Tryckte i mig 10 bitar sushi förut och lyckades överdosera Wasabin spåass mycket att jag kände mig smått snurrig en stund. Blev alltså tillfälligt hög på wasabi! Är det någon annan som lyckats med detta någon gång? Men, det var väldigt gott och eftersom bitarna man får på Sushi Wasabi i Kinna är väldigt väldigt små så var det lagom med 10 bitar. Blev mätt och go... och glad :)
Innan jag stack till jobbet så ringde min svägerska. Det var första gången jag fick prata med henne sedan hon fick barn nu i slutet på Juli. Det var så skönt att få höra hennes röst, att få höra lilla Elinor (Eli) och låtsas som om dom bodde "down the street". Att dom nu bor i Cardiff Wales och att det är helt omöjligt att promenera dit när man känner för det låtsades jag inte om - är inte ens egna fantasi makalös? Jag vill inte bo så långt bort från Nick och Josefine men livets omständigheter kommer behålla dom på avstånd i några år till. Det är lite tufft just nu :( Men, den som längtar efter något gott väntar aldrig för länge. Tänk lyckan och glädjen sedan när vi har dom inom Sveriges gränser och förhoppningsvis inom ett bra reseavstånd så att man kan umgås! Det mest idealiska vore ju om vi kunde bo grannar, but I guess that's pushing my luck!
Jag har ju en vän som precis förlorade sitt barn, så det känns så underligt och underbart att livet fortsätter och att det föds barn som lever och mår bra... Jag tänker mycket på min väns familj och vad dom går igenom nu. Det känns som DejaVú och som tiden har fått hicka och upprepar sig. Tre barn har dött vår nu sedan Dec 2007. Jag hoppas att detta inte fortsätter... SJÄLKLART hoppas jag så, klart att ingen springer runt och önskar att små söta bebisar ska dö... Ibland utrycker jag mig verkligen konstigt. Men jag antar att vad jag egentligen menade var att OM det nu ska hända så vill jag vara så självisk och dra med alla i min bekantskapskrets i ett hopp om att det inte händer någon av alla oss.... Jag vet att man inte kan stoppa det som är meningen och om det är meningen att det ska hända mig så tar jag det... men betyder ju inte att jag VILL att det ska ske...
OK, finns det lättare samtalsämnen tror ni? Jag verkar spåra in på tråkigheter hela tiden, men när det händer jobbiga saker i ens närmaste omkrets så upptar det ju ens sinne...
Jag tänkte sucka och stööööna lite över vädret för jag har fått tips om att om man gnäller högt och tydligt så kommer solen och ställer allt till rätta igen... Minman och mina barn drog iväg till Norra Sverige för en vecka sedan idag. Under tiden de var borta hade jag tänkt att jag skulle olja staketet och hinna grundmåla det, kanske tom måla klart det... och hinna ge mig på lilla huset också. Vad har jag haft för väder i ca 1 veckas tid nu?? Kan någon gissa?? Just det - REGN! Vi hade OK väder en dag, var det i Lördags? Då hade jag mormor och Bruno nere för att plocka av alla bären innan det var sent att ta vara på dem... så hela den dagen gick åt till att safta. Det var ju tur att vi kunde få sol till det, det är ju rätt sånt slöseri att ha bärbuskar om man inte tar vara på dom så det känns skönt att titta på alla färdiga saftflaskor som jag har hemma på diskbänken (Japp, det är tisdag, men dom står kvar- har inte lyckats få tummen ur och släpa ner dom till matkällaren ännu) Så nu hoppas jag att jag kan få några soldagar till denna veckan med början på Onsdag. Då kommer jag sova till typ 15, sedan kan jag ta mig staketet i eftermiddagssolen... Jag kommer tänka på detta som en skriftlig beställning, so cough up some sun pleeeease!
Hjälp vad ont i armarna man får av att använda jobbets tangentbord, det finns inget egronomiskt med det här upplägget om ni frågar mig :) Fast det är ju sant, detta är inte ett kontorsjobb med långa terminaltimmar varje dag utan bara en plats för korta rapporter så jag antar att den duger iaf!
Det finns någa arbetskamrater som har semester nu som saknar och jag tror att en av dom är tillbaks nästa vecka... problemet är att jag inte blev tilldelad några av de tomma passen som fanns då, trots att jag skrivit upp mitt intresse på två av dagarna - suck! Vi är för många som slåss om de få passen som finns - fast det är klart - flera av de andra fick två pass var så man önskar ju att man kunde uppmärksammas lite mer... Orkar jag ens bli upprörd och ta åt mig den här gången?? Jag vet inte - Jo tar åt mig gör jag ju fast jag tror inte jag orkar anstränga mig för att ta reda på varför jag blev förbisedd. Det verkar ju som om alla tycker om mig, men här har jag kanske svaret - Hahahahahahahaaa
Jaha, då skulle väl jag ta och tag i mig själv och börja sopa, moppa, skrubba, städa, diska, tvätta och allt det där som hör nattens sysslor till. Kommer kanske tillbaks sen framåt småtimamrna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar