söndag 20 september 2009

Min Mormor

Min Mormor är den bästa Mormorn som finns! jag vet att många andra tycker att just deras mormor säkerligen är bättre, men jag hävdar bestämt att min ÄR bäst!

Min mormor är som ett Lejon. Hon försvarar och tar hand om de sina och kan nog för många verka något bestämd... men bakom den ibland lite bistra uppsynen så bultar ett enormt mjukt, kärleksfullt och stort hjärta. Hon kanske inte fått lära sig av sin egna mor hur man uttrycker känslor och kärlek, hon kanske är lite tafatt på just det området, men om man vet hur man ska tolka henne så är allt hon gör och säger en kärleksförklaring. Hon, min älskade 79 åriga mormor sätter sig i bilen och kör 25 + mil för att komma till mig och hjälpa mig. Hon stryker min skrynkliga tvätt, hon plockar av mina vinbär och hjälper mig göra saft, hon ser till att sticka en enormt mycket fina ulliga saker till oss alla, och hon ringer ofta och hör hur det är med oss. Hon har alltid funnits där för mig i mitt liv, som en vän, som ett stöd och som ett exempel. När jag var liten så var hennes famn som himmelriket på jorden. När jag var liten så visste jag att hon hade ett hjärta stort och fullt med kärlek till mig. Jag kände det då, precis som jag känner det nu, idag....

I min familj har kvinnorna i flera generationer tillbaka haft svårt med det där med att visa och uttrycka känslor. Att tala om för sina barn (eller sina män) att de älskar dom, att de är betydelsefulla och viktiga för dom, det fanns liksom inte med i "jobb-beskrivningen"
I min familj verkar det som om någon kvinna flera generationer tillbaks fick för sig att detta var svagt och fult. Detta har satt sina spår på oss alla. Jag ser detta hos min mormor, hos min egna mamma och även på min moster när hon levde. Den som var bäst på att vara kelig och kärleksfull med sina barn som jag kunnat se (jag kan ju inte ha sett min egna mormor uppfostra sina barn...)så var min moster Anki den som var mjukast och som försökte visa kärlek mest ... men eftersom de alla inte fått de själva i så stort mått så är det klart att det fanns sätt och brister i alla dessa försök. Min gammelmormor... hon var stenhård. Jag är glad att hon inte är min mamma! Jag är förvånad över hur bra mormor blev trots Elins sätt att hantera sin egna familj.

Min mormor har levt ett riktigt tufft liv, hon har mer i sitt bagage än vad jag kan föreställa mig.
Ja, hon är en bestämd kvinna. Hon är en stark kvinna. Hon har klarat 79 år och ibland undrar jag om det bara är jag som kan SE henne. Se henne för den hon är, se igenom hennes handlingar och se det bakomliggande... det som är anledningen till hennes reaktioner...
Hon är så mjuk och go! Hon blir sårad så lätt!! Hon är så ömtålig inombords men folk har svårt att se förbi det hårda skalet hon visar upp... hennes pansar :)

Jag ser henne för den hon är, och jag älskar henne så otroligt mycket. Jag önskar så att jag kunde tala om evangeliet med henne, att jag kunde vara heeelt öppen om mina känslor för kyrkan på det sätt jag vill vara... jag vill ha henne med mig in i evigheten. Mina små trevande försök har varit rätt så tafatta, och jag känner att hon vill inte att vi ska prata om sånt. Hon påstår sig vara för gammal! NÄR blev man för gammal för att hitta hem? Never!!!

I alla fall, jag längtar till helgen för då kommer hon komma hit (eventuellt) och då ska jag få njuta av hennes sällskap i någon dag eller två :) Min egna världens bästa mormor!!

5 kommentarer:

  1. Jag har MASSOR av minnen från din världens bästa mormor.....huset och alla våra äventyr där!!!

    SvaraRadera
  2. En av dina första kommentarer när du träffade henne första gången va "vilken Rock-Mormor du har Linda!!!"

    Hon hade neongröna nylonstrumpor med en trekvartsbyxa på sig när hon plockade upp oss på Melleruds Station :)
    Hahahahahahaaha

    SvaraRadera
  3. Bor hon kvar i huset???? Det känns som om jag minns varenda vinkel och vrå där. Eller hur vi sov på höloftet på bondgården. Eller när vi cyklade i djup snö. Eller när vi hittade en orm som vi satte på pakethållaren. Eller när vi tog karameller från "butiken" i mormors hus! Jag minns hur köket ser ut och övervåningen där den där mannen bodde. jag minns hur vi la puzzel i v-rummet. Många trevliga minnen!!!

    SvaraRadera
  4. Nej tyvärr sålde hon huset för många år sedan. Jag önskar så att vi kunde köpt det och att det kunde bli vårt, men det var fel tid för ett sådant köp. Det hade vart bättre för ca 2 år sedan... men man väljer ju inte sånt här i livet :) Jag saknar det huset och alla dess vrår... suuuck vad jag saknar det ....

    SvaraRadera
  5. Åh, glöm inte att hon är inte bara världens bästa mormor, utan VÄRLDENS BÄSTA FARMOR också! Det finns ingen som är så bra och go som hon.. Och det är inte bara kvinnorna i släkten som haft svårt att visa känslor, det är samma sak med männen! ;) Men jag ser också den personen, som lärde mig sticka när jag var liten, la sig i prinsess-sängen med mig och joakim när vi fick hemlängtan och knödde hela natten.. Hon som ställer upp och tar hand om allt och alla i vått och torrt! Jag vet inte vad jag kommer göra den dagen hon inte finns i våra liv längre.. vår kära lilla farmor/mormor :)

    SvaraRadera