Svenska Evangeliska Alliansen

Jag får nyhetsmail från SEA, jag tycker ofta att dom har bra nyhetsmail, att jag kan sympatisera med det dom säger etc. Jag är ju inte med i en kyrka som ingår i det eukumeniska samarbetet eller vad det nu heter men jag intresserar mig för det och jag brukar titta in lite då och då på vad som händer inom det. Som fd katolik så finns ju ett grundintresse för det samarbetet kvar och jag skulle vilja öka alla de olika kristna samfundens samarbete fast för den sakens skull så behöver ju det inte innebära att man har gemensam mässa....

I alla fall, detta nyhetsmail kom idag och jag har varit lite "out of touch" med vad Svenska Kyrkan resonerar sig fram till med samkönade äktenskap för att jag ofta blir så trött på diskussionen i sig självt. Jag anser att partnerskapet som finns att få borgligt borde räcka.
Det finns ingen som skulle komma på iden att tvinga alla moskéer till att ha samkönade vigslar som en valmöjlighet, eller? Att vilja tvinga ett samfund, vilket samfund som helst till att bortse från sin lära och sina bud givna av sin Gud är fel.

Att som stat eller någon annan form av makthavare kunna tvinga ett samfund att ifrångå sin egen lära till förmån för att en liten grupp ska kunna utföra vigslar inom samfundets ramar känns... ja för mig känns det lite påklistrat. Hur skall jag förklara.... Låt oss säga för sakens skull att jag var en troende men homosexuell kvinna. Låt oss säga att jag var lycklig i ett förhållande med en annan kvinna och vi hade ett låååångt förhållande fullt av kärlek. Vem är jag att be något som helst kyrka, moske´eller synagoga att släppa hela sin grund med budord och plan för hur hela samfundets stadgar är uppbyggt bara för att jag har en längtan efter en vigsel utförd inom mitt samfund, gjord av en präst, rabbin eller .... ja vad nu det kallas inom islam... Varför ska jag promt ha mitt förhållande välsignat av min Gud? Av en präst? Räcker det inte att staten har gjort en möjlighet för oss att kunna lova varandra "samma sak" inom i en borglig vigsel?

Jag vet att jag nu är ute på djuupt vatten och att man inte ska prata om sånt här, det sticker folk i ögonen. Jag har vänner som är homosexuella. Jag säger inte att dom är mindre värda på något sätt, men jag ifrågasätter varför man ska rucka på religiösa grundlagar för deras skull pga de vill ha kyrklig vigsel.... varför skall bibelns bud suddas ut för att de ska få vigas av en präst?
Om det duger för vanliga medelsvenssons av tvåkönat förhållande att springa och göra en borglig vigsel.... varför är det då inte gott nog för samkönade förhållande att förenas på detta sätt, att de genom samma lag som vigda har har samma rättigheter... varför blanda in kyrkan?

"Hej Gud, jag vet att du har sagt i din bok att man och kvinna ska bli ett, men nu tänkte jag att du skulle göra ett undantag i hela ditt upplägg, för jag vill så gärna ha ett kyrkbröllop!"

Nej jag försöker inte fördumma det hela med denna lilla kommentar... jag försöker bara belysa frågan från RÄTT håll. Är det OK att säga att alla andra budorden är utbytbara med då? Man har budorden och alla saker som är givna som ett litet smörgåsbord... Man plockar det man gillar och tycker om, det som passar en själv för det är väl så allt är nu för tiden - gör bara det DU själv vill och det DU själv mår bra av. Allt annat spelar inte någon roll.

Jag är inte någon "anti-homo" typ. Men jag har min tro, och min utgångspunkt. Jag anser att dom är männsikor med samma värde som påven eller någon annan människa, vem som helst, men deras val i livet är inte förenligt med det jag tror på. Jag tror på den fria viljan och alla har rätt till att använda sig av den. Vi har alla rätten att använda oss av den, MEN blanda inte in religiösa samfund till att tvingas utföra cermonier och akter som i deras tro skulle kännas som en Gudsbespottelse. Vad vinner man på att underkasta ett samfund till detta? Räcker det inte med att staten ordnat ett sätt för samkönade äktenskap att ske. Att det finns ett sätt att vigas, att lova varanadra livslång kärlek och lyckliga år tillsammans inför ens nära och kära... Måste man göra momentet till något som skadar tron i sig självt? Tvinga samfund... att frångå en av deras grundstenar... det blir ju ett knall fall av korthuset då!

Svenska Kyrkan har nu i alla fall blivit påverkade till de samkönade förhållandernas fördel. De har tydligen lyckats använda bibeln som underlag för detta.... Här ser ni vad SEA har att säga om det hela.
/Linda


Ett teologiskt spektakel


I Johannes 7 blir Jesus häftigt kritiserad av sin samtid. Hans respons är att utmana dem att inte dra för snabba slutsatser och inte fälla ogenomtänkta domar: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Jag tror att Jesus respons till Svenska kyrkans Läronämnd vore densamma.

Läronämndens yttrande om Vigsel och äktenskap är nämligen ett skolboksexempel på undermålig argumentation. Yttrandet ndanhåller viktigt sakmaterial
drar oberättigade slutsatser ur det presenterade materialet
gör direkt felaktiga sakpåståenden. Låt mig underbygga dessa anklagelser med exempel från yttrandet.

Läronämnden säger helt riktigt i diskussionen om det bibliska materialet att ”olika texterna alltid måste tolkas i ljuset av varandra och övergripande bibliska perspektiv”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent - att ignorera det övergripande perspektivet från skapelsen. 1 Mosebok kapitel 1 talar om hur Gud skapade människan till sin avbild, ”som man och kvinna” och kallade dem att föröka sig. 1 Mosebok kapitel 2 talar om hur Gud skapade människan och särskiljde manlig och kvinnligt, för att sedan kalla dem som är olika – just som man och kvinna – att förenas och bli ett.

Det är naturligt att ge skapelsetexterna en central roll i det ”övergripande bibliska perspektivet”; de ger oss ju Guds ursprungliga tanke med människan. När Jesus diskuterar äktenskapet i Matt 19 citerar han från dessa två kapitel och använder dem som utgångspunkt för sin argumentation. Det borde Läronämnden också göra.

Läronämnden säger vidare att det i Bibeln ”finns förvånande få texter som handlar om samkönade relationer” och att vi därför ”måste vi reflektera över att detta ämne är så perifert i det bibliska materialet”. Men sedan väljer man – helt inkonsekvent – att inte reflektera över det. Istället används det som ett outsagt argument för att frågan inte är viktig i Bibeln.

Lite reflektion leder till andra slutsatser. För det första finns det ett antal bibeltexter som, direkt eller indirekt, berör frågan om samkönade sexuella relation: 1 Mos 1:26-28, 2 Mos 2:18-25, 3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, Rom 1:24-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10. Det är alltså inte en eller två obskyra textställen; det är ett flertal centrala textsammanhang i både Gamla och Nya testamentet och de talar enstämmigt: Guds vilja är det heterosexuella äktenskapet och därför avvisas homosexuella handlingar.

Men varför finns det inte ännu fler – Läronämnden tycker det är ”förvånande få” – textställen, jämfört med texter som talar om ”om andra mänskliga relationer såsom mellan fattiga och rika, slavar och herrar”. Det historiska svaret är inte att frågan var oviktig för de bibliska författarna. Det är istället att frågan var självklar; det fanns konsensus bland judarna att man avvisade homosexuella relationer. Homosexuella relationer var därför inte ett ständigt aktuellt problem att återkommande adressera, såsom frågan om de fattigas situation var.

Läronämnden säger till sist att ”Paulus, synoptikerna och Johannes är alla ense om dess [kärleksbudets] överordnade ställning över alla andra bud”. Men det är inte sant; åtminstone inte om man menar att kärleksbudet upphäver det etiska innehållet i de andra buden. Det finns inte något ställe i Nya testamentet där kärleken används som ett argument för att legitimera det som i sig själv är synd. Kärleken ersätter inte lagen; kärleken sammanfattar lagen, den är lagens ”kungsbud” (Jak 2:8).


Aposteln Johannes säger: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1 Joh 5:3) och ”Och detta är kärleken: att leva efter hans bud.” (2 Joh 6). Paulus säger om kärleken att den ”finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”. I utläggningen av Andens nya liv, med dess frukter i kärlek, glädje och frid, säger han vidare att kärleken inte står i kontrast till lagen: ”Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal 5:23).

Läronämndens yttrande är ur biblisk och teologisk synvinkel ett spektakel. Under sken av att ta Bibeln på allvar presenteras en slutsats som man nått fram till helt oberoende av, och i verkligheten i stark motsättning till, det samlade bibliska materialet. Svenska kyrkan är värd något bättre än så.

För oss kristna i Sverige, oavsett om och hur man relaterar till Svenska kyrkan, innebär situationen en kallelse att återvända till Bibeln som Guds Ord. Där finns källan till den kristna tron, där finns kraft för det kristna livet och där möter ett konsekvent perspektiv på livet.


STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
Jag som skickar detta brev nås på E-POST info@sea.nu