Albin

I Tisdags fyllde Albin 9 år.
Det är alltså nio år sedan jag efter 2 dygn efter att vattnet gått fick komma in och bli igångsatt.
Det var alltså nio år sedan jag fick vänta ytterligare 18 timmar efter igångsättningen tills han med gemensamma krafter drog ut ur mig mig sugklocka.
Det är nio år sedan han lades i min famn och jag kände hur jag sakta domnade bort ju mindre blod som fanns kvar i min kropp. Han kissade på mig. Det är något av det sista jag minns innan allt blir kaotiskt och läkaren skrek hit och dit och jag rullades iväg med ilfart. Man kan säga att han kissade in revir direkt :D

Nio år.
Hur kan nästan ett helt decennium gå så fort?
Hur kan det vara så länge sedan när det känns som om det vara bara för 2-3 år sedan?
Min älskade Albin.
Min förstfödde.
Min enda son.

Han har en speciell plats i mitt hjärta precis om de andra två har. Varsin alldeles speciell plats i det där bultande modershjärtat.

Idag har vi haft kalas för honom, med lunch, tårta, kakor och bullar.
Han känner sig stor nu säger han. (Det kan bero på bullarna) Igår sa han att han önskade att han kunde känna att han växte och blev större för det smyger ju liksom på och är osynligt det där växandet.
Ett tag trodde han att det bara var på ens födelsedag som man växte :)
Exakt lika trodde Edward som liten.
Sådan far, sådan Son.

Nio år.
Hur kan det redan ha gått nio år?

Uppdatering Voff-Voff

Nu är det bestämt, den 17 November kommer uppfödaren hit med vår hund!!!
Han landar i Sverige dagen innan och körs sedan till oss den 17onde.

Jag har fått reda att bonden bortanför oss har ett av de bättre hundfoderssorterna som sälj och görs i Sverige. Uppfödaren blev jätteglad över den möjligheten vi hade att handla direkt ifrån honom :)
Ingemars Foder. SÅ bra!

Jag kommer behöva införskaffa mat, matskålar, någon form av leksak och ett Flexi-koppel tills han kommer. Koppel och halsband får jag av uppfödaren. Jag är så nervös!!! Snart kommer han! Vår nya familjemedlem! Vi vet inte ens vad han heter, men något spanskt är det ju så klart :)
Så en tripp till Ullared skulle sitta bra nu.
*Längtar*

Albin 9 år

För 9 år sedan låg jag på intensivvårdsavdelningen och Albin och Edward låg nere på BB.
KL 02:56 hade jag efter nästan tre dygns "förlossningsarbete" äntligen fött mitt första barn! Men det hade inte varit lätt, jag dog nästan på kuppen- men han var det vackraste jag sett, stor och söt.
Jag blev nerrullad till BB runt 10-11 tiden då de ansåg att jag va stabil, då fick jag hålla mitt underverk på riktigt. Inte bara en kort sekund efter en kaotisk förlossning. Nu kunde jag titta på honom, sniffa på honom, känna på honom. Lycka!

Lite blandade bilder- huller om buller, små korta glimtar ur Albins nioåriga liv :)

Albin & Jag busar med PhotBooth

Liten kille lånar mammas dator (vinter 2005)

Glad kille på Mölnbogård sommaren 2005

Albin är en speciell liten kille, han är till stor glädje för mig och han ger mig så mycket tillbaks. Han  har en viss sorts kärlek i sitt hjärta, en speciell sorts sårbarhet, något som jag känner att jag som mor fått att förvalta och beskydda. Han är min älskade son som fyller mitt hjärta med stor glädje och kärlek.

Albin på sin lekmatta från Spanien. (jan 2004)

En perfekt bild på vem denna spjuver till grabb är :)

Ute på gården i Fornhöjden, njuter av sommaren och dess sol (2004)

En av de många första bilderna tagna den 9-10 oktober på Södertälje Sjukhus

Mitt älsklingstroll

Mor och son på väg hem i höstsolen

Han är så fin 

Albin våren 2005, Torekällberget, Södertälje

Trädklättrande Englandsgrabb

Albin och lillasyster Alice på stranden i fjällen.

Efter att ha varit nergrävd i sanden ser man ut såhär :)

Lill-klimpen våren 2008

Något som är Albin i ett nötskal är ketchup-rester i ansiktet

Sommarstugan...

I helgen ska vi åka till sommarstugan. 
Det var länge sedan vi var där och det behövs ett mysigt höstbesök framför kakelugnar för att det ska bli höst på riktigt. Så är det. Det blir inte "höst" förrän vi invigt hösten i Emmaboda :D
Så i kväll åker vi dit. Bara så ni vet- nu är det höst!

Jag längtar efter sängen vi har där, den är skön och bra för min stackars ömma kropp. 
Jag längtar efter att sitta framför kakelugnen.
Att få titta in i brasan och låta eldens värme få mig att andas lugnare... 
Det finns ett speciellt lugn som kommer över en när man är där. 
Jo det finns ingen dusch, och nej, toaletten är inte fastskruvad av den enkla anledningen att vi inte lagt in golv på toaletten ännu... men när vi köpte huset så fanns det varken rinnande vatten eller ens en toalett- det fanns ett utedass. Som grannarna kunde se när man gick till... 

Vårt lilla Emmaboda-hus är så mysigt. Så skönt att åka till.
Så fint.

Emmaboda-stugan 2010 med ny klädsel :)

Det är en gammal timmerstuga från mitten av 1800-talet och förrförra sommaren så klädde Edward om huset i ny panel. Det blev så fint. Han rev den ruttna farstubron och det ser så fint ut nu när vi även tagit bort den ena av de två ytterdörrarna som fanns. Jag serf ram emot när ett nytt räcke är byggt och vi kan "inreda" bron på ett inbjudande sätt.

Jag har försökt att hitta bilder på när dörren till vänster är borttagen, men jag hittar dem inte. Klurigt.

Återkommer när jag hittat :)

Njut av helgen som kommer nu- Generalkonferens - Höstmys - Gott te - Tända ljus & brasor...

Ha det så bra!!

Voff-Voff

I slutet på Oktober (hoppas vi) så kommer uppfödaren Ramita de Palma tillsammans med en annan uppfödare ifrån Skåne att direktimportera en Perro de agua de Espanol ifrån just Spanien.
Det är en hanhund som är ca 3 år och som ska användas till avel här i Sverige.

Vi har varit tilltänkta som fodervärdar till en valp ifrån Ramita de Palma ett bra tag nu och istället öfr att få en lite tikvalp till våren så ser det just nu ut som vi kommer få denna hanhund istället.
Han är svart, bra mentalitet och från en uppfödare i södra Spanien.
De enda bilderna vi fått är dessa:

Visst är han fin?

Vi vet inte riktigt när han kommer och vi vet inte ens vad han heter, men vi är riktigt peppade och hoppas att allt byråkratiskt ska lösa sig och att han kommer snart! Jag undrar hur denna renklippta hund från 40°c värme kommer uppleva den svenska hösten och vintern? Pälsen får växa ut så han klarar vintern :) Håll tummarna med oss nu att allt löser sig till det bästa!

Ny Blogg på G

Jag lyckades hitta hur jag skulle lägga till en till blogg- he he he... Så nu håller jag på och lägger en grund så att det finns något där när man väl klickar sig fram till den. Jag har gjort en introduktion på vilka vi är i vår familj och varför jag håller på med hemförråd. Det är allt. När jag kommit på några "nyttiga" inlägg till så kommer jag dela med mig om vad bloggen heter och hur ni kan hitta den.

Jag hoppas att den kommer vara en inspiration till andra som kämpar med att få ihop till ett hemförråd och för de som vill men inte vet riktigt hur det ska göras osv.

Jag kommer ge tips på saker som jag testat, lite recept, förvaring, osv osv.

Jag ser fram emot att få dela med mig av den om ett tag!! Det kommer vara så kul. Det skulle vara riktigt finemang om det kunde fyllas på med tips och idéer från er med.

Kram
// Linda

Nyvaken och mör

Ligger i min säng, med Astrid bredvid mig i sängen. Hon vill också skriva på datorn, så hon lägger sig halvt över mig för att skymma min sikt. Detta ljuvliga lilla troll <3 p="p">Hon vill göra allt som jag gör.

Snart måste jag gå upp, för jag är på gränsen mellan "koma" och en halvtaskig dag om man räknar med vad kroppen säger. Om jag ligger kvar så kommer koman komma helt garanterat. Ibland har jag inget direkt val, det går inte göra annat än att bara ligga kvar. Idag är en sån dag då det känns som att jag än så länge har ett val. Hoppas jag. Jag tänker i alla fall ta mig upp och "give it a go"

Men, jag vill förbereda lite för att jag kommer lite från och med nu göra en massa inlägg om hur man bygger upp sitt hemförråd. Som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (jag vet, det är ett väldigt långt namn) så uppmanas vi som medlemmar att ha en bra grund för att klara sig på i våra skafferier och matkällare. Det handlar om at ha ett skyddsnät utifall något oväntat inträffar som tex man blir av med jobbet och hamnar i en skarv då de få slantar man har läggs på hyra mm för att man ska säkerställa sitt boende. Då är det bra om det finns bra med mat hemma som en grund att överleva på. Eller om man blir sjuk en lång tid och Försäkringskassan tar 100 år på sig att ens överväga om farbror Doktorn har rätt i att du inte är arbetsför. Då är det rätt bra att ha en bra grund att överleva på... Eller, om elen går och är borta i 12 dygn- vad behöver man då? Klarar man sig? Det är bra att ha förutsett ens behov vid sådana tillfällen.

