Har precis insett att jag inte kommer få sova något mer just nu. Jag har fått mig ca 2 timmar inatt, och inte pga smärta, inte pga panikångest eller andra otrevligheter... utan helt och hållet pga min underbara baby som bökar och gnyr och vill gosa, ligga nära, bajsar och vill äta mera.... skall rapas och sen äta lite mer... för att sedan bajsa lite till....
Att ha sömnbrist när anledningen är trevlig är inte alls samma sak som när man är helt mentalt slut av smärta och ångest, men man är kanske inte piggare för det.... skillnaden i ens inställning och humör finns dock där och det känns himla mycket bättre på denna sidan av sömnlösheten än vad det gjorde för 3 veckor sedan när jag bara grät och grät och grät mig igenom nätterna.
Sen, när Astrid somnar om så ska jag med sova lite.... då ska jag ta igen, komma ikapp. Ljuvliga tanke!! De stora barnen + maken är på Monster Jam idag, så vi är helt solo i huset. Lugnt, skönt, ostört. Jag älskar mina barn men ibland är det skönt med tystnaden =)
Att få privilegiet att ligga här i sängen bredvid ett nytt litet liv, se hur hon tittar stort på allt som hon kan fästa blicken på, hur hon gör ansikts-grimager och sprattlar ofrivilligt med armar och ben.... det är underbart. Jag kan inte se mig mätt på henne. Hon är Underbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar