Jag hamnade här pga en gammal klasskamrat från grundskolan som har en blogg, jag satt och läste den och sedan insåg jag att "Wow, detta är ju väldigt intressant, hon har en dagbok på nätet och vi andra kan få ta del av den..." Jag kände att jag har så mycket inom mig som bara studsar runt inne bakom skallbenet att kanske detta vore ett bra sätt att rensa lite bland oredan i hjärnan.
Att tömma ur sig sina tankar och känslor och trycka på en knapp för hela världen att se - om de bryr sig eller ens vill... Perfekt! Jag har alltid skrivit till mig själv på lappar och i block och på alla möjliga ställen men så fort jag gjort ett stadigt försök till att skriva dagbok så har hela intresset för att skriva sjunkit under ett stort "måste" och därav runnit ut i sanden efter några få dagars ganska så tråkiga försök... med resultatet av att jag har en ca 10 st påbörjade dagböcker med väligt sporodiska alster som ligger och dräller lite överallt... Och senast förra veckan satt jag och rev ut alla sidor som var skrivna för att föra över dom i datorn... (Om detta ens kommer att ske är ju ännu ett berg att ta sig över- hahaa) och nu, nu sitter jag här och har en blogg. Jag! En Blogg!!
Ok, så vem är jag då?
Jag heter Linda, jag är som kortisen säger just i skrivandets stund 34 år. Jag har två barn och är gift sedan 10 år tillbaka med en underbar man som jag egentligen inte förtjänar... men han stannar kvar och jag slutar aldrig att förundras över detta fenomen :) Jag är född Göteborgare, har bott i Södertälje flertalet år och har för tillfället mitt hem i Fritsla söder om regniga Borås. Jag trivs väl i det stora hela med mitt liv och är i grund och botten en lycklig människa men det är så mycket som ligger och skräpar från förr som drar ner stämningn lite då och då, jag kommer kanske in på detta senare- eller inte, vi får se helt enkelt.
Jag har sedan år 2000 lidit av ett ruskigt fenomen som läkarna kallar fibromyalgi, men ibland undrar jag om denna kroniska värken är "renodlad" fibromyalgi. Jag verkar inte riktigt passa in i mallen för den, även om jag har i stort sett alla trigger punkterna bla bla bla.
Jag har sedan mitten på 2006 ätit smärtstillande medicin för att må bättre och har de senaste två åren jobbat trots att min kropp skriker i protest. Men vem är jag att mucka med föräkringskassans trångsynta regler som vi alla ska klämmas in i formas efter? Jag anser att ilskan och förnedringen man får stå ut med från dom är värre än att gråta sig till sömns av smärta för smärtan är fysisk och den är i få stunder hanterbar på ett annat sätt än det man får genomlida från Försäkringskassan och läkare mm.
På denna bloggen kommer jag skriva om sånt som händer nu, hände då och sånt som jag vill vädra, kanske flummiga tankar och utläggningar eller kort på renoveringsprojekt och lösningar mm. Den som lever och bryr sig få se helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar