Hur bebisen blev stor

Jag har blivit lite chockad av insikten att min lilla bebis som jag offrade så mycket för att få inte längre kan kallas för bebis. Hon är snart 9 månader gammal och har en utveckling i rasande fart. Jag som tidigare var orolig över att hon var lite sen i sin utveckling då hon visade NOLL intresse för att vilja krypa eller ta för sig... Hon var nöjd med att sitta i sin babysitter och bara vara och roas av allt som hände omkring henne...
Det har ändrats inom loppet på bara några veckor. Det började med att hon blev säkrare på att sitta själv på golvet, sen när hon välte så lyckades hon fort värja fallet med att ta sig runt på mage, vilket in sin tur ledde till att hon försökte ta sig fram...
Tyvärr så använde hon bara armarna vilket blev till ett bakvänt resultat- hon tryckte sig bakåt helt enkelt och blev alltid vansinnigt arg när det inte gick som hon ville.
Vips en dag så fattade hon och började ta sig upp på händer och fötter i en slags krypteknik som såg rätt så rolig ut :) Bara någon dag efter detta så kröp hon och någon dag efter det så drog hon sig upp till stående och det bästa hon vet nu är att gå omkring när man håller i hennes händer...
Jag som hade en slags romantisk dröm om att hon skulle vara bekväm och kanske börja krypa om några månader och börja gå först efter hon fyllt ett kan glömma detta direkt.
Hon lurades helt enkelt med att vara lugn och nöjd i ca 7.5 månader och exploderade i upptäckarvilja mellan 8 och 9 månaders ålder...
Jag tror att hon kommer börja gå utan stöd om några månader, inte alls sen utan bara lite senare än sina syskon.

Albin gick själv runt 9,5 månaders ålder
Alice gick själv runt 10-11 månaders ålder
Nu återstår det och se när Astrid knatar iväg utan oss

Hon charmar oss på alla möjliga sätt och är väldigt gosig av sig
Hon har en stor kärlek till mjuk-djur och kuddar och täcken som hon gosar in sig i
Kramar och pussar delas ut till både syskon o föräldrar

Hon har ögon som alla bara älskar, och hon vet hur man ser blyg ut för att övervinna allas hjärtan, hon kommer bli farlig i tonåren kan jag lova :)

Oftast glad och pratig, social och sällskapssjuk och med bus i blicken fyller hon min dag till bredden med händelser. Hon fullkomligt "avgudar" sina syskon och saknar dom när dom är i skolan och på dagis på dagarna.

Lilla Astrid förgyller våra liv och alla i familjen älskar denna vackra flicka som vi offrat så mycket för att få till oss. Att hon redan är snart 9 månader känns overkligt och man inser att varje dag är värdefull och måste tas tillvara på allra bästa sätt.

Jul, nyår och livet

Länge sedan jag skrev något nu, förr när man satt fast i en säng och inte hade så stora krav på sig, ja då kunde man klämma fram inlägg efter inlägg... men nu när man har lite mindre ont (väldigt lite nu i kyliga tider) och har kravet av hem och hus och barn på sig.... ja då är det ett litet inlägg på facebook lite då och då- mer hinns inte med.

Men nu ska jag stjäla mig lite datatid och uppdatera lite.

Vi firade gemensam Karlssonjul i år i Mölndal vilket alltid är trevligt. Barnen fick massor av julklappar och jag är glad att vi såg till att de fick sånt de verkligen ville ha för barn i åldrarna snart sex och sju år gamla blir ju så besvikna om det inte blir saker från önskelistan! I år så fick jag pengar av gammelmormor att köpa för när jag var i Ullared vilket var toppen. Hennes julklappar blev superbra och hon slapp ge sig ut på isiga vägar för att lämna dom till oss. Klart att några klappar hade hon fixat själv och dom vi fick barnen i efterhand vilket var en bonusjul som dom verkligen gillade! Nu är ju inte julen enbart julkapparna, eller hur?

