Hittade denna på DN.
Jag gillar denna artikel just för att den belyser en viktigt vinkel i vårt samhälle. Kvinnor har en förmåga att utföra arbeten på en helt annan nivå än mannen vilket oftast resulterar i att man som kvinna tar på sig för mycket trots att det på pappret ser ut som om man endast gjort några få uppgifter när man i själva verket styr och ställer på alla möjliga nivåer för att få bra trivsel, ha koll på arbetskamraters välmående etc etc. En man i samma situation ser mer till momenten av att utföra sitt jobb, den del han är betald för.... En kvinna engagerar sig på ett helt annat plan.
Detta gäller naturligtvis även i hemmet.
Många anser det vara en kvinnofälla att fastna i hemmet med sina barn när man istället skulle kunna göra karriär - men i hemmet med sina barn lär sig kvinnor förfina sina talanger med att ha många bollar i luften, att hålla hemmet i rullians med alla tusen och en sysslor det innebär samtidigt som de vårdar, uppfostrar och undervisar sin barn i hur man ska överleva i samhället.
Det osynliga arbetet som kvinnor utför både i hemmet och på sina arbetsplatser är ofta inte belysta- så jag hurrar över att denna artikel tar upp detta och att det talas positivt om kvinnans förmåga att arbeta på flera olika plan på samma gång, att de koordinerar och tar hand om, vårdar och förbättrar samtidigt som de gör en grundgörande syssla.
Om arbetet som kvinnor gör i det tysta kunde få ett större erkännande, bli värderat och erkänt så skulle även hemmaarbetande kvinnor som valt att göra karriär i hemmet få det erkännande som de ofta upplever sig gå miste om.
Kvinnor som ger upp sitt förvärvsarbetande för att ge av sig själva till sin familj klassas ofta som bakåtsträvande och konservativa kvinnor som sättar käppar i hjulen för feminismens framfart. Dessa kvinnor får i stort sett bara skit för det de gör- gratis, utförsäkrade och utan skydd. Deras jobb har inget värde i dagens samhälle.
Om denna nya mallen för att värdesätta jobb skulle kunna föras in i vårt arbetsliv så skulle även allt jobb som görs i hemmet bli värdefullt, vi skulle få kvinnor som skulle växa i sina val de gör och kunna med sina erfarenheter sedan gå tillbaks till arbetslivet utanför hemmet med rak rygg och kött på benen med kunskap och "arbetspoäng"
Jag är en av dessa "bakåtsträvande konservativa kvinnor" som anser att mina barn är värda att få uppleva den tid de har som barn med mig, med sina syskon och jag vill att de jobb jag gör här hemma skall värderas om värdefullt.
Idag viskar man nästan när någon frågar vad man jobbar med.... Jag har en 25% tjänst som personlig assistent. Ofta när jag säger att jag är hemma med barnen så köper folk inte det, utan de frågar om jag inte har ett "riktigt jobb".... Jo, får man svara då och känner sig löjligt tacksam för att man har det.... 10 timmar i veckan.
Just nu i denna stund så är jag mammaledig, men jag vet att sen när dagarna är slut och jag itne följer strömmen och skriver in mitt barn på dagis så komemr jag få börja försvara mig igen.
Jag vill att det jobb som jag gör här hemma gratis ska värderas, att samhället ska värdet av det jag gör här hemma. Att jag lägger grunden för en trygg generation som har fått tid att vara med mig, fått tid att gå igenom barndomen i sin takt, fått tid att vara där de utvecklas bäst i de tidiga åren: i Familjen.
denna artikel gjorde mig glad för det belyser ju en del av det som jag anser vara viktigt även om det handlade mest om ute i arbetslivet... men ett steg i taget är alltid på väg åt rätt håll =)
____________________________________
Den del som är ovanför strecket har jag lagt till den 7-8 oktober i gensvar på de kommentarer jag fick på att endast skriva detta som inlägg:
Håll till godo, läs, grubbla och försök komma på en bra lösning =)
Jag var stressad och ville bara få ut artikeln på bloggen, hade ingen tanke alls på vad som händer man länkar till en artikel... Men nu vet jag och jag ska bättra mig =)
MVH
Linda
dåligt sätt att ragga läsare till din torftiga blogg, nästa gång du länkar dig själv på DNs artiklar så skriv i allafalla ett vettigt blogginlägg i ämnet du länkar.
SvaraRaderaJag försöker inte "ragga läsare" till min blogg, jag har en liten grupp vänner som följer den och eftersom vi i mångt och mycket är likasinnade så var detta en rekommendation till dom.
SvaraRaderaVem du är har jag ingen aning om eller hur du hamnade på min blogg har jag inget som helst ansvar för... man klickar runt på nätet och kan inte alltid hamna på sånt man vill antar jag.
Om min blogg är torftig så får det vara så i din åsikt... Jag bloggar inte för att vara cool, få läsare eller ragga upp folk på något sätt, jag började blogga för att det var ett sätt för mig att spy ur mig känslor under en jobbig tid och nu fortsätter jag att skriva små inlägg lite då och då för att rensa hjärnan eller bara skriva av mig.
Du behöver inte läsa den, följa den eller bry dig om att den finns.
Jag får länka upp vilken artikel jag vill på min blogg utan att behöva föra en överintelligent monolog angående ämnet i fråga, även om detta verkar störa dig. Det är min blogg som jag använder på det sättet JAG vill.
Linda,
SvaraRaderavarje gång du länkar upp till tidningar, kommer det upp en länk till din blogg på tidningens hemsida. Du har all ansvar av att ha gjort detta, och därmed också ansvar av att ha inbjudit alla som läser artikeln i DNs hemsida att komma och läsa vad du har att säga om artikeln.
Naturligtvis FÅR du länka upp vilken artikel du vill, men då FÅR du också ta konsekvenserna, och nu råkar konsekveserna vara att människorna tror du har något vettigt att säga, och blir besvikna när du säger i princip ingenting, och då också vädrar sin besvikelse.
Om du tycker dessa konsekvenser är för obekväma eller för någon annan orsak inte vill ta dem, ta ner linken och be dina vänner att googla "kvinnors dolda kompetens DN Margareta Sandebo Eriksson". Visst, det är lite mer jobb för dem, men mindre bekymmer för dig.
Du kan också göra din blogg "hemlig" och se till att det bara är "en liten grupp vänner" som har tillgång till den, om du nu inte vill eller kan ta följderna av dina val.
Att du inte var medveten om att du blev länkad tillbaka är ingen ursäkt, för det tar inte speciellt mycket uppmärksamhet och tankeförmåga att se att det finns "kommentarer" och "bloggat om artikeln" i slutet av artikeln, och förstå vad det innebär.
P.S. Nu när du vet detta, tycker jag att det vore vettigt att skriva ner varför du tycker den här artikeln är värd att läsa, vad håller du med om och vad håller du inte med om, vilka tankar artikeln väckte i dig och vad föreslår du ska göras om saker nämnda i artikeln.
Men, givetvis gör du vad du vill med din blogg.
Tack Ketutar för upplysningen, jag uppskattade verkligen informationen för jag visste inte att jag automatiskt hamnade på en lista utan trodde att man aktivt var tvungen välja om ens blogg skulle komma med där... men som jag beskriver i min presentation av mig själv så är jag vilse i blogg-djungeln... Jag har ingen koll på hur allt funkar, jag vill bara ha ett ställe att bubbla av mig på =)
SvaraRaderaNu när jag vet detta så ska jag 1) tänka till innan jag länkar en artikel 2) se till att jag har tid att formulera varför vill länka artikeln osv... Jag har förutom en 6 och en 5 åring även en 4 månaders baby så oftast ska det gå snabbt snabbt snabbt när jag är på bloggen eller ser nåt jag gillar och vill dela med mig av...
Så alla som klagat eller vill klaga: Jag ska bättra mig!
Detta meddelandet var klart mycket trevligare än det förra men hade i det stora hela samma budskap. Tänk så olika reaktioner man kan få om man bara behandlar så som man vill bli behandlad =)