onsdag 14 april 2010

6 am och fågelsång


Jag har en önskan om att få kunna sova djupt, tryggt och fantastiskt länge... Hittade denna bild som uttrycker rätt så bra vad jag längtar efter- vilken härlig sömn vi har här.... Jag vill också!!!!


Nu sitter jag här igen- efter att ha vart vaken hela natten... Klockan är just nu 6 på morgonen och jag är trött. Jag har provat att ligga i sängen i ca 1 timme... började med att bada avslappnande i en timme sedan sängen - men när man inte har somnat ännu vid 4-5 tiden så kommer man över det magiska klockslaget då alla fåglar vaknar och tar igen alla de tysta timmarna dom har vilat upp sig på under mörkrets timmar. Hjälp vilket liv dom för- kvitter kvitter kvitter i allra högsta grad!

Om det inte var för att fåglarna i sig symboliserar våren och värmen som jag har längtat efter i flera månader så hade dom väl kanske drivit mig till vansinne men nu kan jag inget annat än att le och vara glad för deras glädjesång över att en ny dag har kommit... En ny dag.... och änne en avverkad... 36 dagar kvar till Kejsarsnitt... 5 veckor... SNART!

2 kommentarer:

  1. Underbart för dig att veta att det är precis 5 veckor kvar och kunna orka igenom dem bara för att du vet att eländet snart är slut. Klev upp vid halvsjutiden efter att ha legat i sängen och försökt hitta ett frö till motivation att orka en graviditet till så småningom. Innan jag läste din blogg imorse tror jag att adoptera en valp var det närmaste jag jobbade upp mig till hehe. Men nu känner jag mig inspirerad av att du kämpat på så tappert. Hoppas att din vecka går fort!

    SvaraRadera
  2. För ca 30 veckor sedan när jag mådde som värst av att ha slutat med min medicin och inte hade sovit en blund alls på över en vecka (= vraaaaak) så var jag också väldigt inne på att Ångra allt och typ bli fosterfamilj istället... Jag var redan då på väg att knäckas av allt som jag utsätter min kropp för för att ge detta barn en ren och bra start i livet utan risker för missbildningar eller åkommor pga min sjukdom och den medicinering jag behöver...

    Nu är ju inte "ångra sig" ett alternativ i min bok... skulle aldrig kunna göra det men jag hade många långa mörka stunder och det kändes som om jag aldrig någonsin skulle ta mig igenom detta med livet i behåll... och om jag skulle leva så skulle jag itne veta hur man skulle kunna le och vara glad längre... typ.

    Nu när det bara är 5 veckor kvar så känns det helt sjukt. Ja tiden har krypit fram, varje natt har vart ett gissel, dagarna har inte vart så bra heller såklart, men jag har mer motståndskraft då- smärtan tar itne över på samma sätt... eller ja OFTAST så gör den inte det :)

    Jag vet inte vem du är eller vad som gör en graviditet jobbigt för dig men jag måste säga att trots att jag många gånger tänkt att detta är värre än att dö så känner jag också att snart så kommer jag få hålla det som jag har kämpat och lidit för i mina armar... Snart kommer jag få mitt pris, mitt mål, min medalj... Och tanken på att jag mått fruktansvärt dåligt sedan Augusti 2009 kommer vara en bråkdel av en sekund i mitt minne för varje glädjeleende jag kommer få uppleva tack vare detta barn. Den uppoffring jag har gjort kommer te sig liten till allt jag kommer få välsignas med i hela mitt liv... HELA mitt liv!!! 40 veckor + några till kommer itne vara en "big Deal" sen när jag tagit mig igenom detta- när jag står på andra sidan mörkret!!

    Det har vart och är tufft, min familj har fått betala mycket men samtidigt upplever jag att vi fått en närhet och en förståelse för varandra som bara växt....

    Tänk noga igenom ditt beslut, men om du håller fokus på målet så kommer det vara värt det!!!
    STOR KRAM o Lycka Till

    SvaraRadera