Har inte vart här inne på ett tag... ska alldeles strax bli upphämtad av H.M som ska köra mig till tågstationen i Borås för jag ska ner till kusinvitamin Bea över påsken. Kommer bli intressant...
Jag mår ju inte direkt bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan så jag hoppas att jag kommer vara trevligt sällskap :)
Märkte tydligt när jag höll på att packa att jag har ingen hjärnkapacitet kvar efter alla dessa sömnlösa smärtfyllda månaderna... jag har ingen aning om vad som finns i väskan :) hahahahaha
Nu ska jag stänga resväskan och börja förbereda det sista
Wish Me Luck!!!
över 4 timmar på ett tåg... AAJ....
onsdag 31 mars 2010
fredag 26 mars 2010
JA!!!
Igår hade jag min första ensamma natt i huset. Måste säga att när jag låg i badet så lät det som om det var någon mer i huset... gissa om min puls ökade med 100%. Låg blixtstilla och lyssnade i säkert 10 minuter... Kom till sist fram till at huset är gammal, det rör på sig och att jag skulle bada vidare... men jag kunde inte riktigt släppa känslan av att jag inte var helt ensam...
Självklart var dörren låst, men jag hade inte larmat huset så när jag kom ner så blev det gjort i ett nafs. Väl i säng så låg jag där som vanligt med värkande kropp, som nu även var mörbultad av zonterapin :) Efter 1,5 timmar gick jag upp och öppnade sovrumsfönstret... vilket jag hade diskuterat fram med mig själv skulle vara ofarligt eftersom det har en hasp... ett sånt där lås på sig... Jag hittade min lösning!!! Den svala luften fick mig till sist att somna!!! OCH jag var bara uppe på toaletten 3 ggr i natt!!! (annars blir det något besök i timmen!) Temperaturskillnaden mellan sovrum och resten av huset var rätt markant... Så i natt ska jag testa "öppna-fönstret-metoden" igen! Jag vakande vid 10 men lät mig somna om några ggr för att riktigt ge kroppen allt den ville ha... skönt!
Så... därför heter detta inlägget "JA!" För natten var bra i den mån mina nätter kan vara bra!
Självklart var dörren låst, men jag hade inte larmat huset så när jag kom ner så blev det gjort i ett nafs. Väl i säng så låg jag där som vanligt med värkande kropp, som nu även var mörbultad av zonterapin :) Efter 1,5 timmar gick jag upp och öppnade sovrumsfönstret... vilket jag hade diskuterat fram med mig själv skulle vara ofarligt eftersom det har en hasp... ett sånt där lås på sig... Jag hittade min lösning!!! Den svala luften fick mig till sist att somna!!! OCH jag var bara uppe på toaletten 3 ggr i natt!!! (annars blir det något besök i timmen!) Temperaturskillnaden mellan sovrum och resten av huset var rätt markant... Så i natt ska jag testa "öppna-fönstret-metoden" igen! Jag vakande vid 10 men lät mig somna om några ggr för att riktigt ge kroppen allt den ville ha... skönt!
Så... därför heter detta inlägget "JA!" För natten var bra i den mån mina nätter kan vara bra!
onsdag 24 mars 2010
Klappar mig själv på axeln...
Min man skriver i en blogg som han sällan har tid att skriva på, men för ett tag sedan skrev han en hyllning till mig och det jag gör/ går igenom...
Jag läste den DÅ men idag (nu) när jag satt och läste runt på olika bloggar så läste jag den igen och blev så glad över det han skrivet om och till mig...
Så för att ge mig själv lite uppmuntran och en rejäl klapp på axeln så delar jag med mig av det hans skrev till er... igen... :)
Klicka här: Edwards blogginlägg om mig
Jag läste den DÅ men idag (nu) när jag satt och läste runt på olika bloggar så läste jag den igen och blev så glad över det han skrivet om och till mig...
Så för att ge mig själv lite uppmuntran och en rejäl klapp på axeln så delar jag med mig av det hans skrev till er... igen... :)
Klicka här: Edwards blogginlägg om mig
Det VÅRAS för VÅREN!!!
Vilket härligt väder det har varit idag!!Nej, solen har inte lyst från en klarblå himmel men den har anats bakom en molnvit himmel och det har vart 7°c i luften- YAY!!
I morgon ska det tydligen bli upp till 13°c så då ska jag allt njuta... och man tur så blir det lite solstrålar då med!
Snön smälter sakta bort, den är ju helt borta än men jag tror att morgondagen kommer nog göra en hel för att jobba bort det MESTA av det som ligger kvar.
Min gamla saab som har vart helt begravd i snömassorna i vinter har hittat fram, jag provkörde den in till Kinna idag- den går hur bra som helst! Borde ge den ett namn som visar vilken kämpar bil det egentligen är!! Inte körd alls på över 7 månader och efter att ha fått laddat batteriet så går den som en klocka - NICE!
Jag satt på trappan en stund, med öppen dörr bakom mig... i solen... Mmmmmm Om man blundade och låtsades som om man inte alls frös lite om sina barfota-fötter så kunde kan man nästan (*nästan*) inbilla sig att det vi var längre komna än slutet på mars... fåglarna kvittrade och var lyckliga i träd och buskar och när vinden stod stilla så värmde solen på kinderna...
Kan det bli bättre??
OM mitt kejsarsnitt blir i vecka 20 i Maj så är det inte sååå långt kvar nu... eller jo, det är det väl och de sista 4 veckorna är ju de hemskaste... men 9 veckor.... det kan susa fram - eller hur?
Kan man hoppas på den 17 Maj så att man är hemma från BB till Pingst?? Låter perfekt tycker jag i alla fall :) 5 så fall är det 8 veckor och 5 dagar kvar- Hahahahahahahaa
Jag har plockat undan de mest varmaste vinterkläderna som inte är packade för fjällen så nu ser det rätt fint ut i hallen... det mesta ska ner i källaren för att tvättas innan det packas undan igen så en hel del jobb för att få undan det finns ju kvar... Sedan ska väl något av det läggas i "säljas-högen" för att hamna på nätet till hösten... Detta med att rensa och sälja ÄR ett deltidsjobb- sluukar tid!!! Men jag är glad för varje slant som åker in på det redan tomma kontot! Då först känns det värt det :)
I morgon ska jag klippa mig. Hos en frisör... alltså i en salong!! DET har jag inte gjort på år och dar. Oftast så har jag klippt mig själv, eller så Ed's lillasyster Josefine gjort det... och några ggr har en tjej från "jobbet" fått sätta saxen i mitt hår... Men nu, nu ska här slås på stort! Nej inte alls- det ska bara toppas + att jag nog kommer köpa mig en inpackning av dunder-kur-slaget för eftersom jag ligger så mycket på mitt hår och badar varje natt... ja, man kan säl lugnt säga att håret aldrig varit så risigt som det är nu pga denna fina behandlingen jag har gett det i 7 månader nu...
Mycket händer i morgon...
* Zonterapi
* Klippning
* Mat-handla
* Vinka hejdå till familjen som åker till Tärnaby...
* Posten för att skicka paket...
Hoppas jag får sovit nått i natt då!! Annars blir detta tufft!!!
NU ska jag kura ihop mig en stund så jag orkar kvällen :) Lät väl lustigt... får vila för att orka med kvällen... hahahahaha
måndag 22 mars 2010
Anonym
Jag har någon som följer min blogg som har skrivit kommentar till mig, och om det är från en och samma person vet jag inte men om så ej är fallet så har jag två "Anonym" personligheter som vill med en kort mening få mig att veta att kyrkan jag är medlem i har fel.
Snälla Anonym.
Jag uppskattar dina försök till att få mig "på bättre tankar" men jag är rätt så nöjd med mina val i livet just gällande kyrkan och religion. Jag hyser inga agg till någon annan kyrka utan anser att det är genom vår fria vilja som vi väljer och om mina val i dina ögon är "fel" så får det vara så.
Detta är en privat blogg som kan läsas av alla, en blogg om mitt liv, mina tankar... Jag väljer vilka kommentarer jag publicerar under min inlägg eller ej och jag har valt att inte ge mig in i den här fajten med att kommentera andras religiösa tillhörighet för det är inte därför jag bloggar... jag vill inte ha något negativt käbbel eller så om min tro eller min kyrka... Jag hoppas att detta ska respekteras.
Tack för lyckoönskningarna angående det barn jag bär, dom tar jag tacksamt emot och hoppas att du som kallar dig Anonym kan lämna ämnet om religion som en sak att peka på eller vilja rätta när du i framtiden är välkommen att kommentera innehållet i mina inlägg. Är det kommentarer som inte startar en diskussion i det ämnet eller är till för att vara negativa så publicerar jag dem gärna!!!
TACK på förhand
MVH/ Linda
Snälla Anonym.
Jag uppskattar dina försök till att få mig "på bättre tankar" men jag är rätt så nöjd med mina val i livet just gällande kyrkan och religion. Jag hyser inga agg till någon annan kyrka utan anser att det är genom vår fria vilja som vi väljer och om mina val i dina ögon är "fel" så får det vara så.
Detta är en privat blogg som kan läsas av alla, en blogg om mitt liv, mina tankar... Jag väljer vilka kommentarer jag publicerar under min inlägg eller ej och jag har valt att inte ge mig in i den här fajten med att kommentera andras religiösa tillhörighet för det är inte därför jag bloggar... jag vill inte ha något negativt käbbel eller så om min tro eller min kyrka... Jag hoppas att detta ska respekteras.
Tack för lyckoönskningarna angående det barn jag bär, dom tar jag tacksamt emot och hoppas att du som kallar dig Anonym kan lämna ämnet om religion som en sak att peka på eller vilja rätta när du i framtiden är välkommen att kommentera innehållet i mina inlägg. Är det kommentarer som inte startar en diskussion i det ämnet eller är till för att vara negativa så publicerar jag dem gärna!!!
TACK på förhand
MVH/ Linda
La Familia
Ibland så flummar tankarna runt i huvudet och jag önskar att jag kunde fånga in dem med en håv. Idag har jag tänkt mycket på min familj, på mina barn och vad de har i sina liv... och vad de har att få uppleva i framtiden...
Barnen. Mina ljuvliga barn. dom växer! Ibland när jag ligger och vilar med hög smärtnivå så brukar jag försöka få sållat bort det onda genom att lyssna på konversationer mellan Albin och Alice. Det kan vara väldigt underhållande. Och ibland slår det mig... Dom pratar, resonerar, dom försöker få med den andra på sina egna infall och idéer, dom köpslår och är precis som små miniatyr-vuxna. Dom tränar på att bli vuxna, på att mogna, på att ta över denna världen som nästa generation efter mig och Edward. Dom går i livets skola just nu.... och jag ska leda dem rätt.
Läskigt!!
Jag älskar mina barn.
Jag minns saker som hände och som gjordes av Albin när han var under året gammal och nu är han 6 år och är 124 cm lång... (jag är 163 cm.... han kommer vara ikapp mig innan han är 10 känns det som!!!)
Jag har svårt att förstå hur den lilla (OK, stora) bebisen kunde växa upp så fort. När blev han så stor, så gammal?? Om han har åldrats 6 år så har ju jag det med.... varför känns det bara som ett litet ögonblick? Jag blinkade och han var stor liksom... Min goa Albin!!!
När Alice föddes så var Albin bara 18 månader. Dom har hängt ihop sedan dess, på ett väldigt kamratligt och bra sätt tycker jag. Självklart bråkar dom ibland, man tycker ju inte alltid samma så det är inget konstigt med det... Alice var så annorlunda i sitt sätt som bebis mot vad Albin var. Det var mer krävande för hon var mer beroende, samtidigt som hon var lättare när det gäller sömn och så... det var som natt och dag i skillnad med hur dom ville bli omhändertagna.
Hon har alltid haft större behov av sällskap än vad han har haft (och har ännu)... Nu är hon, min bebis snart 5 år (fyller 5 den 16 April) och även där känns det förvirrande att hon redan är så stor!
Hon har redan fått gå igenom mycket den lilla tjejen, med sitt öga och allt och än är inte det slut, det kommer ju följa henne under resten av hennes liv!! Men hon är stark och en riktig liten tuffing. Jag ser fram emot att se henne utveckla dessa styrkor hon har... jag undrar ibland vilka mina barn kommer bli som vuxna... Hur kommer deras prövningar se ut och hur kommer de forma dem?
Jag är så glad över min familj, över min man och mina barn... Jag är så nyfiken på vad detta nya lilla livet ska tillföra oss i våran familj. Hur kommer hon att vara?
Min familj är mitt allt och jag älskar dom såååå. Tänk att vi snart kommer ha en till liten familjemedlem att välkomna. Tiden kan inte gå fort nog nu tycker jag. Jag är otålig som få över att få träffa henne!
Barnen. Mina ljuvliga barn. dom växer! Ibland när jag ligger och vilar med hög smärtnivå så brukar jag försöka få sållat bort det onda genom att lyssna på konversationer mellan Albin och Alice. Det kan vara väldigt underhållande. Och ibland slår det mig... Dom pratar, resonerar, dom försöker få med den andra på sina egna infall och idéer, dom köpslår och är precis som små miniatyr-vuxna. Dom tränar på att bli vuxna, på att mogna, på att ta över denna världen som nästa generation efter mig och Edward. Dom går i livets skola just nu.... och jag ska leda dem rätt.
Läskigt!!
Jag älskar mina barn.
Jag minns saker som hände och som gjordes av Albin när han var under året gammal och nu är han 6 år och är 124 cm lång... (jag är 163 cm.... han kommer vara ikapp mig innan han är 10 känns det som!!!)
Jag har svårt att förstå hur den lilla (OK, stora) bebisen kunde växa upp så fort. När blev han så stor, så gammal?? Om han har åldrats 6 år så har ju jag det med.... varför känns det bara som ett litet ögonblick? Jag blinkade och han var stor liksom... Min goa Albin!!!
När Alice föddes så var Albin bara 18 månader. Dom har hängt ihop sedan dess, på ett väldigt kamratligt och bra sätt tycker jag. Självklart bråkar dom ibland, man tycker ju inte alltid samma så det är inget konstigt med det... Alice var så annorlunda i sitt sätt som bebis mot vad Albin var. Det var mer krävande för hon var mer beroende, samtidigt som hon var lättare när det gäller sömn och så... det var som natt och dag i skillnad med hur dom ville bli omhändertagna.
Hon har alltid haft större behov av sällskap än vad han har haft (och har ännu)... Nu är hon, min bebis snart 5 år (fyller 5 den 16 April) och även där känns det förvirrande att hon redan är så stor!
Hon har redan fått gå igenom mycket den lilla tjejen, med sitt öga och allt och än är inte det slut, det kommer ju följa henne under resten av hennes liv!! Men hon är stark och en riktig liten tuffing. Jag ser fram emot att se henne utveckla dessa styrkor hon har... jag undrar ibland vilka mina barn kommer bli som vuxna... Hur kommer deras prövningar se ut och hur kommer de forma dem?Jag är så glad över min familj, över min man och mina barn... Jag är så nyfiken på vad detta nya lilla livet ska tillföra oss i våran familj. Hur kommer hon att vara?
Min familj är mitt allt och jag älskar dom såååå. Tänk att vi snart kommer ha en till liten familjemedlem att välkomna. Tiden kan inte gå fort nog nu tycker jag. Jag är otålig som få över att få träffa henne!
kyrkan idag
Idag pallrade jag mig upp och åkte till kyrkan trots att jag hade ont ont ont. Men med en klänning, lite smink och ömma skor bar det iväg... Jag anade redan från början hur kasst jag skulle må!
Jag anade rätt.
HELT rätt.
De första timmarna gick jättebra. Dom var ju under tiden som min halvkassa medicin faktiskt gör någon nytta. Sen kom sakramentsmötet... och jag hade ingen smärtlindring kvar alls....
FY vad jag kämpade. Jag var på väg att brista flera gånger, sådär när bägaren rinner över och man bara bölar okontrollerat ni vet... Jag lyckades hålla det till lite rinnande tårar och snörvel från näsan medan jag vaggade, sparkade, skakade etc för att inte smärtan skulle sluka mig med hull och hår... De sista 20-30 minuterna var det endast Oscarssons som höll mig kvar i min stol.
Tempelpresidenten och hans fru var de sista talarna och dom trollband mig med sina ord, dom talade med mjuka stämma men med kraft i det dom sa... Jag ville höra vad dom hade och säga, jag ville verkligen lyssna på dom, så istället för att rusa ut och släppa lös "Smärt-Monstret" så satt jag kvar och lyssnade. Det är jag glad för. Dom verkar vara helt underbara som människor och jag är glad att jag fick träffa dem och prata lite med Mrs Oscarsson innan kyrkan började. ME LIKE HER!!
Efter kyrkan försökte jag göra det som jag lovat mig själv när jag blev av med mitt ämbete pga min hälsa... att jag skulle försöka se någon varje söndag som inte alltid blir sedd, eller att jag skulle se någon so var i behov av att bli sedd... det är mer rätt skrivet.
Idag hittade jag denna person rätt snabbt, men fick kämpa kämpa kämpa för att kunna ge av mig själv och att kunna lyssna och vara en god vän till det som personen i fråga hade att säga... bara vanligt snack, inget särskilt men ändå det som han/hon valde att prata med mig om.
Efter det så fick jag en välsignelse av Biskop Murray.
Wow.... (inte world of warcraft utan wow som i "wow")
Varför blir jag förvånad varje gång?
Varför har jag inte efter 15 år i kyrkan fattat att Gud känner mig och vet i detalj hur jag mår, att Han finns där om jag bara sträcker ut min hand... så kan jag känna det!
Jag blev väldigt stärkt av att få just denna välsignelsen och är tacksam för att jag har denna möjligheten... att jag kan få höra det som bara är för mig och som är precis det jag behöver höra.
Jag är så tacksam!!!
Jag har det så bra så det är nästan oförskämt av mig att klaga som jag gör på min situation. jag är så omhändertagen av min man, och jag har så mycket att glädjas över... Ja, jag har det tufft. Ja, jag lider verkligen. Ja, jag kan med ett mer övergripligt perspektiv se att detta bara en kort kort stund i mitt liv.... och belöningen som kommer plockas ut ur min mage om endast ca 9 veckor är väl värt det! VÄL som väldigt... inte som i väl i frågande form....
Snart har jag ett barn i min famn, tre barn i min familj och jag kommer inom några månader bara minnas att det var lite tufft under graviditeten... typ... Men varje leende, varje blick och varje ny lärdom som mitt barn kommer ge mig/ gå igenom kommer vara som ringar på vattnet av goda känslor!! Detta barn kommer glädja mig i all evighet tillsammans med mina andra två barn. Jag kommer ha så mycket mer än vad jag betalar för om man säger så!
Nu längtar jag ännu mer... :) och lilla tjejen i magen knuffar på från insidan för att visa att hon håller med- eller hur!?
Jag anade rätt.
HELT rätt.
De första timmarna gick jättebra. Dom var ju under tiden som min halvkassa medicin faktiskt gör någon nytta. Sen kom sakramentsmötet... och jag hade ingen smärtlindring kvar alls....
FY vad jag kämpade. Jag var på väg att brista flera gånger, sådär när bägaren rinner över och man bara bölar okontrollerat ni vet... Jag lyckades hålla det till lite rinnande tårar och snörvel från näsan medan jag vaggade, sparkade, skakade etc för att inte smärtan skulle sluka mig med hull och hår... De sista 20-30 minuterna var det endast Oscarssons som höll mig kvar i min stol.
Tempelpresidenten och hans fru var de sista talarna och dom trollband mig med sina ord, dom talade med mjuka stämma men med kraft i det dom sa... Jag ville höra vad dom hade och säga, jag ville verkligen lyssna på dom, så istället för att rusa ut och släppa lös "Smärt-Monstret" så satt jag kvar och lyssnade. Det är jag glad för. Dom verkar vara helt underbara som människor och jag är glad att jag fick träffa dem och prata lite med Mrs Oscarsson innan kyrkan började. ME LIKE HER!!Efter kyrkan försökte jag göra det som jag lovat mig själv när jag blev av med mitt ämbete pga min hälsa... att jag skulle försöka se någon varje söndag som inte alltid blir sedd, eller att jag skulle se någon so var i behov av att bli sedd... det är mer rätt skrivet.
Idag hittade jag denna person rätt snabbt, men fick kämpa kämpa kämpa för att kunna ge av mig själv och att kunna lyssna och vara en god vän till det som personen i fråga hade att säga... bara vanligt snack, inget särskilt men ändå det som han/hon valde att prata med mig om.
Efter det så fick jag en välsignelse av Biskop Murray.
Wow.... (inte world of warcraft utan wow som i "wow")
Varför blir jag förvånad varje gång?
Varför har jag inte efter 15 år i kyrkan fattat att Gud känner mig och vet i detalj hur jag mår, att Han finns där om jag bara sträcker ut min hand... så kan jag känna det!
Jag blev väldigt stärkt av att få just denna välsignelsen och är tacksam för att jag har denna möjligheten... att jag kan få höra det som bara är för mig och som är precis det jag behöver höra.
Jag är så tacksam!!!
Jag har det så bra så det är nästan oförskämt av mig att klaga som jag gör på min situation. jag är så omhändertagen av min man, och jag har så mycket att glädjas över... Ja, jag har det tufft. Ja, jag lider verkligen. Ja, jag kan med ett mer övergripligt perspektiv se att detta bara en kort kort stund i mitt liv.... och belöningen som kommer plockas ut ur min mage om endast ca 9 veckor är väl värt det! VÄL som väldigt... inte som i väl i frågande form....
Snart har jag ett barn i min famn, tre barn i min familj och jag kommer inom några månader bara minnas att det var lite tufft under graviditeten... typ... Men varje leende, varje blick och varje ny lärdom som mitt barn kommer ge mig/ gå igenom kommer vara som ringar på vattnet av goda känslor!! Detta barn kommer glädja mig i all evighet tillsammans med mina andra två barn. Jag kommer ha så mycket mer än vad jag betalar för om man säger så!
Nu längtar jag ännu mer... :) och lilla tjejen i magen knuffar på från insidan för att visa att hon håller med- eller hur!?
sälja sälja sälja....
Jag har skaffat mig ett deltidsjobb... jag säljer barnkläder som legat på vinden och i andra boxar för ev. framtida bruk....
Det går säkert få mer för det jag säljer men ibland vill man bara rensa och bli av med sakerna liksom.
En del av kläderna och sakerna jag sållar bort kör jag till insamling eller Erikshjälpen, en del till en Seconhand butik i Kinna som sysslar med välgörenhet... och resten det säljer jag på www.tradera.com
Jag har just nu ca 30 annonser som jag har ute, elelr som är på G att säljas... det blir mycket pysslande, vägande, packande, fotandes etc
Egentligen orkar jag inte detta alls!! Men om man biter ihop, letar djupt inom en så hittar men reservkrafter lite då och då. Jag har beställt nya kläder till barnen och pengar är ju bra om det kommer in då när man har dom som en utgift med! Så om pengarna kan gå runt runt runt så är väl ingen mer nöjd än jag??
Nja... miljön är nog rätt glad också kan jag tro!
Jag gillar att göra bra begagnatfynd själv så det är inte bara på det ena hållet - jag köper begagnat med!! Oftast gör man sig en bra affär, ibland blir det nit-lotter men så upplever jag att vanlig shopping kan vara med!
Jag hoppas på bra med pengar på den kullen kläder som ligger ute nu för det är ju mestadels Polarn & Pyretkläder och dom säljer bra... vanligtvis! Om man vill ta en titt på vad som ligger ute just nu så kika på min sida på tradera.com. Mitt användarnamn där är Karlia (länk nedanför... men jag tror man får klippa&klistra....)
http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=643405&listtype=1
Mer kläder läggs ut efter påskhelgen eller precis innan den.... så det kommer uppdateras hela tiden tills alla mina högar är borta!! (ligger ca 200 plagg på övervåningen som ska bli till olika klädpaket :)
Befriande att göra sig fri från saker, Befriande att göra sig av med alla pojklkäder helt samt delvis av flickkläderna med för den delen... BEFRIANDE!!! Vi har för mycket grejjer helt enkelt. När jag är klar med kläderna så ska jag ge mig på leksakerna!!!! :D
Det går säkert få mer för det jag säljer men ibland vill man bara rensa och bli av med sakerna liksom.
En del av kläderna och sakerna jag sållar bort kör jag till insamling eller Erikshjälpen, en del till en Seconhand butik i Kinna som sysslar med välgörenhet... och resten det säljer jag på www.tradera.com
Jag har just nu ca 30 annonser som jag har ute, elelr som är på G att säljas... det blir mycket pysslande, vägande, packande, fotandes etcEgentligen orkar jag inte detta alls!! Men om man biter ihop, letar djupt inom en så hittar men reservkrafter lite då och då. Jag har beställt nya kläder till barnen och pengar är ju bra om det kommer in då när man har dom som en utgift med! Så om pengarna kan gå runt runt runt så är väl ingen mer nöjd än jag??
Nja... miljön är nog rätt glad också kan jag tro!
Jag gillar att göra bra begagnatfynd själv så det är inte bara på det ena hållet - jag köper begagnat med!! Oftast gör man sig en bra affär, ibland blir det nit-lotter men så upplever jag att vanlig shopping kan vara med!
Jag hoppas på bra med pengar på den kullen kläder som ligger ute nu för det är ju mestadels Polarn & Pyretkläder och dom säljer bra... vanligtvis! Om man vill ta en titt på vad som ligger ute just nu så kika på min sida på tradera.com. Mitt användarnamn där är Karlia (länk nedanför... men jag tror man får klippa&klistra....)
http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=643405&listtype=1
Mer kläder läggs ut efter påskhelgen eller precis innan den.... så det kommer uppdateras hela tiden tills alla mina högar är borta!! (ligger ca 200 plagg på övervåningen som ska bli till olika klädpaket :)
Befriande att göra sig fri från saker, Befriande att göra sig av med alla pojklkäder helt samt delvis av flickkläderna med för den delen... BEFRIANDE!!! Vi har för mycket grejjer helt enkelt. När jag är klar med kläderna så ska jag ge mig på leksakerna!!!! :D
lördag 20 mars 2010
Snön smälter....
....och lervällingen har kommit med stormsteg.
När vi hade minusgrader under hela 4 månader så glömde vi svenskar tydligen bort hur geggigt det brukar vara i vårt land under vintern och våren. I alla fall vi i Västra Götaland... Vi gnotade och klagade (jag med.... brrrr - det va ju KALLT ju!!!) över kylan och den eviga snön som bara fylldes på till att ligga högre och djupare omkring oss...
NU när plusgraderna har kommit och snön smälter när regnet faller på det så upptäcker man fler och fler fördelar med frusen mark, med snö som gömde en hel läskigheter verkar det som.
Hallå, varför ligger det bajs överallt??
Varför halkar man omkring på brungul sörja och luktar apa?
Hundägarna tyckte nog att all den varma bajsen som hunden dumpade på den kalla snön, vilket resulterade i att den säkerligen sjönk som en sten i havet inte alls var deras ansvar att gräva fram och plocka undan- man såg den ju ändå inte!!! Men nu, nu ser man den, och den, och den, och ca 100-tals stinkande korvar till som pryder vårt landskap. Blääääää
Hittade tom en artikel om hur mycket bajs det är... i GP.... Ni kan ju läsa den här om ni vill få lite rolig men ändå allvarlig läsning. För hur mycket man än kan skriva kul och skämtsamt om detta så är det ju inte så himla kul att halka runt på hundbajsen, det är verkligen inte kul att hamna på ändan i det... Sen är det rätt oansvarigt att bara strunta i det... har man en hund och man tar ut den för att den ska få bajsa och kissa så skulle det väl inte vara så svårt att använda den där "prydnadspåsen" som hänger på kopplet!?
När vi hade minusgrader under hela 4 månader så glömde vi svenskar tydligen bort hur geggigt det brukar vara i vårt land under vintern och våren. I alla fall vi i Västra Götaland... Vi gnotade och klagade (jag med.... brrrr - det va ju KALLT ju!!!) över kylan och den eviga snön som bara fylldes på till att ligga högre och djupare omkring oss...
NU när plusgraderna har kommit och snön smälter när regnet faller på det så upptäcker man fler och fler fördelar med frusen mark, med snö som gömde en hel läskigheter verkar det som.
Hallå, varför ligger det bajs överallt??
Varför halkar man omkring på brungul sörja och luktar apa?
Hundägarna tyckte nog att all den varma bajsen som hunden dumpade på den kalla snön, vilket resulterade i att den säkerligen sjönk som en sten i havet inte alls var deras ansvar att gräva fram och plocka undan- man såg den ju ändå inte!!! Men nu, nu ser man den, och den, och den, och ca 100-tals stinkande korvar till som pryder vårt landskap. Blääääää
Hittade tom en artikel om hur mycket bajs det är... i GP.... Ni kan ju läsa den här om ni vill få lite rolig men ändå allvarlig läsning. För hur mycket man än kan skriva kul och skämtsamt om detta så är det ju inte så himla kul att halka runt på hundbajsen, det är verkligen inte kul att hamna på ändan i det... Sen är det rätt oansvarigt att bara strunta i det... har man en hund och man tar ut den för att den ska få bajsa och kissa så skulle det väl inte vara så svårt att använda den där "prydnadspåsen" som hänger på kopplet!?
torsdag 18 mars 2010
Dom är införskaffade nu!!!
Om man kollar på mina inlägg under mars månad så finns det ett som börjar med "Åhhhhhh.... " den handlar om en polarn o pyret klänning som jag blev helt nerkärad i och som jag ville se mina två små flickor i... matchande och söta....
Min mamma flängde idag Göteborg runt för att få tag i den allra sista i Alice storlek.... den är slut på lagret, dom vet inte om det kommer sys upp fler... Men jag har en till henne nu- YAY!!! En i storlek 68 beställde jag från deras internetbutik och den kom med posten idag...
Alice ska få sin när hon fyller 5... lilltjejen får väl sin i sommar när man vill göra dom söta ihop... den kommer nog vara lite stor då men minsta storleken var 68.... och jag SKULLE bara ha dom!!! Kanske kan dom matcha varandra fint när Lillan ska ha sin namnvälsignelse..... eller nåt....
Snart har jag lagt ut alla Polarnkläder som skulle säljas på tradera, så innan Mars är slut så ska dom vara sålda hela gängen- hoppas jag så klart. Dom tickas av en efter en i långsam takt... och en liten slant här och en liten slant där ramlar in... underbart. Gamla kläder blir till nya kläder för barn i större storlek :)
Min mamma flängde idag Göteborg runt för att få tag i den allra sista i Alice storlek.... den är slut på lagret, dom vet inte om det kommer sys upp fler... Men jag har en till henne nu- YAY!!! En i storlek 68 beställde jag från deras internetbutik och den kom med posten idag...
Alice ska få sin när hon fyller 5... lilltjejen får väl sin i sommar när man vill göra dom söta ihop... den kommer nog vara lite stor då men minsta storleken var 68.... och jag SKULLE bara ha dom!!! Kanske kan dom matcha varandra fint när Lillan ska ha sin namnvälsignelse..... eller nåt....
Snart har jag lagt ut alla Polarnkläder som skulle säljas på tradera, så innan Mars är slut så ska dom vara sålda hela gängen- hoppas jag så klart. Dom tickas av en efter en i långsam takt... och en liten slant här och en liten slant där ramlar in... underbart. Gamla kläder blir till nya kläder för barn i större storlek :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)