Jag längtar efter att kunna släppa allt och bara kunna ta beslut pga att jag kan- att inte stoppas av min kropp och att jag kommer få ont om jag gör si eller så. Att bara kunna vara mig själv igen, så som jag kunde göra eller kunde vara förut. Vi vill gärna ha barn nummer tre- vi längtar efter en större familj och jag längtar efter känslan av en rörelse under mitt hjärta, doften av en liten mot min näsa, känslan av en liten vid mitt bröst.... och att då veta att för att nå det målet måste jag betala med smärta som under 40 + veckor (minst) kommer driva mig till vansinne. Att jag kommer gråta, trampa runt dagar som nätter med en oro och förtvivlade smärta gör inte valet om att bli gravid särkilt lätt. Det har tagit mig ca 2.5 år att våga ta beslutet att "nu, nu ÄR det dags" För att kunna bli gravid måste jag sluta äta den medicin som gör mitt dagliga och nattliga liv något mer drägligt. Medicinen kan ge allvarliga fosterskador som i sin tur kan resultera i sent missfall eller ett seriöst missbildat barn som kanske inte kommer kunna överleva utan en himla massa hjälpmedel och kommer om det kanske överleva då leva ett förkortat odrägligt liv tack vare att jag åt tabetter... Jag har provat andra mediciner som är OK under graviditet, men de hjälper inte... så om jag ska göra detta så måste jag bli sjukskriven. SJUKSKRIVEN, som om det går i detta landet? Alla sjuka jagas med lans och lykta för att drivas tillbaks till arbetslivet eller A-kassan istället för sjukbidraget. MIn läkare har till och med sagt till mig att visst kna han hjälpa mig och sjukskriva mig när det väl är dags, men hans sjukskrivning måste bli godkänd av Försäkringskassan- och deras läkare är hänsynslösa... Utan att säga det i direkta ordalag så sa han att jag alsrig skulle få min sjukskrivning godkänd... och därför skulle jag inte få något sjukbidrag. Så om ja gvill ha barn så måste jag först ruinera min familj, må piss och vara ett moster tills jag kan äta min medicin igen. Det känns orättvisst att sitta fast i ett system där ens regering jagar de som inte är kapabla till att arbeta in god skatt för dem.
Jag önskar att vi som sjuka på riktigt faktiskt kunde få lov till att vara det. Utan att behöva försvara sig och sina syntomer och biverkningar och problem... som om man vore någon sketen brottsling!!
Hua, nu börjar jag bli känslosam :) Jag ska nog försöka ialla fall. Ett barn är värt mycket och jag vill verkligen ha fler barn. Det finns dom som säger att jag ska vara nöjd, att jag har ju två, en av varje... vad mer kan jag behöva? Hmf! Jag vet att det finns barn kvar som är "mina", jag känner att det fattas barn i min familj. Men hur förklarar man det för någon som inte tror på det jag tror, någon som tycker att saker som jag tar för givet är nonsens och dumheter...
Jag är ett ensambarn som alltid önskat mig ett eller flera syskon, och varje gång jag fick upp hoppet så släcktes det med en abort... det finns anledningar i tusental till att jag vill ha fler barn och att jag känner att dom fattas mig. Hela mitt liv har jag lovat mig själv många barn, och så blir man stoppas av en skruttig kropp som bara bråkar (och som dessutom har mage att bli tjock och fet också!!) Nej, idag är jag på ett skumt humör, jag känner mig så motarbetad på alla håll - det känns som det alltid finns sååå många hinder för mig att kliva över för att jag ska få vad jag vill ha.... Positivt tänkande och en glad attityd talade jag om sist jag hittade in här... Dags att ta ett djupt andetag och börja med det i allra högsta grad! Tänk att man ena dagen kan vara så full av positiv inställning och nu ikväll känns allt jag vill så långt borta och så tungt. Jag har brottats med detta problemet i flera år nu, och nu när jag i stort sett bestämt mig för att skita i hur piss jag kommer må utan bara ta den tiden ihoprullad i fosterstälning så har försäkringskassan möjligheten att stoppa allt jag vill.... Pestigt värre om man får säga så... MEN om jag ska lyssna till mina egna ack så positiva ord så borde jag ta ett djupt andetag och bara "square my shoulders" och ta ett kliv rätt in i det okända hemska! Jaha, då ska jag bara ladda lite i någon dag eller fem, sen kör vi!!! Om det finns någon där ute som tror på bönens kraft så får man gärna använda den till min fördel- hahahahahhahahahaaa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar