Nattprataren

Sitter nu på jobbet i Rydal och har precis kopplat maten på den lille killen. Jag inser att han kanske inte kommer behöva mig till hösten trots allt. Om han ska behålla sin track så behövs jag ju som natt-anställd... men de ska prova att ta ut tracken om bara någon vecka och klarar han sig utan den... jag då försvinner vi allihopa som jobbar här. Då behövs det ingen personlig assistent längre...

Låter som "the story of my life"

Varje gång en öppning visar sig så händer något som slänger igen den dörren rätt i nyllet på mig.

" P A N G ! "

När ska öppningen visa sig vara rätt öppning, när ska det visa sig vara precis rätt, precis perfekt och helt underbart? Egentligen så vill jag ju att möjligheterna ska komma till Edward, att han får ett bättre jobb, att han får möjligheter att håva in stora pengar och att jag... att jag bara kan vara hemma, få ta hand om barnen och pyssla och lägga ner all tid på dom och vårt hem. Att inte behöva bli stressad av alla läkartider, habiliteringstider, protesavgjutningar och allt som vi har som krockar med mina arbetspass och sovtider mm. hela tiden. Albin och Alice kan med sina olika problem fylla hålen i en almanacka väldigt lätt :)

I går var vi på B&UM Viskans inne i Borås med Alice och hennes hälsoproblem. I morgon bitti (15 Juni) så ska vi tillbaks för provtagning på fastande mage. De har även pratat om att lägga in henne för observation under någon/några dagar längre fram samt att röntga hennes buk.

jag måste ju säga att B&UM Skene har inte imponerat på mig alls, ett enda besök på Viskans var tillräckligt med stöd för att jag känt rätt gällande läkarmottagning vi gått till innan. Alice behöver bli utredd, hon behöver få lov att må bra och bli frisk igen. Hon behöver få vård och bli tagen på allvar! Inte få gliringar om att hon nog bara vill ha våran (föräldrarnas) uppmärksamhet. (!!!!)

Jag har fullt förtroende för Dr Ruben. Han verkade seriös :)

Med Albins Asberger-diagnos, Alice blinda öga + protesen,samt dåliga synen på det vänstra ögat och sedan även min egna problematik med fibromyalgi, scholios och RLS... ja det är liksom inte plats för så mycket annat känns det som. Med mig jobbandes så har jag ingen ork eller tid för mina älskade barn och min goa man. Dom förtjänar väl att få det bästa av mig, inte det sämsta?

Den bästa lösningen kanske kommer? Det kanske inte alls är ett fast jobb för min del, utan ett nytt jobb för Edward. Ett med den feta lönen han förtjänar och den arbetsbelastningen som är normal i ett yrke... Tänk att få lov att ha fritid ihop! :)

Jag är nyfiken på framtiden, jag är rastlös efter en lösning men inser att jag nog behöver träna på att ha tålamod för när det är dags :)

NYTT UTSEENDE

Skulle vila mig lite, sova en halvtimme typ.... istället fastnade jag med datorn och började leka med ny design och nya mallar på bloggen.... När jag lekt en stund hittade jag inte min gamla mall så då var jag plötsligt TVUNGEN att byta utseende på bloggen. Det fick bli klatchigt och rosa efter en lång tids mulliga jordtoner. Det är ju sommar och jag älskar glada färger som lyser upp som solen på en svensk sommarhimmel!

Vi får se om jag leker och tappar bort denna mallen om några månader- hahahahaha

Lite Kalasbilder

Astrid mumsar i sig tårta med bara händerna. Hon började så fint med sked, men eftersom hon knappt fick upp något med den så gav hon upp och slukade i sig med nävarna- så bra så!

I famnen hos Gammelmormor är livet mjukt och underbart!!

Tårtslukartjejen nöjd med sin smaskiga måltid!

"Jag äääälskar ballonger mamma!"

Så här fin var tårtan innan "slakt"

Ettårskalas

Nu idag, ungefär 1 månad efter att lilla Astrid fyllde ett år har vi ÄNTLIGEN haft kalas för henne. Hon har varit ljuvlig hela dagen, glad och söt och full fart!

Vi hade god middag som mästerkocken Edward lagat; fetaostfyllda kycklingfiléer med knaperstekt bacon och spenat, ris, ungsstekta grönsaker, sallad och en god sås. MUMS!! Mitt enda avtramp på middagen var såsen- resten var Edwards! Alla åt och tyckte det va så gott så :)

Jag gjorde en tårta som blev superfin (kort kommer snart) och Edward hade fixat en grymt god fruktsallad och så hade vi småkakor och sånt med. Astrid åt tårta själv. Hon va så söt med sin lilla sked... till att börja med - för sen blev det med händerna, sen tog hon ta i tallriken och slickade på den! Så fort jag fört över bilderna ska jag dela med mig av lite kalas-skoj!

Så skönt att ha de avklarat. Det har vart ett litet dåligt samvete som gnagt, att inte ha kalaset när hon är över ett år nu. En vecka hit och dit är väl OK, men en hel månad... Men nu är det klart! Tjooo

Astrid har fått leksaker, en fin stickad klänning som gammelmormor kämpat med, pengar till skor, mer leksaker... jag- en perfekt dag för henne helt enkelt :)

Hon sover lyckligt nu. Det har vart full fart på henne med bara EN sömntur vid 11 tiden idag... hon brukar sova två ggr på dagen, men idag hände det för mycket för att hon skulle kunna slappna av och lägga sig mitt allt det roliga!

När hon fick lägga sig i sängen, och man stack ner flaskan så skelade hon nästan av trötthet :)

Sov långt innan sista klunken!

Gonatt min lilla prinsessa!

Nu har Albin sommarlov- han har räknat ut hur många dagar.... *lyrisk* är väl det ord som beskriver hans känsla mest just nu. Jag tror att Alice ska få sin dagishörna utrensad nu i veckan med, hon lär ju inte gå något alls nu när han är hemma hela dagarna <3

Nu ska jag borsta deras tänder och så ska jag stoppa ner dom i sina sängar

God Natt

Skolavslutning

Min Albin är stor nu
Han har slutat Ettan idag... i Spöregnet...
Jag och Astrid stod och frös under paraplyet och jag led med varje barn som bara blev blötare och blötare i sina fina "skolavslutningskläder". En del flickor hade knappt något på sig alls, en tunn kort klänning och sandaler typ. Brrrrrrrrrrrr

Jag hade Astrid i Bärselet för jag tänkte att knö omkring med vagn land alla syskon och föräldrar - det är inget för mig (oss)
Efter två timmars sång, tal, mer sång, mer tal, byte av högtalare, flammsighet vid mickarna, en skrikig blockflöjt i solo och stämmande av gitarr och bas innan ROCK-framförande... ja då var det likosm Liiiiite toooooo Much. I ÖSregnet dessutom.

Jag fattar, man ska ha en grymt bra skolavslutning, man ska fira in sommarlovet med en skräll, absolut!! Men ska verkligen Förskoleklassarna och ända upp till Niorna göra detta avfirandet ihop?? Jättegulligt att de yngsta 6 åringarna ger 9:orna rosor och skriker "Lycka Till" - jag gillade verkligen det, men att köra två timmars (om det ens räcker...) avslutning gemensamt???
Phew!!!

Ja, jag gnäller lite. Men jag hade nog inte gnällt så om jag inte vart vaken sedan klockan 18:30 igår, jobbat vaken-natt och sedan fått stå i regnet och lyssna på den ena grejjen efter den andra :)
kanske hade jag vart lite mer tålig om jag haft Astrid i vagnen som en normal mamma!
Hahahahahaa

Men, NUUUU har iaf Albin sommarlov!!
Hurra Hurra Hurra!!!!

jobb

Min lilla Astrid på utflykt


Jag sitter nu vid datorn och borde förbereda mig för sängen för jag är så trött så ögonen går i kors, men jag jag ville bara skriva några ord om jobb. Kul ämne va?

Jag har ju haft en 25% tjänst som personlig assistent till en kvinna här i min lilla håla, men varje sommar reser hon iväg och kommer inte hem igen förrän i September - så då har jag uppehåll i min tjänst kan man säga. Idag när det var sista badturen för denna gången så kände jag att det kommer vara så himla skönt att slippa allt vad det innebär, för denna turen sliter så enormt på mitt tålamod och jag är oftast arg och retlig när den är över. Själva badandet är OK, men det är av & påklädning + den väldigt hatade tvagningen i duschen som tär på mig! Fy vilket meck!!!

Som min jobbsituation ser ut just nu med 2 jobbställen till där jag är timvikarie så hoppas jag att hösten ska låta nya vindar vina och föra med sig en mer permanent anställning på något ställe. Det finns eventuellt en tjänst på kanske 60% till hösten som jag kanske kanske kommer bli erbjuden. *hoppas hoppas hoppas*
Det skulle vara så skönt att ha en tjänst, att ha ett schema, att ha en planerbart liv!!!
Nu så tar jag vecka för vecka liksom... ingen koll alls, allt bara flyter ihop och min kalender är dn som dikterar min vardag! Phu! jag ill ta tillbaka kontrollen och de lediga dagarna på riktigt känner jag. Vecka 33 får gärna komma snart- eller iaf beskedet om vad som händer då, om jag fortsätter på timmar eller blir anställd! Jag vill veta NU NU NU ((sa hon tålmodigt)

Det bästa med denna tjänsten är att det är natt, att det gör så att jag kan hålla lilla Astrid från dagis lite till. Med mycket pussel så ska vi nog klara oss fram till 3-4 årsåldern hoppas jag. MEN jag måste nog ta mig till öppna förskolan eller nått så hon får lite "barnvana"
Med två såpass stora syskon så är hon ju lite bossig och vildsam kan jag tycka. Dom tål ju en hel del och sen så är dom så "snälla" att hon får typ det mesta hon vill av dom :) Det har ju skapat ett beteende som säkert finns i hennes natur ändå, men med allas hjälp så har hon liksom inte tränats direkt i att inte få som hon vill. Sistingen blir en bortskämd unge har jag alltid hört... jag fattar varför nu! Servad till max av syskon och föräldrar- hahahhahaha

Jag vill så gärna ha ordning och reda i livet och om jag kan få en fast tjänst nattetid så skulle det vara TOPPEN!!! Helst vill jag väl jobba natt på gruppbostaden här i Fritsla men man kanske ska vara nöjd med det som erbjuds :)

NU ska jag sova - men jag slänger med en bild på mitt minsta troll. Hon är så söt!! <3

Morognstund...

...känns mer som den har en död råtta i min mun mer än att jag skulle finna något guld eller gyllende i min tillvaro här och nu... ZNARK!!!

jag är så himla trött men ska vara på jobbet om 30 minuter så jag borde inte skriva här utan äta och klä på mig- OCH borsta tänderna!!! Vissa dagar här värre än andra när man vaknar och denna känns hemsk, både på andedräkten och viljan att röra sig den minsta lilla millimeter.

Ha en bra dag alla underbara!

(jag hör kossorna nere i svängen som vrålar! De verkar minst lika morgontrötta och protesterande som mig!!)

Oj, det händer inte att jag är här inne så ofta....

Tiden springer iväg, det är mitten av MAJ 2011 och jag insåg att "Men hallå, jag har ju faktiskt en blogg som jag har övergivit!"

Livet tar upp all min tid, det är barnen och familjen, jobb och ämbeten - ja livet helt enkelt. Jag har till och med svårt att få tid till att göra inlägg på Facebook nu för tiden. Skillnaden mellan mig för ca 14 månader sedan och den jag är idag är som natt och dag. Självklart har jag fortfarande ont! Jag har ju trots allt en kronisk smärtsjukdom, men med medicinen är det genast himla mycket bättre än vad livet var utan den :)

I Torsdags fyllde min lilla bebis 1 år...
Hon är inte en bebis längre. Hon är stor. Hon går. Hon är bestämd och ha ren stark vilja! Full fart hela dagen och jag har svårt att hänga med emellanåt, men hjälp vad ljuvlig hon är!!! Hon var värd varje minut av smärta och lidande. Varenda minut!

Jag har ju tagit tag i min jobbsituation lite och är timvikarie på två ställen, fast 25% på ett annat och nu i sommar har jag två sommarvikariat! Det blir inget sommarlov för Medina inte. Trist för familjen kanske men jag får tänka på vad det bär med sig efter sommaren. Hur det kan löna sig att visa framfötterna nu och ställa upp så gott man kan - för det kan komma erbjudanden när man visar sig pålitlig och arbetssam! har jag tur så kommer hösten föra med sig en fastanställning. Det finns två eventuella möjligheter som jag hoppas hoppas hoppas på!!!
Men först våren och sen sommaren! Sen får vi se!

Nytt för oss, eller för Alice, är att hon har fått väldigt dålig syn på sitt vänstra och enda fungerande öga. Hon fick glasögon för ca två veckor sedan. Dom har redan gått sönder en gång :) Skönt att vi tog extra försäkringen!!!
Hon har 60% syn på sitt enda öga, så det är inte så konstigt att ungen ser ut som en blåmögelost med alla sina blåmärken. För bara några dagar sedan galopperade hon med pannan först in i trappräcket på utsidan. Är just nu helt grön i pannan dör smällen tog i... och nu fattar jag ju hur dessa saker går till! Hon med ett öga ser inte ens med det hon har... ett tunnt stålräcke försvinner väl i hennes suddiga värld och då *PANG* så smäller man huvudet in i det.
Stackars lilla tjejen vad hon slår sig flera gånger varje dag. En liten liten minskning har vi fått med glasögonen men de har inte kunnat ge henne den starka styrkan hon behöver - det måste ske gradvis. Så nu har hon +1.75 och ska ner till +4,5.
Det blir dyrt dyrt dyrt!!!
men älskar sina brillor, hon är snygg i dom och det är allt som jag tycker spelar någon roll. Jag hatade mina första glasögon och de "gick sönder" ganska så snart! Alice kommer aldrig vilja pajja sina glasögon, de är Hello Kitty bågar och hon är överlycklig över dom!


Albin har äntligen fått kontakt med Habiliteringen i Borås för att vi ska få hjälp med lite småsaker, han kommer antagligen få avslag på våran ansökan om LSS assistanstimmar, men det ska vi överklaga (råd från handläggaren) och sedan så ska jag snart ha telefontid med Försäkringskassan angående Vårdnadsbidrag för hans Asperger. Det händer grejjer.

Edward jobbar på som vanligt, fullt ös på alla plan. Han är en klippa i alla lägen!!! <3

Så, det var min uppdatering det... återkommer om typ.... några månader?

Hur bebisen blev stor

Jag har blivit lite chockad av insikten att min lilla bebis som jag offrade så mycket för att få inte längre kan kallas för bebis. Hon är snart 9 månader gammal och har en utveckling i rasande fart. Jag som tidigare var orolig över att hon var lite sen i sin utveckling då hon visade NOLL intresse för att vilja krypa eller ta för sig... Hon var nöjd med att sitta i sin babysitter och bara vara och roas av allt som hände omkring henne...
Det har ändrats inom loppet på bara några veckor. Det började med att hon blev säkrare på att sitta själv på golvet, sen när hon välte så lyckades hon fort värja fallet med att ta sig runt på mage, vilket in sin tur ledde till att hon försökte ta sig fram...
Tyvärr så använde hon bara armarna vilket blev till ett bakvänt resultat- hon tryckte sig bakåt helt enkelt och blev alltid vansinnigt arg när det inte gick som hon ville.
Vips en dag så fattade hon och började ta sig upp på händer och fötter i en slags krypteknik som såg rätt så rolig ut :) Bara någon dag efter detta så kröp hon och någon dag efter det så drog hon sig upp till stående och det bästa hon vet nu är att gå omkring när man håller i hennes händer...
Jag som hade en slags romantisk dröm om att hon skulle vara bekväm och kanske börja krypa om några månader och börja gå först efter hon fyllt ett kan glömma detta direkt.
Hon lurades helt enkelt med att vara lugn och nöjd i ca 7.5 månader och exploderade i upptäckarvilja mellan 8 och 9 månaders ålder...
Jag tror att hon kommer börja gå utan stöd om några månader, inte alls sen utan bara lite senare än sina syskon.

