måndag 17 augusti 2009

Alice


Min dotter ligger på min arm, sådär mysigt ni vet, precis i armhålan så att man krama om henne med samma arm hon ligger på. Hon kom bara och kröp upp till mig i sängen för att ge mig lite "kraft-kramar" och kärlek så att jag skulle må bättre. Ännu en fruktansvärd natt bakom mig och minimalt med sömn... då behöver man kraft-kramar från sin dotter som är lika mjuk och vårdande som Florence Nightingale. Hon har en speciell gåva och det är att vilja ta hand om och vårda andra. När hon var nyfödd och min värld var kaos pga hennes operationer så slogs jag av vilken lugnande inverkan hon hade på alla i sin omgivning (eh, eller var det bara på mig hon hade det??) och när hon fick sin namnvälsignelse så sades det att Glädjen skulle vara som en röd tråd genom hennes liv.... och hittills så stämmer det. Hon är så glad och varm och kärleksfull. Jag vet att alla föräldrar skryter om hur bra deras barn är, och jag tänker väl inte vara ett undantag här för båda mina barn är så lätta att ha och göra med. Dom är självständiga och enkla att underhålla. De "kräver" inte så mycket om man kan uttrycka sig så. Att få barn som är av det lugna grundämnet som just mina barn är ÄR och har varit en enorm välsignelse för mig och Edward. Jag har ju varit sjuk i snart 9 år och av denna tid så har jag bara fått kemisk hjälp med mediciner de senaste 3 åren. Jag undrar om inte mina begränsningar har format dem till att vara så nöjda och så lätta att ha och göra med. Självklart så bråkar dom med oss också, dom är barn! Men vi har fått en väldigt bra kull om man kan säga så :)
Jag hoppas att det barn vi försöker få nu kommer vara av samma kvalité så att den lilla kraft och energi jag har kan användas till de goda delarna av föräldraskapet istället för att skälla och bråka hela tiden. Åh, jag hoppas verkligen att det har "tagit" och att jag har ett ägg som har celldelning och inbäddning i livmodersväggen som prio ett just nu. Jag vet inte hur jag kommer reagera ifall mensen kommer. Vi har vid båda våra beslut innan att bli gravida blivit det direkt. Ingen väntetid här inte. Men nu är jag äldre, jag fyller 35 i februari och man ska väl kanske inte räkna med att man är så superfertil längre. Jag hoppas ju som tidigare sagt på att jag ska haft två ägglossningar så att jag bara behöver gå igenom detta en gång till för att vara "klar" med barnafödandet. Vi vill ha fyra barn, vi har alltid pratat om att ha 4 barn... det känns fel att plötsligt tänka att det bara komemr bli tre... man ska ju inte ta några beslut i förskott. Jag kanske är såpass bra på att förtränga hur himla kasst jag mår så att jag faktiskt gör detta en gång till........ idagsläget känns det inte så troligt men man vet aldrig. Vi människor är bra på att glömma exakt hur smärtsamt det vi gått igenom är. Bara att det var det... men nivån av smärta är svår att minnas. Vilken tur att det är så!!!!
Tillbaks till min mysiga Alice som luktar så gott och som pussar mig så ömt. Denna lilla tjejen är som en solstråle i mitt liv. Jag är så tacksam att jag har henne! Tänk vad ens barn kan ge till ens föräldrar bara genom att finnas i deras liv !!!! Bilden som är med togs i September 2005, Alice är ca 5 månader och är en go & gla liten tjockis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar