tisdag 8 september 2009

Sjuk i Sverige idag....

Ännu en dag i Karlssonska huset.

Det har börjat. Kriget har lagt sina första steg bakom sig. Försäkringskassan godkänner inte min sjukskrivning, jag är tydligen arbetsför för Fibromyalgi är inte en giltlig sjukdom. Nä, så sa dom inte, men man kan väl läsa mellan raderna. Det som doktorna hade fyllt i var ogiltligt, och när jag talade med doktorna så sa han att det som stod är mer än tillräckligt men han ska göra ett tillägg, inte mycket men han vägrar dansa efter försäkringskassans pipa. Han är läkaren, han bedömer, han avgör.... fast i verkligheten så är det ju inte så. Jag, den där som hamnar i kläm ligger i smärta dygnet runt och dom vill ha intyg skrivna på ett speciellt sätt, läkaren vill skriva på sätt och jag, den sjuka hamnar i kläm. Jag är den som inte får någon ersättning. Jag är den som måste överklaga och vara frisk nog att ta upp fighten. Det är en konstigt system. Den nya lagen som var nödvändig som reform lämnade oss i den där gråskalan utanför och vi hamnar under bordet- vi blir utförsäkrade och har inget värde i Sverige. Vi som redan är u underläge blir dom man sprkar på. Vad kul att vara en del av det svenska systemet. Nya lagar är nödvändiga ibland, men dom kan vara för statiska, det måste finnas någon slags flexibilitet, för ingen människa är den andra lik. Om vi alla var robotar eller klonade av en och samma form så hade kanske statiska lagar funkat för oss. Men nu är vi inte det. Den nya lagen är bra, det förhindrar missbrukandet av sjukpenningen och det sätter motkrav. Men i vissa fall så finns det bara ett hål mellan stolarna för den sjuke att hamna på.... helt oskyddad och helt utan rättigheter. Det känns väldigt osvenskt. Något att fixa och laga. Man kanske skulle prata med Göran Hägglund :) Han är väl socialministern? "'Cause We're like this" (showing to crossed fingers) Hahahahahahahahahaaa

Ja, jag får göra min del, jag får skrapa ihop det jag har till försäkringskassan, ge dom det lilla jag har och om det går illa så får jag väl överklaga. Vart ska jag finna kraften till detta? Ingen aning? Ni som brukar be kan kanske komma ihåg mig.... Det skulle mottas tacksamt.

2 kommentarer:

  1. Jag vet hur det känns, tänker på dig.
    Det är en kamp och jag fattar inte varför vi ska behöva utstå mer än sjukdommen. Jag har inte bett om att vara sjuk, jag vill inte det här och sen behöva kämpa för att få vara sjuk är så sjukt! Jag har inte bett om att vara sjuk, men jag ber om respekt och förståelse.
    Kämpa på min vän.
    Kramar
    Camilla

    SvaraRadera
  2. Det är verkligen helt sjukt....hela systemet!!! Dom vill t.o.m att Roys lillasyster, som har en hjärntumör och lider av extrem huvudvärk samt epileptiska anfall flera gånger om dagen, skall börja jobba igen. Hon klarar knappt att ta hand om barnen och hemmet!!!! Helt sjukt!!!

    SvaraRadera