Klockan är halv tio nästan och jag ligger kvar isängen. Jag har bara lyckats sova sedan strax efter klockan 5 i morse... så seeeg är bara förnamnet. När jag vaknade till för snart en halvtimme sedan så visste jag vd som hade hänt. Innan jag ens slog upp ögonen visste jag: mensen har kommit.
Jag låg en stund och ignorerade det och intalade mig själv att det inte behövde vara så, men inatt när jag tog ett varmt bad för att få bort lite smärta och var nästan säker på att jag faktiskt trots negativt test skulle finna att jag var gravid så var det en liten röst som sa till mig att "nej, mensen kommer imorgon, det vet jag" och här ligger jag nu och är lite smått känslomässigt avtrubbad.
Jag har aldrig försökt bli gravid och inte blivit det. Varje gång vi ha bestämt att nu ska det bli barn i magen så har det lyckats direkt, inga besvikelser över blodiga trosor i den här erfarenhetsbanken inte! Eller ja, jag har ett missfall dock, men det är inte samma sak...jag var ju gravid trots allt.... nej, inga besvikelser över att mensen kom, förrän nu. Jag har tusen tankar men inga känslor, jag trodde att jag skulle bli störtledsen och gråta... men nej, inga känslor... än.
Då är det bara att ladda om, fortsätta med att äta mina inte-så-hjälpsamma mediciner och lägga till ännu en månad på tiden som jag kommer behöva äta den och hoppas på att det stannar vid just det, en månad till. Det är bara att gilla läget, och att inse att smärtan kommer vara min kompanjon något längre än vad jag vill och att det bara är att bita ihop och hålla målet i sikte... och be, be, be...
Urk, jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort alla snurriga tankar, urk urk urk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar