Aragon

Som de flesta numera vet så blev vi med hund den 16 Nov 2012. Jag har inte bloggat så mycket sedan dess (hrm- knappast innan heller) men jag tänkte bara göra en kort sammanfattning för jag är verkligen så lycklig över att denna del av vårt liv äntligen blev av och att det blev som det blev!

Vi har i ca 4 års tid planerat att vid tillfälle ta en valp på foder ifrån www.ramitadepalma.se - men det har inte varit rätt tillfälle, saker har hänt, det har fötts för lite tikar i den kullen hon ville ta en tik ifrån, det har helt enkelt blivit omständigheternas omständigheter kan man säga.
När jag sedan slänger iväg ett litet mail för att kolla läget då jag tycker att nu, nu borde det väl ändå kunna få till det, då visar det sig att hon, tillsammans med en annan kennel (www.aberlours.se) på G att importera en vuxen hanhund att användas till avel och att de behöver placera honom på foder hos någon  "- hur ställde du dig till att ta emot en vuxen hund istället för en valp?" frågar hon tillbaka...
Efter några minuters betänketid så ser jag direkt att fördelarna är fler än vad jag tyckte första sekunden så jag svarar ja- sen går det undan. Lite mer än en månad senare står vår hund i vår hall, mager och tanig och alldeles LJUVLIG!

Under dessa veckors väntan som blev så bollade vi runt med vilka namn vi gillade och under lång tid såg det ut som att han skulle heta Amigo, men efter en liten kort introduktion till fantasyvärldens jätte - Sagan om Ringen, så kom vi fram till att Aragon är ju ett finfint namn. Alla andra namn bara försvann och Aragon fick det bli.

Nu har han bott med oss 2,5 månad och ibland överväldigas jag verkligen över hur perfekt för oss han är. Han är lugn, han är gosig, han tål så mycket från Astrid att jag ibland undrar hur han står ut. Hade jag varit honom hade jag nog nafsat lite bestämt för att markera för länge sen! Men inte vår Aragon inte. Nej, han går undan om hon är för på... that's all.
Han är lekfull, busig, tillgiven, rolig... och han följer mig överallt som en- ja- som en hundvalp!
Han är 4 år gammal men rör sig som en liten valp när han skuttar och leker och är glad. Han är snabb som blixten och älskar att rusa omkring i trädgården och leva loppan. Han uppskattar bollar väldigt mycket och nu även lärt sig att lämna tillbaka den till mig efter att han jagat efter och hämtat den :)

Han har nosen i marken i stort sett hela tiden och luktar och luktar sig fram på våra promenader, han kan tvärnita och vända om som på en fem-öring om han får upp en intressant doft så det gäller att vara med ibland.

Han har noll koll på "vardagslydnad" men vi ska introducera det snart. Jag ska bara få tummen ur och kolla upp lite kurser mm. Sen är planen att börja träna spår när vi är tryggare med varandra. När jag VET att han lyssnar, lyder och kommer tillbaka i alla lägen...
Jag tror att det komma passa honom väldigt bra och jag har funderingar på att om han verkligen är bra på det kanske anmäla oss till att vara sådana där som hjälper til att spåra förvunna människor och skadat vilt vid bilolyckor mm.... får se....

I början av december så parades Aragon med Zoe som väntas föda sina valpar vilken sekund som helst just nu. I helgen parades han med Zilla som jag hoppas blir dräktig och föder sina om ca 8 veckor då :)
6 kullar skall tas ifrån honom, sedan blir han MIN på "riktigt"
Jag leker med tanken att fortsätta para honom- att "låna ut" honom till olika kennlar som är i behov av en fin hane <3 att="" avgifter="" det="" funkar="" h="" hur="" j="" jag="" l="" ller="" mig="" och="" om="" p="" r="" rimliga="" som="" ta.="" ter="" ttekul="" vad="">

Håll koll på både Ramitadepalma och Aberlours om ni vill se valparna när de kommer- men känner jag mig själv rätt så kommer jag länka till det när det väl händer!
Zoe är helt brun med stubb så jag är väldigt nyfiken på hur det blir där, Zilla är svart/vit men såg helt grå ut i det svarta nu när hon var kortklippt vilket jag gillade. Murrigt grå... very nice <3 p="">Aragons svarta skimrar ju också åt det grå hållet.... kan bli väääldigt intressant tror jag.
Zilla hade väldigt liten och späd kroppsbyggnad, även huvudet var väldigt smalt- jag gillar ju Aragons breda huvud så där får gärna hans gener ta överhanden  - men den hade båda två ögon att drunkna i - vilket bådat gott!!! :)

Är så nyfiken!!
Uppdatering om Zoes valpar kommer nog snart eftersom hon ska ha när som helst!
Kram

Räkningar...

.... varje månad så kommer de och slukar allt innehåll och mer därtill på kontot, och varje månad TROR jag att det ska hamna på plus när allt är klart. Naivt- jag vet...

Det är det här som får mig att hela tiden dras till tanken att börja jobba, även om kroppen inte räcker till just nu. Det där med pengar är liksom rätt bra att ha :)

Ja, ja- snart börjar en ny månad om ca 27 dagar sitter jag där och är hoppfull igen för att bara dras tillbaka ner på jordelivet med en smäll. Tur att man har annat att le över i livet.
Nati Natti

Min sjuka lilla tjej

Lilla Astrid åkte med sin pappa och sina syskon ner stugan i Emmaboda i fredags. Där nere hade det varit -21° c och våra små element som skulle hålla minusgraderna ifrån att frysa vår stuga hade inte räckt till. När Edward och barnen kommer fram så är det gott om minusgrader inne och allt vatten är fruset, toaletten med. Det tog flera flera timmar att komma över till andra sidan termometerns plusgrader och barnen låg under 5 täcken med ytterkläderna på och sov i 7°c medan Edward eldade för fullt!

Helgen blev inte vad de tänkt sig och som pricken över I.et så fick Astrid feber den natten. Dagen efter var tjock förkylning ett faktum och hon hostade så mycket slem att hon kräktes stackarn!
I går Söndag var hon piggare även om nätterna är extra tuffa med hög feber och mycket gråt, men ännu en gång blev det så mycket slem att hon kräktes och jag lider verkligen med min lilla tjej.
Natten till idag måndag var samma som de tidigare 2- hög hög feber med tillskott av ruskigt ont i snippan, så hon har nog början till UVI just nu. Hon har ju alltid bakterier i urinet, men inte alltid symptom. Jag antar att kölden utvecklade det hela till en UVI med symptom - skrutt!

Jag skulle behöva få tag på Oregano-olja. Jag har en länk någonstans i ett mail om vart jag hittar detta och på vilka sätt det är bra vid just urinvägsproblem...  Återkommer kanske och eventuellt med information om detta en annan gång. Inga löften, inget tvång... ingen press :)

Hon är så ljuvlig min lilla tjej, trots att hon är ynklig, snorig och väldigt gnällig.
Att vara sjuk är en speciell förmån när man är liten. man behöver liksom vara extra omhändertagen och älskad på sådana dagar. *mys i soffan* till exempel...

Det här med att få saker gjort

Mitt sista inlägg utlovar löften om mera bilder på ett julfint hem i adventstider... I lördags tog jag ner de sista julsakerna- julgardiner och adventsstjärnorna. Det verkar som om jag inte kommer hålla mitt löfte om bilder på ett ombonat hem redo för julens fridfulla firande :)

Nu är ny-sydda vita, sköra gardiner upphängda som släpper igenom det lilla ljus som denna årstiden har att erbjuda oss nordbor. Jag trivs bäst med vitt eller naturliga ljusa färger i mitt hem. Är det inte konstigt att vi när det är som mörkast och murrigast ska slänga upp mörka röda färger, djupa gröna färger och i julens tid och mörkaste vinter så stänger vi ute det lilla lilla ljus som solen har att ge oss. I stället lyser vi upp med lampor, ljusslingor och annat vackert för att ge våra hem det där mysiga och fina känslan i sig.

Var je år när jag byter från julgardiner till mina älskade ljusa, sköra och mer somriga gardiner så säger jag mig att "nästa jul ska vi ha en VIT jul här hemma. Gardiner, dukar- allt ska vara vitt!!" Än har det inte blivit så, men även i år säger jag detsamma. Vi får se i December hur det blir :)
Det hela handlar ju oftast om att ha råd att fixa fram jul-fint tyg som är vitt och orka sy nya gardiner av det.

Just nu njuter jag av ha det vårfint - redan i slutet på Januari.
Förra året då livet var kaos med stress, hjärnblödning, sjukdomar med sjukhusvistelser för både mig och Alice fram och tillbaka under våren så ska jag erkänna att mina julgardiner satt uppe ända till April. Då fyllde Alice år och svärmor bestämde sig för att det var dags för tomtegardinerna att komma ner!
I år så slipper min kära svärmor ta ner julen i mitt hem.
Känns skönt!

Advent

I morgon är det första advent, jag har i några dagar städat och tagit fram julen, låda för låda, steg för steg... Krubban är framme, julgardiner i vardagsrummet och barnens rum är på plats, adventsstjärnorna är uppe... och jag skrubbar och städar så gott det går.

I veckan kommer jag även sätta upp julgranen så att vi får njuta av julmagin i flera veckor!
Bilder läggs upp snart- i år ser jag fram emot julen. I år ska vi ha det fint, mysigt och bara njuta!!

Mikron såld

Nu har jag gjort det som jag skulle, eller nja- jag skulle slängt mikron om jag var riktigt duktig och human mot mina medmänniskor... men ekonomiskt så kan jag tyvärr inte göra det.

Det är rent hälsoskadligt att använda mikron så som vi gör idag, att tänka på alla vällingflaskor jag värmt där och hur detta kan ha eller har påverkat mina barn... jag får ont i magen!

Läs allt på den här länken om det som finns att läsa angående hur mikrovågslagad/värmd mat påverkar oss. Jag orkade inte ens läsa allt. Får ta det i omgångar tror jag- men livet utan en mikro känns redan bra. Att värma vällingvattnet på spisen eller i vattenkokaren går precis lika bra - om inte bättre när jag gör det med vattenkokaren faktiskt!

Marianne på hormonkursen berättade att ett gäng läkare hade testat genom att ta blodprov på varandra innan och efter de intagit vatten som de kört i mikrovågsugnen. Innan såg blodet ut som de skulle- friskt och fina röda blodkroppar i blodplasman. Efteråt så såg blodbilden helt annorlunda ut. Det såg ut som de var gravt sjuka i leukemi allihopa. De röda blodkropparna såg ihopskrumpna ut och de kletade fast i varandra likt tuggummi. Bara tanken på hur jag i alla år värmt barnmat, välling, tinat frusen mat, värmt middagar mm mm - vi har ju förgiftats om och om igen... tänk alla vällingflaskor barnen druckit- dricker... Astrid är fortfarande ett vällingbarn!
F.r.o.m. nu kommer vårt blod inte se sjukt och förgiftat ut. Ett steg närmare ett friskare liv för familjen Karlsson.

Sonen kommer får värma sin varma mjölk med honung på spisen istället, får se om han orkar göra det alls nu när det inte är att ställa in glaset i mikron bara - ja ja, om jag visar honom några gånger så kanske han klarar det själv sen. *fnissar då han säkert inte orkar bry sig längre*

Men men- det jag ville säga var i alla fall att mikron är SÅLD. Borta ur vår vardag. Detta hemmet är en mikrofri tillvaro! Heja Heja!!!

Naturliga Hormoner

I går den 25 November var jag på en Hormonkurs i Växjö som hölls av Marianne Arnström. Hon är sambo med Kinesiologen som jag besökt och behandlats av.
Hon har under många många år forskat och läst på om våra hormoner och vad vi som kvinnor (ja, även män faktiskt) behöver för att må bättre- vilken slags balans som är optimal för våra kroppar.

Läkemedelsföretagen och läkarna har i åratal pumpat oss fulla med Östrogen. Jag och många av mina vänner "tål inte" denna behandling med p-piller, hormonbalansering mm. utan har fått klara oss med minipiller istället som har lägre doser av östrogen samt påverkar gulkroppen om jag fattade allt rätt.
Tyvärr är inget av dessa det som vår kropp behöver.
Vi behöver Progesteron - den NATURLIGA och nyttiga versionen, inte den syntetiska och farliga versionen. Med den naturliga kan många bli av med krämpor som värk, PMS, fibromyalgi, endometrios, infertilitet,, huvudvärk, migrän, trötthet - ja massa massa massa olika tillstånd!! Klart att jag med min kropp blev nyfiken och ville lära mig mer!!

Kursen är på ca 6 timmar och kostar 500 kr. Väl spenderade pengar om du frågar mig. Detta är en rejäl ögonöppnare! Marianne ska till våren ha kurser i bl. a. Västra Götaland och jag kommer peppa alla kvinnor jag känner till at gå på denna kurs. Jag tänker gå en till gång. Jag anser att detta är så viktig information att ta del av att det aldrig skadar att gå om kursen.
För att se om Marianne är i din stad till våren- kolla hennes hemsida här.
Hon ska vara i Borås och Ulricehamn vet jag- jag återkommer med pepptalk när det är dags :)

Jag slutade med mina minipiller efter mitt besök hos Kinesiologen i höstas. Nu efter 4-5 veckor har min ägglossning ännu inte kommit igång. Min kropp led av mkt pga östrogendominans i hormonhalterna. För att må som bäst ska vi kvinnor ha 300-500 ggr så mycket progesteron än östrogen i våra kroppar. Inte alls den bild vi kvinnor lever med idag!

Marianne Arnström och hennes Brian håller även kurser om mat, om mental balans mm för den som är intresserad. De håller till i Karlskrona och ja, jag har rest dit för mina besök hos honom. Det har det varit värt. Jag har blivit så hjälpt av de råd som han givit mig!

Under de senaste månaderna har även Edward och jag fått upp ögonen för allt skadligt omkring oss- ni har sett ni mig kollapsa i chock över alla farliga E-ämnen, eller hur jag delar länkar på Facebook om bra mat, dåliga effekter av Fluor mm. Marianne och Brian är av samma skola. VIlken lättnad det va att få träffa andra som också undviker parabener, krämer med gifter i, tvål, schampo och kroppsprodukter som går in genom huden och lagras i samt skadar våra kroppar... Likasinnade!! <3 p="p">
I somras beställde jag ekologiska schampon och balsam, fluorfri tandkräm, tvättlera mm.
Jag fördjupade mig i www.nopoo.se och tvättade håret med honung, bikarbonat, tvättlera mm
Jag intresserade mig för vad som skulle vara riskfritt och "rent" för min och familjens kroppar.
Mitt mål var att kunna klara sin kroppsvård på medel som jag lätt kunde ha hemma- naturliga produkter.

Jag har i över 15 år lidit av rosacea. Det är en hudåkomma. Igår fick jag höra att även denna åkomma kan försvinna när jag byter till det naturliga progestronet. Det är hormonell obalans som skapar denna hudåkomma! Sedan i somras/höstas har jag använt olja till att tvätta mig med, smörja mig med mm.
Mitt ansikte har hurrat av lycka- huden har blivit finare och klarare och jag har känt hur huden blivit jämnare i sina feta områden. Jag har inte alltid ett glanisgt fett ansikte utan ett matt, slätt ansikte... eller ja- tills jag slutade med mina p-piller :) NU är jag ett pizza-fejs igen. Jag ser fram emot att även detta löser sig när jag fått hem salvan med progesteronet.

Så till alla ni kvinnor där ute med massa dyra krämer och salvor och hormonell obalans och p-piller och PMS och andra problem... Håll utkik efter vårkurserna som Marianne håller här till våren. Jag kommer hålla er underrättade!!

Felet löst

För en vecka sedan så fick jag äntligen tag på den där läkaren jag nämnde i ett tidigare blogginlägg. Han stod helt frågandes till att FK hade försökt få kontakt med honom. När jag nämnde att det skett helt elektroniskt så fick han hjälp av en kollega och då hittade de allt i deras "signeringsmapp"- en mapp som en läkare endast tittar in i en gång i månaden. kanske tom bara varannan månad...
Där låg det elektroniska brevet med dess alla påminnelser från FK och skvalpade.
Helt bestört över vad som hänt så löste vi en komplettering på bara någon minut över telefonen som han skickade tillbaka direkt till dem. Han lät mig till och med diktera lite :)
(Svenska är inte hans modersmål så det behövdes stöttning kan man säga)

Idag- en vecka efter hans insats så meddelar Fk att det godkänt min sjukskrivning och att jag kommer få ersättning.

Läkarens avdelningschef har varit i kontakt med mig och vi har pratat igenom hela ärendet och han medger att det varit stora brister i mitt fall, men detta med FK fri.skriver han läkaren helt ifrån eftersom han, som chefsläkare, inte heller visste om att de fick elektroniska brev från FK som hamnade i den "bortglömda" Signeringsmappen på deras datorer. Han skulle ta upp detta med ledningen och be att det antingen gick ut ordentligt med information eller att det istället lades i inboxen för email.

På reaktionen från Dr. Ingu så är jag helt säker på att de båda talar sanning.
Det pappersfria samhället stod i vägen för mig denna gången. Och otur. Som vanligt massiv otur.

Men nu fokuseras det på det glada och positiva.
Jag är sjukskriven "på riktigt"
Inte bara för att en läkare anser mig vara det, utan för att FK håller med.
Bara i Sverige, eller vad säger ni?

Skrållan

Min dotter Astrid, hon är speciell.
Hon testar gärna världens olika utmaningar och allt hon har omkring sig är något att uppleva.

Idag när jag bytte hennes blöja som trollar hon tex fram en liten rund, grön och skimrande pärla från vem vet var och säger: "Titta mamma, pääla!" Som den engagerade moder jag är tittar jag upp en millisekund och fortsätter sedan med att fokusera på att torka bort sånt som man inte gärna vill ha kvar i rumpan längre stunder...

Då kommer barnet på en briljant idé! "Titta mamma, gömma den där..." och med dessa ord försvinner den vackra pärlan in i höger näsborre innan jag hinner förstå vad som ska ske. Jag ser pärlan försvinna in i näsborren och samtidigt som jag drar upp henne i sittandes med ett utdraget "Neeeeeeeeeeeej" från läpparna som ser hon till att plantera pärlan väl genom att sticka in ett finger och med detta säkra Omöjligheten för mig att pilla ut den. (Ja, jag vet- jag uppfinner nya ord- visst var det ett bra ord?)

Rätt så fort så inser det vackra lilla barnet att den vackra lilla pärlan inte tänker komma ut hur lätt som helst. Då infinner sig paniken. Och gråten. Under väldigt långa minutrar så håller vi på att med gemensamma krafter försöka få ut pärlan. Jag försöker få henne fräsa ut den, men alldeles för mycket luft tar sig förbi och fräsningen ger ingen effekt. Den sitter där den sitter. Den sitter fast.

Efter ca tio minuters förgäves kämpande så ringer jag vårdcentralen. Vår vårdcentral är privatägd och när de inte själva svarar i telefonen så kopplas man till "Medhelp"- ett typ 1177 som tar emot, förmedlar och ser till att du blir uppringd av din VC och får fram det du vill få fram till dem. Damen som tog emot vårt samtal försöker själv ringa på ett annat nummer in till vårdcentralen för att snabbt få kollat med en läkare om vi ska försöka pilla ut den där, eftersom jag anar den längst upp i näsan, eller om vi ska åka in direkt till Öron/Näsa/Hals och få henne nersövd och pilla ut den då. Jag i chock väntar på att hon ska komma tillbaka i luren... "sövas ner? Nej nej nej- sånt har vi inte kraft och ork till" tänker jag rätt så egoistiskt och när damen kommer tillbaka i luren så meddelar hon att inte hon heller fått svar från VC för de är grymt underbemannade där idag och det rätt körigt. Vi diskuterar om jag ska in till ÖNH-mottagningen direkt eller testa med att bara dimpa ner på VC och säga vad som hänt...

Vi bestämmer oss för det senare, hon poängterar att det är rätt bråttom, för skulle Astrid andas in kraftigt och pärlan dras bak mer så kan den hamna i lungan.... Behöver jag nämna att vi var på VC inom loppet av 4-5 minuter. Och då hann jag klä på barnet också :)

Väl där går det undan, vi tas emot, sköterskan springer och hämtar den enda läkaren på plats som har lunch. Vi sätter oss och väntar och jag ser att Astrid som gråtit rätt mycket och inte alls ville åka till doktorn snorar rätt kraftigt ur den andra näsborren. Eftersom tidigare försök till att fräsa ut den misslyckats pga att lyften tog sig förbi pärlan ser jag nu min chans...

Precis när läkaren kommer så får jag henne till att fräsa hårt medan jag håller för vänster näsborre och ut flyger en grön, skimrande vacker liten pärla som ett pistolskott!! Vad vi hurrade och var glada allihopa! Mest doktorn för han tycker det är så hemskt att behöva göra sådant här, hålla fast ett barn och försöka nå något som sitter långt upp i ett litet litet hål... nä han var svettig av bara tanken  - så han klappade händerna och hurrade och hämtade stora leksakslådan så Astrid fick välja en leksak eftersom hon gjort allt jobb själv!!

Vilken grej!
Sådant händer bara när man har en nyfiken Astrid i huset.

Min egna lilla Skållan, fast i detta fallet så är väl Madickens 'Lisabeth ett bättra val ur Astrid Lindgrens skapelser?

Jag vill bara skrika

Den 9 Juli i år blev jag inlagd på SÄS Ortopedmottagning efter ett besök på akuten med vad jag trodde var ett ryggskott som bara blev värre och värre. Det visade sig vara 2 och ett halvt (?) diskbråck långt ner i ländryggen. Dessa bråck klämde på nerver ner i bäckenet och vänster ben så att jag tappade känseln på låret och i underlivet. Jag blev inlagd för observation och skulle eventuellt skickas till Sahlgrenska för operation.

Jag ville inte opereras.

Efter 3 dagar på mottagningen kom vi fram till att det inte var fullt så illa att operation behövdes (tack tack- en lättnadens suck av mig) och jag förberedes på att bli hemskickad. En sjukgymnast lärde mig hur jag skulle gå och stödja mig på kryckorna för att minska trycket på diskarna i ryggen och jag fick även öva på att gå i trappor. Jag sjukskrevs av läkaren som gjorde ronden den dagen och skickades haltandes hem med lite recept på smärtlindring och så.

Standard för sjukskrivning med diskbråck är 3 veckor.
Det var det jag fått, men både läkare och sjukgymnast poängterade att detta skulle ta lång tid. Upp till 6 månader!! Men jag skulle ringa in till mottagningen så skulle läkaren förlänga min sjukskrivning- inget krångligt alls.

Jo, massa krångel visade det sig.
När jag ringde vid slutet av de tre veckorna så tog en sköterska emot mitt samtal och lovade vidarebefordra mina önskemål till läkaren. Det var semestertider så han bad mig vara tålmodig.
4 veckor senare hade jag ännu inte ngt läkarintyg och ringer igen. Denna sköterskan blir arg på läkaren och lovar ta tag i honom. Hon skämtar om att hon skriver en lapp med den arga pennan- alltså markerar allt hon skriver med neongult. Jag som är naiv tror nu att allt ska vara löst.
Efter två veckor till så ringer jag in igen och undrar vad som händer.
Denna sköterskan blir arg på MIG över att jag inte legat på mer. Varför har jag väntat så länge med att ringa? Ehhh- jo för att jag blev tillsagd att göra det!!
Hon lovar grumpet att också ta tag i detta och till sist så ringer det en en kvinna från rehab-avdelningen på sjukhuset och "Intervjuar mig". Hon meddelar att Doktorn är ledig just nu och inte kan nås, vi får avvakta tills han komme tillbaka och då ska vi lösa allt som har hänt.
Vid det här laget undrar FK vad som händer och varför jag inte skickar in alla papper mm.
I början på Oktober får jag hem mitt sjukintyg. Det ser skralt ut med kommentarer på det och jag hoppas att FK ska godkänna det ändå. Naivt av mig igen.

FK kontaktar läkaren och ber honom komplettera med uppgifter på typ alla punkterna. Han svarar inte. Det verkar vara hans grej- att inte svara och göra det man ska. De kontaktar honom igen och igen. Han svarar fortfarande inte. Den 1 Nov 2012 är han sista dag för att höra av sig, har inte skickat in något då så avböjs mitt ärende och jag får inte någon sjukpenning.

Igår den 1 Nov så hade han självklart inte hört av sig. Inte alls.
FK ringer mig och meddelar vad som hänt och ber mig försöka få honom att fylla i allt rätt för deras kontakter med honom är fruktlösa. Jag har till den 19 nov på mig.

Vi har hela tiden trott att det löser sig det här, självklart kommer vi få sjukersättning, jag är ju sjuk. jag har ju läkarintyg. Jag har ju rätt till sjukersättning!! Vi har därför levt av våra 1) besparingar, när dessa tog slut så gick vi över till 2) våra krediter på våra kort. Nu när våra krediter är slut så har vi börjat samla ihop vad vi har här hemma och ska sälja det.  Just nu handöar det om mat. Att få ihop mat efter att alla fasta kostnader är betalda.

Är detta Sverige?
Ska man ens kunna falla emellan stolarna såhär pga en lat inkompetent läkare som inte sköter sitt jobb?
Doktorn heter Ingu Gudmundsen och jobbar på SÄS Ortopedmottagning/avdelning.
I mina ögon borde han prickas och inte få lov att ha patientansvar längre. Han har egenhändigt förstört våra liv just nu.
Jag vill bara skrika.
Istället gråter jag.
Hela tiden.