OK, nu bubblar tankarna i raketfart här så häng med i flummet om ni kan. Jag höll på att skriva ett meddelande på FaceBook till en bekant och jag kom in på smärta och sjukdom och prövningar mm.
Jag insåg att när jag hade beskrivit hur tufft och jobbigt allt var att jag behövde skriva och visa att jag trots detta inte tappat min tro på att jag kan komma bli bra, eller att jag trots prästadömsvälsignelse efter prästadömsvälsignelse fortfarande är rätt så sjuk så har jag inte tappat min tro på den kraft som prästadömet har. Att jag funnit kraft och styrka i dessa alla välsignelser, även om jag i besvikelse många gånger känt att "typsikt, jag har kvar allt" och att jag i hemlighet hoppats på ett mirakulöst tillfrisknande innebär att de alltid varit positiva! Besvikelse är något som vi människor upplever dagligen i en större eller mindre bemärkelse. (åh nej, favoritglassen var slut när man skulle köpa glass, eller åh nej, Mitt Romney blev inte USA's president eller... ja ni fattar)
Och om jag under en välsignelse hoppas på att jag ska få bli bra eller bättre och sedan inte blir det, så betyder det inte att jag inte tror på kraften som finns i den välsignelsen för det handlar om så mycket mer än bara den fysiska biten.
Jag har haft upplevelser med "instant recovery" pga en prästadömsvälsignelse, men jag har också ett helt artilleri av upplevelser där den andliga upplevelsen uppvägde besvikelsen över att den fysiska uteblev. När man sitter där och känner anden och får råd och tröst som i ett öppet hjärta alltid är rätt så kna man inget annat än att förundras över den kraft som finns i prästadömet. Det som sagts till mig under sådana tillfällen har jag nära mitt hjärta. Naturligtvis kommer jag inte ihåg alla orden och alla saker som sägs, jag är en smärtpåverkad varelse som nuförtiden väldigt lätt tappar tråden i det jag säger eller gör.... eh vart var jag nu :)
Vissa saker som blivit sagda till mig under välsignelser minns jag med ett brinnande hjärta, de har jag som ledljus när jag mår som sämst eller som lyckorus när jag är lycklig... En prästadömsvälsignelse kan vara så mycket mer än helbrägdagörande för kroppen, den kan vara den för anden!
Nu ska jag ta dessa tankar och ha positivt tänkande längst fram i pann-globen! Egentligen är jag lite avtrubbat deppig för jag är rätt så säker på att vårt graviditetsförsök har misslyckats. NEJ, jag har inte fått min mens, den skulle komma typ from idag men likaväl inte fören på tisdag om jag har otur. Nej ni förstår, jag bröt mot min egna regel och kissade på pinnen i förskott, förut alltså. Jag hade ju lovat mig själv att inte kissa på den förrän på tisdag om jag var mensfri fram tills dess... Pinnen,den sa NEJ inga bebisar i denna livmmodern inte.... Jag vet, det kanske inte stämmer för jag har ju inte inväntat att mensen ska vara ens en dag sen... men jag hade på känn att det skulle vara negativt och ville inte bli hejdlöst ledsen när mensen väl kommer... så jag preppade min ledsamhet genom att kissa på pinnen ;) Så nu är jag helt beredd på att jag kommer få mina vanliga störtblödningar inom kort. Jag brukar alltid drömma att jag får mens typ några dagar innan den kommer och jag har nu drömt min lilla "mensdröm" två gånger den senaste veckan... I knew it was comming! Så nu inväntar jag den tålmodigt och ska ta tag i bebisplanerna när den har kommit och gått!! Positivt tänkande är det som gäller nu och så får jag hoppas på att den uteblir nästa gång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar