Tid

Gammelmormor Harriet med Albin, Alice och lilla Astrid

Har ni tänkt på tiden? hur den rusar när man inte vill och slingrar sig likt en snigel när man har det tråkigt?

Jag har kommit fram till att tiden rusar när ens barn är små, och det för att vi någonstans i reptilhjärnan ska inse hur värdefull och viktig tiden man har med sina barn är, så att man maximerar och utnyttjar den på bästa sätt! Tid. Ett intressant begrepp som jag har svårt att greppa egentligen. Alltså jag fattar hur den funkar och hur timmar etc är men om man försöker se på det eviga perspektivet så är tid luddigt. Tydligen så är det begreppen "tid" som vi upplever här och nu på jorden inget vi använder oss av innan födseln eller efter döden.

Tid: Något som alltid vill ha mer av och som alltid verkar rinna som sand mellan fingrarna!
Mina barn är snart 7 år, 5 år och snart 4 mån. gamla. Hur kan sju år glida förbi så fort? Hur kan jag redan vara närmare 40 än 30? Hur kan min nyfödda lilla ängel redan vara 3,5 månader gammal, gilla och stå och hoppa på min mage eller sitta i sin höga barnstol i köket och vara med i allt som jag gör där... Hon skrattar och gurglar, sjunger och skriker glada tjut dagarna i ända och är älskad av 4 hängivna familjemedlemmar som inte kan få nog av att överösa henne med kärlek, kramar och pussar!

Hur kan mina äldre barn vara stora nog att gå i skolan och hur kan Alice redan vara 5 år och redig på alla sätt och vis? Jag önskar jag kunde förstå begreppet tid som vi kommer ha sedan, tid utan början eller slut.... Min hjärna klarar inte av det, kan inte ens tänka på det utan att det gör ont i huvudet :) Men jag ser fram emot att fatta det till 100% sedan...

Är så trött och borde sova nu (min standard kommentar numera!! men tid för sig själv är ibland viktigare än sömn tycker jag!) men jag är så lycklig över att ha en dator igen! och att kunna blogga igen.... och för att alla sover och det bara är jag här och nu =) Härligt!

Astrid är förkyld och snoret sprutar och bubblar (stackarn), Alice är hes och har en riktigt cool whiskeyröst för tillfället. Hoppas att det inte blir mer av det hela- cool röst räcker tycker vi båda.
Albin har vart hos frisören för första gången i sitt liv och har en fint klippt frisyr som sedan sprayades svart för att han vill vara C.Ronaldo (hans stooooooooooora hjälte) Han ser så cool ut, och äldre med!!!! På Torsdag ska dom ta kort i skolan- tills dess ska det svarta vara urtvättat tack!!! Alice tar kort nästa vecka- ska putsa till hennes frisyr tills med- men det gör jag själv som vanligt!
Det är så mycket hela tiden och det känns som jag inte hänger med alls. Min TID räcker inte till för alla "måsten" och alla "jag Vill"..... tyvärr är det mina "jag vill" som inte blir av utan mestadels alla "måsten"

Nu kommer ett måste: SOVA
GoNatt och jag hoppas på en underbar dag imorgon- jag ska bli fattig på zonterapin- NICE!!!

Jag finns och excisterar trots att jag inte syns på bloggen, fejjan, mm

Hej,

nu har jag åter fått ny h-disk på min älskade dator och processen i detta har tagit lång tid för semester, resor, annat med högre prio mm kom före så nu har jag äntligen min dator tillbaka och kan ta mig ut på nätet igen och skriva luddiga suddiga tankar mm som ingen läser eller verkar bry sig om mer än jag...

Ville bara visa på riktigt att I'm back and here to stay genom ett litet inlägg efter över 2 månaders frånvaro!!!

Nu ska här passas på att sovas för lill-tjejrn är förkyld och sover inte så bra som man skulle kunna önska. I morgon blir det ett varv på lindex med tjejerna och sen sjukgymnastik!! Borde sova nu!!!

Tandlöse

Min 6 åriga son har nu tappat sin förta tand.
Den andra är inte långt bakom- den lossnar nog när som helst, vilken dag som helst.

Här ser vi tandens sista minut fast i munnen- den sticker ut =)

Så här glad och så stolt kan man vara när tanden är ute.
6 år och ett steg närmare vuxen-tänder
=)

Bröllop, Sjukhus, barnskrik och nattvak

"Min lilla prinsessa när hon sover"

Bröllopsfeber i Sverige. Det är lite intressant att se allt som folk tycker och tänker om just kungafamiljen, bröllopet mm - det är mycket på TV om detta. Jag slås av hur många det är som är negativa till Kungahuset och vill att Sverige ska ha en president istället för monarki. Ser man itne vilken enorm tillgång kungahuset är för Sverige? Eller jag bara naiv? Är det jag som är omodern och inte kan tänka nytt? Jag gillar att vi har ett kungahus i vårt land, jag gillar att dom är ett ansikte utåt, att dom kan medla mellan oss och andra länder- att dom är ett varumärke som är värt enormt mycket.

Ja ja, tycka vad man vill om vår Kronprinsessa, hennes Daniel och hela kungahuset- jag är glad att dom har ett bröllop att fira och att Sverige kommer få en jättefest att fira med i om några få veckor!

Själv är det inget glamoröst som pågår just nu. Jag får aldrig sova, jag har ett barn som lider av någon form av "semi-kolik" och min kropp är långt ifrån återställd och värker hela tiden: MEN... jag mår bättre. Den där helvetiska känslan av att inte komma någon vart, att sitta fast i en situation- hur frivillig den än må vara... det är skönt att vara på andra sidan av allt detta. Även om jag fortfarande mår dåligt så är det en enorm skillnad från hur det var för 4 veckor sedan innan Astrid föddes. De sista fem dygnen var fruktanskvärda och jag är glad att jag har det bakom mig.

Jag är så glad över att det fanns ljusglimtar i mitt inferno med Borås Sjukhus. Ljusglimtar som var få, men som stavas Dr. Linda Englund-Ögge. Utan denna läkares glada leende och förståelse för min situation så hade de sista två veckorna av graviditeten varit nattsvart, men tack vare henne så känns det faktiskt som om det fanns någon som var villig att hjälpa mig.
Bemötandet från i stort sett 90% av alla andra personal var hemsk. Kan man fatta att endast 10% av en avdelnings personal som jag råkade ut för var trevliga och bra.... resten var otrevliga och insinuerade om och om igen att jag var mesig, att jag överdrev eller att jag var oresonlig.

Dr. Ögge var fantastisk! Helt fantastisk!

Nu, 4 veckor efter hela den här persen så är jag en lycklig men trött trebarnsmor. Mitt ljuvliga lilla barn har en tendens att inte kunna sova i långa perioder utan matavbrott... hon har magknip, svårt att rapa och riktigt tufft med att prutta och bajsa.... Hon äter en gång i timmen till varannan timme.... mer sällan blir det inte. Det var EN gång förra veckan då hon sov i tre timmar, men då var vi ute och gick och jag fick henne att somna om i vagnen under promenaden trots att hon egentligen var hungrig. Annars är det varje till varannan timme som maten ska fram. Jag håller på att avtrappa amningen vilket är jättesvårt för hon älskar att ligga och snutta. (som vilket barn som helst =)

På natten vill hon gärna sova med ett bröst i munnen om hon hade fått - hur tar man sig ur detta så här tidigt?? Jag har aldrig avslutat en amning så här tidigt. Albin ammade minst- tills han var 4,5 månader. Alice ammade tills hon var 8-9 månader... och att nu avsluta amningen redan vid 4 veckors ålder känns helt fel, men jag har inte sjukskrivning längre än så här och jag har nog inte kraften att att må så här så himla mycket längre. Kroppen säger ifrån med all smärta den kan- trots behandlingar med zonterapi, akupunktur mm.

Så om ca 1-2 veckor kommer jag börja med mina Tiparol Retard igen. Och Astrid får gå över helt till ersättning på flaska då. Det gör lite ont i mig, men en frisk mamma får nog stå höger i kurs än bröstmjölk i detta fallet. Vad som är lite skönt är att då kan även Edward ge henne mat - vi skulle kunna turas om om nätterna på ett annat sätt. Bara magknipet försvinner!
Jag ger henne Miniform, och jag har bytt ut ersättningen som vi hade (från Semper) till NAN från Nestlé. Jag är ju inte ett speciellt stort "fan" av Nestlé sedan innan men om denna ersättningen är bättre för hennes mage så är det väl bara att bita i det sura äpplet och ge henne denna istället... (Lovade mig själv en gång att inte köpa deras produkter.... dom skickade dålig bröstmjölksersättning till Afrika en gång- återkallade produkter.... jag gick i taket över detta minns jag....=)

Så om några dagar får vi se om NAN passade Astrids mage bättre, och om miniformen tar hand om luften i tarmarna.... Hoppas hoppas!!

NU ska jag ta och äta något litet innan hon vaknar igen för nästa matning. Sen börjar nattvaket igen- låt oss hoppas på lite bra sömn inatt när vi ändå håller på att hoppas- hehehehe =)

Sorry

"Minifoten"

Måste be om ursäkt men jag är helt slut och återkommer nog om några veckor med att blogga flitigt igen. Nu är jag glad om jag får en snabb titt på facebook lite då och då för att hålla mig uppdaterad av vad som händer nära och kära... Att skriva något avancerat känns alldeles för stort, jag får ta tag i detta när barnet mitt sover mer jämnt och stadigt... nu är det amning varannan timme större delen av kvällen och natten... Suck... Det kommer förhoppningsvis bättras på redan när jag byter till ersättning om någon vecka eller två. Problemet är bara att den lilla "fisen" har ruskiga magsmärtor så man måste ju bära på henne större delen av tiden, klämma och trycka på den stackars magen... *prutt prutt* Astrid har så ont att jag verkligen lider med henne. Antingen blir det bättre av att jag slutar amma för att jag inte äter "snälla saker" eller så blir det värre för det är ersättningen som ger henne knipet.... Återstår att se (gulp)

Eftertanke

Har precis insett att jag inte kommer få sova något mer just nu. Jag har fått mig ca 2 timmar inatt, och inte pga smärta, inte pga panikångest eller andra otrevligheter... utan helt och hållet pga min underbara baby som bökar och gnyr och vill gosa, ligga nära, bajsar och vill äta mera.... skall rapas och sen äta lite mer... för att sedan bajsa lite till....

Att ha sömnbrist när anledningen är trevlig är inte alls samma sak som när man är helt mentalt slut av smärta och ångest, men man är kanske inte piggare för det.... skillnaden i ens inställning och humör finns dock där och det känns himla mycket bättre på denna sidan av sömnlösheten än vad det gjorde för 3 veckor sedan när jag bara grät och grät och grät mig igenom nätterna.

Sen, när Astrid somnar om så ska jag med sova lite.... då ska jag ta igen, komma ikapp. Ljuvliga tanke!! De stora barnen + maken är på Monster Jam idag, så vi är helt solo i huset. Lugnt, skönt, ostört. Jag älskar mina barn men ibland är det skönt med tystnaden =)

Att få privilegiet att ligga här i sängen bredvid ett nytt litet liv, se hur hon tittar stort på allt som hon kan fästa blicken på, hur hon gör ansikts-grimager och sprattlar ofrivilligt med armar och ben.... det är underbart. Jag kan inte se mig mätt på henne. Hon är Underbar!

ASTRID

Söta Astrid gör en "sömn-grimage" som vi alla gillar och tycker är söt =)

Lill-fisen i söt mössa.
Hon ligger på en liten handduk... svårt att fatta att man kan vara så pluttig!

Mjölk-mustasch runt munnen, mätt och nöjd och SÖT!!!

Mina Ljuvliga 3 barn; Albin, Alice och Astrid!

Vi avslutar med det första fotot taget på Astrid, här är hon ca 30 minuter efter att dom plockade ut henne ur min mage, ruskigt lik sin storebror....

Tystnaden...

Hej alla som läser här,
jag har inte gått under jorden, jag har bara fött barn :)

Snart kommer jag igång igen med bloggen, behöver bara landa lite i rollen som 3 barns mor
Kram på er!!!

Linda

Trials Head

Såg denna på You Tube Mormonchannel- tack Jannice för att jag fick den av dig!
Klicka här för att se och bli andligt berörd du med!!!!

Albin Emanuel Jafeth Karlsson

Tänk att jag för 6,5 år sedan födde fram denna underbara pojk! Tänk att han har varit en liten (eller nja.... rätt stor faktiskt) bebis och att han nu har vuxit upp och blivit så stor.

Han är en väldigt stark känsla för vad som är rätt och fel och för att följa regler... Han älskar att göra andra glada, han är omsorgsfull och empatisk och gosig till tusen. Han uppskattar skämt och gillar att skämta själv, han är snabb på att följa med om man själv ska luras - då är han med på noterna innan man själv hinner blinka!! (och skrattar bäst sen då det är "över")

Han älskar att skapa; måla, rita, bygga ihop saker och att sedan såklart få visa upp dessa alster och bli berömd! han tänker djupa tankar och oroar sig ibland lite för mycket, men är i övrigt en glad, lycklig liten självständig kille som med stormande steg tar sig upp i åldern... för fort tycker mamma!!

Han är vetgirig och älskar att lära sig nya saker, bara det är av intresse för honom alltså. Han är hjälpsam här hemma med det mesta och smyger gärna iväg och är i sin egna värld en stund för att sedan komma och berätta om livet i den :)

Jag älskar denna fantastiska grabb som har kommit till mig (oss) och är lycklig över att han kallar just mig mamma!