Albin gick själv runt 9,5 månaders ålder
Alice gick själv runt 10-11 månaders ålder
Nu återstår det och se när Astrid knatar iväg utan oss

Hon charmar oss på alla möjliga sätt och är väldigt gosig av sig
Hon har en stor kärlek till mjuk-djur och kuddar och täcken som hon gosar in sig i
Kramar och pussar delas ut till både syskon o föräldrar

Hon har ögon som alla bara älskar, och hon vet hur man ser blyg ut för att övervinna allas hjärtan, hon kommer bli farlig i tonåren kan jag lova :)

Oftast glad och pratig, social och sällskapssjuk och med bus i blicken fyller hon min dag till bredden med händelser. Hon fullkomligt "avgudar" sina syskon och saknar dom när dom är i skolan och på dagis på dagarna.

Lilla Astrid förgyller våra liv och alla i familjen älskar denna vackra flicka som vi offrat så mycket för att få till oss. Att hon redan är snart 9 månader känns overkligt och man inser att varje dag är värdefull och måste tas tillvara på allra bästa sätt.

Jul, nyår och livet

Länge sedan jag skrev något nu, förr när man satt fast i en säng och inte hade så stora krav på sig, ja då kunde man klämma fram inlägg efter inlägg... men nu när man har lite mindre ont (väldigt lite nu i kyliga tider) och har kravet av hem och hus och barn på sig.... ja då är det ett litet inlägg på facebook lite då och då- mer hinns inte med.

Men nu ska jag stjäla mig lite datatid och uppdatera lite.

Vi firade gemensam Karlssonjul i år i Mölndal vilket alltid är trevligt. Barnen fick massor av julklappar och jag är glad att vi såg till att de fick sånt de verkligen ville ha för barn i åldrarna snart sex och sju år gamla blir ju så besvikna om det inte blir saker från önskelistan! I år så fick jag pengar av gammelmormor att köpa för när jag var i Ullared vilket var toppen. Hennes julklappar blev superbra och hon slapp ge sig ut på isiga vägar för att lämna dom till oss. Klart att några klappar hade hon fixat själv och dom vi fick barnen i efterhand vilket var en bonusjul som dom verkligen gillade! Nu är ju inte julen enbart julkapparna, eller hur?

Vi hade en jättefin stund tillsammans allihopa och läste julevangeliet och njöt av att känna julens sanna anda en stund. Julen i övrigt i år var väldigt "laid back" och lugn vilket var sååååå skönt. Jag upplevde bara stress i mina försök att lämna ett rent och fint hem innan vi åkte iväg och detta var rätt så tufft på kroppen så jag kom ju kanske inte fram i bästa skick, men eftersom jag är ett proffs på att håla masken så gick det hela rätt OK tror jag.

När vi njutit av gemenskap och familjemys i 6 daagar så packade vi in allt i våran extemt knööökfulla bil och åkte hem till vårt iskalla hus. (vi hade vart smarta och sänkt värmen medan vi var borta vilket kanske blev lite för mycket kallt och kanske inte något spar alls med tanke på vad vi fick göra för att värma upp huset igen :)

Nyårsafton var lika lugn och skön den. Vi hade blivit inbjudna till vänner och det var härligt att komma och få god smarrig middag (grillat kött och potatisgratäng), ha trevligt sällskap, lekande barn, grevinnan och betjänten, smälla lite smällare, äta äta äta.... sen när klockan var sent i barnens ögon mätt så åkte vi hem... DÅ gick barnen in i en slags andra andning, vi poppade popcorn och ladda med StarWars II och gosade ihop oss under täcken i sofforna. lagom till TOLVSLAGET så pausade vi filmen, skålade in det nya året, tittade på alla fina fyrverkerier utanför vårt fönster.... sen "pausade vi upp" och myste vidare i kampen mellan de goda och onda! perfekt nyårsafton!!!

Om en vecka börjar vardagen igen med skola, dagis och allt som hör till.... Jag skulle vilja pausa denna tillvaron lite till.... men vet itne hur jag ska bära mig åt för att få det att gå ihop. Vet någon vart pausknappen på livet sitter? meddela mig om ni hittar den!

JO, jag kollade även på HarryPotter filmen under julhelgen - superbra!
Första gången jag INTE var helt besviken efter filmen var slut, nice!!!

NU ska jag ta mitt gnälliga huggtandsbarn (japp - hörntänderna i överköken är på väg ut..... FÖRE de andra tänderna som ska sitta i mitten!!!) och se om vi kan få henne att sova snart *hoppas hoppas*