Det var föräldrar-möte på "dagis" igår. Vårt dagis jobbar med barn satta i åldersrelaterade "positioner" som går på rullande schema. Just nu är Alice's grupp på Kök och sagorumspositionen. de fördjupar sig även för tillfället i husdjur.... Det är 8 barn i just hennes grupp.
4 Föräldrar dök upp. Alltså 50% avfall från truppen.
När vi sitter där och informeras av vad våra barn gör på dagis just nu så verkar de andra föräldrarna förvånade och de går och tittar sig omkring på avdelningen i övrigt för att se vad deras barn kan sysselsätta sig med under dagen. De verkar inte veta alls vad som pågår under de timmar de själva sliter och jobbar för att få in pengar till mat, hyra och räkningar... verkar inte veta alls vad deras barn gör då de sliter så för att få det att gå runt....
Jag undrar om jag har allvarliga kontrollbehov, om jag är abnorm som frågar ut mina barn dagligen om deras dag, som vill veta vad som gjort dem glada eller ledsna, vad de har fått uppleva de timmarna de inte har vart med mig.... Är jag abnorm? Eller är det jag som är normal och alla andra som helt enkelt inte orkar engagera sig för ekorrehjulet spinner på så fort att de suckar av lättnad när maten är uppäten och Bollibompa tar över så att de själva kan andas ut en stund innan barnen ska somna...
Jag sitter där och känner mig udda. Jag sitter där och lider med några få av barnen i gruppen som är på dagis mellan 6:30 och 17:30 varje dag. 11 timmar/dag.... jag tänker på hur bra dom hade kunnat ha det om samhället var uppbyggt så att de kunde få se och vara med sina föräldrar mer än vad de får idag.
I en undersökning av partipolitiska programmen så har organisationen HARO kommit fram till att endast ett av våra partier i regeringen har barnens bästa i fokus. ETT parti! Det är så klart Kd som alla politiskt korrekta socialistiska och feministiska människor avskyr. "Det är en kvinnofälla att vara hemma med sina barn, det är inte självförverkligande att offra sitt liv och sin karriär på att ta hand om sin avkomma..." Resultatet blir att barnen föds, och vid ett års ålder så sätt de på förskolan och är där upp till 11 timmar per dag om ens det räcker? Har inte våra barn rätt till att få se oss sina föräldrar lite mer.... Med tanke på att de ska få in 12 timmar sömn eller mer per dygn så har vi inte många "minutrar" kvar att på verka dom på, att lära känna dom på, att få njuta av deras existens på.....
Har inte våra barn större rättigheter än så i vårt land?
Jag kan inte för något i världen tänka mig att lämna in lilla Astrid på dagis om bara 8 månader.... Kommer INTE att ske! HUR vi ska lösa det vet jag inte men hon ska då inte börja på någon form av förskola före hon är 3 i alla fall! Hoppas vårdnadsbidraget inte tas bort om valet blir "åt fel håll" om någon vecka.... För med hjälp av det skulle vi kunna knaggla oss fram....
Jag anser att mina barn här rätten att vara med mig, har rätten att få känna sig trygga och "wanted", att de ska få känna att de är det mest värdefullaste jag har fått och att jag sätter det högre än många andra saker och bekvämligheter... Jag vill ha ett Sverige där vi kan välja och göra det som vi själva anser vara det bästa för våra små barn. Att börja på förskolan innan man kan prata eller ens gå kan knappast vara det tryggaste och bästa för barnet?
19 September kommer snart och det smärtar mig att det bara finns ett parti som ser till människans värde.... borde finnas fler med den fokusen.
Jag väljer att finnas där för mina barn och att vara den som är deras trygga punkt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar