Att tjäna sin nästa

Att få vara Herrens händer under en dag

Denna bild är på mig får några år sedan under påsklovet i fjällen, ville ha med en bild på mig när jag lagar mat och ser lagom duktig ut- hahahaha

Jag har vart med om detta fler gånger, ändå så slår det mig häpnad varje gång det händer...

Jag var "död" fram tills typ klockan 11 idag... kanske t.o.m. 11:30 =)
Allt jag kunde tänka på var att min kropp var slut, att jag ville sooooova! MEN, igår kväll när jag gjorde "det sista" innan jag kröp ner i sängen och la mig... precis när jag stod och stoppade in det sista i diskmaskinen, där och då som kom en stark känsla över mig. Det var inte en viskning som man hör om annars när Den Heliga Anden vill säga en något... den skrek så det ekade i mitt sinne. Det var stark och kunde inte förklaras bort på något sätt- vilket var bra, för Herren känner mig och min skröpliga kropp och alla ursäkter som är så lätta att göra för sig för att slippa göra något alls...

Därför skriker han när han vill ha min uppmärksamhet, antar jag =)
Jo, där står jag slänger in lite bestick mm och plötslig så skriker det i mitt huvud att en viss vän behöver mig.

Hon är höggravid, har gått över tiden, mår piss, svullen som en vattenmelon och ont överallt... Hmmm- det känner ju jag igen, så jag om något vet vad hon behöver. Allt kan jag inte ge henne... men när jag stod där så var det två saker som jag tänkte på direkt. Ett samtal, att få prata om sin eländighet- det kan vara skönt ibland. Speciellt om det är till rätt person... jag hoppas jag är det för henne =) Jag gjorde en "mental note" om att jag skulle ringa henne idag... när jag vaknade... Det andra var mat. Hennes familj behöver få lyxen av att sätta sig till bords, utan att en trött och utarbetat far som kommer från jobbet ska behöva göra jobbet. Utan att en svullen, övergravid och totalt avdomnad, trött och miserabel mor ska behöva anstränga sig mer än nödvändigt... Jag ska fixa middag!!

En buffé som jag gjorde när jag tillfrisknat och bjudit hem familjen

Sen, när jag väl hade tagit mig upp, klätt på mig, matat Astrid o allt det där... då knatar vi iväg till skolan för att hämta Albin... då, då ringer jag, när jag går där i solen och njuter av mitt vackra barn inbäddad i en varm god vagn. Vi pratar lite, väninnan och jag, hon får babbla av sig lite - kanske en bråkdel av allt hon behövde säga, men ändå lite grann.

Jag själv mådde rätt piss när dagen började, men promenaden till skolan och dagis när jag hämtade upp barnen gjorde susen. Solen piggade upp och barnen i sig gjorde mig lycklig. Jag fick min energi och när vi kom hem så susade jag runt och gjorde dubbel middag. En till familjen X och en till oss. Fullt ös, med en liten 5 månaders baby på ena armen och två större i hasorna... Man kan ju tro att man skulle bryta ihop för mindre men icke. Jag fick kraft från "ingenstans" och körde mitt race- när den andra familjens middag var klar, ringde jag upp och frågade vad hon hade för middagsplaner... "ehhh, dom får väl äta macka eller nåt tills Mr x kommer hem" SÅÅÅ himla gott det kändes att säga att "potatisgratängen såg ut att vara klar och den ungsbakade falukorven med... jag är på väg!!!"

Bild på en annan middag gjord av Edward när jag var sjuk och gravid...

Väl där så hade hon dukat fram på bordet med tallrikar och allt- det var bara att sätta fram ugnsformarna och så kunde de sätta sig! Hon såg trött och rejält svullen ut. Hon har gått över två veckor redan, ökar ca 5 kilo per vecka i vatten bara... jag liiider så med henne och är så glad att jag kunde få vara Herrens händer till att ge henne lite avlastning idag. Jag önskar bara att jag kunde göra mer. Jag önskar att jag hade kraften till att ge ge ge- för jag har viljan men inte kroppen! När jag ser henne och verkligen vet hur det är att vara i hennes sits då värker mitt hjärta och jag vill sudda bort allt jobbigt för henne, jag vill plocka ut barnet om det kunde göras =)

Jag VET hur hon har det, jag vet hur hon mår... det är som att leva i ett eget personligt litet helvete helt enkelt. Jag har en man som jobbade hemifrån, som tog hand om allt allt allt. Hon har inte lyckan att kunna ha sin man jobbandes innifrån vardagsrummet för att ha öronen öppna till barnens behov och önskningar och allt vad de kan behöva ha hjälp med så att hon med ett gott samvete kan ligga kvar i sängen. För hon har onekligen dåligt samvete då och då... hon är ensam med barnen om dagarna, ensam med hämtning och lämning på skola och dagis - fast sista veckan hade hennes mamma hjälpt till med det tack och lov! Det behöver hon verkligen!

Idag fick jag vara ett verktyg då Herren visade henne hur mycket han älskar henne. Jag är glad att jag lyssnade, men framför allt att jag GJORDE det han bad mig om. För min välsignelse av att göra detta har vart ett glatt sinne, kraft till mer än vad jag brukar ha och framför allt, jag har känt Hans kärlek till henne jag med...

Så än en gång har jag upplevt det som om och om igen förvånar mig... När man gör det lilla extra för någon annan, trots att man knappt har ork till sig själv, så välsignas med med extra kraft och styrka, man får en inre glädje och man får känna på det som oftast kallas för Kristi Rena kärlek! Jag är trött, helt slut just nu. Kroppen skriker men jag mår bra inne i hjärtat. jag mår bra in i det allra innersta rummet i min själ. Det känns bra. Det känns bra att vara god =)
Borde prova på det lite oftare- hahahahahaaa