Trodde jag kunde lura kroppen...
Trodde att jag skulle sova nu...
Trodde HELT fel!
Jag tyckte jag var smart som tog mitt "nattbad" redan kl. 22 för att sedan vara helt klar och redo för sängen när medicinen skulle tas. Bok i högsta hugg och en stor förhoppning på att ögonen skulle gå i kors och att jag skulle sova innan midnatt.... Tyckte själv att jag var supersmart!
Men värken.... den där värken som alltid håller mig vaken och lidande... av någon anledning hade jag "glömt bort" den (jag vet... HUR glömmer man bort kronisk värk som håller en lidande dygnet runt... inte klokt, men faktiskt trodde jag att jag skulle vinna över den!)
Nu är klockan snart 01.00 och här sitter jag med sprattlande värkande ben, onda armar, axlar och nacke och en rygg som skriker dumma saker.... Men magen verkar vara glad. Lilltjejen där inne sprattlar som en glad liten fisk. Tur att någon verkar trivas med situationen iaf!!!
Jag hittade en bild på ett foster i min vecka- detta är en liten kille men så här ser min bebis ut just i stora drag... Ser rätt så trångt ut!!! Snacka om att ligga ihop-rullad som en liten räka.
Här har vi en till från vecka 30. (Jag är 29+3 tror jag...) Det är ju ett mirakel detta här med hur barn blir till och växer inne i magen. Hur kan en enda cell bli allt det där, en liten människa med kropp och ande? Ja, ett mirakel! "Buff buff" kom det innefrån magen nu, jag tror hon håller med! :)
Jag är något innesluten i en bubbla så som jag lever nu. Med ständig smärta, med ständig sömnbrist... Men det är inte så himla långt kvar nu. Det är verkligen nedräkning som gäller... Om mindre än två veckor åker Edward och barnen till Tärnaby och dom kommer vara borta i nästan två veckor! När dom kommer hem runt den... 8 April (?) så kommer jag ha ca 5-6 veckor kvar bara. Så om jag sätter upp "delmål" på vägen att sikta in mig på så kommer jag ligga på operationsbordet inne på Borås Sjukhus innan jag ens fattat att det är dags. Känns bra att tänka så...
Under påskhelgen ska jag ner till min kusin i Löddeköpinge. Ska vara där mellan den 31 Mars och den 5 April. Där kommer en hel vecka susa förbi :) yay!!
Jag hoppas att jag inte ska må allt föööööööör dåligt där nere - som när jag typ tappar kontrollen och bara gråter och gråter... Ni som läser och som ber ibland får jättegärna ha mig i era böner när det gäller den saken. Att jag ska kunna ha smärtan i så pass bra kontroll att jag inte tappar fattningen helt där nere... Det är ju som så att jag gråter nästan var och varannan natt pga trött het, smärta och allmän uppgivenhet. Men jag vill inte störa alla andra i huset där nere... Det kommer finnas 8 personer till att ta hänsyn till...........
Jag är lite (ok mycket) orolig för hur det ska gå under den veckan...
Nej, om man skulle ge sängen ännu ett försök. Jag vill så gärna somna nu. I morgon ska jag till MVC på läkarkontroll. Han ska då även göra en viktuppskattning på bebisen :)
Gör dom det med UL eller? Måste ju vara så...
Jag ska ta upp mina sömnproblem- kanske finns det en liten tablett jag kan få ta en gång per vecka så jag iaf får en natt per vecka att sova ut på?? (ja eller hur, det lär ju inte ske!!!)
Efter MVC ska jag på lunch med en tjej som är gravid som började prata med mig i väntrummet på BVC för några veckor sedan. Hon ska ha barn 2 veckor ca innan mig.... Vi ska bli "lattemammor" ihop sen när våra barn pluppat ut- hahahahahaha
Såååå, om jag ska orka med allt det där i morgon så BORDE jag sova NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar