"Min lilla prinsessa när hon sover"Bröllopsfeber i Sverige. Det är lite intressant att se allt som folk tycker och tänker om just kungafamiljen, bröllopet mm - det är mycket på TV om detta. Jag slås av hur många det är som är negativa till Kungahuset och vill att Sverige ska ha en president istället för monarki. Ser man itne vilken enorm tillgång kungahuset är för Sverige? Eller jag bara naiv? Är det jag som är omodern och inte kan tänka nytt? Jag gillar att vi har ett kungahus i vårt land, jag gillar att dom är ett ansikte utåt, att dom kan medla mellan oss och andra länder- att dom är ett varumärke som är värt enormt mycket.
Ja ja, tycka vad man vill om vår Kronprinsessa, hennes Daniel och hela kungahuset- jag är glad att dom har ett bröllop att fira och att Sverige kommer få en jättefest att fira med i om några få veckor!
Själv är det inget glamoröst som pågår just nu. Jag får aldrig sova, jag har ett barn som lider av någon form av "semi-kolik" och min kropp är långt ifrån återställd och värker hela tiden: MEN... jag mår bättre. Den där helvetiska känslan av att inte komma någon vart, att sitta fast i en situation- hur frivillig den än må vara... det är skönt att vara på andra sidan av allt detta. Även om jag fortfarande mår dåligt så är det en enorm skillnad från hur det var för 4 veckor sedan innan Astrid föddes. De sista fem dygnen var fruktanskvärda och jag är glad att jag har det bakom mig.
Jag är så glad över att det fanns ljusglimtar i mitt inferno med Borås Sjukhus. Ljusglimtar som var få, men som stavas Dr. Linda Englund-Ögge. Utan denna läkares glada leende och förståelse för min situation så hade de sista två veckorna av graviditeten varit nattsvart, men tack vare henne så känns det faktiskt som om det fanns någon som var villig att hjälpa mig.
Bemötandet från i stort sett 90% av alla andra personal var hemsk. Kan man fatta att endast 10% av en avdelnings personal som jag råkade ut för var trevliga och bra.... resten var otrevliga och insinuerade om och om igen att jag var mesig, att jag överdrev eller att jag var oresonlig.
Dr. Ögge var fantastisk! Helt fantastisk!
Nu, 4 veckor efter hela den här persen så är jag en lycklig men trött trebarnsmor. Mitt ljuvliga lilla barn har en tendens att inte kunna sova i långa perioder utan matavbrott... hon har magknip, svårt att rapa och riktigt tufft med att prutta och bajsa.... Hon äter en gång i timmen till varannan timme.... mer sällan blir det inte. Det var EN gång förra veckan då hon sov i tre timmar, men då var vi ute och gick och jag fick henne att somna om i vagnen under promenaden trots att hon egentligen var hungrig. Annars är det varje till varannan timme som maten ska fram. Jag håller på att avtrappa amningen vilket är jättesvårt för hon älskar att ligga och snutta. (som vilket barn som helst =)
På natten vill hon gärna sova med ett bröst i munnen om hon hade fått - hur tar man sig ur detta så här tidigt?? Jag har aldrig avslutat en amning så här tidigt. Albin ammade minst- tills han var 4,5 månader. Alice ammade tills hon var 8-9 månader... och att nu avsluta amningen redan vid 4 veckors ålder känns helt fel, men jag har inte sjukskrivning längre än så här och jag har nog inte kraften att att må så här så himla mycket längre. Kroppen säger ifrån med all smärta den kan- trots behandlingar med zonterapi, akupunktur mm.
Så om ca 1-2 veckor kommer jag börja med mina Tiparol Retard igen. Och Astrid får gå över helt till ersättning på flaska då. Det gör lite ont i mig, men en frisk mamma får nog stå höger i kurs än bröstmjölk i detta fallet. Vad som är lite skönt är att då kan även Edward ge henne mat - vi skulle kunna turas om om nätterna på ett annat sätt. Bara magknipet försvinner!
Jag ger henne Miniform, och jag har bytt ut ersättningen som vi hade (från Semper) till NAN från Nestlé. Jag är ju inte ett speciellt stort "fan" av Nestlé sedan innan men om denna ersättningen är bättre för hennes mage så är det väl bara att bita i det sura äpplet och ge henne denna istället... (Lovade mig själv en gång att inte köpa deras produkter.... dom skickade dålig bröstmjölksersättning till Afrika en gång- återkallade produkter.... jag gick i taket över detta minns jag....=)
Så om några dagar får vi se om NAN passade Astrids mage bättre, och om miniformen tar hand om luften i tarmarna.... Hoppas hoppas!!
NU ska jag ta och äta något litet innan hon vaknar igen för nästa matning. Sen börjar nattvaket igen- låt oss hoppas på lite bra sömn inatt när vi ändå håller på att hoppas- hehehehe =)
