jag tror inte jag har "what it takes" att överleva denna "persen"... Jag kommer må så här och ännu dåligare fram tills vecka 20 ungefär och jag är redan nu på väg att knäckas... Jag kom till en tröskel känns det som och inatt när jag knatade runt i mitt hus och grät och grät av trötthet och smärta så insåg jag att jag kommer behöva ett mirakel.
Jag kommer inte klara detta utan inblandning av en högre makt som gör mig starkare och tåligare för som det är just nu, precis nu.... det kommer ta kål på mig.
Jag har under några veckor tyckt att det går åt rätt håll men nu kom kovändningen och jag fick en nästan dubbel ökning av mitt dåliga tillstånd!
Jag längtar tills jag får hålla mitt barn och jag längtar efter att få detta överstökat... men jag kan inte hålla fokus just nu för jag mår så himla dåligt!!!
Jag vill hitta en smärtlindring som går att ta när man är gravid, jag vill hitta en sömntablett man kan ta tillfälligt lite då och då under en graviditet.... jag vill ha lindring!!!
Som det känns just nu så kommer jag inte klara av detta... jag har ont, jag kan inte sova, jag har svårt att få syre, jag är yr och illamående av yrseln och min kropp skriker....
Jag kommer vilja sterilisera mig efter detta så jag inte får för mig att det är gulligt att vara gravid... för i min värld, i mitt liv... finns det inget gulligt med att vara gravid alls....
Jag orkar inte gråta mer, jag orkar inte klaga mer, jag orkar inte må dåligt och ha ont mer.... jag vill bara få vara i fred och få sova ut.... snälla....
Kraaam!
SvaraRaderaJa, Linda, vad ska jag säga. Jag tycker faktiskt synd om dig. Inte alls avis. Ifall du undrar :/
SvaraRaderaHej, hamnade här efter ett besök hos Helenas blogg. Jag hade också en fruktansvärd graviditet. Det värsta var ändå när andra sa " jaha, mår du så, själv mådde jag kanonbra, kände mig lite tjock bara"
SvaraRaderaSå jag ville bara säga att jag håller med dig, man hatar varje sekund. Kanske finns det lite tröst i att få medhåll.
Det finns ABSOLUT tröst i att få medhåll. Oftast så känner jag mig som en dålig kvinna, en andrahandskvinna som inte blommar upp och blir vacker, levande och överlycklig över att min kropp formas om och över att jag inte kan njuta över den processen... Att jag istället mår dåligt och inte alls verkar vara gjord för detta här med att bära ett barn inom mig... något som är och borde vara det mest naturliga och kvinnliga att gå igenom... Jag passar liksom inte in i den kvinnliga mallen- jag är inte URMODERN som ajg skulle önska att jag var...
SvaraRaderaTACK för att du tog dig tid att skiva en liten kommentar och visa att det finns fler som lider av detta med kroppar som inte räcker till eller verkar vara skapta för att reproducera sig :)
KRAM