Min familjs fokus under åren har gått upp och ner som Balder gällande detta med att få iordning ett bra Hemförråd. Jag tänkte dela med mig av knep, tips, tankar och sånt här. Det kanske kan hjälpa någon annan att komma igång, att se att det inte är så jättekrångligt som det först verkar.

Så håll i er, snart kommer jag överösa er med allt vad jag tänker och gör angående detta.

Först hade jag tänkt starta en till blogg med bara sådana inlägg, men jag försökte--- jag är så oteknisk som det går när det gäller sånt här med datorer helt enkelt. Vi kan konstatera att det eventuellt i framtiden kan läggas över till en separat blogg men just nu lägger jag upp det här :)

Med Vänlig Hälsning
Hon som inte växt upp med dator och dataspel och annan teknisk språngbräda till detta 2000-tal :D

I mina tankar

Jag har nu försummat denna sida, så som jag försummat allt som har inneburit tänkande, ansträngning och krav i högre grad under en lång period nu, men jag börjar få tillbaka en längtan till att skriva av mig- att formulera känslor och tankar och få se dem på en skärm. Det hjälper mig att organisera upp mig själv när jag kan göra så.

Den här sommaren har varit svängig som en bergodalbana. I våras fick jag en liten blödning i hjärnan och blev sängliggades pga totalt misslyckade försök till att ta ryggmärgsprov på mig. Efter punkterad ryggmärg inte bara på ett ställe utan upprepade gånger mellan 4 olika kotor så svimmade jag nästan och detta lilla ingrepp gjorde mig sängbunden i 2-3 veckor. Men så kom sommaren och ljuset och viljan att kämpa igen- i små knaggliga ryck tog jag tag i saker och ting. (För det mesta involverar detta Edward eftersom han utför mina idéer - bästa mannen ever!)

Pang Boom Brak så hade jag ett eget designat trädgårdsland av pallar- som vi byggde själva efter de mått som passade oss och vår odlingsnivå. Dessutom skapade han ett sandparadis för Astrid (men även de andra gobitarna leker där) En egen sandlåda på tomten och sommarleken är räddad!!

Mamma Linda fick ju egna boxar att leka och gräva i 

Här växer det vackert blommande gräslök, rabarber och i mitt börjar sockerärtorna klättra

Ruccola, plocksallad och meeeer Sockerärtor

En liten "finbild" från min vackraste del av trädgården

6 boxar, 3 höga, 3 låga. Vi har jordgubbar i två av de lägre, sedan sallad och så i den sista låga. I de högre har vi odlat potatis. Jag tog 8 st vanliga potatisar från en påse vi köpt i affären- de hade börjat växa ut sådana där små rötter... så jag tänkte att jag testar och så får vi se hur glade de blir av att hamna i jord igen...  Vi fick totalt 4-5 kg på de 8 potatisarna. Det kan man väl kalla en bra vinst va?

I den mittersta höga har jag sått morötter (gick inget vidare) rädisor (superbra och fina har vi fått) sallad som vi fortfarande nu i Oktober går ut och plockar in till middagen och blandade löksorter. Allt utom morötterna gav väldigt bra skörd :)

den här sommaren har jag trots alla fysiska hinder på vägen ändå kunnat lära känna min trädgård, vi har blivit vänner, den har tagit form. Jag har också fått upp ögonen för vad jag vill ha i min trädgård... Det är inte lite grejer vill jag lova.

ÖnskeLista

Aroniabuskar (5st)

Hallon

Plommonträd

Päronträd

Ett till äppleträd

Fläder, gärna 2

Röda Vinbär

Svarta Vinbär

Vita vinbär

Blåbär

BJÖRNBÄR

Kan även tänka mig ett körsbärsträd med söta körsbär på

Humle

Så nu är det bara att komma hit och glädja mig med vackra och nyttiga buskar- hahaha

Jag har fått upp ögonen för ekologiskt och för "rena" produkter. Jag har blivit intresserad av örter, vilka saker som är bra för oss som finns gratis runt omkring oss i naturen.

(granskott- nyttigt te, hagtornbär-hjärtat, nässlor, björk, aronia, älgört/älggräs, )

Det finns så mycket jag vill lära mig.

