Jag är då en kass bloggare jag- jag har så lite energi till att blogga, jag orkar ju knappt med livet som det är så att lägga till ännu ett moment som jag inte klarar av -nä, det orkar jag inte just nu.
Men jag fick en kommentar på ett annat inlägg och nu när jag ändå var inne på sidan så tänkte jag att jag kunde kanske få ihop någon slags uppdatering.
Trots att vintern inte släpper sitt grepp om Sverige i år så är det ljusare ute och bara det ger sådan glädje. Även om jag många dagar inte ens orkar njuta och ta vara på solskenet så är det enorm skillnad på att vakna när det är ljust ute, att få se solen lysa in genom de r u s k i g t smutsiga fönsterna.
Alice började rida för ca 8 veckor sedan så varje måndag är numera en "Stallet-dag"
Hon älskar att rida och tycker verkligen att detta med hästar är jättekul. Det är väldigt kul att få bli en häst-mamma :) Jag får ju lära mig hur man sköter om, sadlar och tränslar och hela den biten - jag är ju den som gör det mesta eftersom Alice inte når alltid. Hon sköter borstningen och allt ompysslande och jag bråkar med sadelns påsättning och allt det där kluriga :)
Albin har växt till sig rejält, han kämpar vidare i skolan och tycker att det är rätt så pest-igt men han kämpar och kämpar. Jag har varit med i skolan vid tillfällen då det varit extra tufft för att stötta och titta och se vad som händer när han bryter och går och gömmer sig.... Fy för att vara lärare idag. Vilket otacksamt jobb! Albins lärare kämpar lika mycket som han gör och jag hoppas att de tillsammans ska kunna få hitta en lösning :) Som det ser ut så blir han inte beviljad extrastöd trots hans svårigheter och diagnos... Budget räcker inte till det. Suck.
Astrid är en riktig liten skrutt! Hon är väldigt bestämd, busig och framför allt nyfiken på allt. Hon pillar sönder och upptäcker, kladdar och drar fram och håller sina föräldrar i gång. Hon är en dam med mycket kraft i sig och hon vet vad hon vill- alltid. Treårstrotset har tagit fart på allvar och det blir en hel del högljudda stunder på time-out, men däremellan är hon ljuvlig, kärleksfull och underbar!! Hon pratar hela tiden och har tusen och en tankar som hon gärna vädrar högt.
Vi vuxna kämpar på vi med- alla måsten och krav äter upp så mycket av ens energi och tid och det som finns kvar som ska lägga på de viktigaste vi har- där räcker inte alltid våra krafter till. Så vi kämpar på som vi alltid gjort.
Hunden vi är fodervärdar till stormtrivs vi med, och han trivs med oss. Han har säkert åsikter om hur mycket han vill bli lämnad ifred från Astrid och sånt där, men förutom det så är kärleken besvarad <3 p="">
Den 20 April ska Alice ha sitt 8-års kalas och då kommer hon att döpas, om jag springer på en enorm laddning energi och kraft inom kort så ska jag skriva lite om detta- vi får se om det blir så eller ej... tanken finns där i alla fall :)
//Linda
måndag 25 mars 2013
torsdag 31 januari 2013
Aragon
Som de flesta numera vet så blev vi med hund den 16 Nov 2012. Jag har inte bloggat så mycket sedan dess (hrm- knappast innan heller) men jag tänkte bara göra en kort sammanfattning för jag är verkligen så lycklig över att denna del av vårt liv äntligen blev av och att det blev som det blev!
Vi har i ca 4 års tid planerat att vid tillfälle ta en valp på foder ifrån www.ramitadepalma.se - men det har inte varit rätt tillfälle, saker har hänt, det har fötts för lite tikar i den kullen hon ville ta en tik ifrån, det har helt enkelt blivit omständigheternas omständigheter kan man säga.
När jag sedan slänger iväg ett litet mail för att kolla läget då jag tycker att nu, nu borde det väl ändå kunna få till det, då visar det sig att hon, tillsammans med en annan kennel (www.aberlours.se) på G att importera en vuxen hanhund att användas till avel och att de behöver placera honom på foder hos någon "- hur ställde du dig till att ta emot en vuxen hund istället för en valp?" frågar hon tillbaka...
Efter några minuters betänketid så ser jag direkt att fördelarna är fler än vad jag tyckte första sekunden så jag svarar ja- sen går det undan. Lite mer än en månad senare står vår hund i vår hall, mager och tanig och alldeles LJUVLIG!
Under dessa veckors väntan som blev så bollade vi runt med vilka namn vi gillade och under lång tid såg det ut som att han skulle heta Amigo, men efter en liten kort introduktion till fantasyvärldens jätte - Sagan om Ringen, så kom vi fram till att Aragon är ju ett finfint namn. Alla andra namn bara försvann och Aragon fick det bli.
Nu har han bott med oss 2,5 månad och ibland överväldigas jag verkligen över hur perfekt för oss han är. Han är lugn, han är gosig, han tål så mycket från Astrid att jag ibland undrar hur han står ut. Hade jag varit honom hade jag nog nafsat lite bestämt för att markera för länge sen! Men inte vår Aragon inte. Nej, han går undan om hon är för på... that's all.
Han är lekfull, busig, tillgiven, rolig... och han följer mig överallt som en- ja- som en hundvalp!
Han är 4 år gammal men rör sig som en liten valp när han skuttar och leker och är glad. Han är snabb som blixten och älskar att rusa omkring i trädgården och leva loppan. Han uppskattar bollar väldigt mycket och nu även lärt sig att lämna tillbaka den till mig efter att han jagat efter och hämtat den :)
Han har nosen i marken i stort sett hela tiden och luktar och luktar sig fram på våra promenader, han kan tvärnita och vända om som på en fem-öring om han får upp en intressant doft så det gäller att vara med ibland.
Han har noll koll på "vardagslydnad" men vi ska introducera det snart. Jag ska bara få tummen ur och kolla upp lite kurser mm. Sen är planen att börja träna spår när vi är tryggare med varandra. När jag VET att han lyssnar, lyder och kommer tillbaka i alla lägen...
Jag tror att det komma passa honom väldigt bra och jag har funderingar på att om han verkligen är bra på det kanske anmäla oss till att vara sådana där som hjälper til att spåra förvunna människor och skadat vilt vid bilolyckor mm.... får se....
I början av december så parades Aragon med Zoe som väntas föda sina valpar vilken sekund som helst just nu. I helgen parades han med Zilla som jag hoppas blir dräktig och föder sina om ca 8 veckor då :)
6 kullar skall tas ifrån honom, sedan blir han MIN på "riktigt"
Jag leker med tanken att fortsätta para honom- att "låna ut" honom till olika kennlar som är i behov av en fin hane <3 att="" avgifter="" det="" funkar="" h="" hur="" j="" jag="" l="" ller="" mig="" och="" om="" p="" r="" rimliga="" som="" ta.="" ter="" ttekul="" vad="">
Håll koll på både Ramitadepalma och Aberlours om ni vill se valparna när de kommer- men känner jag mig själv rätt så kommer jag länka till det när det väl händer!
Zoe är helt brun med stubb så jag är väldigt nyfiken på hur det blir där, Zilla är svart/vit men såg helt grå ut i det svarta nu när hon var kortklippt vilket jag gillade. Murrigt grå... very nice <3 p="">Aragons svarta skimrar ju också åt det grå hållet.... kan bli väääldigt intressant tror jag.
Zilla hade väldigt liten och späd kroppsbyggnad, även huvudet var väldigt smalt- jag gillar ju Aragons breda huvud så där får gärna hans gener ta överhanden - men den hade båda två ögon att drunkna i - vilket bådat gott!!! :)
Är så nyfiken!!
Uppdatering om Zoes valpar kommer nog snart eftersom hon ska ha när som helst!
Kram
Vi har i ca 4 års tid planerat att vid tillfälle ta en valp på foder ifrån www.ramitadepalma.se - men det har inte varit rätt tillfälle, saker har hänt, det har fötts för lite tikar i den kullen hon ville ta en tik ifrån, det har helt enkelt blivit omständigheternas omständigheter kan man säga.
När jag sedan slänger iväg ett litet mail för att kolla läget då jag tycker att nu, nu borde det väl ändå kunna få till det, då visar det sig att hon, tillsammans med en annan kennel (www.aberlours.se) på G att importera en vuxen hanhund att användas till avel och att de behöver placera honom på foder hos någon "- hur ställde du dig till att ta emot en vuxen hund istället för en valp?" frågar hon tillbaka...
Efter några minuters betänketid så ser jag direkt att fördelarna är fler än vad jag tyckte första sekunden så jag svarar ja- sen går det undan. Lite mer än en månad senare står vår hund i vår hall, mager och tanig och alldeles LJUVLIG!
Under dessa veckors väntan som blev så bollade vi runt med vilka namn vi gillade och under lång tid såg det ut som att han skulle heta Amigo, men efter en liten kort introduktion till fantasyvärldens jätte - Sagan om Ringen, så kom vi fram till att Aragon är ju ett finfint namn. Alla andra namn bara försvann och Aragon fick det bli.
Nu har han bott med oss 2,5 månad och ibland överväldigas jag verkligen över hur perfekt för oss han är. Han är lugn, han är gosig, han tål så mycket från Astrid att jag ibland undrar hur han står ut. Hade jag varit honom hade jag nog nafsat lite bestämt för att markera för länge sen! Men inte vår Aragon inte. Nej, han går undan om hon är för på... that's all.
Han är lekfull, busig, tillgiven, rolig... och han följer mig överallt som en- ja- som en hundvalp!
Han är 4 år gammal men rör sig som en liten valp när han skuttar och leker och är glad. Han är snabb som blixten och älskar att rusa omkring i trädgården och leva loppan. Han uppskattar bollar väldigt mycket och nu även lärt sig att lämna tillbaka den till mig efter att han jagat efter och hämtat den :)
Han har nosen i marken i stort sett hela tiden och luktar och luktar sig fram på våra promenader, han kan tvärnita och vända om som på en fem-öring om han får upp en intressant doft så det gäller att vara med ibland.
Han har noll koll på "vardagslydnad" men vi ska introducera det snart. Jag ska bara få tummen ur och kolla upp lite kurser mm. Sen är planen att börja träna spår när vi är tryggare med varandra. När jag VET att han lyssnar, lyder och kommer tillbaka i alla lägen...
Jag tror att det komma passa honom väldigt bra och jag har funderingar på att om han verkligen är bra på det kanske anmäla oss till att vara sådana där som hjälper til att spåra förvunna människor och skadat vilt vid bilolyckor mm.... får se....
I början av december så parades Aragon med Zoe som väntas föda sina valpar vilken sekund som helst just nu. I helgen parades han med Zilla som jag hoppas blir dräktig och föder sina om ca 8 veckor då :)
6 kullar skall tas ifrån honom, sedan blir han MIN på "riktigt"
Jag leker med tanken att fortsätta para honom- att "låna ut" honom till olika kennlar som är i behov av en fin hane <3 att="" avgifter="" det="" funkar="" h="" hur="" j="" jag="" l="" ller="" mig="" och="" om="" p="" r="" rimliga="" som="" ta.="" ter="" ttekul="" vad="">
Håll koll på både Ramitadepalma och Aberlours om ni vill se valparna när de kommer- men känner jag mig själv rätt så kommer jag länka till det när det väl händer!
Zoe är helt brun med stubb så jag är väldigt nyfiken på hur det blir där, Zilla är svart/vit men såg helt grå ut i det svarta nu när hon var kortklippt vilket jag gillade. Murrigt grå... very nice <3 p="">Aragons svarta skimrar ju också åt det grå hållet.... kan bli väääldigt intressant tror jag.
Zilla hade väldigt liten och späd kroppsbyggnad, även huvudet var väldigt smalt- jag gillar ju Aragons breda huvud så där får gärna hans gener ta överhanden - men den hade båda två ögon att drunkna i - vilket bådat gott!!! :)
Är så nyfiken!!
Uppdatering om Zoes valpar kommer nog snart eftersom hon ska ha när som helst!
Kram
Räkningar...
.... varje månad så kommer de och slukar allt innehåll och mer därtill på kontot, och varje månad TROR jag att det ska hamna på plus när allt är klart. Naivt- jag vet...
Det är det här som får mig att hela tiden dras till tanken att börja jobba, även om kroppen inte räcker till just nu. Det där med pengar är liksom rätt bra att ha :)
Ja, ja- snart börjar en ny månad om ca 27 dagar sitter jag där och är hoppfull igen för att bara dras tillbaka ner på jordelivet med en smäll. Tur att man har annat att le över i livet.
Nati Natti
Det är det här som får mig att hela tiden dras till tanken att börja jobba, även om kroppen inte räcker till just nu. Det där med pengar är liksom rätt bra att ha :)
Ja, ja- snart börjar en ny månad om ca 27 dagar sitter jag där och är hoppfull igen för att bara dras tillbaka ner på jordelivet med en smäll. Tur att man har annat att le över i livet.
Nati Natti
måndag 28 januari 2013
Min sjuka lilla tjej
Lilla Astrid åkte med sin pappa och sina syskon ner stugan i Emmaboda i fredags. Där nere hade det varit -21° c och våra små element som skulle hålla minusgraderna ifrån att frysa vår stuga hade inte räckt till. När Edward och barnen kommer fram så är det gott om minusgrader inne och allt vatten är fruset, toaletten med. Det tog flera flera timmar att komma över till andra sidan termometerns plusgrader och barnen låg under 5 täcken med ytterkläderna på och sov i 7°c medan Edward eldade för fullt!
Helgen blev inte vad de tänkt sig och som pricken över I.et så fick Astrid feber den natten. Dagen efter var tjock förkylning ett faktum och hon hostade så mycket slem att hon kräktes stackarn!
I går Söndag var hon piggare även om nätterna är extra tuffa med hög feber och mycket gråt, men ännu en gång blev det så mycket slem att hon kräktes och jag lider verkligen med min lilla tjej.
Natten till idag måndag var samma som de tidigare 2- hög hög feber med tillskott av ruskigt ont i snippan, så hon har nog början till UVI just nu. Hon har ju alltid bakterier i urinet, men inte alltid symptom. Jag antar att kölden utvecklade det hela till en UVI med symptom - skrutt!
Jag skulle behöva få tag på Oregano-olja. Jag har en länk någonstans i ett mail om vart jag hittar detta och på vilka sätt det är bra vid just urinvägsproblem... Återkommer kanske och eventuellt med information om detta en annan gång. Inga löften, inget tvång... ingen press :)
Hon är så ljuvlig min lilla tjej, trots att hon är ynklig, snorig och väldigt gnällig.
Att vara sjuk är en speciell förmån när man är liten. man behöver liksom vara extra omhändertagen och älskad på sådana dagar. *mys i soffan* till exempel...
Helgen blev inte vad de tänkt sig och som pricken över I.et så fick Astrid feber den natten. Dagen efter var tjock förkylning ett faktum och hon hostade så mycket slem att hon kräktes stackarn!
I går Söndag var hon piggare även om nätterna är extra tuffa med hög feber och mycket gråt, men ännu en gång blev det så mycket slem att hon kräktes och jag lider verkligen med min lilla tjej.
Natten till idag måndag var samma som de tidigare 2- hög hög feber med tillskott av ruskigt ont i snippan, så hon har nog början till UVI just nu. Hon har ju alltid bakterier i urinet, men inte alltid symptom. Jag antar att kölden utvecklade det hela till en UVI med symptom - skrutt!
Jag skulle behöva få tag på Oregano-olja. Jag har en länk någonstans i ett mail om vart jag hittar detta och på vilka sätt det är bra vid just urinvägsproblem... Återkommer kanske och eventuellt med information om detta en annan gång. Inga löften, inget tvång... ingen press :)
Hon är så ljuvlig min lilla tjej, trots att hon är ynklig, snorig och väldigt gnällig.
Att vara sjuk är en speciell förmån när man är liten. man behöver liksom vara extra omhändertagen och älskad på sådana dagar. *mys i soffan* till exempel...
Det här med att få saker gjort
Mitt sista inlägg utlovar löften om mera bilder på ett julfint hem i adventstider... I lördags tog jag ner de sista julsakerna- julgardiner och adventsstjärnorna. Det verkar som om jag inte kommer hålla mitt löfte om bilder på ett ombonat hem redo för julens fridfulla firande :)
Nu är ny-sydda vita, sköra gardiner upphängda som släpper igenom det lilla ljus som denna årstiden har att erbjuda oss nordbor. Jag trivs bäst med vitt eller naturliga ljusa färger i mitt hem. Är det inte konstigt att vi när det är som mörkast och murrigast ska slänga upp mörka röda färger, djupa gröna färger och i julens tid och mörkaste vinter så stänger vi ute det lilla lilla ljus som solen har att ge oss. I stället lyser vi upp med lampor, ljusslingor och annat vackert för att ge våra hem det där mysiga och fina känslan i sig.
Var je år när jag byter från julgardiner till mina älskade ljusa, sköra och mer somriga gardiner så säger jag mig att "nästa jul ska vi ha en VIT jul här hemma. Gardiner, dukar- allt ska vara vitt!!" Än har det inte blivit så, men även i år säger jag detsamma. Vi får se i December hur det blir :)
Det hela handlar ju oftast om att ha råd att fixa fram jul-fint tyg som är vitt och orka sy nya gardiner av det.
Just nu njuter jag av ha det vårfint - redan i slutet på Januari.
Förra året då livet var kaos med stress, hjärnblödning, sjukdomar med sjukhusvistelser för både mig och Alice fram och tillbaka under våren så ska jag erkänna att mina julgardiner satt uppe ända till April. Då fyllde Alice år och svärmor bestämde sig för att det var dags för tomtegardinerna att komma ner!
I år så slipper min kära svärmor ta ner julen i mitt hem.
Känns skönt!
Nu är ny-sydda vita, sköra gardiner upphängda som släpper igenom det lilla ljus som denna årstiden har att erbjuda oss nordbor. Jag trivs bäst med vitt eller naturliga ljusa färger i mitt hem. Är det inte konstigt att vi när det är som mörkast och murrigast ska slänga upp mörka röda färger, djupa gröna färger och i julens tid och mörkaste vinter så stänger vi ute det lilla lilla ljus som solen har att ge oss. I stället lyser vi upp med lampor, ljusslingor och annat vackert för att ge våra hem det där mysiga och fina känslan i sig.
Var je år när jag byter från julgardiner till mina älskade ljusa, sköra och mer somriga gardiner så säger jag mig att "nästa jul ska vi ha en VIT jul här hemma. Gardiner, dukar- allt ska vara vitt!!" Än har det inte blivit så, men även i år säger jag detsamma. Vi får se i December hur det blir :)
Det hela handlar ju oftast om att ha råd att fixa fram jul-fint tyg som är vitt och orka sy nya gardiner av det.
Just nu njuter jag av ha det vårfint - redan i slutet på Januari.
Förra året då livet var kaos med stress, hjärnblödning, sjukdomar med sjukhusvistelser för både mig och Alice fram och tillbaka under våren så ska jag erkänna att mina julgardiner satt uppe ända till April. Då fyllde Alice år och svärmor bestämde sig för att det var dags för tomtegardinerna att komma ner!
I år så slipper min kära svärmor ta ner julen i mitt hem.
Känns skönt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)