag brukar inte pussa folk, men hon fick sig en smack-puss på kinden efteråt!!! Tack XXX för den stunden!

Våran ena missionär kommer bli förflyttad nu i veckan... vi sjöng för honom efter sakramentsmötet... jag kommer sakna honom och hoppas på att han kommer tillbaks längre fram, han har ju 18 månader kvar i detta avlånga landet.... oddsen att man springer på varandra är rätt så höga ändå! God Spead Elder!!!

Det känns gott att ha gjort sin ansträngning, att tagit sig till kyrkan trots det kändes omöjligt när jag slog upp ögonen... att nu se tillbaka på dagen, så känner jag mig nöjd med mina val. Ja, jag var helt knockad och hade MER än superont när jag väl kom hem... men det var en BRA söndag. Jag tog sakramentet, jag sjöng (falskt som alltid - men ändå!) och jag hade en bra upplyftande stund! Jag har ett motto för denna dagen: MIND OVER MATTER! Perfekt!

Jaha. om man skulle ta och försöka somna själv då... Albin ligger och knör här bredvid mig... våran säng är 160 cm bred, han ligger till hälften på mig, och på MIN kudde. En riktig myskille är han. Frågan är om jag kan ligga kvar bredvid honom eller om det slutar med at jag lägger mig någon annanstans innan natten är slut. Jag har jättesvårt att sova bredvid honom. Han flaxar och sparkar och vänder och vrider sig som en.... ja.... vaddå? Propeller? Ja, som en propeller... och att ha svårt att sova och att ha svårt ont genom natten gör honom inte direkt till den bästa sängkamraten- men han behövde lite specialbehandling när Alice skulle få åka hem och sova hos farmor och vara där några timmar under morgondagen medan HAN skulle upp och gå till skolan... DÅ får man sova i mammas säng :)

Godnatt (hoppas jag)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar