Det har börjat sjunka in att jag faktsikt bara har en vecka kvar på detta stället. Alla tomma tider under vecka 33 är redan bortlovade till alla andra vikarier, jag fick inte en enda, för jag hann inte sätta upp mig på listan där de intresserade skulle skriva upp sig på. Det kan vara farligt att vara borta några dagar eller att inte gå igenom allt på skrivbordet när man jobbar natt antar jag. Surt men sånt är livet... Sedan skulle det sitta bra med lite ledighet, även om plånboken inte håller med om det :) Set känns skumt att bara ha 4 nätter (denna inkluderad) och ett kvällspass kvar. Sedan är det liksom slut på att ha koll på livet. Sedan är det timvikarie igen. Sedan är det att alltid vara på hugget och försöka ta för sig och hinna med allt som gäller... Det känns som det alltid är ens barn som får betala för detta. Det är alltid dom och min nman som får stå åt sidan medans jag jagar timmar för att vi ska få ihop inkomst så att vi klarar alla utgifter... Ni vet dom där som av någon sjuk anledning bara blir större och större och man fattar inte hur det går till. Ja ja, man ska ju inte ta ut sin oro i förskott, det vet jag ju, fast det är väl lättare sagt än gjort. Man grubblar ju mycket. Och nu när man har en katastrof i ens bekanskapskrets så snurrar tankarna ännu mer än vad dom brukar. Det är rena rama Liseberg inne i mitt huvud. Vilken tur att jag kan åka gratis då! (ursäkta sarkasmen men ibland kan jag inte rå för det!)
Jag ska ta mig i kragen nu och börja sopa och moppa golven, torka alla stolar och bord, skrubba rullstolarna och komma ihåg att vattna alla blommorna.... OCH ta hand om all tvätt och disk- phew! Jag har inte tid att sitta här och skriva :) Återkommer kanske senare, med flummiga nattliga tankar som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar