Magen är full av fiskpinnar och makaroner. Jag inväntar smärtlindring och är smått illamående pga smärtan, men jag är mätt, jag har en underbar familj och jag älskar dom så.
Idag har det varit och är fortfarande en tuff dag. Jag har onaturligt ont. Det regnar och vädret påverkade min smärta väldigt mycket även innan när jag hade bra medicin som faktiskt funkade och jag antar att om det kändes av Då så är det inte så konstigt att det känns NU heller. MEN.... idag har förvisso vart pissig... men jag väljer att se det goda.
Jag väljer att se att min man har gjort allt i hans makt till att göra mig glad idag. Jag väljer att se hans ansträngningar, att njuta av hans omsorg och att se kärleken han har till mig i hans handlingar. Jag väljer att se det goda.
Jag väljer att se mina barns leenden, deras goda kärlek och livsglädje. Jag väljer att se de välsignelser jag får utav att ha dom, att få lära känna dom och att få bli en del av deras liv.
Jag väljer att se det som är målet för oss just nu, att se mållinjen snarare än varje smärtsamma steg på loppet... Jag väljer att sätta fokus på att klara av detta och ta mig igenom det som en segrare. Just nu är det svårt, det är svårt att ignorera att varje steg på vägen till målet faktiskt GÖR ONT, och det är svårt att lyfta blicken och bara "keep on walking/running"... men jag ska, jag ska, jag ska!!!!
I morgon är det söndag. jag har inte varit i kyrkan på en helt evighet. Jag vill till kyrkan! Undra om jag kna ligga ner i "bagageutrymmet"? Kan man bädda iordning där och hoppas på att polisen INTE ser mig? Hmmmmmm. För om jag ligger ner så kanske jag klarar av att vara med en stund inne på sakramentsmötet.... OCH om jag ligger ner så kan vi få plats med missionärerna på vägen hem:) hihihi, jag är tokig såklart som ens tänker tanken. Men om jag åker med (sittandes eller liggndes- spelar ingen roll) och ligger i vilorummet under hela tiden förutom just sakramentsmötet så kommer jag iaf få komma till kyrkan!! Jag har inte tagit sakramentet på över en månad... om inte mer. Jag vet inte ens när jag var i kyrkan sist! I NEED TO GO! EN liten bön om att jag ska kunna klara detta borde kanske vara på sin plats... :) Yupp Yupp!!
Ser fram emot att ha missionärerna här imorgon, och en av dom fyller år!!!! Undra om jag kan få Edward till att baka något extra speciellt? Vad ska vi äta? Vad orkar Edward med att göra? ARGGGG att allt ska hänga på honom, det är svårt att vara den som är helt "useless" hela tiden vill jag lova. Hjärnan funkar ju, så att då inte ha kroppen med kan vara Något frustrerande!
Jaja, ser fram emot morgondagen med ny styrka nu. Jag vill göra den bättre än vad denna var. jag vill inte ha så ont som jag haft idag och jag vill kunna le och känna leendet ända in i själen.
Dags att ta sats för det då!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar