Advent

I morgon är det första advent, jag har i några dagar städat och tagit fram julen, låda för låda, steg för steg... Krubban är framme, julgardiner i vardagsrummet och barnens rum är på plats, adventsstjärnorna är uppe... och jag skrubbar och städar så gott det går.

I veckan kommer jag även sätta upp julgranen så att vi får njuta av julmagin i flera veckor!
Bilder läggs upp snart- i år ser jag fram emot julen. I år ska vi ha det fint, mysigt och bara njuta!!

Mikron såld

Nu har jag gjort det som jag skulle, eller nja- jag skulle slängt mikron om jag var riktigt duktig och human mot mina medmänniskor... men ekonomiskt så kan jag tyvärr inte göra det.

Det är rent hälsoskadligt att använda mikron så som vi gör idag, att tänka på alla vällingflaskor jag värmt där och hur detta kan ha eller har påverkat mina barn... jag får ont i magen!

Läs allt på den här länken om det som finns att läsa angående hur mikrovågslagad/värmd mat påverkar oss. Jag orkade inte ens läsa allt. Får ta det i omgångar tror jag- men livet utan en mikro känns redan bra. Att värma vällingvattnet på spisen eller i vattenkokaren går precis lika bra - om inte bättre när jag gör det med vattenkokaren faktiskt!

Marianne på hormonkursen berättade att ett gäng läkare hade testat genom att ta blodprov på varandra innan och efter de intagit vatten som de kört i mikrovågsugnen. Innan såg blodet ut som de skulle- friskt och fina röda blodkroppar i blodplasman. Efteråt så såg blodbilden helt annorlunda ut. Det såg ut som de var gravt sjuka i leukemi allihopa. De röda blodkropparna såg ihopskrumpna ut och de kletade fast i varandra likt tuggummi. Bara tanken på hur jag i alla år värmt barnmat, välling, tinat frusen mat, värmt middagar mm mm - vi har ju förgiftats om och om igen... tänk alla vällingflaskor barnen druckit- dricker... Astrid är fortfarande ett vällingbarn!
F.r.o.m. nu kommer vårt blod inte se sjukt och förgiftat ut. Ett steg närmare ett friskare liv för familjen Karlsson.

Sonen kommer får värma sin varma mjölk med honung på spisen istället, får se om han orkar göra det alls nu när det inte är att ställa in glaset i mikron bara - ja ja, om jag visar honom några gånger så kanske han klarar det själv sen. *fnissar då han säkert inte orkar bry sig längre*

Men men- det jag ville säga var i alla fall att mikron är SÅLD. Borta ur vår vardag. Detta hemmet är en mikrofri tillvaro! Heja Heja!!!

Naturliga Hormoner

I går den 25 November var jag på en Hormonkurs i Växjö som hölls av Marianne Arnström. Hon är sambo med Kinesiologen som jag besökt och behandlats av.
Hon har under många många år forskat och läst på om våra hormoner och vad vi som kvinnor (ja, även män faktiskt) behöver för att må bättre- vilken slags balans som är optimal för våra kroppar.

Läkemedelsföretagen och läkarna har i åratal pumpat oss fulla med Östrogen. Jag och många av mina vänner "tål inte" denna behandling med p-piller, hormonbalansering mm. utan har fått klara oss med minipiller istället som har lägre doser av östrogen samt påverkar gulkroppen om jag fattade allt rätt.
Tyvärr är inget av dessa det som vår kropp behöver.
Vi behöver Progesteron - den NATURLIGA och nyttiga versionen, inte den syntetiska och farliga versionen. Med den naturliga kan många bli av med krämpor som värk, PMS, fibromyalgi, endometrios, infertilitet,, huvudvärk, migrän, trötthet - ja massa massa massa olika tillstånd!! Klart att jag med min kropp blev nyfiken och ville lära mig mer!!

Kursen är på ca 6 timmar och kostar 500 kr. Väl spenderade pengar om du frågar mig. Detta är en rejäl ögonöppnare! Marianne ska till våren ha kurser i bl. a. Västra Götaland och jag kommer peppa alla kvinnor jag känner till at gå på denna kurs. Jag tänker gå en till gång. Jag anser att detta är så viktig information att ta del av att det aldrig skadar att gå om kursen.
För att se om Marianne är i din stad till våren- kolla hennes hemsida här.
Hon ska vara i Borås och Ulricehamn vet jag- jag återkommer med pepptalk när det är dags :)

Jag slutade med mina minipiller efter mitt besök hos Kinesiologen i höstas. Nu efter 4-5 veckor har min ägglossning ännu inte kommit igång. Min kropp led av mkt pga östrogendominans i hormonhalterna. För att må som bäst ska vi kvinnor ha 300-500 ggr så mycket progesteron än östrogen i våra kroppar. Inte alls den bild vi kvinnor lever med idag!

Marianne Arnström och hennes Brian håller även kurser om mat, om mental balans mm för den som är intresserad. De håller till i Karlskrona och ja, jag har rest dit för mina besök hos honom. Det har det varit värt. Jag har blivit så hjälpt av de råd som han givit mig!

Under de senaste månaderna har även Edward och jag fått upp ögonen för allt skadligt omkring oss- ni har sett ni mig kollapsa i chock över alla farliga E-ämnen, eller hur jag delar länkar på Facebook om bra mat, dåliga effekter av Fluor mm. Marianne och Brian är av samma skola. VIlken lättnad det va att få träffa andra som också undviker parabener, krämer med gifter i, tvål, schampo och kroppsprodukter som går in genom huden och lagras i samt skadar våra kroppar... Likasinnade!! <3 p="p">
I somras beställde jag ekologiska schampon och balsam, fluorfri tandkräm, tvättlera mm.
Jag fördjupade mig i www.nopoo.se och tvättade håret med honung, bikarbonat, tvättlera mm
Jag intresserade mig för vad som skulle vara riskfritt och "rent" för min och familjens kroppar.
Mitt mål var att kunna klara sin kroppsvård på medel som jag lätt kunde ha hemma- naturliga produkter.

Jag har i över 15 år lidit av rosacea. Det är en hudåkomma. Igår fick jag höra att även denna åkomma kan försvinna när jag byter till det naturliga progestronet. Det är hormonell obalans som skapar denna hudåkomma! Sedan i somras/höstas har jag använt olja till att tvätta mig med, smörja mig med mm.
Mitt ansikte har hurrat av lycka- huden har blivit finare och klarare och jag har känt hur huden blivit jämnare i sina feta områden. Jag har inte alltid ett glanisgt fett ansikte utan ett matt, slätt ansikte... eller ja- tills jag slutade med mina p-piller :) NU är jag ett pizza-fejs igen. Jag ser fram emot att även detta löser sig när jag fått hem salvan med progesteronet.

Så till alla ni kvinnor där ute med massa dyra krämer och salvor och hormonell obalans och p-piller och PMS och andra problem... Håll utkik efter vårkurserna som Marianne håller här till våren. Jag kommer hålla er underrättade!!

Felet löst

För en vecka sedan så fick jag äntligen tag på den där läkaren jag nämnde i ett tidigare blogginlägg. Han stod helt frågandes till att FK hade försökt få kontakt med honom. När jag nämnde att det skett helt elektroniskt så fick han hjälp av en kollega och då hittade de allt i deras "signeringsmapp"- en mapp som en läkare endast tittar in i en gång i månaden. kanske tom bara varannan månad...
Där låg det elektroniska brevet med dess alla påminnelser från FK och skvalpade.
Helt bestört över vad som hänt så löste vi en komplettering på bara någon minut över telefonen som han skickade tillbaka direkt till dem. Han lät mig till och med diktera lite :)
(Svenska är inte hans modersmål så det behövdes stöttning kan man säga)

Idag- en vecka efter hans insats så meddelar Fk att det godkänt min sjukskrivning och att jag kommer få ersättning.

Läkarens avdelningschef har varit i kontakt med mig och vi har pratat igenom hela ärendet och han medger att det varit stora brister i mitt fall, men detta med FK fri.skriver han läkaren helt ifrån eftersom han, som chefsläkare, inte heller visste om att de fick elektroniska brev från FK som hamnade i den "bortglömda" Signeringsmappen på deras datorer. Han skulle ta upp detta med ledningen och be att det antingen gick ut ordentligt med information eller att det istället lades i inboxen för email.

På reaktionen från Dr. Ingu så är jag helt säker på att de båda talar sanning.
Det pappersfria samhället stod i vägen för mig denna gången. Och otur. Som vanligt massiv otur.

Men nu fokuseras det på det glada och positiva.
Jag är sjukskriven "på riktigt"
Inte bara för att en läkare anser mig vara det, utan för att FK håller med.
Bara i Sverige, eller vad säger ni?

Skrållan

Min dotter Astrid, hon är speciell.
Hon testar gärna världens olika utmaningar och allt hon har omkring sig är något att uppleva.

Idag när jag bytte hennes blöja som trollar hon tex fram en liten rund, grön och skimrande pärla från vem vet var och säger: "Titta mamma, pääla!" Som den engagerade moder jag är tittar jag upp en millisekund och fortsätter sedan med att fokusera på att torka bort sånt som man inte gärna vill ha kvar i rumpan längre stunder...

Då kommer barnet på en briljant idé! "Titta mamma, gömma den där..." och med dessa ord försvinner den vackra pärlan in i höger näsborre innan jag hinner förstå vad som ska ske. Jag ser pärlan försvinna in i näsborren och samtidigt som jag drar upp henne i sittandes med ett utdraget "Neeeeeeeeeeeej" från läpparna som ser hon till att plantera pärlan väl genom att sticka in ett finger och med detta säkra Omöjligheten för mig att pilla ut den. (Ja, jag vet- jag uppfinner nya ord- visst var det ett bra ord?)

Rätt så fort så inser det vackra lilla barnet att den vackra lilla pärlan inte tänker komma ut hur lätt som helst. Då infinner sig paniken. Och gråten. Under väldigt långa minutrar så håller vi på att med gemensamma krafter försöka få ut pärlan. Jag försöker få henne fräsa ut den, men alldeles för mycket luft tar sig förbi och fräsningen ger ingen effekt. Den sitter där den sitter. Den sitter fast.

Efter ca tio minuters förgäves kämpande så ringer jag vårdcentralen. Vår vårdcentral är privatägd och när de inte själva svarar i telefonen så kopplas man till "Medhelp"- ett typ 1177 som tar emot, förmedlar och ser till att du blir uppringd av din VC och får fram det du vill få fram till dem. Damen som tog emot vårt samtal försöker själv ringa på ett annat nummer in till vårdcentralen för att snabbt få kollat med en läkare om vi ska försöka pilla ut den där, eftersom jag anar den längst upp i näsan, eller om vi ska åka in direkt till Öron/Näsa/Hals och få henne nersövd och pilla ut den då. Jag i chock väntar på att hon ska komma tillbaka i luren... "sövas ner? Nej nej nej- sånt har vi inte kraft och ork till" tänker jag rätt så egoistiskt och när damen kommer tillbaka i luren så meddelar hon att inte hon heller fått svar från VC för de är grymt underbemannade där idag och det rätt körigt. Vi diskuterar om jag ska in till ÖNH-mottagningen direkt eller testa med att bara dimpa ner på VC och säga vad som hänt...

Vi bestämmer oss för det senare, hon poängterar att det är rätt bråttom, för skulle Astrid andas in kraftigt och pärlan dras bak mer så kan den hamna i lungan.... Behöver jag nämna att vi var på VC inom loppet av 4-5 minuter. Och då hann jag klä på barnet också :)

Väl där går det undan, vi tas emot, sköterskan springer och hämtar den enda läkaren på plats som har lunch. Vi sätter oss och väntar och jag ser att Astrid som gråtit rätt mycket och inte alls ville åka till doktorn snorar rätt kraftigt ur den andra näsborren. Eftersom tidigare försök till att fräsa ut den misslyckats pga att lyften tog sig förbi pärlan ser jag nu min chans...

Precis när läkaren kommer så får jag henne till att fräsa hårt medan jag håller för vänster näsborre och ut flyger en grön, skimrande vacker liten pärla som ett pistolskott!! Vad vi hurrade och var glada allihopa! Mest doktorn för han tycker det är så hemskt att behöva göra sådant här, hålla fast ett barn och försöka nå något som sitter långt upp i ett litet litet hål... nä han var svettig av bara tanken  - så han klappade händerna och hurrade och hämtade stora leksakslådan så Astrid fick välja en leksak eftersom hon gjort allt jobb själv!!

Vilken grej!
Sådant händer bara när man har en nyfiken Astrid i huset.

Min egna lilla Skållan, fast i detta fallet så är väl Madickens 'Lisabeth ett bättra val ur Astrid Lindgrens skapelser?

Jag vill bara skrika

Den 9 Juli i år blev jag inlagd på SÄS Ortopedmottagning efter ett besök på akuten med vad jag trodde var ett ryggskott som bara blev värre och värre. Det visade sig vara 2 och ett halvt (?) diskbråck långt ner i ländryggen. Dessa bråck klämde på nerver ner i bäckenet och vänster ben så att jag tappade känseln på låret och i underlivet. Jag blev inlagd för observation och skulle eventuellt skickas till Sahlgrenska för operation.

Jag ville inte opereras.

Efter 3 dagar på mottagningen kom vi fram till att det inte var fullt så illa att operation behövdes (tack tack- en lättnadens suck av mig) och jag förberedes på att bli hemskickad. En sjukgymnast lärde mig hur jag skulle gå och stödja mig på kryckorna för att minska trycket på diskarna i ryggen och jag fick även öva på att gå i trappor. Jag sjukskrevs av läkaren som gjorde ronden den dagen och skickades haltandes hem med lite recept på smärtlindring och så.

Standard för sjukskrivning med diskbråck är 3 veckor.
Det var det jag fått, men både läkare och sjukgymnast poängterade att detta skulle ta lång tid. Upp till 6 månader!! Men jag skulle ringa in till mottagningen så skulle läkaren förlänga min sjukskrivning- inget krångligt alls.

Jo, massa krångel visade det sig.
När jag ringde vid slutet av de tre veckorna så tog en sköterska emot mitt samtal och lovade vidarebefordra mina önskemål till läkaren. Det var semestertider så han bad mig vara tålmodig.
4 veckor senare hade jag ännu inte ngt läkarintyg och ringer igen. Denna sköterskan blir arg på läkaren och lovar ta tag i honom. Hon skämtar om att hon skriver en lapp med den arga pennan- alltså markerar allt hon skriver med neongult. Jag som är naiv tror nu att allt ska vara löst.
Efter två veckor till så ringer jag in igen och undrar vad som händer.
Denna sköterskan blir arg på MIG över att jag inte legat på mer. Varför har jag väntat så länge med att ringa? Ehhh- jo för att jag blev tillsagd att göra det!!
Hon lovar grumpet att också ta tag i detta och till sist så ringer det en en kvinna från rehab-avdelningen på sjukhuset och "Intervjuar mig". Hon meddelar att Doktorn är ledig just nu och inte kan nås, vi får avvakta tills han komme tillbaka och då ska vi lösa allt som har hänt.
Vid det här laget undrar FK vad som händer och varför jag inte skickar in alla papper mm.
I början på Oktober får jag hem mitt sjukintyg. Det ser skralt ut med kommentarer på det och jag hoppas att FK ska godkänna det ändå. Naivt av mig igen.

FK kontaktar läkaren och ber honom komplettera med uppgifter på typ alla punkterna. Han svarar inte. Det verkar vara hans grej- att inte svara och göra det man ska. De kontaktar honom igen och igen. Han svarar fortfarande inte. Den 1 Nov 2012 är han sista dag för att höra av sig, har inte skickat in något då så avböjs mitt ärende och jag får inte någon sjukpenning.

Igår den 1 Nov så hade han självklart inte hört av sig. Inte alls.
FK ringer mig och meddelar vad som hänt och ber mig försöka få honom att fylla i allt rätt för deras kontakter med honom är fruktlösa. Jag har till den 19 nov på mig.

Vi har hela tiden trott att det löser sig det här, självklart kommer vi få sjukersättning, jag är ju sjuk. jag har ju läkarintyg. Jag har ju rätt till sjukersättning!! Vi har därför levt av våra 1) besparingar, när dessa tog slut så gick vi över till 2) våra krediter på våra kort. Nu när våra krediter är slut så har vi börjat samla ihop vad vi har här hemma och ska sälja det.  Just nu handöar det om mat. Att få ihop mat efter att alla fasta kostnader är betalda.

Är detta Sverige?
Ska man ens kunna falla emellan stolarna såhär pga en lat inkompetent läkare som inte sköter sitt jobb?
Doktorn heter Ingu Gudmundsen och jobbar på SÄS Ortopedmottagning/avdelning.
I mina ögon borde han prickas och inte få lov att ha patientansvar längre. Han har egenhändigt förstört våra liv just nu.
Jag vill bara skrika.
Istället gråter jag.
Hela tiden.

Kinesiologen

Den 5 Oktober hade min man bokat in ett besök hos en Kinesiolog nere i Karlskrona till mig. Jag hade ingen aning vad en kinesiolog gör och bestämde mig för att inte kolla upp i förväg, att komma dit utan någon förutfattad mening på något vis. Som att vara ett oskrivet blad.

Har ni varit hos en kinesiolog någon gång?

Jag kom dit och möttes av ett litet rum med en säng fylld av högar med stencilerade pappersark på, två stolar och ett skrivbord fullt av en massa massa små plastburkar med olika innehåll i. (som tex socker, vitlök, vete, gluten, laktos, smör, aminosyror, vitaminer, MSM mm)
Jag ser en lång förlängningssladd på golvet mellan stolarna- det ser ut som en tjock vit förlängningssladd - fast det fanns ingen kontaktdosa på den.

Jag slår mig ner i den ena stolen (fel stol, blir ombedd att byta) och så börjar denna man som talar med grov engelsk brytning förklara hur vi och allt i världen är uppbyggt av olika substanser och att vi alla måste följa naturens och universums lagar.
Naturlagarna.
Hur kemi fungerar mm.
Sen förklarade han hur obalans i våra egna kroppssytem skapar en symptom. Vi går då oftast till en läkare som ger oss något för att döva symptomen, men problematiken till symptomen ligger kvar utan att bli löst...

Sen börjar han gå igenom min ifyllda lapp med mina diagnoser, sjukdomar, symtomer mm och slås av häpnad, såklart. Oj oj oj så mycket problem jag hade sa han och tittade igenom och började samtidigt pilla hej vilt ibland alla sina små burkar på skrivbordet bredvid oss.

Han tar upp "förlängningssladden" och virar den några varv och ber mig hålla den mot mitt ben och samtidigt med andra handen hålla ihop lillfingret och tummen. Jag = ?? men gör vad han ber mig om. Han tar tag i mitt finger och drar i det. Sen sätter han en av de små burkarna i min hand som trycker igen den vita kraftiga sladden mot mitt ben och ber mig göra om proceduren med tummen & lillfingret- denna gången kan jag knappt hålla emot alls- mitt lillfinger har på något mystiskt sätt förvandlats välkokt spagetti!!

Jag protesterar när han lätt kan dra sär den från tummen och påpekar att jag inte fått ett bra grepp. Vill göra om helt enkelt. Det hade känts så konstigt i fingret när jag försökte få ihop dem- det hade inte riktigt lytt hjärnans signaler... typ.

Han tittar menande på mig och gör om det. Samma sak igen. Då fattar jag... Det beror på att jag håller en liten burk i "sladdhanden", det är den som påverkar det hela på något vis!
Han kluddar på ett papper och säger, "du har lågt blodsocker. Du har länge lidit av svängigt och ofta för lågt socker och du är känslig för svängningar. Det beror på att ditt kreps-system inte fungerar längre." Han börjar rita på ett papper om hur våra kroppar är gjorda till att förvandla kolhydrater till energi, men i en obalans så förstörs den mekanismen och till sist hamnar man där jag är: oförmögen att förvandla några kolhydrater till energi. Nästa steg som knackar på dörren är Diabetes 2.  Jag var inte långt ifrån...

Han tar min lilla burk ur min hand och sätter tillbaka den på skrivbordet.
Texten på lyder: Sugar och jag ser strösockret tydligt nu...

Sen fortsätter liknande procedur med en MASSA burkar och med sladden tryckt på en massa olika ställen på kroppen och vissa fall blir mitt finger till spagetti och andra fall blir det en hulk och är über-starkt. Jag sitter mest förundrad och ser hur han kartlägger min problematik och hur allt han säger är så himla logiskt. Jag har kaliumbrist, jag har proteinbrist- det skapar mjölksyra mm i musklerna som är svaga och inte klarar påfrestning- detta i sin tur leder ofta till fibromyalgi. (OK, erkänner att jag kan blandta ihop allt han sa här så om jag vänt på det och det var magnesiumet som behövdes för detta så ber jag om ursäkt- jag minns inte allt i fotografiskt återkallbart minne...)
Det visar sig i alla fall att jag behöver kosttillskott maxiumum!!
Vasslepulver (protein), magnesium, krom, kalium, b-komplex, D3, MSM, Omega-3, Glukosamin... ok jag har typ 100 burkar jag köpt på hälsokosten nu och orkar inte se vilka mer det var... Dessutom ska jag äta 1/2 tsk gurkmeja per dag och även 1 tsk askorbinsyra. Allt är upplagt i ett Morgon/Kväll-schema och redan efter 1 dygn kände jag energi som inte fanns innan.

Nu efter snart en vecka är jag förundrad.
Men låt mig fortsätta lite om besöket...

När vi kollat upp allt jag hade brist på och blev bättre av med hjälp av "sladd/burk/finger-ryck-metoden" så visar det sig att dessa olika ämne representerar olika frekvenser som vi även har ur balans i kroppen och att man genom att lyssna på dessa frekvenser kan skynda på sin återhämtning.

Eftersom jag vid detta laget verkligen sett hur jag blev spagetti en sekund och hulken en annan så fortsatte jag att med hakan i knät låta mig utforska ännu ett nytt område - att sitta med en frekvensljuds-mackapär och hörlurar och lyssna på frekvenserna 1,7  1,6  1,4  och 1,2 i flera minuter var på varje frekvens. Man känner sig VÄLDIGT UFO när man med en typ 80-tals freestyle sitter i ett rum och lyssnar på olika pip i totalt 30 minuter. På frekvensmaskinen satt även en blå lampa. Om man tittade in iden så blev frekvensen förstärkt i kroppen (japp- jag tvingande honom att demonstrera detta och ja, det stämde) så jag använde mina långa minutrar till att leka med den informationen. Blundade, tittade in i lampan, tittade bort osv - allt för att testa vad som hände. Rätt flummigt- eller ja... kan något bli mer flummigt än allt detta?

Jag fick direktiv på vad jag skulle köpa för tillskott, jag fick strikta diet-föreskrifter; INGET socker, inget sött, ingen potatis, ingen pasta, ingen frukt, ingen alkohol eller kaffe. Jag skulle äta mer proteinrik kost och mer grönsaker. Jag fick äta blåbär och ett äpple om dagen, men äpplet hade krav på sig att ätas med kanel i så fall. Annars fick jag inte äta äpplet. (Gissa om jag njuter av kanel och äpple dagligen nu?)

Allt detta skulle hjälpa kroppen att ställa om sina skadade system, krepps-systemet kunde nollas och börja fungera igen, jag skulle bli av med mitt låga blodsocker och min nosning på diabetes 2 och min ämnesomsättning skulle börja fungera igen. Han bad mig väga mig, och sa att om jag gör allt rätt så kommer jag så småningom rasa i vikt tills jag når min idealvikt- då kommer jag "landa där".
Jag fick även en flaska med "frekvens-vatten" som jag skulle ta en tsk av varje dag.
Sen skickades jag iväg med min lista och min förbluffade min.

Vad hade egentligen hänt där inne?
Kommer jag kunna bli frisk nu?

Eftersom det var en massa kosttillskott så dröjde det 5 dagar innan allt var införskaffat, men frekvens-vattnet började jag med direkt. Min mage, eller ja, min matsmältningskanal har inte direkt fungerar de senaste... ehhhh.... 500 åren, och han sa att nu skulle det komma igång och bli bra igen. Sockret förstör så mycket i kroppen osv osv.... men eftersom jag haft problem med magen extrem länge så tänkte jag att "ja ja, om bara 10% av allt han sagt händer så blir jag lyckligare" och att min mage skulle bli bättre lät helt otroligt...

Redan innan jag fått alla mina vitaminer mm så hade magen reagerat enormt! På frekvens-vattnet!!!!
På det som jag faktiskt fnissade åt och tyckte var töntigt. Vadå? vatten som utsatts för "mina frekvenser"? Men jo, det kan jag meddela att jag som kanske lyckats går på toa och göra nr 2 endast några ggr/vecka fann mig plötsligt besöka toaletten extremt ofta. Jag som var van vid att få jobba hårt för att ens få ut något fann mig få uppleva hur det är att knappt kunna hålla mig kvar på toan av rushen!
Sånt som man endast upplever vid magsjuka om man heter Linda infann sig nu utan magsjukebieffekter utan bara tarmdans a la Eurodsico. Spännande!

Så för alla där ute som har tröttnat på västerländsk läkarkonst där man aldrig behandlar anledningen till symtomerna utan endast jobbar med att döva symtomerna... ett tips från mig är; leta upp en KINESIOLOG och tillåt dig själv vara öppen i sinnet och se vad för slags resultat det ger med sig.
För mig verkar det vara en grymt bra lösning på 12-15 års hemsk sjukdomsbild. Mina förhoppningar är höga, nu har det knappt gått en vecka bara men jag ser redan in i framtiden hur detta kommer hjälpa mig.

Min Kinesiolog håller till i Karlskrona och heter Brian... men jag tror nog att det finns fler på närmare håll om man bara letar :)

Albin

I Tisdags fyllde Albin 9 år.
Det är alltså nio år sedan jag efter 2 dygn efter att vattnet gått fick komma in och bli igångsatt.
Det var alltså nio år sedan jag fick vänta ytterligare 18 timmar efter igångsättningen tills han med gemensamma krafter drog ut ur mig mig sugklocka.
Det är nio år sedan han lades i min famn och jag kände hur jag sakta domnade bort ju mindre blod som fanns kvar i min kropp. Han kissade på mig. Det är något av det sista jag minns innan allt blir kaotiskt och läkaren skrek hit och dit och jag rullades iväg med ilfart. Man kan säga att han kissade in revir direkt :D

Nio år.
Hur kan nästan ett helt decennium gå så fort?
Hur kan det vara så länge sedan när det känns som om det vara bara för 2-3 år sedan?
Min älskade Albin.
Min förstfödde.
Min enda son.

Han har en speciell plats i mitt hjärta precis om de andra två har. Varsin alldeles speciell plats i det där bultande modershjärtat.

Idag har vi haft kalas för honom, med lunch, tårta, kakor och bullar.
Han känner sig stor nu säger han. (Det kan bero på bullarna) Igår sa han att han önskade att han kunde känna att han växte och blev större för det smyger ju liksom på och är osynligt det där växandet.
Ett tag trodde han att det bara var på ens födelsedag som man växte :)
Exakt lika trodde Edward som liten.
Sådan far, sådan Son.

Nio år.
Hur kan det redan ha gått nio år?

Uppdatering Voff-Voff

Nu är det bestämt, den 17 November kommer uppfödaren hit med vår hund!!!
Han landar i Sverige dagen innan och körs sedan till oss den 17onde.

Jag har fått reda att bonden bortanför oss har ett av de bättre hundfoderssorterna som sälj och görs i Sverige. Uppfödaren blev jätteglad över den möjligheten vi hade att handla direkt ifrån honom :)
Ingemars Foder. SÅ bra!

Jag kommer behöva införskaffa mat, matskålar, någon form av leksak och ett Flexi-koppel tills han kommer. Koppel och halsband får jag av uppfödaren. Jag är så nervös!!! Snart kommer han! Vår nya familjemedlem! Vi vet inte ens vad han heter, men något spanskt är det ju så klart :)
Så en tripp till Ullared skulle sitta bra nu.
*Längtar*

Albin 9 år

För 9 år sedan låg jag på intensivvårdsavdelningen och Albin och Edward låg nere på BB.
KL 02:56 hade jag efter nästan tre dygns "förlossningsarbete" äntligen fött mitt första barn! Men det hade inte varit lätt, jag dog nästan på kuppen- men han var det vackraste jag sett, stor och söt.
Jag blev nerrullad till BB runt 10-11 tiden då de ansåg att jag va stabil, då fick jag hålla mitt underverk på riktigt. Inte bara en kort sekund efter en kaotisk förlossning. Nu kunde jag titta på honom, sniffa på honom, känna på honom. Lycka!

Lite blandade bilder- huller om buller, små korta glimtar ur Albins nioåriga liv :)

Albin & Jag busar med PhotBooth

Liten kille lånar mammas dator (vinter 2005)

Glad kille på Mölnbogård sommaren 2005

Albin är en speciell liten kille, han är till stor glädje för mig och han ger mig så mycket tillbaks. Han  har en viss sorts kärlek i sitt hjärta, en speciell sorts sårbarhet, något som jag känner att jag som mor fått att förvalta och beskydda. Han är min älskade son som fyller mitt hjärta med stor glädje och kärlek.

Albin på sin lekmatta från Spanien. (jan 2004)

En perfekt bild på vem denna spjuver till grabb är :)

Ute på gården i Fornhöjden, njuter av sommaren och dess sol (2004)

En av de många första bilderna tagna den 9-10 oktober på Södertälje Sjukhus

Mitt älsklingstroll

Mor och son på väg hem i höstsolen

Han är så fin 

Albin våren 2005, Torekällberget, Södertälje

Trädklättrande Englandsgrabb

Albin och lillasyster Alice på stranden i fjällen.

Efter att ha varit nergrävd i sanden ser man ut såhär :)

Lill-klimpen våren 2008

Något som är Albin i ett nötskal är ketchup-rester i ansiktet