Alice (Uppdatering)

Nu känns det lite lite bättre här i Karlssonska huset. Alice fick komma hem från sjukhuset på Julafton med löfte till Doktorn att dricka massor så att hon inte skulle behöva komma tillbaka dit uttorkad igen. Hon lovade med stora ögon och verkade knappt fatta att vi fick åka hem.

Dom hittade ett kraftigt virus i hennes avföring, så det var på sätt och vis ett magsjukevirus i tarmarna som ställde till det för henne. Hennes kropp var redan ur fas med den där mystiska okända sjukdomen som dom ännu inte vet vad det är för något och med ett virus som toppade den så var det inte mycket som behövdes för att hennes kropp skulle lägga av. När hon kom in var hon kraftigt uttorkad och helt frånvarande. När vi åkte hem hade hon fortfarande inte ätit något men med dropp och dryck så var hon pratsam och drog den ena väskan själv till garaget. Skillnaden var markant. Som natt och dag.

Den bästa julklappen någonsin var att vi fick fira jul hemma som familj tillsammans, i vårt egna hem, vid vår egna gran... VI, tillsammans. Högsta vinsten på LOTTO kändes det som.

När vi var där så röntgade dom lungor och hjärna, dom kommer ev. boka in en till bukröntgen och sen så har vi en inbokad tid hos vår vanliga läkare den 19 Jan 2012. Det kommer tuffa på som innan, långsamt och stilla och frustrerande. Men det kommer i alla fall gå framåt.

Nu tycker dom att vi ska köra mjölkfri kost, så det gör vi. I Fyra veckor ska hon undvika mjölkprotein för att sedan göra vissa undersökningar och sen provocera kroppen med mjölk igen... Jag tror inte hon är mjölkallergiker. Men vi lyder. För varje sak de bockar av från listan med misstankar om vad det vara, ju närmare kommer de förhoppningsvis det rätta svaret.

Just nu njuter vi av julhelgen tillsammans. Alla iklädda pyjamas hela dagen :) Som det ska vara.

Inga större krav, bara ledigt. Och att få vara tillsammans.

<3

ALICE

Mitt hjärta blöder, min själ är ur balans, Min Alice är sjuk och blir snabbt sämre och sämre. Maktlös kan jag bara se på när ingen hittar felet eller ens vet vad de ska ta sig till. Jag finner tröst i mina böner och samtal med Herren men min oro över hennes tillstånd ökar för varje dag. Hur länge ska hon behöva lida? Hur länge ska hon ha det så här?

Den senaste tiden har hon fått ondare och ondare i magen/buken. Hennes Hypoglykemi har hållt sig rätt OK i två veckors tid men Smärtan får henne att kräkas. Hon gråter sig igenom nätterna. Vi ger henne Alvedon men till ingen nytta. Sista dagarna har hon inte kunnat behålla någon mat. Allt kommer upp, eller vill inte ens komma ner.

Inatt låg hennes blodsocker på 2,7 men dextrosol och vatten fick upp det snabbt- sen kräktes hon upp allt. Det blev för Edward att ta henne barnakuten -igen- nu har dom lagt in henne, med dropp. Hon var tydligen väldigt illa däran när de kom in. Det gör mig ont att inte kunna vara med henne, att gosa och kramas och klappa hennes hår. Hon blir snabbt sämre och om dom hittar varför snart så kommer jag ställa mig och skrika högt någonstans. Antagligen skrika på någon oförtjänt stackare. Känner hur paniken väller fram inom mig och att den snart är ohanterbar. (är det ens ett ord?)

Chansen är nog rätt stor att hon ligger kvar en till två nätter, eller rättare sagt, Edward kommer inte tillåta att de blir hemskickade i det tillståndet hon är i nu. Man vet ju aldrig vad de kan få för sig... Så chansen att vi får fira jul hemma är ju liksom på håret. MEN om hon är inlagd på julafton så drar vi dit med alla klapparna och har en mysig stund ihop där helt enkelt. Eller, ja kanske inte ALLA julklapparna :) Några stycken så att alla får något var. Så kan man ha en efterskottsjul sen när hon kommer hem i så fall. Jag förbereder mig mentalt för allt.

Idag när jag hämtade Albin så tror jag att han såg rädslan i mina ögon. När jag sa att vi skulle till sjukhuset och lämna grejjer till Alice ( i lugn och glad ton, inget speciellt alls, nämnde att hon hade dropp för ingen mat stannade kvar i magen...) så tittade han på mig länge, sen sa han "Jag vill inte Alice ska dö!" Vad tänker detta barn? Allt som pågår inom honom som han aldrig delar med sig av? Hur rädd är han egentligen? Hur når jag honom på bästa sätt? Detta med Asperger är inte alltid så lätt alltså!! När jag frågar så pratar han bara om annat- typ spel, lego, minecraft osv. Jag får nog ligga bredvid honom tills han somnat ikväll för att luska fram lite och prata och förklara... <3 Min älsklingskille!!

Nu ska jag packa ihop saker till Alice och Edward, sen ska vi äta lite och sen åker vi in. Astrid somnar förhoppningsvis i bilen för jag hinner inte invänta att hon ska ha sovit också...