Vi hade en jättefin stund tillsammans allihopa och läste julevangeliet och njöt av att känna julens sanna anda en stund. Julen i övrigt i år var väldigt "laid back" och lugn vilket var sååååå skönt. Jag upplevde bara stress i mina försök att lämna ett rent och fint hem innan vi åkte iväg och detta var rätt så tufft på kroppen så jag kom ju kanske inte fram i bästa skick, men eftersom jag är ett proffs på att håla masken så gick det hela rätt OK tror jag.

När vi njutit av gemenskap och familjemys i 6 daagar så packade vi in allt i våran extemt knööökfulla bil och åkte hem till vårt iskalla hus. (vi hade vart smarta och sänkt värmen medan vi var borta vilket kanske blev lite för mycket kallt och kanske inte något spar alls med tanke på vad vi fick göra för att värma upp huset igen :)

Nyårsafton var lika lugn och skön den. Vi hade blivit inbjudna till vänner och det var härligt att komma och få god smarrig middag (grillat kött och potatisgratäng), ha trevligt sällskap, lekande barn, grevinnan och betjänten, smälla lite smällare, äta äta äta.... sen när klockan var sent i barnens ögon mätt så åkte vi hem... DÅ gick barnen in i en slags andra andning, vi poppade popcorn och ladda med StarWars II och gosade ihop oss under täcken i sofforna. lagom till TOLVSLAGET så pausade vi filmen, skålade in det nya året, tittade på alla fina fyrverkerier utanför vårt fönster.... sen "pausade vi upp" och myste vidare i kampen mellan de goda och onda! perfekt nyårsafton!!!

Om en vecka börjar vardagen igen med skola, dagis och allt som hör till.... Jag skulle vilja pausa denna tillvaron lite till.... men vet itne hur jag ska bära mig åt för att få det att gå ihop. Vet någon vart pausknappen på livet sitter? meddela mig om ni hittar den!

JO, jag kollade även på HarryPotter filmen under julhelgen - superbra!
Första gången jag INTE var helt besviken efter filmen var slut, nice!!!

NU ska jag ta mitt gnälliga huggtandsbarn (japp - hörntänderna i överköken är på väg ut..... FÖRE de andra tänderna som ska sitta i mitten!!!) och se om vi kan få henne att sova snart *hoppas hoppas*

Första, andra, tredje, fjärde, femte...

... hur mycket kan en liten flicka kräkas på 8 timmar? Magen är egentligen tom men kroppen verkar tömma sig nerifrån... ser ut som tarmgegga nu. Jag som är SÅ himla känslig för spyor har verkligen testats här i natt!

Nummer fem hamnade på golvet nedanför och under hennes säng... Hon hade bara en timme innan krypit in och lagt sig i sin egna säng istället för den obekväma och lite intryckta madrassen på dasset. Eftersom hon hade vart spyfri i ca 2,5 timmar så tyckte jag att hon nog var "klar" nu... men icke icke - kaskader av gegg letade sig upp och nu efter att jag fått spraya alla korgar med leksaker som bor under sängen med spray-sprit, skrubbat av sängen, golvet och väggarna samt tagit bort alla alla leksaker, mattan och kläder som låg nedanför sängen när allt kom ut så känns det lagom tungt att se henne nybadad och nedtryckt på den där lilla böjda madrassen på toan igen... Min lilla lilla tjej mår verkligen inte bra! Jag lider med henne!

Skönt att Edward var hemma nu för självklart vakade Astrid (Som sov bredvid mig på den tillfälliga madrassen på golvet) och blev ledsen och grät och grät när jag susade runt med Alice för att få henne ren och varm innan jag tog uti med hennes rum.
Hur gör dom som är ensamstående med fler barn när sådant här händer? Korta stunder- FINE, men jämt??? Nej tack...

Nu ska jag hitta några minuter sömn till, stackars Albin blev väckt men jag tror att han har somnat om igen *hopppas hoppas*
Alice sover nu igen och Edward och Astrid sover nere i "min" säng
Bara jag kvar

Zzzzzzz

Nattsudd med spyor och julgranskulor...

