La Familia

Ibland så flummar tankarna runt i huvudet och jag önskar att jag kunde fånga in dem med en håv. Idag har jag tänkt mycket på min familj, på mina barn och vad de har i sina liv... och vad de har att få uppleva i framtiden...


Barnen. Mina ljuvliga barn. dom växer! Ibland när jag ligger och vilar med hög smärtnivå så brukar jag försöka få sållat bort det onda genom att lyssna på konversationer mellan Albin och Alice. Det kan vara väldigt underhållande. Och ibland slår det mig... Dom pratar, resonerar, dom försöker få med den andra på sina egna infall och idéer, dom köpslår och är precis som små miniatyr-vuxna. Dom tränar på att bli vuxna, på att mogna, på att ta över denna världen som nästa generation efter mig och Edward. Dom går i livets skola just nu.... och jag ska leda dem rätt.

Läskigt!!

Jag älskar mina barn.
Jag minns saker som hände och som gjordes av Albin när han var under året gammal och nu är han 6 år och är 124 cm lång... (jag är 163 cm.... han kommer vara ikapp mig innan han är 10 känns det som!!!)
Jag har svårt att förstå hur den lilla (OK, stora) bebisen kunde växa upp så fort. När blev han så stor, så gammal?? Om han har åldrats 6 år så har ju jag det med.... varför känns det bara som ett litet ögonblick? Jag blinkade och han var stor liksom... Min goa Albin!!!

När Alice föddes så var Albin bara 18 månader. Dom har hängt ihop sedan dess, på ett väldigt kamratligt och bra sätt tycker jag. Självklart bråkar dom ibland, man tycker ju inte alltid samma så det är inget konstigt med det... Alice var så annorlunda i sitt sätt som bebis mot vad Albin var. Det var mer krävande för hon var mer beroende, samtidigt som hon var lättare när det gäller sömn och så... det var som natt och dag i skillnad med hur dom ville bli omhändertagna.
Hon har alltid haft större behov av sällskap än vad han har haft (och har ännu)... Nu är hon, min bebis snart 5 år (fyller 5 den 16 April) och även där känns det förvirrande att hon redan är så stor! Hon har redan fått gå igenom mycket den lilla tjejen, med sitt öga och allt och än är inte det slut, det kommer ju följa henne under resten av hennes liv!! Men hon är stark och en riktig liten tuffing. Jag ser fram emot att se henne utveckla dessa styrkor hon har... jag undrar ibland vilka mina barn kommer bli som vuxna... Hur kommer deras prövningar se ut och hur kommer de forma dem?

Jag är så glad över min familj, över min man och mina barn... Jag är så nyfiken på vad detta nya lilla livet ska tillföra oss i våran familj. Hur kommer hon att vara?

Min familj är mitt allt och jag älskar dom såååå. Tänk att vi snart kommer ha en till liten familjemedlem att välkomna. Tiden kan inte gå fort nog nu tycker jag. Jag är otålig som få över att få träffa henne!