Nattprataren

Sitter nu på jobbet i Rydal och har precis kopplat maten på den lille killen. Jag inser att han kanske inte kommer behöva mig till hösten trots allt. Om han ska behålla sin track så behövs jag ju som natt-anställd... men de ska prova att ta ut tracken om bara någon vecka och klarar han sig utan den... jag då försvinner vi allihopa som jobbar här. Då behövs det ingen personlig assistent längre...

Låter som "the story of my life"

Varje gång en öppning visar sig så händer något som slänger igen den dörren rätt i nyllet på mig.

" P A N G ! "

När ska öppningen visa sig vara rätt öppning, när ska det visa sig vara precis rätt, precis perfekt och helt underbart? Egentligen så vill jag ju att möjligheterna ska komma till Edward, att han får ett bättre jobb, att han får möjligheter att håva in stora pengar och att jag... att jag bara kan vara hemma, få ta hand om barnen och pyssla och lägga ner all tid på dom och vårt hem. Att inte behöva bli stressad av alla läkartider, habiliteringstider, protesavgjutningar och allt som vi har som krockar med mina arbetspass och sovtider mm. hela tiden. Albin och Alice kan med sina olika problem fylla hålen i en almanacka väldigt lätt :)

I går var vi på B&UM Viskans inne i Borås med Alice och hennes hälsoproblem. I morgon bitti (15 Juni) så ska vi tillbaks för provtagning på fastande mage. De har även pratat om att lägga in henne för observation under någon/några dagar längre fram samt att röntga hennes buk.

jag måste ju säga att B&UM Skene har inte imponerat på mig alls, ett enda besök på Viskans var tillräckligt med stöd för att jag känt rätt gällande läkarmottagning vi gått till innan. Alice behöver bli utredd, hon behöver få lov att må bra och bli frisk igen. Hon behöver få vård och bli tagen på allvar! Inte få gliringar om att hon nog bara vill ha våran (föräldrarnas) uppmärksamhet. (!!!!)

Jag har fullt förtroende för Dr Ruben. Han verkade seriös :)

Med Albins Asberger-diagnos, Alice blinda öga + protesen,samt dåliga synen på det vänstra ögat och sedan även min egna problematik med fibromyalgi, scholios och RLS... ja det är liksom inte plats för så mycket annat känns det som. Med mig jobbandes så har jag ingen ork eller tid för mina älskade barn och min goa man. Dom förtjänar väl att få det bästa av mig, inte det sämsta?

Den bästa lösningen kanske kommer? Det kanske inte alls är ett fast jobb för min del, utan ett nytt jobb för Edward. Ett med den feta lönen han förtjänar och den arbetsbelastningen som är normal i ett yrke... Tänk att få lov att ha fritid ihop! :)

Jag är nyfiken på framtiden, jag är rastlös efter en lösning men inser att jag nog behöver träna på att ha tålamod för när det är dags :)