Nu har jag målat, eller ja, rättare sagt oljat in staketet. Det blir nog bra. Virket sög i sig oljan som en törstig maratonlöpare. Slurp, slurp slurp. Det gick relativt fort men jag antar att jag måste vara mycket mer försiktig imorgon när jag ska grundamåla. Man kan liksom inte kladda på hej vilt när det är vitfärg man har på penseln :) Jag lyckades somna till sist i alla fall, även om jag hade svårt att sväva in i sömnen. Vaknade av att någon ringde på dörrklockan där nere. Först en gång, sedan igen. Jag öppnade inte, jag hade ingen lust att springa ner halvklädd i påslängd morgonrock för någonting! Det finns bara några få som skulle komma och klinga på vår dörr: Kompisar till barnen eller någon av våra snälla grannar... Jag var inte på direkt humör för någon av dessa två kategorierna så jag låg kvar. Jag undrar nu i efterhand vem det var.
_________________________________________________________________
Nu ska jag ta mig in till Kinna en sväng, sen ska jag göra mig iordning för ännu en natt på jobbet... Denna antten var lite tuff pga ljudnivån från några av brukarna. Det fick till och med bli en Panodil runt 2:30 - that was a first! Jag hällde i mig 1 liter vatten och hoppades på att det skulle knuffa undan den molande bultande värken... Det funkade till viss del vilket var skönt. Innan NattPatrullen kom så lyssnade jag på min iPod med hörlurarna runt halsen istället för öronen... Femte gången (minst) tar jag mig igenom The Twilight Saga. New Moon och den italienska vampyrligan håller mig fången just nu. Hur kan en bok vara bra om och om igen? Man vet ju vad som händer och hur allt ska gå, ändå dras man till att läsa om dom.... Jag har flera sådana favoriter och även om man inte kan återskapa den allra första magin som ovetskapen ger så är det ändå en återupplevesle av alla dessa första känslor som lockar till omläsning - om och om igen! Jag har lagt till början på en lista på böcker som jag gillar att förlora mig i. Enjoy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar