måndag 19 oktober 2009

Natten till idag

Klockan är halv fem.
Jag ligger kvar i min säng. Förutom toabesök så har jag ingte gått upp än...
Smärtan är jobbig men idag är det mest något annat. Känner mig tom och håglös...
Natten var tuff, men jag lyckades med konstverket att somna i mitt minimala badkar i säkert 40 minuter! Jag har ett sitt-badkar som är 15o cm långt, vilket nog är förväl för sittandes kan man inte drukna när man somnar... I natt hade jag ovanligt jobbigt med värken. Den växer lite för varje dag som kommer. Kroppen verkar protestera mer och mer ju längre tid den får lida. Men under några härliga minutrar inatt så lyckades jag sväva bort omsluten av varmt vatten, ihopvikt likt en fällkniv i mitt lilla badkar för att ha hela mig uppvärmd och behaglig :) Sååå skönt!
Man vaknar till när ens varma hölje är lite småkallt och pockar på ens uppmärksamhet att det är kanske dags att byta badkar mot säng... När jag gjorde detta så fick jag ett infall att först se vart min son var.... Självklart så skulle han ligga i sin säng klockan 3 på natten men jag gick och tittade till honom ändå. Han var borta!

Jag gick ner och fann min son vaken, ledsen och otrösterlig men ej gråtandes i soffan i vardagsrummet. Han svarade mig inte utan var bara ledsen i sin ansiktsmimik och sitt kroppsspråk... Jag fick köra jag och nej frågor som han kunde nicka eller skaka på huvudet till svar på. Kom efter mycket om och men fram till att han hade vaknat för att gå på toa, och sedan när han skulle krama mig så fann han min säng tom, han gick då ner till gästrummet och fann mig inte där heller... då trodde han att jag hade lämnat huset och typ försvunnit... Då hade han lagt sig på soffan och varit ledsen sedan dess. Jag minns att jag hörde när han gick på toaletten. Det var precis efter jag tappat upp mitt baad... Han hade alltså legat och varit superledsen på soffan i nästan en timme.....

Vad gör man? Där och då var det bara att ta med honom upp till min säng och låta honom sova där resten av natten. Men varför frågade han inte sin pappa som låg i våran säng vart jag kunde vara?? Varför gå ner och i slutet tillstånd sörja en situation som inte är sann utan att be om hjälp från en vuxen? Vi hade ett snack efter skolan nu, jag sa att om han hittar min säng tom (vilket kommer ske ofta eftersom jag vandrar huset runt och somnar där jag finner ro om nätterna) så får han väcka Edward och fråga om han vet vart jag är... inte bara gå iväg och vara ensam och ledsen... för oftast så behöver han inte bli ledsen för det finns en förlaring till vad jag gör och vart jag är!!
Tänk om jag inte hade gått och kollat till honom? Hade vi hittat honom kall och ledsen på soffan på morgonen då? Vad gör man med barn som sluter sig inom sitt skal? Hur når man dom?

söndag 18 oktober 2009

Vart tog min styrka vägen?

Söndag Eftermidag, Mat i magen och onaturligt trött. Så ser läget ut just nu. Sen så har jag precis lika onaturligt ont... och det är kite jobbigt så jag tänkte se till att använda denna lilla bloggen som en avledande manöver - smart va?

Den senaste veckan har mitt smärttillstånd försämrats tycker jag. Jag har mer ont i kroppen, jag har jobbigare om nätterna och jag har inget tålamod med någon eller något. Jag känner hur jag gröps ur inifrån liksom... För varje dygn som susar förbi så finns det mindre och mindre kvar av mig... Ok, fysiskt sett så stämmer ju inte detta, men ni förstår nog hur jag menar :)

Min ork är på lägsta nivån, och den sjunker.... hur ska detta gå? Hur kommer jag vara om 1 månad? Om 2? Hur kommer jag må i Maj 2010? Jag vågar knappt tänka tanken...
Jag hoppas att jag får någon form av vändning snart för det känns som allt (jag ) kommer brista vilken sekund som helst. Smärta och sömnbrist kan verkligen ta kål på vem som helst... men jag vill inte att det ska ta kål på mig. jag vill ha kraft och ork och glädjen kvar.

Idag var jag i kyrkan, och oftast så kan jag ju verkligen ta till mig och bli uppbyggd... men idag så var det som om allt bara gled igenom huvudet och sedan försvann... jag hade behövt att det stannade kvar!!!

Uh, nu ska jag gå ner och hälsa på lite gäster som kom.... sedan ska jag kura ihop mig i fosterställning och vänta på nästa dos medicin...

onsdag 14 oktober 2009

Heja Heja Louise Hallgren

Nu är det som så att valfrihet inte är något som man i Sverige kan välja... man ska passa in i en form, en mall som regeringen satt och bestämt och någon gång på 50 talet (?) så blev det inte fint att själv ta hand om sina barn hemma för man skulle vara en bättre och friare människa genom att arbeta och tjäna pengar (läs, betala in skatt)... den massiva barnkammaren alias dagis, numera känd som förskolan infördes och barn skulle massförvaras medans deras självföreverkligande mammor skulle infinna sig på jobb och strömma in pengar i skattekassan...

Idag lever vi i eftersvallningarna av detta korkade beslut, för det finns ingen medelväg i detta land- alla ska tycka och göra samma, för ett alternativ måste vara "fel" liksom.... Att båda alternativen kan vara rätt verkar ingen ens tycka det är värt att diskutera! Om de som vill vara hemma med sina barn och lägga sin energi på att uppfostra och att göra barnen till trygga medborgare så låt dom göra det- så som det var på 50 talet när mammorna kunde vara hemma - då man överlevde på en lön och hade det bra ändå. Och för alla dom som inte vill ta hand om sina barn, som inte har det som det faktiskt krävs för att orka och klara av detta hårda slitande jobb, låt dom få använda sig av dagis, dagmammor och andra barnomsorgsalternativ! Var för måste det vara svart eller vitt?? Varför kan man inte få välja???

EN känd svensk barn och familjepsykolog som SVT använder sig av i ett program (har ej sett det , men jag gillar Lousie Hallgren sedan tidigare) har nu uttalat sig om detta och blir genast hackad i småbitar över alla som ojjar sig över jämställdheten och hur feeeel hon tycker som vill låsa kvinnor till hemmet... Men om man frivilligt gå in i sitt "hem" och vårdar sina barn... är man fastlåst/fastkedjad då? Lousie har sagt att man kanske kan ta ett banklån under de 2-4 första åren av barnets liv för att kunna vara hemma om man inte klarar av det annars.... HYVLAD blir hon för detta... OK, vilken bank skulle ge ett sånt lån?? Lite orealistiskt är ju kommentaren MEN grunden till allt är att hon vill att barnen ska få vara hemma längre än tills de är knappa 12 månader gamla...

Hurra hurra för SVT och Louise Hallgren som talar de förbjudna orden !!!!

En liten länk till kort kommentar ang detta finns här

Morgontankar!

Minus 6 grader och svinkallt. Våra gamla fönster på detta huset klarar itne av att hålla ute kylan direkt så det "blåser" inomhus av draget från dom - brrrrrr
Någon gång ska vi ha råd att byta ut dessa dragiga gamla fönster.... någon gång!

Idag var Albin frisk nog att gå till skolan, så han är nu på gympan och skuttar och har kul, Alice börjar visa tecken på att vara vid liv och har inte kräkts sedan i Måndagskväll, så hon är förhoppningsvis kry nog till att klara av en dag på dagis i morgon. En annan känner sig rätt mör, jag har inte sovit i natt och mitt illamående är mer svårt att veta vilket som är vilket... är jag magsjuk eller är "bara" gravid ?

Idag ska jag på Zonterapi och det kommer bli skönt, att få bli lite ompysslad en stund, även om det nu gör ont så vet jag ju att det är bra och efteråt så känner jag ju mig bättre...

Ahhh, nu vaknade min Alice... då får jag gosa med henne lite nu då!

fredag 9 oktober 2009

Spyor och annat

I Lördags när vi skulle ha ett litet kalas för 6-åringen Albin så hade han oturen att börja kräkas 1.5 timmar innan gästerna skulle komma. Så inte helt otippat så föll delar av party-styrkan ifrån. De som trotsade baskiluskerna hade i alla fall en trevlig kväll med god mat och en rätt så pigg och rolig Albin (för efter tredje kräk-attacken verkade han tömt ut det som retade magen och då blommade han upp) som visade upp sina presenter och som lekte glatt men mat, det ville han inte ha... så en piggelin var hans huvudrätt :)

Vi höll oss hemma, barnen och jag, på söndagen medan Edward susade in till stavskonferensen i Göteborg. Jag har verkligen sett fram emot denna konferens och tyckte det var riktigt jobbigt att inte missa den... men vad gör man? Sedan mådde ju jag inte så jättebra jag heller med mina smärtor och nattliga sömnproblem... En dag i vila var inte helt fel faktiskt...

Idag kom måndagen, båda barnen hemma från skola och dagis för för Albin gäller ju 48 timmars regeln och Alice ansåg vi att hon kunde få vara hemma med Albin då så skulle dom ju ha varandra under dagen... Runt lunch börjar Alice klaga över magont och illamående. Hon vägrar äta korven till lunchen men sedan när middagen serveras så lyckas hon äta slottssteken med ris och sås... men sen..... Magen slog bakut och innan klockan var läggdags så var det Alice tur att kräkas några gånger. Nu sover hon med spypåse bredvid sig i sängen... hoppas hon sover hela natten och inte behöver använda den!!

Mitt illamående som bara växer från dag till dag känns ju lite odefinierbart just nu. Jag mår ju illa konstant! I natt låg jag på toagolvet ett tag för jag vaknade av att jag nästan kräktes... men än så länge har inget passerat ut ur min mun!! (Jag H a t a r att kräkas, med stort H) Nu är jag helt vilse i pannkakan över om jag är gravid-illamående eller magsjuk? Ja ja, det som kommer upp är ju detsamma :(

Så familjen Karlsson lever i en härlig spya just nu med känslighet till dofter, smaker och annat som kan trigga magen till att vilja tömma sig. Håll tummarna för att det är över, att vi vuxna inte drabbas....

Nu ska det försökas sovas, men det blir väl som vanligt
Gonatt
Idag fyller min lilla gullkille Albin hela 6 år, vem kan fatta vart dessa 6 åren tagit vägen? Inte jag i alla fall. I morse så smet jag upp till mitt 1.5 timmes arbetspass, jag väckte Albin genom att gosa ner mig i hans säng en stund och säga grattis och sjunga lite... sen gick jag och han somnade om (klockan var ju bara 6:30) och när jag kom hem så åt vi en familjefrukost tillsammans... och Albin fick paket och en påse Kinapuffar från min brukares mamma... Mums, smakar som Kexchoklad sa han! Så frukosten var blandad med "godis", macka, O'Boy och presenter. Lycka!

Han fick två Monstertruckar, en från oss föräldrar och en från lillasyster Alice. Sedan hade pappa vart och fixat ett paket med Lego som var riktigt poulärt ;) Två böcker fanns med också...
Det som han inte fått ännu men som ska ges imorgon är lite kläder, en vinterjacka, en fleece och sen så finns det en cool pilot-kavaj som han har sett för länge sedan som han ska få imorgon - det blir kul! Och så kommer ju Mormor och Gammelmormor med sina respektive också... Det blir nog toppen!

Jag har haft en rätt så jobbig dag, vart trött och haft ont och sovit dåligt i flera nätter i rad så jag totalkollapsade på soffan efter frukosten :) barnen byggde ihop lego tillsammans och jag svävade bort... Senare ska vi till Willys och handla lite grejjer tills i morgon, lite tårtsaker, lite matsaker och kanske lite ballonger och sånt kul med... Sen är det ju Idol ikväll, så då måste vi ju ha popcorn och ostbågar.... och sånt gott :)

Som en skugga över allt detta ligger beskedet om att en släkting mår dåligt och blivit inlagd. Personen i fråga opererades för cancer för något år sedan och dom fick bort allt (hette det då), men den senaste tiden har häslotillståndet fallit och nu blev denna person inkallad akut för att det skulle tas mer prover och de kommer behålla denna någon över natten tom. Jag vill bara skrika... men det gör man ju inte. Men jag har ringt till templet i Stockholm och lämnat in namnet för bön.... Hoppas hoppas hoppas att allt löser sig. Det jobbiga är att pesonen i fråga är ung, har små barn och en livspartner... som just nu är ensamma hemma och undrar vad som sker på sjukhuset... Tuff natt! Vad kan man göra mer än att be??? En tills kugga är att bästa vännen fick missfall under veckan.... hon var två veckor längre gången än mig.... Nervöst! Riskerna blir verkligare för varje vecka som går.....

Nu ska jag klä på mig, jag har precis försökt slappna av med ett bad, men det hjälpte inte, så det är väl bara att klä på sig och ta den dagliga smärtan i hornen!

En lustig men pinsam grej är att idag på jobbet så mådde jag så illa att jag större delar av mitt pass låg på hallgolvet (ja--- golvet!!!) för att undkomma illamåendet. Allmän mobbing och goda skratt från både brukare och brukarens mamma blev det :) Gravidillamåendet har tagit tag i mig på allvar och jag undrar hur långt bort den första panikartade spyan är? Jag hatar att spy, verkligen hatar det!

Kläder var det det ja....

onsdag 7 oktober 2009

His Dark Materials

Nu har jag läst ut trilogin som börjar med Guldkompassen... Jag blev varnad att denna trilogi skulle vara anti-kristen och anti-kyrklig och vem vet allt och ja, ämnet som den bygger på är ju inte direkt något som kyrkor hurrar över men jag anser att man kan ju läsa saker och ting för nöjet av berättelsens skull - det behöver liksom inte alltid vara "rätt" eller så. I så fall skulle hela min Älskade Fantasy och Sci-Fi genre dö ut relativt snabbt. Det finns inga orcher i vår värld heller men i Sagan om Ringen är dom hur verkliga och onda som helst! Det gör inte berättelsen dålig bara för det... (dum liknelse- jag vet, men ändå...)

Jag tyckte väldigt mycket om dessa tre böckerna, jag tyckte att de var väl skrivna även om jag i den första delen blev något trött för det var så myyycket mer än vad filmen hade och allt var inte vad jag då ansåg nödvändig fakta... MEN i det totala så är jag nöjd med denna bokserie. Det var en spännande resa att ta sig igenom, händelsefull och i många lägen helt omöjlig men aldrig så att jag tyckte att den var dålig. Ja det var änglar och hemska kyrkor som väldigt tydligt hade katolska kyrkan som grund, men historien... den var underbar och man visste aldrig riktigt hur det skulle lösa sig... Eftersom man inte ska nämna slut så gör jag inte det, men det var ett slut som jag gillade. Det passade liksom...

Så för dig som vill dras med i en berättelse om "Dust" och vad den gör och finns till för, dyk djupt ner i His Dark Materials och låt dig förtrollas av intrigerna, världarna och magin!!!

tisdag 6 oktober 2009

Blandat

Vi har lite USA besök just nu, men han åker snart igen, men det har verkligen varit roligt att få ha en fd missionär boende hos oss ett dygn. Han är så lättsam och bara go att ha och göra med. OCH han har lyckats övertyga oss om att en resa till USA skulle vara bra för oss :) Vi skulle kunna få bo hos honom eller hos släktingar till honom någon natt och så kunde vo resa runt i Västra USA, den delen jag inte har sett alls. Jag vill så gärna se Salt Lake City och alla de där Mormon-ställena, men även se San Fransisco och om vi skulle bo hos Kyle så skulle vi få se Arizona, Phoenix...
Det skulle vara helt suuuperkul!

Jag skulle kunna hälsa på gamla vänenr från förr, och kanske även se Boston en snabb sväng. Fast där känner jag ju ingen längre... dom flesta har flyttat sin kos...
Åhhh vad jag vill resa och bara komma bort! Vad synd att pengar är en viktig del av att få denna dröm till verklighet. Suck!! kom igen FK, bestäm er nu!!!! Jag vill veta om vi är lusfattiga eller om jag kommer få en slant snart! Inte för att det kommer göra så att vi reser till USA nu, sambandet mellan dessa två saker är noll, men pengar leder ju tankarna till ens situation idag.... om någon hajjar hur jag flummar :)

Idag är jag i vecka 7 (6+3) och jag mår mer och mer illa. Tryckte precis i mig en macka som åker jojjo i strupen, nice! Jag har min inskrivningstid på MVC om mindre än en timme och insåg precis att dom kanske ska göra den obehagliga undersökningen... Jag borde kanske duscha av mig??? Jag avskyr den obekväma undersökningen..... ja ja, vi märker väl vad som ska ske :) Men en snabb dusch vore ju vänligt uti fall att :)

Solen skiner och det är en behaglig dag... och sedan ska jag köpa födelsedagspresent till Albin tillsammans med Alice. Det blir kul, den ska vara från henne till honom :) Sötnosar!!!

Nej, dusch var det som gällde- Ha det bra

lördag 3 oktober 2009

vecka 7

Har nu 6 fulla veckor bakom mig, och är i vecka 7 som är en viktig en med alla organen osv... lite läskigt att veta att just nu är bebisen extra utsatt och om något händer, om jag äter något skumt, eller om jag får en infektion eller något så kan det bli lite fel... Det är ju ett under att det överhuvudtaget föds friska barn in i denna världen!!

Undrar lite över hur jag ska klara av denna långa väntan till vecka 13 när man "kan andas ut" - det är ju sex veckor kvar! En och en halv månad!!! Låt oss hoppas att allt går bra nu under denna tiden. Håll tummarna, be och hoppas!!

OK, då ska jag gå upp, ta mig ner till köket och må illa över allt vi har och efter att inte lyckats äta frukost så kommer jag lägga mig igen.... Suck, låter som en plan....

torsdag 1 oktober 2009

TRÖTT

Jag är så trött, helt slut, helt knockad.
Jag var på jobb i 1.5 timmar i morse, sedan har jag varit i min säng och snarkat. Nu när jag vaknat och är hungrig så måste jag erkänna att skulle jag gå upp och äta så skulle jag sedan utan svårigheter kunna gå upp och somna om! Vad är detta? Hösttrötthet? Är jag en mänskig björn som försöker gå i ide? Allt jag vet är att jag är heeeeelt sluuuuuut hela tiden och att ens gå på toa är en kraftansträngning. Nu ska jag våga mig ner till köket för att hitta något ätbart, och förhoppningsvis klarar jag att hålla mig vaken resten av kvällen. Ska ju tillbaks på jobb 20:30 igen.... 1.5 timme till... Stora ansträngningar här :) Så- då var det mat!!