synligt sjuk är erkänt sjuk...

Är det inte konstigt detta med vad som är "sjuk på riktigt" och vad som folk inte godkänner bara för att det inte "syns"...
När man har en osynlig sjukdom som tex fibromyalgi, eller MS eller någon psykisk åkomma... då är det som att folk inte fattar att man är sjuk. Det är ofta som man får större medlidande eller förståelse om något annat händer. Tex, en bekant till mig har MS och för ett tag sedan skadade hon sin fot (eller sitt ben, är lite osäker på vilket) och fick gå med kryckor än längre tid. DÅ plötsligt fick hon hjälp, medlidande och förståelse! Men när hon varje dag brottas med sin MS och med att finna kraft och ork till att ta sig upp ur sängen då är det ingen som förstår eller hjälper till på samma sätt som när hon synligt haltade fram med kryckor. Varför är det så?
Om man vet om att någon har ett osynligt problem eller en osynlig sjukdom... kan man då inte komma ihåg att ge den personen den hjälp och det stöd som behövs trots att man inte påminns av ett stort gips, eller ett par kryckor... eller en rullstol...
Suck!!

Jag önskar att vi alla med osynliga sjukdomar ska bli mer godkända för de problem som vi har och brottas med och att vi ska slippa försvara oss och våra handikapp bara för att folk verkar tro att man överdriver dem eller ljuger om hur man har det. Man tas inte på allvar helt enkelt och jag vill ändra på det!!! NU!!!

Men först ska jag äta middag =)
Kram på er alla med osynliga åkommor som tynger ner er!