Här sitter jag på hallgolvet på övervåningen... bredvid mig in på toan, på en inknökad madrass i skålformad stil ligger min lilla Alice nerbäddad bredvid toaletten redo att bara kuna sätta sig upp för eventuella kommande spyattacker. Hon har kräkits tre gånger redan, varav en var på täcket med mera.... suck!

Jag har lagt ut en madrass för mig med här bredvid henne... men hallen är rätt så liten och trång så jag ligger delvis under barnens julgran och har två grenar som är rejält retsamma med hur dom sticks.... för att inte tala om den envetna grankulan som hänger direkt över mig när jag lägger mig ner.... riskerar att inhalera den om jag väl somnar med ansiktet åt det hållet :)

Jag tycker så synd om min lilla Alice. Vart kan hon ha fått magsjukebacillerna ifrån. Vi har bara vart inne hela dagen, igår var vi visserligen i kyrkan och efter det var vi på middag hos bekanta... finns över 100 personer som kan ha delat med sig av sina baciller... Usch, stackars vem det nu är, för den ligger väl och mår pyton just nu med kan jag tro. Jag hoppas verkligen att det stannar med Alice, för vi har ju två barn till som kan bli smittade. Jag ser helst inte att Astrid som nu är 7 månader får det! Nu spyr hon mycket redan som det är - så jag skulle kanske inte se skillnad på om det är hennes vanliga kaskader eller magsjukan? Hmmm och idag har hon faktiskt haft stinkiga blöjor bra mycket mer än vad hon brukar! Hon kanske redan är smittad? vad vet jag? Nada som vanligt :)

Åh vad störig den där julgranskulan är! Jag stöter i den HELA tiden!!! *Morr*

Ska lägga mig ner en stund så att jag är lite utvilad när nästa attack kommer... det värsta jag vet är att spy... för att inte tala om doften av spya... Blääää Vad man gör för sina barn, man trotsar sina största rädslor med ett lugnt leende (spindlar), man äter det dom inte gillar på tallriken (lök, paprika, - grööönsaker i övrigt), man är vaken trots man är supertrött och lite småsjuk själv enbart för att finnas till hand när de behöver en....och även när det gäller sånt man i vanliga fall aldrig skulle klara av att göra för någon annan. Ja, att vara förälder sätter verkligen världen på sin spets, det går itne att vara EGO när man är mamma, fast man ska inte utplåna sig själv heller... hmmm hur hittar man balans? Nej, nu ska vi inte bli djupa, inte nu - jag måste vara på hugget när nästa kaskad av tidigare tuggad mat vill landa i våran toa! Tjohoo!!!

Harry Potter och andra filmer

NU är jag bra sugen på att se Dödsrelikerna del 1, den släpps snart, biljetterna går att reservera.... Eftersom jag sitter fast i bokserien "wheel of time" så hinner jag inte läsa om alla HP böckerna innan... men filmerna kan jag ju plöja innan det är dags att gå på bio- yay!!!

Vem vill gå på bio med mig när det bär sig av??? Anmälan mottages skriftligen antingen här, på Facebook eller genom min mail. Hahahahahahaa Såg också att Eclipse finns att hyra nu på Hemmakväll. Det innebär ju att man kan beställa den då med ju!!! Är det regnet, rusket och den viiiinande vinden utanför som gör mig så filmsugen? har även ett starkt sug efter att plöja alla 6 StarWars filmerna, men det är Albins fel... han andas, lever, spelar, pratar och är StarWars varje vaken timme på dygnet. Jag har inte sett trean ännu, man vet ju vad som händer, men att se den är ju egentligen ett måste. Edward drog på bio utan mig när den gick på bio... snyft. Sen har det inte blivit av att jag sett den - det är ju dags nu kanske.

Hösten skapar verkligen ett filmsug. Jag vill ha popcorn och bra film nu!!
Borde gå och sova.... så mycket man borde.... ska se vad jag har i filmbibblan här hemma =)

Skrutt och bajs

Är trött, sur och inte alls på humör idag.... har ont till max trots medicin men jag har ju lärt mig att pissigt väder ger mig mer värk.... och idag är det grått och pissigt om något!!

Kan man sätta sina barn på paus i några timmar? vet någon vart pausknappen sitter...?
Jag behöver bara ha en liten liten stund där jag får falla ihop i en blöt hög och vara avdomnad någon timme- eller tre....

Dagar som dessa vill jag inte ha min skruttiga Fibromyalgi, jag vill bara vara själv med bara mig och inte ha en massa ansvar.... synd att verkligheten inte alltid går ihop med dessa diffusa små önskningarna som behövs lite då och då =) Att man sedan är ensam med tre barn fram tills på Onsdagkväll känns ju inte toppen just i skrivandets stund- återkommer senare om det blivit bättre då

Blääääää

Bästa Alicen

Idag har Alice vart på vårdcentralen för hon har under lång tid haft problem med magont och illamående. Förra hösten kollade dom upp laktos och glutenallergi men fann inget, men nu ska dom kolla gluten igen + en massa andra grejjer. Dom tog 4 rör med blod från hennes lilla kropp, + att dom tog urinprov och jag har idag på kvällen även grävt i avföring =) Hon skulle lämna in bajsprov, två olika.


Det var intressant men vad som är ROLIGT med hella detta är hur Alice har skött det hela. PÅ VC när doktorn klämde och kände på henne så satt jag kvar på stolen när hon gick och la sig på britsen- det gick bra. Hon är kavat min tjej!! Sen inne på Labb så skötte hon sig bättre än man någonsin kan önka sig, avslappnad och underbar medan de fyllde rör efter rör... När det var klart skämtade hon om att hon hade suttit och undrar över varför dom aldrig stack in nålen och så var det plötsligt klart!!!! *Goingtjejen*
Länge leve Emla!!!

Nu på kvällen när hon behövde bajsa och den lilla klutten hamnar på pappbrickan vi fått med oss så är hon med när jag tar fram de olika provtuberna/stickorna. När jag öppnar den med en liten spade på pinne i locket säger hon snusförnuftigt "Mamma- det skulle ta tre skedar och lägga i röret, det minns du väl?" Jag fnissar inombords men nickar och tar lydigt tre skopor bajs och stoppar in i röret... Sen kommer den med en bomullstuss på... "Mamma... du skulle gegga runt i bajset med den så att den är helt täckt..." *fniss fniss* "Ja Alice, jag ska"

Min lilla tjej är så stor. Vilken annan femåring hade över huvudtaget kommit ihåg hur man skulle göra med de olika testerna och ens sett skillnaden på de två?? Jag äslkar min världens bästa Alice!!


För fem år sedan så hon ut så här och var min lilla gobit!!! Nu är det Astrid som är liten och go... snart är det hon som är fem och ger mig råd och förmaningar precis som storasyster Alice har lärt henne...

Att tjäna sin nästa

Att få vara Herrens händer under en dag

Denna bild är på mig får några år sedan under påsklovet i fjällen, ville ha med en bild på mig när jag lagar mat och ser lagom duktig ut- hahahaha

Jag har vart med om detta fler gånger, ändå så slår det mig häpnad varje gång det händer...

Jag var "död" fram tills typ klockan 11 idag... kanske t.o.m. 11:30 =)
Allt jag kunde tänka på var att min kropp var slut, att jag ville sooooova! MEN, igår kväll när jag gjorde "det sista" innan jag kröp ner i sängen och la mig... precis när jag stod och stoppade in det sista i diskmaskinen, där och då som kom en stark känsla över mig. Det var inte en viskning som man hör om annars när Den Heliga Anden vill säga en något... den skrek så det ekade i mitt sinne. Det var stark och kunde inte förklaras bort på något sätt- vilket var bra, för Herren känner mig och min skröpliga kropp och alla ursäkter som är så lätta att göra för sig för att slippa göra något alls...

Därför skriker han när han vill ha min uppmärksamhet, antar jag =)
Jo, där står jag slänger in lite bestick mm och plötslig så skriker det i mitt huvud att en viss vän behöver mig.

Hon är höggravid, har gått över tiden, mår piss, svullen som en vattenmelon och ont överallt... Hmmm- det känner ju jag igen, så jag om något vet vad hon behöver. Allt kan jag inte ge henne... men när jag stod där så var det två saker som jag tänkte på direkt. Ett samtal, att få prata om sin eländighet- det kan vara skönt ibland. Speciellt om det är till rätt person... jag hoppas jag är det för henne =) Jag gjorde en "mental note" om att jag skulle ringa henne idag... när jag vaknade... Det andra var mat. Hennes familj behöver få lyxen av att sätta sig till bords, utan att en trött och utarbetat far som kommer från jobbet ska behöva göra jobbet. Utan att en svullen, övergravid och totalt avdomnad, trött och miserabel mor ska behöva anstränga sig mer än nödvändigt... Jag ska fixa middag!!

En buffé som jag gjorde när jag tillfrisknat och bjudit hem familjen

Sen, när jag väl hade tagit mig upp, klätt på mig, matat Astrid o allt det där... då knatar vi iväg till skolan för att hämta Albin... då, då ringer jag, när jag går där i solen och njuter av mitt vackra barn inbäddad i en varm god vagn. Vi pratar lite, väninnan och jag, hon får babbla av sig lite - kanske en bråkdel av allt hon behövde säga, men ändå lite grann.

Jag själv mådde rätt piss när dagen började, men promenaden till skolan och dagis när jag hämtade upp barnen gjorde susen. Solen piggade upp och barnen i sig gjorde mig lycklig. Jag fick min energi och när vi kom hem så susade jag runt och gjorde dubbel middag. En till familjen X och en till oss. Fullt ös, med en liten 5 månaders baby på ena armen och två större i hasorna... Man kan ju tro att man skulle bryta ihop för mindre men icke. Jag fick kraft från "ingenstans" och körde mitt race- när den andra familjens middag var klar, ringde jag upp och frågade vad hon hade för middagsplaner... "ehhh, dom får väl äta macka eller nåt tills Mr x kommer hem" SÅÅÅ himla gott det kändes att säga att "potatisgratängen såg ut att vara klar och den ungsbakade falukorven med... jag är på väg!!!"

Bild på en annan middag gjord av Edward när jag var sjuk och gravid...

Väl där så hade hon dukat fram på bordet med tallrikar och allt- det var bara att sätta fram ugnsformarna och så kunde de sätta sig! Hon såg trött och rejält svullen ut. Hon har gått över två veckor redan, ökar ca 5 kilo per vecka i vatten bara... jag liiider så med henne och är så glad att jag kunde få vara Herrens händer till att ge henne lite avlastning idag. Jag önskar bara att jag kunde göra mer. Jag önskar att jag hade kraften till att ge ge ge- för jag har viljan men inte kroppen! När jag ser henne och verkligen vet hur det är att vara i hennes sits då värker mitt hjärta och jag vill sudda bort allt jobbigt för henne, jag vill plocka ut barnet om det kunde göras =)

Jag VET hur hon har det, jag vet hur hon mår... det är som att leva i ett eget personligt litet helvete helt enkelt. Jag har en man som jobbade hemifrån, som tog hand om allt allt allt. Hon har inte lyckan att kunna ha sin man jobbandes innifrån vardagsrummet för att ha öronen öppna till barnens behov och önskningar och allt vad de kan behöva ha hjälp med så att hon med ett gott samvete kan ligga kvar i sängen. För hon har onekligen dåligt samvete då och då... hon är ensam med barnen om dagarna, ensam med hämtning och lämning på skola och dagis - fast sista veckan hade hennes mamma hjälpt till med det tack och lov! Det behöver hon verkligen!

Idag fick jag vara ett verktyg då Herren visade henne hur mycket han älskar henne. Jag är glad att jag lyssnade, men framför allt att jag GJORDE det han bad mig om. För min välsignelse av att göra detta har vart ett glatt sinne, kraft till mer än vad jag brukar ha och framför allt, jag har känt Hans kärlek till henne jag med...

Så än en gång har jag upplevt det som om och om igen förvånar mig... När man gör det lilla extra för någon annan, trots att man knappt har ork till sig själv, så välsignas med med extra kraft och styrka, man får en inre glädje och man får känna på det som oftast kallas för Kristi Rena kärlek! Jag är trött, helt slut just nu. Kroppen skriker men jag mår bra inne i hjärtat. jag mår bra in i det allra innersta rummet i min själ. Det känns bra. Det känns bra att vara god =)
Borde prova på det lite oftare- hahahahahaaa

No Doubt's Ache

Woke up this morning and felt no too cool -
ooh ooh ooh ooh
'Cause every time I tried to make my mouth
move - ooh ooh ooh ooh
The pain I'm having is so discomforting
Please make this suffering go away
Wo wo wo wo I told my mom what I was
feeling
And how long I've been dealing with it
I knew it was coming, but didn't know how
soon
She said I've reached another adolescent
monsoon - oon

OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand

He was a well-educated man, had his degree in
medicine
I noticed his hairy hands... he was a very, very
hairy man
He looked right down in, shook his head and
then said
"these teeth must be pulled right away hey!"

OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand
OOoo Ahh... the pain is tremendous
Why can't I take it like a man
OOoo Ahh... the pain is horrendous
Why can't you lend a helpin' hand

He turned around, rolled up his sleeve
I rolled my eyes then suddenly
A horrible pain grew, the next thing that I
knew
The doc had pulled my wisdom teeth... OUT!
Well along with my teeth my money also left
me
As he made out the bill, I was moaning
OOoo Ahh... the pain is tremendous
Where the hell is my prescription.... of
codeine?

Ooh but when will I speak, how long until my
mouth feels natural?
How long will they bleed, when will they heal,
where's the real meal?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?
How do you feel? How do you feel? How do
you feel? How do you feel?

I feel good... I feel great... there's no pain...
there's no ache
I feel good... I feel great... just let me
recuperate
I feel good... I feel great... there's no pain...
there's no ache
I feel good... I feel great... just let me
recuperate

Because the codeine has left me drowsy, leave
me be... just let me sleep!

Feber

Har suttit uppe i soffan och kollat på Idol med familjen. Plötsligt så började jag frysa och behövde hämta täcke och kudde och kura ihop mig på soffan.
Operationshålet bultar och gör ondare och ondare. Jag har sköljt med Listerine och saltvatten, jag har haft på Aloevera Gele´ och borstat tänderna 2-3 ggr idag redan- men nej nej nej.... Jag får feber.

Skickar precis iväg Edward till macken för att köpa Ibumetin och hoppas att detta ska hjälpa. Antibiotika känns inte riktigt lockande men måste man så måste man ju! Vi har huuur mycket Paracetamoltabletter som helst i huset från mina recept på Alvedon under graviditeten, men det är de antiinflammatoriska jag behöver. Kan man tänka sig att man inte har ett enda antiinflammatoriskt piller i hela huset?! Något att skärpa till sig på!
Jag längtar efter när Edward kommer tillbaka med en liten ask tabletter som förhoppningsvis ska hjälpa min feber, min smärta och min stadigt växande kind (bultande!)

Sluta klaga Linda!!
Snart så kommer du få sova gott, du har en tand som inte finns kvar som därför INTE kommer bi inflammerad 5 ggr per år... YAY!!!! Jag har 3 underbara barn som förgyller och fyller min vardag med kärlek, jag har världens mest underbara, fantastiska och hjälpsammaste man som jag älskar enormt mycket.... jag har inte så mycket att klaga över egentligen, eller hur???