Cystoskopiunersökning

en bild på en blåsa, dock ej min

Inatt blev det inte mycket sova av för min del. Jag sov lätt och blev störd många gånger under natten, vaknade av ingenting och kände mig allmänt ur fas när det gäller sömnen. Trött som sengångare så tog jag mig upp när klockan ringde och började förbereda mig för mitt otrevliga läkarbesök på Borås Sjukhus, på kirurgavdelningen...

I gårkväll innan jag la mig hade jag duschat av mig mer än ordentligt så att man kunde känna sig fräsch när man skulle upp i den blottande gynstolen. Den förhatliga gynstolen!

Jag kom dit i tid, betalade för förnedringen och satte mig och inväntade min tur. Jag hör hur läkaren kommer och börjar prata om dagens upplägg med en sköterska; dom talar om mig. "Vi börjar med Cysten (smeknamn på min förnedrings-akt). Det blir snabbt avklarat och sen så går vi vidare med..." jag slutade lyssna. Jag ville stänga av öronen. Om bara någon minut så skulle jag få upp rör, kamera och annat otrevligt i mitt urinrör. Det enda häftiga var väl att jag skulle få se min urinblåsa ifrån insidan :) (ja, man måste hålla de positiva tankarna nära i sånna här tillfällen förstår ni!!) Jag försöker andas lugnt och se obesvärad och cool ut. Om inte annat så är jag grymt snygg för jag hade lagt tid på ansiktet på morgonen! (en nödvändighet med endast ryckiga små stunder av sömn... concealer är bara förnamnet på vad jag sminkade på i morse!!)

Jag blir uppropad av sköterskan och hon släpper in mig i en cell med den där grymt obekväma stolen väl placerad och upplyst likt ett konstverk. Jag får gå in bakom ett skynke och ta av mig nertill. Sen är det bara att hoppa upp för hon ska preparera mig inför doktorn. Glädjebesked gott folk!!! Hon skulle spruta upp lite bedövningssalva i urinröret!!! Jag blev så glad, för att inte tala om lättad. BEDÖVNING! yay!!!! Så även om man är utlämnad och totalt blottad inför en främling så gladde jag mig åt att få bli bakteriedödad och bedövad- fniss fniss!
När detta är gjort (som i och för sig var obehagligt men det tycker man ju att bedövningssprutan hos tandläkaren är med, eller hur?) så tar hon ett sånt där plastat pappersskynke som hon klipper ett litet hål i mitt på... Hmmm, pyssel på jobbet undrar jag, men ack nej. Det var inte pyssel, den var till mig. Den skulle skyla mig och endast visa det nödvändigare för farbror doktorn.. ja alltså mitt kön!! Vem bryr sig om om han ser hela baken, lår och mage när han ska in i mitt urinrör och rota???? Men men, jag låter henne få pyssla på och täcka mig och mina ben och what not! Sen kommer Dr. Stefan in. Han skakar hand så hårt att jag fick svin ont i handen. Ja - lite är det mitt egna fel, jag har en stor kumkum ring på ringfingret och han lyckade mosa ihop lillfinger och långfinger in i denna bamsing... AJ!
Hand hårda handslag gör mig något orolig för hur han ska hantera mitt underliv och urinrör...

Han drar på sig handskar direkt, effektiv kille vill jag lova. Sen vill jag svimma. Han tar fram ett stålrör, en pistol typ med et tjockt lååångt stålrör istället för pipa. Den är någon mm eller två bredare i diametern än ett McDonalds surgör. DEN ska upp i urinröret! jag börjar tvivla på den lilla salvan som kladdats på mindre än 2 minuter innan...

Han smetar på glidmedel och sätter igång. Kan bara sammanfattas på ett sätt: AJ.
Efter lite meckande och så drar han runt med slangar och grejjer och sen ger han sig in i blåsan med kameran. Det gör inte så ont längre, det spänner mest lite obehagligt. Dom sprutar in vatten så att blåsan ska vara full så att dom kan se ordentligt. Kallt vatten. Imagine that! Inte så mysigt, men i jämförelse med det andra så var det en bagatell. Plötsligt blev jag helt uppslukad av det jag såg på skärmen. Min urinblåsa är ju fin! Ett tunt fint nätverk av blodkärl, släta fina vit/rosa väggar. Han vevar runt med kameran, kollar varje hörn. Han visar mig vart Njurarna släpper ut sitt avfall och precis när han visar det så öppnar sig det lilla hållet och pumpar ut lite skräp. Det syns ju inte att det kommer ut något men hålet är öppet en stund sen stängs det och då susade han över till den andra öppningen med kameran och där öppnade den sig med och gjorde samma som den andra. "Det är inte så ofta man tajmar in det här bra" sa han glatt. Jag satt (nej låg) där och var helt imponerad över min kropp, denna fantastiska skapelse som är jag! Tänk ens insida kan vara häftig, cool och i vissa vinklar rent av vacker!

Nu ska jag vara ärlig. Jag har vart rädd för det här, för om man kissar blod så borde det rimligen vara något fel på en, eller hur? Jag har iscensatt flera olika scenarier med alla tänkbara dåliga utgångar. En av dem var blåscancer. Jag var livrädd för att vi skulle se en massa tumörer där inne i blåsan på mig. Att då istället se en slät och fin vägg som ser oförskämt mycket friskare ut än vad jag på utsidan klarar av att göra, då är det som luften går ur en. Av lättnad. Men sen kommer frågorna igen.... "varför kissar jag blod?"

Svaret får jag inte denna gången. Doktorn var snäll nog att gå iväg och se vad röntgenresultatet på min datortomografi eller vad det nu hette som gjorde förra tisdagen för att kolla njurarna. Även njurarna var fina och inget fel på vad man kunde se på röntgen och eftersom det är en väldigt bra metod att röntga just njurar på så litar jag på att det stämmer =)

En timme efter att jag åkte hemifrån är jag redan på väg tillbaks hem igen. Allt var klart, jag överlevde och tyckte nog att det inte var fullt så hemskt. I alla fall inte nu 8 timmar senare... Vi kvinnor glömmer smärta så lätt och denna är redan undanstoppad och hanterad under fliken "obekvämt" men det slutar inte med det... För för endast 4 timmar sedan så kissade jag för första gången efter undersökningen. Ni som haft urinvägsinfektion av högre grad någon gång och som vet hur fruktansvärt ont det kan göra... dubbla den känslan så vet ni hur det känns att kissa efter att någon stoppat upp ett rör i kisseriet. Fy bubblan vad många aj aj aj aj aj det blev när jag satt där på dass. Eftersom mina barn är goda barn så kom de rusandes och med ett barn på varje sida om mig, klappandes mig på huvudet respektive ryggen står dom där tills jag lyckats klämma ut den sista droppen urin för den här gången! Den stora frågan nu är hur länge kan jag hålla mig och hur fort läker en skavd urinledare sig själv???
Om jag känner att det är en livsviktig information att dela med mig av så kanske kanske jag lägger ut resultatet här sedan... men bara kanske =)