Lyckades stänga av min telefon i sömnen och ta mig 2.5 timmar av sömn till. Aj aj aj, jag skulle ju vända tillbaks dyget så att jag kan somna ikväll och vakna pigg och glad klockan 6 på fredag morgon. Jag sitter på trappan i den stekheta solen och njuter. Borde kanske gå in och äta frukost och sedan ta ta i målandet av staketet. Men mmmmmmm vad skönt det är att bara få njuta av solens värme och låtsas att detta kommer vara länge, att sommaren kommit tillbaks för att stanna. Sanningen är väl den att regnet redan är här om någon dag eller två, men åh vad jag ska ta tillvara på denna varma runda lysande sol tils dess den försvinner igen!!
Värmen och hettan är bra för mig och min smärta. På något sätt så smörjer värmen mina ömma punkter och lättar på denna eviga huggande, stickande molande smärtan som jag lever med 24/7... Verje sekund av dygnet.... Mmmmmmmm värmen är ljuvlig!!!
___________________________________________________________________
Edward ringde och sedan SMS:ade i morse (eller ja... nu på eftermiddagen faktskt) och väckte mig. Han behövde Alice personnummer. Texten på SMS:et sa bara det. Att han behövde hennes personnummer... För mig kan det bara betyda en enda sak; att hon är skadad och behöver läkarvård. Jag var klarvaken och iskall på ca 1 millisekund. När han inte svarade på mina SMS så blev jag om möjligt ÄNNU kallare om hjärtat. Hur illa var det? Jag höll andan en bra stund, sedan ringde jag upp... Edward svarade och var helt cool-lugn, började berätta att dom varit upp och tältat på fjället under natten och att dom haft det mysigt och sedan på vägen hem där uppefrån så hade Alice ramlat och slagit upp hakan. Dom var på väg till sjukstugan för att se om hon skulle behöva sys eller tejpas. Pheeeeeew! Det var inget suuperallvarligt som brutna armar eller ben är hjärnskakning eller min stora skräck, att hon skadat sitt vänstra öga..... för gör hon det så blir hon helt blind! Det var hakan, den där lilla söta charmiga hakan som hade tagit stryk och behövdes plåstras om.... Dom ringde precis nu, hon var färdigtejpad och glad över leksaken som hon fick, en BLÅ ring i en liten kista! Hon lät så glad och tillfreds med allt så det var svårt att tro att hon precis fått alvedon och fått ett ansiktssås ihoptejpat. Min starka tuffa tjej!! Hon är så modig! Det var likadant när hon skulle skiktröntga njurarna med kontrastvätska när hon var 1 1/2 år. Jag var i chosk hela den dagen över hur otroligt lugn och duktig hon var hhhhela dagen, klarade av nålar som dom satte fast, kanyler och hon låg blixt stilla i 40 minuter under hela röntgen processen utan att klaga. Hon är modig min lilla Alice! Och, jag saknar henne enormt mycket just nu! Skulle man kunna få "beama" hit sin familj en snabbis för lite gos och kel och sen skicka upp dom igen så att dom inte går miste om sin underbara semester? Ni vet, Star Trek Style? Hmmmmmmf! Dags att äta, magen kurrar rätt så våldsamt just nu, dags att lugna hungermonstret lite granna!!