Jag kanske ska läsa till dietist?

Ja tankarna rumlar runt i huvudet, jag hoppar från trädgård, till öret till utbildning, samtidigt som jag hela tiden komemr tillbaka tankar på mina barn, min man och vår snart blivande hund.....

And with that BOMBSHELL I say goodnight!

I skuggan av mig

Livet.
Visst är det fullt av glädje, sorg, smärta och annat som väcker känslor.
Visst är det OK att ha en blandning av dessa för att livet ska vara rikt, jämt och inte bara stå på ett ben. Vi behöver motsatserna för att förstå livet på ett bättre sätt, vi behöver bredden för att verkligen leva och uppskatta det vi har.

Jag vet detta och har levt med denna filosofi under många år, men nu saknar jag distans. Jag är för uppslukad av smärtan. Förblindad av att alltid ha ont ont ont. Jag börjar tappa greppet om livet, om verklighetens formel och om det som ger mig glädje. Jag vill bara kura ihop mig i skyddande fosterställning och blunda. Låtsas att jag drömmer en mardröm. Att livet egentligen är ljust, lekande och vackert fyllt av styrka och kraft där jag dansar fram över ängarna.

Min kropp bedrar mig med att vara svag, trasig och smärtfylld. Den sviker mig med att aldrig klara det som jag vill och som jag, kvinnan inne i kroppen tycker att jag borde klara och göra! Mitt riktiga jag är starkare och kraftfullare än denna kropp jag har fått. Det är ett tufft liv, att leva i skuggan av ens sanna jag.

Jag vill vara den jag är, inte någon skugga. Jag vill vara den starka, glada och livfulla kvinna jag egentligen är, inte en dov och trasig skugga av henne. Så mycket jag vill, men inte klarar av.

Är det OK om jag skriker mig hes i frustration just nu?

Skräckens Minuter

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Jag har inte varit i tillstånd till att skriva, men igår hände något som gjorde mig alldeles kall inombords. Min dotter Astrid, som fyller 2 år om en månad ungefär, skakade om modershjärtat i bröstkorgen för mig.


Jag pratade i telefon med min mor, jag hörde att Astrid var uppe på övervåningen och lekte med vår gamla synth. Efter ca 20 minuters samtal ser jag att ytterdörren står och slår i vinden. Jag letade igenom huset, rum för rum, synthen stod på på högsta volym och spelade en melodi som finns inprogrammerad - Astrid var inte vid den. Hon var ingenstans. Och hunden vi passar denna veckan var också borta.


Jag rusar ut för att se om de är i trädgården och upptäcker att Alice och Albin leker uppe på berget. Jag ropar till dem och frågar om de sett Astrid och/eller hunden. Nej, de hade de inte och nu börjar skräcken växa, min hjärna hinner måla upp hur många skräckscenarier som helst. Jag rusar tillbaka in för att sätt apå mig skor och jacka och ge mig ut på jakt efter mitt försvunna barn.


Inom mig ber jag så där hjälplöst som bara en förälder kan göra när de ber för sina barn- jag ber om vägledning till att veta vart jag ska gå. När jag var inne och satte på skorna så kom hunden tillbaka så nu hade jag henne vid min sida. När jag bett klart börjar springa och när jag har 3 olika vägar att välja mellan så känner jag starkast för en av dem- när jag valt så sätter hunden av i vild "galopp" och hoppet väcks inom mig. Jag inser att hunden vet vart Astrid är.
Vi springer där, jag med hjärtat full av skräck och böner, jag ropar och ropar och plötsligt så ser jag henne!! Min lilla skrutta, i t-shirt, strump-byxor och tyllkjol. Hon går och gråter och när hon hör mig röst så vänder hon tillbaka och kommer rusande till mig. Hennes läppar är helt blålila och hon är superkall hela hon. Hon hade irrat runt på andra sidan berget vid vårt hus i nästan 20 minuter sa en tant som precis hade tänkt gå ut och ta in henne till sig. 


Med Astrid i min famn innanför jackan går jag tillbaka hem till oss - nu med hjärtat fullt av tacksamhet för bönens kraft och andens vägledning. Och för hunden som hade varit med Astrid hela tiden ända tills hon ansåg att hon hade gått för långt bort ifrån vårt hem och kom hem för att visa oss att Astrid var på villovägar...


Astrid är så kall, så rädd och hon klamrar sig fast vid mig och suger åt sig värmen från min kropp.
Hon fick bada när vi kom hem, så hon fick upp värmen igen.... och jag har nu låst dörren och har koll på att den är låst hela tiden så hon inte kan smita igen - min lilla Skrållan från Saltkråkan.